Jag skriver på Dagens Arena om investeringsskyddet i TTIP.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Max Andersson (MP): Ny TTIP-domstol – en ulv i fårakläder
I veckan presenterade handelskommissionär Cecilia Malmström EU-kommissionens förslag på ny tvistlösningsmekanism i TTIP-avtalet mellan EU och USA.
En permanent domstol, ICS, skall ersätta det omdebatterade ISDS. Men att byta ut en bokstavskombination mot en annan ger inget svar på den grundläggande frågan: Varför utländska företag behöver ett eget, parallellt rättssystem.
Debatten om Investor-State Dispute Settlement (ISDS) har stundtals varit hätsk det senaste året. Investeringsskyddet ger ensidigt utländska investerare rätt att dra stater inför rätta för ny lagstiftning som hotar värdet av företagens investeringar.
Såväl fackföreningar, miljögrupper som över hundra sakkunniga forskare har kritiserat systemet som underminerar demokratiskt beslutsfattande. Enskilda fall, som tobaksbolaget Phillip Morris stämning mot Australien för varningar på cigarettpaketen, eller svenska Vattenfalls stämning av Tyskland för att landet fasar ut kärnkraften, har mycket tydligt visat på de fundamentala bristerna i dagens system.
För att bemöta kritiken har EU-kommissionen nu lanserat ett nytt förslag att upprätta en permanent tvistlösningsdomstol mellan EU och USA – en lösning man längre fram vill expandera i takt med att man färdigställer övriga handelsförhandlingar med exempelvis Japan.
Förslaget innehåller förbättringar gentemot äldre avtal med ISDS, men löser inte de grundläggande problemen: Utländska investerare får en gräddfil för att stämma stater för demokratiskt beslutsfattande, det är inte klarlagt att staternas rätt att reglera skyddar mot ekonomiska kompensationskrav och systemet kan fortfarande indirekt leda till att ny lagstiftning hålls tillbaka.
Dessutom haltar EU-kommissionens retorik. Om kommissionen menar att ICS innebär en fundamental förändring jämfört med ISDS finns det inte någon som helst logik bakom att inte applicera det nya förslaget på det färdigförhandlade avtalet med Kanada, CETA.
Där återfinns ISDS, och därmed risken att såväl kanadensiska som andra utländska investerare med verksamhet i Kanada kan stämma EU-länder utanför de nationella rättssystemen.
Kommissionen har inte heller på ett fullgott sätt lyckats förklara varför den här typen av investeringsskydd behövs mellan utvecklade rättsstater. Bara för några dagar sedan erkände Malmström att det saknas belägg för att liknande investeringsskydd ökar mängden utländska investeringar.
I stället för att ta den omfattande och oftast välgrundade kritiken mot ISDS på allvar byter nu EU-kommissionen ett dåligt system mot ett annat. I processen expanderar man dessutom kraftigt mängden investeringsflöden som skyddas av denna typ av investeringsskydd och därmed även risken för att till exempel Sverige ska stämmas.
ICS må vara en ny bokstavskombination som för all del innehåller en del förbättringar, men att göra något så fundamentalt fel som ISDS mindre dåligt är inte vägen framåt. Att expandera och cementera ett parallellt rättssystem designat för utländska investerare är inte att ta den omfattande kritik som riktats mot den här typen av investerarskydd på allvar.
I stället för att skrota ISDS sätter kommissionen nu hela TTIP-avtalet på spel.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker
En permanent domstol, ICS, skall ersätta det omdebatterade ISDS. Men att byta ut en bokstavskombination mot en annan ger inget svar på den grundläggande frågan: Varför utländska företag behöver ett eget, parallellt rättssystem.
Debatten om Investor-State Dispute Settlement (ISDS) har stundtals varit hätsk det senaste året. Investeringsskyddet ger ensidigt utländska investerare rätt att dra stater inför rätta för ny lagstiftning som hotar värdet av företagens investeringar.
Såväl fackföreningar, miljögrupper som över hundra sakkunniga forskare har kritiserat systemet som underminerar demokratiskt beslutsfattande. Enskilda fall, som tobaksbolaget Phillip Morris stämning mot Australien för varningar på cigarettpaketen, eller svenska Vattenfalls stämning av Tyskland för att landet fasar ut kärnkraften, har mycket tydligt visat på de fundamentala bristerna i dagens system.
För att bemöta kritiken har EU-kommissionen nu lanserat ett nytt förslag att upprätta en permanent tvistlösningsdomstol mellan EU och USA – en lösning man längre fram vill expandera i takt med att man färdigställer övriga handelsförhandlingar med exempelvis Japan.
Förslaget innehåller förbättringar gentemot äldre avtal med ISDS, men löser inte de grundläggande problemen: Utländska investerare får en gräddfil för att stämma stater för demokratiskt beslutsfattande, det är inte klarlagt att staternas rätt att reglera skyddar mot ekonomiska kompensationskrav och systemet kan fortfarande indirekt leda till att ny lagstiftning hålls tillbaka.
Dessutom haltar EU-kommissionens retorik. Om kommissionen menar att ICS innebär en fundamental förändring jämfört med ISDS finns det inte någon som helst logik bakom att inte applicera det nya förslaget på det färdigförhandlade avtalet med Kanada, CETA.
Där återfinns ISDS, och därmed risken att såväl kanadensiska som andra utländska investerare med verksamhet i Kanada kan stämma EU-länder utanför de nationella rättssystemen.
Kommissionen har inte heller på ett fullgott sätt lyckats förklara varför den här typen av investeringsskydd behövs mellan utvecklade rättsstater. Bara för några dagar sedan erkände Malmström att det saknas belägg för att liknande investeringsskydd ökar mängden utländska investeringar.
I stället för att ta den omfattande och oftast välgrundade kritiken mot ISDS på allvar byter nu EU-kommissionen ett dåligt system mot ett annat. I processen expanderar man dessutom kraftigt mängden investeringsflöden som skyddas av denna typ av investeringsskydd och därmed även risken för att till exempel Sverige ska stämmas.
ICS må vara en ny bokstavskombination som för all del innehåller en del förbättringar, men att göra något så fundamentalt fel som ISDS mindre dåligt är inte vägen framåt. Att expandera och cementera ett parallellt rättssystem designat för utländska investerare är inte att ta den omfattande kritik som riktats mot den här typen av investerarskydd på allvar.
I stället för att skrota ISDS sätter kommissionen nu hela TTIP-avtalet på spel.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar