"Svar direkt: Intellektuell kullerbytta"

Jag har en slutreplik i ETC om TTIP och klimatet på EU-kommissionens Katarina Areskoug Mascarenhas.

 * * *

Svar direkt: Intellektuell kullerbytta

Att som Katarina Areskoug Mascarenhas påstå att miljöskadlig skiffergas och råolja skulle gagna det globala klimatarbetet är en ordentlig intellektuell kullerbytta. Skiffergas har visat sig medföra omfattande negativa miljökonsekvenser samt högre klimatpåverkan än konventionell gas, och import via TTIP skulle kunna driva på utvinning (fracking) såväl i USA som inom EU. Gasberoendet gentemot Ryssland har om något visat på den geopolitiska faran av att vara beroende av energi. Att då via TTIP kasta sig in i ett nytt gasberoende, därtill ett med ännu smutsigare gas, känns knappast som ett bättre alternativ än att på allvar ställa om i hållbar riktning. Möjligheten finns, men viljan tycks saknas.

Kommissionens förslag på miljöavsnitt är som sagt icke-bindande och luddigt formulerat – en skarp kontrast mot den avtalstext som föreslås täcka investerarnas rättigheter.

En handelspolitik som tillåts underminera miljö- och klimatarbetet är ohållbar. Det borde även EU-kommissionen inse.

Max Andersson 
EU-parlamentariker för Miljöpartiet

Platsannons: Var med och driv grön politik i EU!

Vill du arbeta i EU-politikens centrum och vara med och forma den gröna politiken? Nu söker vi en politisk sekreterare till Max Anderssons kansli i EU-parlamentet.

Max Andersson är miljöpartist och medlem i Gröna Gruppen. Han sitter i det rättsliga utskottet (JURI) och det konstitutionella utskottet (AFCO) och är starkt engagerad i frågor om demokrati, handelsavtal, IT/integritetspolitik och klimat. Sekreteraren kommer att ansvara för att följa utskotten och bistå ledamoten med att ta fram underlag, utveckla politiska förslag, driva opinionsbildning och skriva debattartiklar. I tjänsten ingår även en del administrativa arbetsuppgifter på kansliet. En viktig del av tjänsten kommer att vara att utveckla och kommunicera en grön och antifederalistisk EU-kritik som inte bara kritiserar EU:s brister utan också lägger fram konstruktiva alternativ med mer medborgarinflytande och decentralisering.

Tjänsten innebär också att tillsammans med övriga anställda och ledamöter för miljöpartiet och gröna gruppen förbereda inför parlamentets sammanträden vilket kräver god kunskap om miljöpartiets politik, förmåga till politisk analys och god allmänpolitisk kunnighet.

Du ska vara en mycket god skribent, kunna arbeta självständigt och ha förmågan att strukturera ditt arbete på kort och lång sikt. Svenska och engelska är våra arbetsspråk, om du även behärskar andra språk som franska och tyska är det en fördel. Erfarenhet av arbete i politiskt styrda organisationer är meriterande. Skicka gärna med ett arbetsprov på en politisk text som du har skrivit som en bilaga till din ansökan.

Det är viktigt att du delar Miljöpartiets värderingar. För att lyckas med tjänsten behöver du några års arbetslivserfarenhet. Som person önskar vi att du är effektiv, drivande, självgående och lyhörd. Du måste också vara beredd att periodvis arbeta i ett högt tempo. Eftersom arbetet är i nära samarbete med ett team på fyra personer läggs stor vikt vid personlig lämplighet. Vi vill ha mångfald och ser gärna sökande med olika bakgrund, kön och ålder.

Anställningsform: 6 mån provanställning följt av tidsbestämd anställning tom slutet av mandatperioden 2019, tillträde efter överenskommelse. Tjänsten omfattar heltid med oreglerad arbetstid. EU-parlamentet är arbetsgivare. Arbetsplatsen är Bryssel, men vissa veckor flyttar den till Strasbourg.

Mejla din ansökan senast 20 januari kl 23:59 till ansok.max.andersson@gmail.com. Då vi gärna ser tillträde omgående, tar vi emot ansökningar och genomför intervjuer löpande.

"Låt inte TTIP äventyra EU:s klimatarbete"

Jag skriver om TTIP och klimatet i ETC.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Låt inte TTIP äventyra EU:s klimatarbete

I Paris är klimatförhandlingarna nu i full gång. Men samtidigt som det är bråttom att få till ett bindande och ambitiöst klimatavtal riskerar ett annat avtal att urholka EU:s klimatpolitik. EU-kommissionen vill genom handelsavtalet TTIP öppna upp för storskalig import av fossila bränslen från USA – vilket skulle kunna få allvarliga konsekvenser för den gröna omställningen.

EU-kommissionen vill att avtalet med USA skall möjliggöra en storskalig europeisk import av amerikansk råolja och skiffergas. I USA ses energi som en säkerhetspolitisk fråga och i nuläget omfattas såväl råolja som skiffergas av betydande exporthinder. Uppluckring av dessa regler inom ramen för TTIP skulle sannolikt leda till en dramatisk ökning av EU:s import av fossila bränslen från USA. Samtidigt påstår handelskommissionär Cecilia Malmström att avtalet tvärtom kan gynna klimatet.

I exempelvis en debattartikel i Aftonbladet 5/11 påstår Malmström att TTIP skulle vara en möjlighet för miljön. Det är EU-kommissionens förslag på hållbarhetskapitel i TTIP som, enligt Malmström, ska gynna miljöarbetet. Utkastet läcktes redan i oktober av den brittiska tidningen The Guardian och fick då omfattande kritik från miljögrupper för att helt sakna effektiva åtgärder för att skydda miljön. Läser man förslaget åtar sig parterna bara att följa internationella miljöavtal till vilka man redan är en part. Samma sak gäller arbetsrätten, där parterna åtar sig att följa ILO-konventioner man redan ratificerat, något som knappast ger något stort avtryck med tanke på att USA fortfarande inte ratificerat flera av ILO:s kärnkonventioner. EU-kommissionens förslag består i nuläget endast av löst formulerade önskningar om att ta miljöproblemen på allvar. Men förslaget har bara liten, om någon, juridisk bärkraft.

EU:s ambition att massivt öka importen av fossila bränslen är desto mer verklig. Gas må vara ett mindre dåligt alternativ än kol, men klimatpåverkan från gas är samtidigt 45 gånger större än landbaserad vindkraft. Flera studier uppskattar även att skiffergas har större klimatpåverkan än konventionell gas. Således hotar planerna på omfattande import av fossila bränslen från USA den gröna omställning och de klimatmål som EU-kommissionen gärna talar sig varma för. Samtidigt varnar miljöorganisationer för hur det riskerar att öka utvinningen av alltmer svårtillgänglig olja och gas i USA.

När världens ledare nu träffas i Paris för att försöka få till stånd ett nytt globalt klimatavtal är det viktigare än någonsin att EU och Sverige är föredömen. Då duger det inte att å ena sidan prata om utsläppsminskningar samtidigt som man förhandlar ett TTIP-avtal med kapacitet att underminera unionens klimatarbete. Om TTIP ska kunna ha någon positiv inverkan på klimatarbetet behövs det tydliga och bindande åtaganden på miljöområdet samtidigt som EU:s planer på att massivt öka importen av särskilt smutsiga fossila bränslen slopas.

Löften är en sak, men vi måste också agera, såväl i Paris som kring TTIP. Det behövs mer än symbolgester om vi vill värna klimatet.

Max Andersson

EU-parlamentariker (MP).

"Nya EU-vallagar katastrof för demokratin"

Jag skriver om EU-parlamentets förslag på nya vallag för EU i Dagens Arena.



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Max Andersson (MP): Nya EU-vallagar katastrof för demokratin

Onsdagen den 11 november beslutade Europaparlamentet hur det vill ändra EU:s vallag.
Förslaget innehåller en del bra saker som ska förbättra valen rent praktiskt och göra det enklare för människor att rösta. Men det innehåller också kontroversiella moment som syftar till att centralisera makten i EU, detaljreglera och försvåra för mindre partier.
Flera svenska ledamöter röstade för förslaget.

Europaparlamentets majoritet kräver bland annat att det ska införas obligatoriska procentspärrar på tre till fem procent föra  att få mandat i EU-parlamentet. Det innebär att det blir omöjligt för mindre eller regionala partier i länder som Tyskland och Spanien att bli invalda.

Det handlar om miljoner väljare som inte längre kommer att kunna bli representerade av det parti de vill rösta på. Enbart i gröna gruppen i Europaparlamentet skulle sex partier slås ut. En treprocentsspärr i Tyskland skulle leda till orimligt höga trösklar och innebära att ett parti behöver fler än 800 000 röster för att kunna bli invalt.

I jämförelse behöver ett parti i Sverige bara drygt 150 000 röster. Detta är ett uppenbart försök från Socialdemokraternas och Moderaternas partigrupper att komma över de små partiernas mandat.

Europaparlamentet röstade också för att införa så kallade transnationella listor i EU-valen. Det innebär att ledamöter inte blir valda från sina hemländer, utan i stället väljs från en valkrets som omfattar EU som helhet, på listor som bestäms av Europapartierna.
Till en början skulle det bara gälla en mindre del av parlamentet, men i förlängningen är det troligt att det kommer gälla för en mycket stor del av ledamöterna. Det finns nämligen ett missnöje inom de större grupperna i Europaparlamentet med att ledamöter kandiderar för nationella partier (som S, M eller MP), väljs i sina hemländer, utifrån sina egna valmanifest och representerar sina egna väljare.

I stället vill man att ledamöterna ska väljas på europeiska valmanifest, och vara ansvariga inför Europapartierna.

Detta trots att de så kallade Europapartierna inte är några riktiga partier, utan löst sammansatta koalitioner, som de flesta väljare inte ens känner till att de existerar. Det svenska Miljöpartiet är inte alls samma sak som det franska gröna partiet. Socialdemokraterna är inte samma sak som brittiska Labour, och våra moderater skiljer sig lyckligtvis en hel del från Viktor Orbáns Fidesz.

Transnationella listor skulle öka avståndet mellan väljare och valda. I praktiken innebär det att man flyttar makten att utse Europaparlamentariker från partimedlemmar till en politisk elit på EU-nivå.

Europaparlamentet kräver också i förslaget att Europapartiernas loggor måste finnas med på valsedlar och kampanjmaterial. Man vill till och med lagstifta om att medlemsländerna måste informera om vilket Europaparti ett nationellt parti samarbetar med i tv- och radiosändningar.

Detta är en detaljnivå som knappast lämpar sig att skriva in i en vallag, men Fredrick Federley (C) har förvånansvärt nog röstat för det.

I förslaget till ny vallag i EU finns också en del bra moment som till exempel bättre möjligheter för alla EU-medborgare att kunna rösta från utlandet, och icke-bindande skrivningar om jämställda listor och rösträtt vid 16 års ålder. Men det ändrar inte på helhetsbilden.

Miljöpartiet röstade emot förslaget om den nya EU-vallagen. Det är viktigt att vi i Sverige även fortsättningsvis kan få bestämma över vår vallag.

Miljöpartiet vill att EU-parlamentarikerna ska väljas från sina hemländer, med sina egna partier och valmanifest, och representera sina väljare. EU:s medlemsländer är olika, väljarna tycker olika, och det är något som vi tycker är bra. Även små och regionala partier har rätt att finnas.

Förslaget kommer att leda till en minskad mångfald och syftar till att flytta makt från medlemsländerna till Europapartierna. Det skulle öka avståndet mellan väljare och valda och undergräver därmed demokratin. Lyckligtvis så bestämmer inte Europaparlamentet själv i denna fråga.

Nu hoppas jag att ministerrådet ser till att de dåliga förslagen inte blir verklighet.

Max Andersson (MP), EU-parlamentariker

"Bemöt kritiken, Cecilia Malmström"

Jag har fått in en replik i GP på Cecilia Malmströms TTIP-artikel.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Bemöt kritiken, Cecilia Malmström

EU-kommissionären Cecilia Malmström påstår att TTIP-avtalet är viktigt för Västsverige i form av tillväxt och jobb. Men det finns inga trovärdiga bevis för att så skulle vara fallet, skriver Max Andersson (MP).

Det är inte första gången som Cecilia Malmström påstår att TTIP ska skapa tillväxt och jobb, trots att de seriösa studier som utvärderat avtalets ekonomiska effekter finner ytterst måttliga effekter på tillväxten, även i de mest optimistiska scenarier. Det finns heller inte några tillförlitliga siffror om att avtalet skulle skapa jobb. Det vore klädsamt om Malmström i jakten på att avliva TTIP-myter kunde adressera även sina egna.

Att kött med tillväxthormon inte lär godkännas inom EU är korrekt, men EU-kommissionen har samtidigt öppnat för att amerikanskt kött, producerat med obefintligt djurskydd och omfattande antibiotikaanvändning på friska djur i tillväxtfrämjande syfte, kan tillåtas – och därmed riskera att snedvridna konkurrensen mot exempelvis svenska bönder. Kritiken mot TTIP är långt större, och betydligt mer komplex, än att enbart handla om hormonbehandlat kött. Likväl tar Malmström alltid upp just detta argument i samtliga sina debattinlägg för att visa på någon form av mytbildning kring avtalet. Det är svårt att som Malmström påstå att man avlivar myter, när man inte bemöter den kritik och de farhågor som faktiskt finns.

Många farhågor
För farhågor finns. Kemikalieinspektionen har varnat för att samarbete kring regleringar på kemikalieområdet kan försvåra framtida lagstiftning mot farliga kemikalier. Miljöorganisationer pekar på att EU:s ambition att via avtalet importera massivt med skiffergas och råolja (från tjärsand) riskerar att stjälpa unionens klimatmål. Och den tvistlösningsmekanism som planeras i avtalet riskerar att bli ett verktyg för utländska företag att utmana miljö- och konsumentlagar utanför det nationella domstolssystemet.

Ett TTIP-avtal som handlade om frihandel hade kunnat innebära positiva effekter för en del enskilda sektorer i Västsverige. Tyvärr är dock TTIP snarare ett regelavtal än ett frihandelsavtal, och riskerna i nuläget långt större än de potentiella vinsterna.

Drygt tre miljoner människor har skrivit under en protestlista mot TTIP, och nyligen demonstrerade cirka 150 000 människor mot avtalet i Berlin. Malmström borde vi det här laget veta att kritik som ger upphov till sådana protester handlar om betydligt mer än hormonbehandlat kött.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

”Medborgarinitiativ hotar bli skendemokrati”

Jag och Peter Eriksson skriver i SvD om medborgarinitiativen i EU.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Medborgarinitiativ hotar bli skendemokrati”

EU-parlamentet röstar den här veckan om ett förslag för att förbättra det som kallas det Europeiska medborgarinitiativet. Det har nu gått tre år sedan initiativet infördes för att öka deltagardemokratin i EU genom att göra det möjligt för medborgare att begära att EU-kommissionen lägger fram lagförslag i en fråga. Sedan dess har medborgare tagit upp frågor som rör allt från att stärka skyddet för miljön, värna rätten till rent vatten till att avskaffa roamingavgifter inom EU.

Tre år efter att initiativet införts har dock inte ett enda medborgarinitiativ lett till några nya lagförslag från EU-kommissionen. I vissa fall har EU-kommissionen nöjt sig med ett preliminärt uttalande. Om medborgarinitiativet ska ha någon framtid krävs det en tydligare och mer seriös uppföljning.

Det Europeiska medborgarinitiativet innebär att en miljon medborgare från minst en fjärdedel av medlemsländerna kan uppmana EU-kommissionen att lägga fram lagförslag på områden där EU har befogenhet. Detta gör att medborgarna får samma möjlighet som EU-parlamentet och ministerrådet att begära lagförslag från EU-kommissionen.

Sedan initiativet trätt i kraft har nästan 6 miljoner europeiska medborgare stöttat något initiativ. 24 initiativ har registrerats och godkänts, 29 har avvisats men endast 3 stycken har klarat de formella kraven och samlat ihop minst 1 miljon underskrifter från minst 7 olika EU-länder. EU-kommissionen har dock ännu inte initierat någon ny lagstiftning till följd av dessa initiativ.

Att lyckas få igenom ett framgångsrikt medborgarinitiativ kräver i nuläget stora insatser av de medborgare och rörelser som kämpar med detta. Att då se att EU-institutionerna inte gör något med dessa medborgarinitiativ riskerar hela syftet med projektet. Risken är att medborgarinitiativ upplevs som skendemokratiska, och att människors engagemang minskar snarare än ökar. Den stadiga nedgången av nya medborgarinitiativ tyder också på det.

Under 2016 kommer kommissionen att se över medborgarinitiativen. Vi trycker nu på från EU-parlamentet för att förbättra processen kring initiativen och göra den mer användarvänlig. Tillsammans med de andra ledamöterna i Gröna gruppen i EU-parlamentet har vi lagt förslag för att tydliggöra och stärka uppföljningen av framgångsrika medborgarinitiativ, så att det inte blir ett spel för gallerierna utan det deltagardemokratiska verktyg som det var tänkt. Vi anser att EU-kommissionen ska återkomma senast 12 månader efter att ett medborgarinitiativ har blivit framgångsrikt och presentera förslag till lagstiftning på området, som ska debatteras och röstas om i EU-parlamentet.

I dag finns möjligheten att lämna medborgarförslag i majoriteten av EU:s medlemsländer. I Sverige stärktes den möjligheten med införandet av det förstärkta folkinitiativet 2011. Då allt mer makt har flyttats till EU-nivån där folkstyret är svagare är det viktigt att vi utvecklar och stärker möjligheterna för medborgare att påverka. Medborgarinitiativet är positivt, inte bara för att det ger en möjlighet att påverka lagstiftningen och politikens innehåll, utan även för att det uppmuntrar till debatt och engagemang och gör det möjligt för medborgare att få upp en politiska fråga på dagordningen. EU-kommissionens agerande kommer vara avgörande för om medborgarinitiativet kommer att ses som en verklig möjlighet till att påverka eller en bekräftelse på EU:s demokratiska underskott av medborgarna. På onsdag röstar vi om att det ska bli det förstnämnda, ett reellt verktyg för att öka medborgarnas påverkan och deltagande i utvecklingen av EU.

Max Andersson
EU-parlamentariker, MP

Peter Eriksson
EU-parlamentariker, MP

"Ett bättre skydd mot massövervakning behövs"

Jag skriver i Borås Tidning om Safe Harbor-domen och vikten av att vi tar dataskyddsreglerna på allvar.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ett bättre skydd mot massövervakning behövs

Den 7 oktober ogiltigförklarade EU-domstolen det så kallade Safe Harbor-beslut som tillåtit överföring av känsliga personuppgifter till USA. Det är mycket glädjande. Domstolen konstaterar att EU-medborgares personuppgifter inte är säkra i USA. Det är en tydlig seger för den österrikiske studenten, numera doktoranden, Max Schrems, som stämt den irländska datainspektionen för att den inte undersökt om Facebooks överföring av hans personuppgifter från Irland till USA bryter mot reglerna för dataskydd.

Domslutet innebär att dataskyddsmyndigheter i EU-länderna kommer att få utreda hur de ska kunna följa den europeiska dataskyddsstandarden. Safe Harbor är ett 15 år gammalt beslut av EU-kommissionen som tillåter överföring av personuppgifter från EU till USA, men domstolen har nu konstaterat att det inte skyddar den personliga integriteten tillräckligt.

Lätt förenklat har det visat sig att amerikansk lag står över Safe Harbor-principerna. USA:s myndigheter har därmed möjlighet att komma åt känsliga uppgifter, helt utan hänsyn till EU:s regler om skydd för privatlivet och att eventuella intrång ska vara både nödvändiga och proportionella.

De amerikanska företag som hanterar europeiska personuppgifter skulle enligt Safe Harbor-principerna frivilligt ställa upp på att behandla uppgifterna i enlighet med EU:s standard för dataskydd. Detta har dock inte hindrat USA:s nationella säkerhetsmyndighet, NSA, från att bedriva massövervakning. Det handlar ofta om mycket känsliga personliga uppgifter, och oftast om vanligt folk. Det är denna datainsamling som avslöjats av Edward Snowden, och domen är till stor del en konsekvens av hans avslöjanden.

Det är hög tid att skapa starkare och mer rättssäkra regelverk. Den amerikanska övervakningen av människors privatliv är oacceptabel, och domstolens ogiltigförklarande visar att den tar reglerna om dataskydd på allvar. EU-parlamentet har redan krävt att Safe Harbor skall upphävas, men kommissionen har förhalat frågan.

Domslutet får inga omedelbara konsekvenser, men nu kommer medlemsländernas dataskyddsmyndigheter att få undersöka vilka delar av överföringen mellan EU och USA som bör förbjudas. Detta riskerar bland annat att påverka kända företag som Facebook, Google, Apple, Microsoft och Twitter, men också cirka 4 000 andra.

Förhandlingar om ett bättre regelverk pågår sedan flera år, och nu växer trycket på USA att ge efter och gå EU mer till mötes. USA måste helt enkelt bli bättre på skydd av personliga data, och således erkänna vissa rättigheter även för icke-amerikaner. Nya, starka regler bör utformas med detta i åtanke för att kunna uppfylla sina syften. Ogiltigförklarandet av Safe Harbor ger stöd i förhandlingarna om sådana regler.

I EU-parlamentet finns dock röster inom EPP-gruppen, där Moderaterna sitter, som istället vill undergräva EU:s dataskydd och försämra skyddet för privatlivet. Det vore helt fel väg att gå. Det är viktigt att kunna föra data över landsgränserna. Internet ger oss fantastiska möjligheter med ett i princip obegränsat informationsflöde. Samtidigt är det viktigt att skydda människors privatliv från massövervakning som varken är proportionell eller nödvändig. EU-domstolen har visat att den tar EU:s dataskyddsregler på allvar. Nu är det upp till politikerna att visa att de också gör det.

Max Andersson (MP) 

Praktikplats i EU-parlamentet!

Nu inför våren utlyser jag en praktikplats på mitt kansli i EU-parlamentet. Sista ansökningsdag 30 oktober!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Praktikplats: 
EU-parlamentariker Max Andersson – EU-parlamentet, Rue Wiertz 60, Bryssel, Belgien.

Omfattning: 
20 veckor med start i slutet av januari 2016, viss flexibilitet finns.

Vem är Max Andersson? 
Max Andersson är miljöpartist och EU-parlamentariker sedan 2014. Han är ordinarie ledamot i rättsliga utskottet och ersättare i konstitutionella utskottet. Max sitter även i miljöpartiets partistyrelse och är sammankallande i Gröna Gruppens arbetsgrupp för IT-politik. Max är tydligt EU-kritisk och starkt engagerad i frågor rörande integritets/IT-politik, demokrati och klimatpolitik.

Vilka är praktikantens uppgifter och vilka erfarenheter ger praktiken? 
Praktiken på EU-parlamentariker Max Anderssons kontor är mycket mångsidig. I praktikens uppgifter ingår bl.a. att hjälpa till i bevakningen av utskottens och arbetsgruppernas arbete. Här kan praktikanten få ett stort förtroende att, tillsammans med någon i staben, sköta Anderssons bevakning i vissa frågor. Praktikanten får också möjlighet att skriva artiklar, utkast till pressmeddelanden och blogginlägg samt hjälpa till med övrigt administrativt arbete. Praktikanten har också en viktig uppgift i kommunikationen utåt från kansliet, hjälpa till med mejlhantering och att förbereda svar på olika frågor som kommer till EU-parlamentarikern. Vid sidan av arbetet på kontoret ges möjlighet att delta i många intressanta möten och seminarier som ordnas i parlamentet eller i Bryssel så att man får en heltäckande insyn i hur arbetet fungerar. Då EU-parlamentets sessionsplats är i Strasbourg, där man sammanträder 12 veckor per år, så kommer praktikanten också ges möjlighet att följa med på en eller ett par sessionsveckor. Praktikanten jobbar i ett team med tre medarbetare i Bryssel och en i Sverige. Praktikperioden omfattar ca 20 veckor med start i slutet av januari 2016 och ger en djupare insyn i arbetet i EU-parlamentet och beslutsfattandet i Europa.

Stipendium: 
Praktikanten ges ett stipendium men står själv för boende i Bryssel. Det brukar inte vara svårt att hitta ett boende och hjälp med detta kan också fås av kansliet.

Ansökan: 
Ansökningar skickas direkt till ansok.max.andersson@gmail.com. Bifoga ett cv och ett personligt brev där du beskriver varför du vill göra praktik hos Max Andersson och vilka erfarenheter du har med dig som skulle stödja dig i arbetet. Vi förutsätter att du delar Miljöpartiets gröna värderingar och talar bra engelska. Vi välkomnar sökande med olika bakgrund och erfarenheter. Sista ansökningsdag är den 30 oktober.

”Bra kulturliv byggs inte genom massövervakning”

Jag har en artikel på SVT Opinion.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Bra kulturliv byggs inte genom massövervakning”

Kulturminister Alice Bah Kuhnke talade nyligen till en samlad svensk filmindustrin om behovet av kraftfullare åtgärder för att stärka immaterialrätten och skydda svenska filmbolag från upphovsrättsintrång.

Andemeningen tycktes klar; hårdare tag mot fildelare. Det är dock en vision som rimmar illa med miljöpartiets politik och värnandet av medborgarnas rättigheter på internet.
Talet om att filmindustrin blir lidande av fildelningen och att immaterialrätten måste stärkas är inget nytt. Samma retorik genomsyrade framtagandet av ACTA-avtalet, ett brett handelsavtal om immaterialrätt som förhandlades mellan bland annat EU och USA för några år sedan.

Efter att flera omfattande studier pekat på att avtalet bröt mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna fälldes avtalet av EU-parlamentet 2012.

Avtalets förespråkare, däribland EU-kommissionen, menade bland annat att endast fildelning av ”kommersiell skala” skulle vara föremål för avtalets långtgående metoder för att skydda upphovsrätten.  Men vad som är kommersiellt är inte tydligt definierat.
I det kontroversiella IPRED-direktivet som infördes i svensk lag 2009 lyder definitionen:
”Handlingar som utförs i kommersiell skala är sådana som utförs för att uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel”. 

Samtidigt var en av de mest kritiserade aspekterna av ACTA-avtalet det planerade samarbetet mellan upphovsrättsinnehavare och internetleverantörer för att motverka upphovsrättsintrång.

Exakt den typen av samarbete som kulturministern förespråkar i sitt tal. Den vägen riskerar att leda till ett system där IT-företagen ägnar sig åt omfattande övervakning av alla nätanvändare.

Det väcker oro när ministrar talar om hårdare tag, utan att ens säga ett ord om vikten av balans, respekt för rättsstaten och vikten av att värna de mänskliga rättigheterna.
Den som påstår att upphovsrättsintrång idag inte tas på allvar har nämligen en tung bevisbörda. Det finns exempel från rådande rättspraxis vad som händer när filmer olovligen sprids på internet.

I ett uppmärksammat fall från år 2013 dömdes en ung man för att ha smygfilmat sin dåvarande flickvän under en sexakt och sedan spridit filmen på nätet.

Han dömdes till 45 timmars samhällstjänst och 25 000 kronor i skadestånd. Som en jämförelse dömdes en man från Uppsala nyligen för inblandning i spridningen av film på en fildelningssajt.

Straffet uppgick till fem månaders fängelse för brott mot upphovsrätten. Skadeståndskravet från filmindustrin sattes till 12,5 miljoner kronor. Allt för spridningen av en kopia av en enda film;”The Stig-Helmer Story”.

Är upphovsrätten verkligen mer skyddsvärd än människor? 

Kulturskapande är viktigt. Spridningen av kulturen likaså. Miljöpartiet har länge verkat för en reformerad och balanserad upphovsrätt, med nya affärsmodeller som en viktig ingrediens.

Kulturskapares rättigheter måste säkerställas, men samtidigt kan vi inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Ett bra kulturliv kan inte byggas genom massövervakning.
Att det idag är främst bredbandsleverantörer, inte regeringen, som kämpar för att skydda medborgarnas rätt till privatliv borde vara skäl till oro.

Den rödgröna regeringen har lovat stärka den personliga integriteten.
Vi kan föra en bättre politik.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)

"Ny TTIP-domstol – en ulv i fårakläder"

Jag skriver på Dagens Arena om investeringsskyddet i TTIP.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Max Andersson (MP): Ny TTIP-domstol – en ulv i fårakläder

I veckan presenterade handelskommissionär Cecilia Malmström EU-kommissionens förslag på ny tvistlösningsmekanism i TTIP-avtalet mellan EU och USA.

En permanent domstol, ICS, skall ersätta det omdebatterade ISDS. Men att byta ut en bokstavskombination mot en annan ger inget svar på den grundläggande frågan: Varför utländska företag behöver ett eget, parallellt rättssystem.

Debatten om Investor-State Dispute Settlement (ISDS) har stundtals varit hätsk det senaste året. Investeringsskyddet ger ensidigt utländska investerare rätt att dra stater inför rätta för ny lagstiftning som hotar värdet av företagens investeringar.

Såväl fackföreningar, miljögrupper som över hundra sakkunniga forskare har kritiserat systemet som underminerar demokratiskt beslutsfattande. Enskilda fall, som tobaksbolaget Phillip Morris stämning mot Australien för varningar på cigarettpaketen, eller svenska Vattenfalls stämning av Tyskland för att landet fasar ut kärnkraften, har mycket tydligt visat på de fundamentala bristerna i dagens system.

För att bemöta kritiken har EU-kommissionen nu lanserat ett nytt förslag att upprätta en permanent tvistlösningsdomstol mellan EU och USA – en lösning man längre fram vill expandera i takt med att man färdigställer övriga handelsförhandlingar med exempelvis Japan.

Förslaget innehåller förbättringar gentemot äldre avtal med ISDS, men löser inte de grundläggande problemen: Utländska investerare får en gräddfil för att stämma stater för demokratiskt beslutsfattande, det är inte klarlagt att staternas rätt att reglera skyddar mot ekonomiska kompensationskrav och systemet kan fortfarande indirekt leda till att ny lagstiftning hålls tillbaka.

Dessutom haltar EU-kommissionens retorik. Om kommissionen menar att ICS innebär en fundamental förändring jämfört med ISDS finns det inte någon som helst logik bakom att inte applicera det nya förslaget på det färdigförhandlade avtalet med Kanada, CETA.
Där återfinns ISDS, och därmed risken att såväl kanadensiska som andra utländska investerare med verksamhet i Kanada kan stämma EU-länder utanför de nationella rättssystemen.

Kommissionen har inte heller på ett fullgott sätt lyckats förklara varför den här typen av investeringsskydd behövs mellan utvecklade rättsstater. Bara för några dagar sedan erkände Malmström att det saknas belägg för att liknande investeringsskydd ökar mängden utländska investeringar.

I stället för att ta den omfattande och oftast välgrundade kritiken mot ISDS på allvar byter nu EU-kommissionen ett dåligt system mot ett annat. I processen expanderar man dessutom kraftigt mängden investeringsflöden som skyddas av denna typ av investeringsskydd och därmed även risken för att till exempel Sverige ska stämmas.
ICS må vara en ny bokstavskombination som för all del innehåller en del förbättringar, men att göra något så fundamentalt fel som ISDS mindre dåligt är inte vägen framåt. Att expandera och cementera ett parallellt rättssystem designat för utländska investerare är inte att ta den omfattande kritik som riktats mot den här typen av investerarskydd på allvar.

I stället för att skrota ISDS sätter kommissionen nu hela TTIP-avtalet på spel.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

"Importerad skiffergas är inte lösningen på EU:s problem"

Jag skriver i ETC om TTIP och klimatet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Importerad skiffergas är inte lösningen på EU:s problem

Klimatförändringen fortsätter i ohejdad takt och riskerar att allvarligt förändra förutsättningarna för vår civilisation. Inför FN:s klimattoppmöte i Paris senare i år måste världen enas om kraftfulla, bindande utsläppsmål under förhandlingar där EU behöver vara pådrivande. Men samtidigt som EU gärna framställer sig självt som världens klimatledare så förhandlar EU-kommissionen under stor sekretess ett omfattande handelsavtal med USA som kan bli en katastrof för klimatarbetet.

TTIP, som avtalet kallas, har förhandlats under drygt två år. EU-kommissionen arbetar aktivt för att avtalet skall möjliggöra en omfattande europeisk import av amerikansk råolja och skiffergas. Energi ses som en säkerhetspolitisk fråga i USA och i nuläget omfattas såväl råolja som skiffergas av omfattande exporthinder. Uppluckring av dessa regler inom ramen för TTIP skulle sannolikt leda till en storskalig ökning av EU:s import av fossila bränslen från USA.

Det finns förstås en omfattande problematik med att göra sig beroende av amerikansk råolja och skiffergas. Utvinningsmetoden för skiffergas, hydraulisk spräckning (fracking), kräver enorma mängder vatten och har stor påverkan på närmiljön. Dessutom är importerad skiffergas knappast en lösning på EU:s energiproblem – tvärtom. Gas må vara ett mindre dåligt alternativ än kol ur klimatsynpunkt, men klimatpåverkan från gas är samtidigt 45 gånger större än landbaserad vindkraft. Flera studier uppskattar även att skiffergas har större klimatpåverkan än konventionell gas. Planerna på omfattande import av fossila bränslen från USA hotar den gröna omställning, liksom de klimatmål, som EU-kommissionen gärna talar sig varma för. Det skulle innebära att EU byter ett dåligt olje- och gasberoende (det ryska) mot ett annat. Samtidigt varnar miljöorganisationer för hur det riskerar att öka utvinningen av alltmer svårtillgänglig olja och gas i USA.

Kommissionens planer på energiområdet i TTIP fick nyligen stöd i EU-parlamentet. Att svenska partier som i praktiken saknar miljöpolitik, som Kristdemokraterna och Moderaterna, röstar för detta är knappast förvånande. Men att partier som påstår sig vara miljövänner som Socialdemokraterna och Centerpartiet gör det är inget annat än genant. Klimatkrisen går nämligen inte att ignorera längre. De svenska utsläppen, mätt i ekologiskt fotavtryck per person, fortsätter att öka. Skulle alla leva som oss skulle vi behöva nästan fyra jordklot.

Inför FN:s klimattoppmöte i Paris måste EU visa vägen framåt, mot en fossilfri framtid. Då duger det inte med en politik som handlar om att ersätta ett gasberoende med ett annat. Det är dags att ta ansvar på allvar, och det gäller också EU:s handelspolitik. Förhoppningsvis kan även svenska EU-parlamentariker vakna till och inse att storskalig import av amerikansk råolja och skiffergas inte erbjuder en lösning, utan snarare förvärrar problemet.

Max Andersson

EU-parlamentariker (MP).

Debattartikel om migrationspolitik

Miljöpartiets fyra EU-parlamentariker hade en gemensam artikel om migrationspolitik på SVT-Opinion den 8 september 2015.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Vinden har vänt, Europa är för flyktingmottagande”

Nu är vi många. Vi har med oss påven och ärkebiskoparna, en majoritet av de politiska partierna, regeringarna, personer och institutioner i nyckelställning.

Nu finns chansen för ett mänskligare Europa. På bara några veckor har vinden vänt. Det gäller att ta tillfället i akt, utnyttja momentum, för att etablera grunderna för en ny flykting- och migrationspolitik i EU.

Imorgon väntas EU-kommissionens ordförande lägga fram ett nytt förslag till fördelningsmekanism mellan länderna för flyktingar i Europa.

Det viktiga är att vi får ett bestående system, inte en temporär ordning. Och att människorna som flyr får komma till tals, att deras önskemål beaktas, i mån av möjlighet.

I den pågående debatten har det upprepats att inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt. Redan i samband med Lampedusatragedin fanns en öppning för EU:s ledare att skapa en humanare flyktingpolitik.

Det har gått två år sedan dess. Det är ofattbart att det har tagit så lång tid innan insikten om allvaret satt sig i debatten.

Majoriteten av oss känner oss berörda av flyktingarna som riskerat sina liv för att nå Europa. Vad hade vi själva gjort i ett krigshärjat Sverige?

Av de tre EU-institutioner som har till uppgift att föreslå och fatta beslut, är det ministerrådet med representanter för medlemsstaternas regeringar som hittills blockerat kommissionens förslag till en solidarisk fördelning av flyktingar mellan EU:s medlemstater.

I Europaparlamentet har vi från Miljöpartiet, tillsammans med de Gröna i parlamentet, arbetat och drivit på för en mänskligare flyktingpolitik inom EU. Vi gick till val på ett mänskligare Europa. 

Vi ställer tre krav.

• Vi vill skapa lagliga vägar in i Europa för flyktingar genom humanitära visum.
• Vi vill avskaffa transportöransvaret.
• Vi vill även reformera Dublinförordningen så att en asylsökande ska kunna söka asyl i de land de önskar och inte fastna i eller skickas tillbaka till det första ankomstlandet.

Sammantaget är det reformer som syftar till ett öppnare EU där flyktingar får nyttja sin mänskliga rättighet att enligt FN- och EU-stadgan om mänskliga rättigheter söka asyl utan att riskera livet.
Den 13 maj 2015 presenterade kommissionen sin plan för att hantera flyktingkrisen. Den innehåller både akuta och långsiktiga åtgärder. En av dem är en fördelningsmekanism för 40 000 flyktingar från Italien och Grekland till EU:s övriga medlemstater, en siffra som kan komma att förändras. 

De Gröna i Europaparlamentet föreslår, med stöd av en bred majoritet av övriga partier, att den aviserade fördelningsmekanismen ska vara bindande för att säkerställa att alla medlemsstater tar sitt ansvar.

Vi och parlamentet vill också att man ska beakta asylsökandenas egna preferenser om vilket land de vill komma till och eventuella familjeanknytningar till landet. Man ska heller inte kunna tvångsförflytta flyktingar utan deras medgivande.

Parlamentet kommer därmed att sända en tydlig signal till ministerrådet om var EU:s folkvalda står i frågan när frågan diskuteras vid det extrainsatta ministerrådsmötet den 14 september.

Ett fåtal länder med Sverige och Tyskland i spetsen tar ett stort ansvar, medan andra som Polen, Slovakien, Ungern och Tjeckien förespråkar ett mer slutet Europa.

Det har blåst en vind av rädsla, rasism och främlingsfientlighet i flera EU-länder. Men nu har vinden vänt. Vi ser hur det rör på sig i opinionen.

Runtom i Europa säger människor ifrån. I krisen finns en öppning att reformera unionens flykting- och migrationspolitik och skapa ett mänskligare Europa.

Nu ligger bollen hos medlemsländernas regeringar.

Linnéa Engström, Peter Eriksson, Max Andersson och Bodil Valero
EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna

Debattartikel i AB om panoramafrihet

Jag skriver i Aftonbladet om panoramafrihet. 

 * * *

DEBATT. Nästa gång du tar ett foto i stadsmiljö och lägger upp på Facebook, passa på och njut. Det är inte helt självklart att du får fortsätta med det.

Rätten att fritt fotografera offentliga byggnader kallas panoramafrihet och gäller i de flesta av Europas länder. Men nu finns det politiker som vill ta bort denna möjlighet.

I Frankrike, Italien och ett par andra länder krävs det att man får ett tillstånd från den som har ritat en byggnad varje gång den syns i en bild eller en film även om byggnaden hamnar i bakgrunden. Detta gäller byggnader och konstverk som är så pass nya att upphovsrätten fortfarande gäller.

Till exempel får man fotografera Eiffeltornet i dagsljus och publicera bilden på Facebook, eftersom byggnaden är så pass gammal att upphovsrätten har upphört. Men om man fotograferar tornet nattetid och sprider bilden så har man begått ett brott mot upphovsrätten gentemot den som har designat ljusspelet på tornet.

Detta är såklart orimligt. Och det har blivit mer och mer orimligt med tiden, eftersom nästan alla numera har en kamera i sin mobil. Det ska inte vara ett brott att göra något så vardagligt som att lägga upp bilder i sociala medier bara för att bilden innehåller exempelvis Globen i Stockholm eller Turning Torso i Malmö.

Den 9:e juli ska EU-parlamentet rösta om denna fråga. Vi i Miljöpartiet arbetar för att rätten att fotografera byggnader och visa bilder ska utökas så att den gäller i alla länder, även Frankrike. Tyvärr finns det ledamöter i parlamentet som vill göra tvärtom och begränsa panoramafriheten. Jag uppmanar därför mina kollegor inom Socialdemokraterna, Moderaterna och de andra svenska partierna att göra allt ni kan för att era partigrupper ska ändra sig och ställa sig bakom rätten att fotografera i det offentliga rummet.

Det handlar om att journalister och dokumentärfilmare ska kunna arbeta. Och det handlar om att en sajt som Wikipedia ska kunna fungera. Om rätten att fotografera byggnader skulle inskränkas får Wikipedia snart radera tusentals bilder i sina arkiv.

Men det är också viktigt att försvara något så enkelt som rätten att lägga upp en selfie, oavsett var bilden är tagen. Vi kan nämligen inte hindra folk från att knäppa kort. Men vi kan förhindra att människor råkar bryta mot lagen i sitt vardagliga användande av internet.

Det finns ett skriande behov av att anpassa upphovsrätten till den digitala utvecklingen, av många skäl. Vi behöver riva de landsgränser på internet som kallas geoblockering och som i dag gör att man inte kan titta på samma filmklipp i olika länder. Vi behöver stärka kulturskapares möjligheter att förhandla fram rättvisa kontrakt med publicister och skivbolag när nya distributionsformer växer fram på nätet.

Alla de här aspekterna av att anpassa upphovsrätten till det digitala samhället kommer EU-parlamentet att ta ställning till 9 juli. Inom kort kommer det nämligen ett nytt lagförslag om att förändra upphovsrätten, och parlamentet skickar nu en signal om hur vi vill att det lagförslaget ska se ut.

Jag kommer att jobba hårt för att se till att upphovsrätten blir så bra som möjligt för alla som konsumerar och skapar kultur. Från mitt gröna perspektiv är målen klara. Det ska bli lättare för folk att få tillgång till kultur på nätet och det ska bli lättare för kulturskapare att skapa kultur. Och det ska vara lätt att göra rätt på nätet – man ska inte kunna råka begå ett brott när man lägger upp en bild på Eiffeltornet.

Det är dags att anpassa upphovsrätten till selfie-samhället.

Max Andersson

Försvara panoramafriheten!

Känd Göteborgsprofil utan panoramafrihet.

På torsdag röstar EU-parlamentet om en reformering av upphovsrätten. Många av förslagen är bra, och skulle till exempel underlätta för bibliotek, forskning och digitalisering av kultur. Men det finns också ett riktigt dåligt förslag, som fått stöd av det ansvariga utskottet, och som handlar om att begränsa panoramafriheten.

Panoramafriheten är ett undantag i upphovsrätten som innebär att vi fritt kan publicera bilder av byggnader och offentlig konst. Det låter självklart, men det är tyvärr inte självklart i EU-parlamentet.

Utskottet har röstat för ett förslag som skulle innebära att tiotusentals bilder försvinner enbart från Wikipedia. Jag har skrivit en debattartikel varför det här förslaget är problematiskt tillsammans med bland annat Wikimedias ordförande, och vill man förstå hur utskottet kunde ta ett så här konstigt beslut så kan jag rekommendera den här artikeln av min kollega Julia Reda.

Sammanfattningsvis så hänger utskottet fortfarande kvar i en tankevärld från tiden innan internet. I dagens digitaliserade verklighet är det fullkomligt orimligt om människor skulle behöva ta reda på om en arkitekt varit död i 70 år, så länge att upphovsrätten gått ut för att kunna veta om det är lagligt att lägga upp en bild på en offentlig byggnad.

När vi röstade i utskottet var det de liberala, kristdemokratiska och socialdemokratiska grupperna som ville ta bort panoramafriheten, men jag tror inte att de får med sig hela sina grupper när EU-parlamentet röstar. Frågan har fått alldeles för mycket uppmärksamhet för det.

Så på torsdag tror jag att vi vinner. Upphovsrätten behöver anpassas till det moderna samhället. Det här är bara en liten del i den stora upphovsrättsreformen. Men det är uppriktigt sagt konstigt att frågan inte har kommit längre.

”Säg nej till det ogenomtänkta fotoförbudet”

Jag är en av undertecknarna på en artikel om panoramafrihet på SVT-opinion.

 * * *

”Säg nej till det ogenomtänkta fotoförbudet”

Den här veckan samlas politiker och kommunikatörer i Visby för att mingla, äta glass och sprida kunskap. Det är närmast obligatoriskt att föreviga sina insatser med foton i sociala medier.

Enligt ett förslag som tillkommit i Europaparlamentet kan dock många av Visbybesökarnas bilder bli otillåtna att dela på sociala medier, och samma förslag skulle tvinga Wikipedia att radera tiotusentals bilder av byggnader och skulpturer.

EU-kommissionen är i färd med att modernisera den europeiska upphovsrättslagstiftningen, och som underlag kommer de att använda sig av den så kallade Julia Reda-rapporten.

Många delar i rapporten är bra. När Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor röstade om den begick de dock ett förbluffande misstag och godkände ett tillägg om att begränsa internetanvändares rätt att dela sina egna bilder av byggnader i offentliga miljöer.

Enligt förslaget i Europaparlamentet ska all kommersiell användning av bilder på byggnader kräva tillstånd från arkitekten. Kommersiell användning kan vara att ge ut en bok, publicera en bild i en tidning eller att visa upp en byggnad i en nyhetssändning.

Vad få inser är att även en ideellt driven webbplats som Wikipedia skulle drabbas av Europaparlamentets förslag. Wikipedia skulle tvingas radera tiotusentals bilder som illustrerar artiklar och som volontärer har slitit för att få på plats.

I Sverige och större delen av Europa har vi i dag så kallad panoramafrihet. Det betyder att vi kan ta foton på byggnader och skulpturer i allmänna miljöer och göra vad vi vill med bilderna, såsom att dela dem via sociala medier.

Med den föreslagna inskränkningen av panoramafriheten kan dina privata semesterbilder på sociala medier bli otillåtna.

Förslaget om att begränsa folks rätt att använda sina egna bilder har mött skarp kritik, inte minst i Storbritannien. De brittiska fotografernas riksorganisation beskriver det som absurt att de ska behöva tillstånd för att få sprida sina fotografier kommersiellt.

Arkitekternas branschorganisation håller med och oroar sig för att minskad panoramafrihet skulle hämma debatten om arkitektur och det offentliga rummet.

Filmskapare har med bestörtning konstaterat att det blir en byråkratisk mardröm att ordna tillstånd från alla de upphovsrättsinnehavare vars byggnader syns i filmerna, och de befarar att Europa blir en mindre attraktiv plats för filminspelningar.

Sällan ser vi förslag till lagar som skulle ställa till med så stor skada utan att ha ett rimligt syfte. Vi befarar att de personer som stödjer förslaget inte har förstått vilka konsekvenser det ger.

Till den 1 juli måste Europaparlamentarikerna bestämma sig för om de vill underteckna ett initiativ för att ta bort fotoförbudet ur upphovsrättsrapporten.

Allt fler av dem har vaknat och deklarerar nu att de vill rädda rätten att fritt dela foton på nätet.

Vi hoppas att de svenska parlamentarikerna ansluter sig till den skaran och säger nej till ett ogenomtänkt förbud.

Joakim Jardenberg Internetchef Helsingborgs kommun 
Mattias Blomgren Ordförande Wikimedia Sverige 
Max Andersson Europaparlamentariker (MP) 
Karl Sigfrid Fd Riksdagsledamot (M) 
Rolf Källman Verksamhetsledare Digisam

"Helt fel att skjuta upp TTIP-omröstningen"

Jag skriver på Dagens Arena om behandlingen av TTIP-avtalet i EU-parlamentet.

 * * *

Max Andersson (MP): Helt fel att skjuta upp TTIP-omröstningen

Risken för Europaparlamentets nej till ISDS är troligen anledningen till att talmannen sköt upp omröstningen om TTIP. Det är helt fel. Vi borde ha fått rösta om och debattera handelsavtalet.

Igår, onsdag, skulle Europaparlamentet ha röstat om handels- och investeringsavtalet TTIP som förhandlas mellan EU och USA. Nu blir det inte så, för i sista sekund beslöt parlamentets talman att skjuta upp omröstningen.

Officiellt är orsaken att ledamöterna har lagt för många ändringsförslag inför omröstningen i plenum, och att frågan därför skickas tillbaka till utskottet.

Men i själva verket är det troligare att det handlar om en rädsla från talmannen och de stora politiska grupperna inför utsikten att parlamentet faktiskt skulle uttrycka folkviljan om en av handelsavtalets mest kontroversiella aspekter.

Under veckan har det stått klart att en majoritet av parlamentets ledamöter är beredda att säga nej till de privata domstolar för företag som går under benämningen ISDS. Det finns ett växande motstånd i hela Europa mot möjligheten för amerikanska företag att stämma stater i EU, utanför nationella domstolar, för nya lagar som skyddar miljö och hälsa. Vi svenska ledamöter har på bara några dagar tagit emot nästan 5 000 mejl från människor som vill att TTIP-avtalet ska hållas fritt från detta parallella rättssystem för investerare.

Scenariot inför omröstningen såg ut så här: En majoritet av EU-parlamentarikerna kunde tänka sig att stödja ett ändringsförslag som går ut på att ISDS inte ska ingå i avtalet mellan EU och USA – något som stod klart efter att en stor del av den socialdemokratiska gruppen ställt sig på denna sida.

Denna ändring skulle å andra sidan göra högergrupperna i parlamentet så avogt inställda till resolutionen att de var beredda att rösta emot den, och därmed riskerade hela resolutionen att falla. I ett försök att bringa både socialdemokraterna och hela parlamentet i en lydig fålla valde parlamentets talman Martin Schulz att skjuta upp omröstningen.

Det är helt fel av talmannen att skjuta upp omröstningar bara för att det förväntade resultatet inte behagar honom. Hans agerande i frågan skadar EU-parlamentets anseende. Det är uppenbart att talmannen spelar ett politiskt spel på de folkvaldas bekostnad. Vi borde ha fått rösta om och debattera TTIP.

Det stora problemet med ISDS är den avskräckande effekt det kan ha på lagstiftare. Ett exempel är att blotta risken att bli stämda av tobaksbolag har gjort att Nya Zeeland avvaktat med att införa lagar om neutrala cigarettpaket.

Men i villervallan om ISDS får vi inte heller glömma att det finns andra delar i TTIP-förhandlingarna som också riskerar att bromsa lagstiftning om miljö och hälsa.

Ett fall som nyligen kommit ut i offentligheten gäller hormonstörande ämnen, som kan kopplas till cancer, infertilitet och hjärnskador. Barn är extra känsliga för påverkan från dessa ämnen. För att ta tag i problemen förberedde EU-kommissionen 2013 ett förbud mot flera hormonstörande ämnen. Men överraskade nog slopade kommissionen planerna precis innan förslaget skulle presenteras.

För ett par veckor sedan kunde den brittiska tidningen The Guardian avslöja vad det var som hände. Tidningen har kommit över hemliga dokument som visar att EU-kommissionen sköt upp lagförslaget som ett resultat av påtryckningar från näringslivet och den amerikanska regeringen.

Inom ramen för TTIP förhandlar nämligen EU och USA om regler för kemikalier, och flera vetenskapliga studier har visat att kemikalieindustrin använder förhandlingarna som ett argument för att motarbeta nya striktare lagförslag.

Därför föreslår vi gröna flera förbättringar av TTIP, till exempel att avtalet inte får påverka våra regler om hormonstörande ämnen eller klimatmål. Och vi föreslår att man tar bort EU:s kemikalielagstiftning från förhandlingarna med USA.

Om några veckor kommer resolutionen om TTIP tillbaka på EU-parlamentets bord. Jag hoppas att de EU-parlamentariker som säger sig värna miljön och klimatet gör mig och Miljöpartiet sällskap och skickar ett tydligt besked till EU-kommissionen: Vi tänker inte acceptera ett avtal som kan användas för att urvattna, försena, eller utmana lagstiftning som ska skydda människor och miljö.

Max Andersson (MP) 
EU-parlamentariker