Jag har en artikel på SVT Opinion.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
”Bra kulturliv byggs inte genom massövervakning”
Kulturminister Alice Bah Kuhnke talade nyligen till en samlad svensk filmindustrin om behovet av kraftfullare åtgärder för att stärka immaterialrätten och skydda svenska filmbolag från upphovsrättsintrång.
Andemeningen tycktes klar; hårdare
tag mot fildelare. Det är dock en vision som rimmar illa med
miljöpartiets politik och värnandet av medborgarnas rättigheter på
internet.
Talet om att filmindustrin blir lidande av fildelningen och att immaterialrätten måste stärkas är inget nytt. Samma retorik genomsyrade framtagandet av ACTA-avtalet, ett brett handelsavtal om immaterialrätt som förhandlades mellan bland annat EU och USA för några år sedan.
Efter att flera omfattande studier pekat på att avtalet bröt mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna fälldes avtalet av EU-parlamentet 2012.
Avtalets förespråkare, däribland EU-kommissionen, menade bland annat att endast fildelning av ”kommersiell skala” skulle vara föremål för avtalets långtgående metoder för att skydda upphovsrätten. Men vad som är kommersiellt är inte tydligt definierat.
I det kontroversiella IPRED-direktivet som infördes i svensk lag 2009 lyder definitionen:
”Handlingar som utförs i kommersiell skala är sådana som utförs för att uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel”.
Samtidigt var en av de mest kritiserade aspekterna av ACTA-avtalet det planerade samarbetet mellan upphovsrättsinnehavare och internetleverantörer för att motverka upphovsrättsintrång.
Exakt den typen av samarbete som kulturministern förespråkar i sitt tal. Den vägen riskerar att leda till ett system där IT-företagen ägnar sig åt omfattande övervakning av alla nätanvändare.
Det väcker oro när ministrar talar om hårdare tag, utan att ens säga ett ord om vikten av balans, respekt för rättsstaten och vikten av att värna de mänskliga rättigheterna.
Den som påstår att upphovsrättsintrång idag inte tas på allvar har nämligen en tung bevisbörda. Det finns exempel från rådande rättspraxis vad som händer när filmer olovligen sprids på internet.
I ett uppmärksammat fall från år 2013 dömdes en ung man för att ha smygfilmat sin dåvarande flickvän under en sexakt och sedan spridit filmen på nätet.
Han dömdes till 45 timmars samhällstjänst och 25 000 kronor i skadestånd. Som en jämförelse dömdes en man från Uppsala nyligen för inblandning i spridningen av film på en fildelningssajt.
Straffet uppgick till fem månaders fängelse för brott mot upphovsrätten. Skadeståndskravet från filmindustrin sattes till 12,5 miljoner kronor. Allt för spridningen av en kopia av en enda film;”The Stig-Helmer Story”.
Är upphovsrätten verkligen mer skyddsvärd än människor?
Kulturskapande är viktigt. Spridningen av kulturen likaså. Miljöpartiet har länge verkat för en reformerad och balanserad upphovsrätt, med nya affärsmodeller som en viktig ingrediens.
Kulturskapares rättigheter måste säkerställas, men samtidigt kan vi inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Ett bra kulturliv kan inte byggas genom massövervakning.
Att det idag är främst bredbandsleverantörer, inte regeringen, som kämpar för att skydda medborgarnas rätt till privatliv borde vara skäl till oro.
Den rödgröna regeringen har lovat stärka den personliga integriteten.
Vi kan föra en bättre politik.
Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)
Talet om att filmindustrin blir lidande av fildelningen och att immaterialrätten måste stärkas är inget nytt. Samma retorik genomsyrade framtagandet av ACTA-avtalet, ett brett handelsavtal om immaterialrätt som förhandlades mellan bland annat EU och USA för några år sedan.
Efter att flera omfattande studier pekat på att avtalet bröt mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna fälldes avtalet av EU-parlamentet 2012.
Avtalets förespråkare, däribland EU-kommissionen, menade bland annat att endast fildelning av ”kommersiell skala” skulle vara föremål för avtalets långtgående metoder för att skydda upphovsrätten. Men vad som är kommersiellt är inte tydligt definierat.
I det kontroversiella IPRED-direktivet som infördes i svensk lag 2009 lyder definitionen:
”Handlingar som utförs i kommersiell skala är sådana som utförs för att uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel”.
Samtidigt var en av de mest kritiserade aspekterna av ACTA-avtalet det planerade samarbetet mellan upphovsrättsinnehavare och internetleverantörer för att motverka upphovsrättsintrång.
Exakt den typen av samarbete som kulturministern förespråkar i sitt tal. Den vägen riskerar att leda till ett system där IT-företagen ägnar sig åt omfattande övervakning av alla nätanvändare.
Det väcker oro när ministrar talar om hårdare tag, utan att ens säga ett ord om vikten av balans, respekt för rättsstaten och vikten av att värna de mänskliga rättigheterna.
Den som påstår att upphovsrättsintrång idag inte tas på allvar har nämligen en tung bevisbörda. Det finns exempel från rådande rättspraxis vad som händer när filmer olovligen sprids på internet.
I ett uppmärksammat fall från år 2013 dömdes en ung man för att ha smygfilmat sin dåvarande flickvän under en sexakt och sedan spridit filmen på nätet.
Han dömdes till 45 timmars samhällstjänst och 25 000 kronor i skadestånd. Som en jämförelse dömdes en man från Uppsala nyligen för inblandning i spridningen av film på en fildelningssajt.
Straffet uppgick till fem månaders fängelse för brott mot upphovsrätten. Skadeståndskravet från filmindustrin sattes till 12,5 miljoner kronor. Allt för spridningen av en kopia av en enda film;”The Stig-Helmer Story”.
Är upphovsrätten verkligen mer skyddsvärd än människor?
Kulturskapande är viktigt. Spridningen av kulturen likaså. Miljöpartiet har länge verkat för en reformerad och balanserad upphovsrätt, med nya affärsmodeller som en viktig ingrediens.
Kulturskapares rättigheter måste säkerställas, men samtidigt kan vi inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Ett bra kulturliv kan inte byggas genom massövervakning.
Att det idag är främst bredbandsleverantörer, inte regeringen, som kämpar för att skydda medborgarnas rätt till privatliv borde vara skäl till oro.
Den rödgröna regeringen har lovat stärka den personliga integriteten.
Vi kan föra en bättre politik.
Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar