21 december 2010

Detta är kanske ingen nyhet...

Men ibland så är den verkliga nyheten att det står i tidningarna.

Der Spiegel:
Monnet, who is considered a "father of Europe," wanted to guide European countries into a super-state "without their people understanding what is happening. This can be accomplished by successive steps, each disguised as having an economic purpose." Apparently the fathers of the euro acted in accordance with the same philosophy later on. The new currency became a vehicle for further integration, and the EU became a monetary union -- but not an economic, let alone a political, union. As a result, the current financial crisis is too much to handle for the continent and the EU colossus.
Tips-tack: Charles Berkow
Andra bloggar om: ,

20 december 2010

Primeskandalen

Primeskandalen rullar vidare. Det är bara att konstatera att Svenskt Näringsliv har fått mycket god utdelning på de 4 miljoner de gav till Prime för att påverka socialdemokraternas eftervalsdebatt.

Det är möjligt att de socialdemokrater som jobbar på PR-firman Prime verkligen tror att kärnkraften och RUT-avdraget är bra, och att samarbetet mellan s, v och mp är av ondo. Men att skriva artiklar, driva opinion och delta på möten inom ett parti utan att berätta att man har betalt för att framföra sitt budskap är inte okej.

PR-konsulterna har hittills haft ett mycket stort genomslag i debatten, men det tog nog slut förra veckan. Eller som Morgan Johansson säger:
- Varje gång de öppnar munnen i fortsättningen så kommer man att undra om taxametern är på och om Svenskt näringsliv faktureras
Lobbyismen är en del av politiken och befinner sig ofta i en moralisk gråzon. Men att uppträda under falsk flagg är definitivt inte okej.

Daniel Suhonen har skrivit en rasande bra sammanfattning av Prime-skandalen. Han avlutar med en jämförelse med Offensivs infiltration innan de blev uteslutna 1981 och han har en poäng.

Före detta ministern Lena Sommestad har ett mer försonligt och eftertänksamt tonläge men är inte mindre skarp i analysen. Bland annat konstaterar hon att de som försöker tona ned nyheten är förfärande naiva.

Mats Engström, som bland annat har skrivit den intressanta lobbyism-boken Maktkamp Europa anser att socialdemokraterna behöver en uppförandekod för att begränsa PR-firmornas inflytande. Bland annat vill han att personer anställda på PR-bolag som inte uppger sina kunder inte ska kunna ha förtroendeuppdrag för partiet.

Men det mest intressanta är nog Rebellabloggen som diskuterar vad Primeskandalen gör med förtroendet mellan människor inom partiet. När förtroende saknas är det väldigt svårt att återupprätta.

Min bild är att Svenskt Näringsliv gjort en mycket god affär. De betalade 4 miljoner kronor för att vrida sossarnas eftervalsdebatt åt höger. Och om den socialdemokratiska partiledningen - i den mån någon sådan existerar för ögonblicket - inte tar itu med affären så kommer partiet skadas allvarligt för lång tid framöver av misstroende och konflikter. För Svenskt Näringsliv är en handikappad socialdemokrati värt betydligt mer än 4 miljoner.

Och som miljöpartister ska vi inte tro att vi själva är immuna mot problemen med den oreglerade lobbyismen. Vi är ett växande parti som får allt mer inflytande, och det är självklart att lobbyisterna försöker påverka oss också. Det är inte bara socialdemokraterna som kan ha nytta av ett regelverk för att begränsa PR-firmornas inflytande.

Uppdatering:
Erik Berg ger ett vänsterpartistiskt perspektiv.
Den här annonsen på Fyndtorget är underbart rolig!

Andra bloggar om: , , ,

16 december 2010

Höger eller vänster?

I dagarna fick jag en anonym enkät från statsvetarna vid Göteborgs Universitet. En av frågorna handlade om att kort beskriva vad höger och vänster innebär i dag.

Mitt svar blev:
Vänster: Ekonomisk jämlikhet, folkstyre och överdriven statlig kontroll

Höger: Ekonomiska klyftor, elitism och vackra tankar om individens frihet som de har svårt att omsätta i praktiken.

Båda: Oförmåga att ta miljö- och resursproblemen på allvar.

Jag misstänker att min partitillhörighet är tämligen uppenbar.

Andra bloggar om:

11 november 2010

Träskopriset och kongress i Danmark


För ett tag sedan var jag i Århus och deltog som hedersgäst på Folkebevaegelsen mod EUs landsmöte för att ta emot årets internationella träskopris. Priset består av ett par träskor och delas ut till någon de vill hedra för ett gott arbete mot EU. Jag är inte helt på det klara med symboliken bakom att priset utgörs av just ett par träskor, men det har något att göra med att att folk som har träskor på sig står fast och är pålitliga.

Bland svenskar som har tagit emot träskopriset tidigare märks Astrid Lindgren och P O Engkvist, och det är ju hur som helst ett hedrande sällskap. Bland skälen till att jag fick priset nämndes mitt arbete mot Lissabonfördraget, boken Imperiet, och att jag jobbat mycket internationellt inom den EU-kritiska rörelsen.

Folkebevaegelsen mod EU har ett mandat i EU-parlamentet och fick 170 000 röster och 7,2 % i förra EU-valet. De kan enklast beskrivas som en tvärpolitisk center-vänster organisation, och i Sverige motsvaras de närmast av Folkrörelsen Nej till EU. En stor del av medlemmarna kommer från vänstern (många är medlemmar i Enhedslistan eller vänsterpartiets systerparti SF), men det finns också en stark grupp som är med i Radikale Venstre, som Centerpartiets socialliberala och betydligt trevligare syskonparti heter i Danmark.

Landsmötet är Folkebevaegelsens årliga kongress och i år hade det uppåt 200 deltagare. Detta var det första landsmötet efter EU-valet 2009 då de gick fram kraftigt och fick sitt bästa valresultat på 15 år. De har också ökat med 500 medlemmar. Kongressen avlöpte i stort sett utan konfliktfrågor, och man uppmärksammade särskilt att det är 50 årsjubileum i år för den europeiska frihandelsorganisationen EFTA som många ser som viktig del i ett alternativ till EU.

Deras EU-parlamentariker Søren Søndergaard höll ett utmärkt tal. Som väntat talade han en hel del om eurokrisen och mot det nya förslaget om fördragsändringar. Det blev också tydligt att Folkbevaegelsen varit tvungna att tänka efter hur de som tvärpolitisk rörelse ska agera i EU-parlamentet nu när det fått mer inflytande. En annan viktig fråga för de danska EU-motståndarna är kampen mot social dumping och Søren underströk kraftfullt att utländska arbetare ska vara välkomna i Danmark men att de ska ha sociala rättigheter och få danska löner.

En av de politiskt intressanta frågorna på en synnerligen lugn kongress var valet av ny styrelse. Flera av kandidaterna hade tidigare haft ledande roller inom den EU-kritiska Junibevaegelsen, men gått över till Folkbevaegelsen efter valet 2009. Junibevaegelsen lyckades dåligt i det valet är numera nedlagd. Men många av deras medlemmar har nu gått över till Folkbevaegelsen och bland annat så blev Nils I Meyer som var en av deras stiftare invald i den nya styrelsen, vilket uppmärksammades i dansk media. Frågan var inte kontroversiell. Det danska EU-motståndet håller på att återförenas.

En annan intressant sak med landsmötet var att få se en minst sagt främmande organisationskultur. En av många skillnader mellan Sverige och Danmark är att danskarna inte har valberedningar. Istället väljer årsmöten direkt bland samtliga kandidater. Jag är inte helt klar på hur det fungerar i praktiken men danskarna tycker det är helt självklart att det är så det bör vara.

En annan kulturskillnad är att kongressen antog en arbetsordning som särskilt påtalade att det var rökförbud i lokalerna. Arbetsordningen lästes upp från presidiet så att alla skulle vara medvetna om att man inte kunde tända en cigg i plenum. Alkoholkonsumtion var dock tillåten.

Under åren framöver så kommer en av de stora frågorna för Folkebevaegelsen vara att fortsätta hålla Danmark utanför EMU, även om det knappast finns någon risk för att det ska bli en ny folkomröstning de närmaste åren nu i och med eurokrisen.

Överhuvudtaget så var det en trevlig kongress. Det danska EU-motståndet går framåt och vi i Sverige har en hel del att lära av deras sätt att arbeta.

Media: Dansk TV sände ett halvtimmes program om landsmötet.
Andra bloggar om: ,

29 oktober 2010

På väg till Danmark

Sitter på Danmarksterminalen i Göteborg och väntar på att insläppet till färjan ska öppna. Nu i helgen ska vara i Århus och delta på Folkebevaegelsen mod EUs kongress, eller landsmöte som det tydligen heter på danska.

Rapport följer.

15 oktober 2010

Sökmotortips och konsten att länka

Daily Kos har en serie med sökmotortips för politiska bloggare och idag tar de upp konsten att länka. Artikel handlar om vikten av att man markerar rätt ord när man sökmotor-optimerar sina texter, men den fick mig att fundera kring stilistik och länkandets många olika funktioner.

I första hand så är länken förstås en guide för vidare läsning. Men i politiska bloggar är det vanligt att länkarna används mer som källhänvisning, fakta-arkiv och som ett sätt att fiska läsare via tjänster som Twingly. Länkandet har också en uppenbart social funktion där man länkar för att visa uppskattning. Och sist men inte minst så är det val man gör när man markerar en länktext ett fascinerande stilistiskt verktyg som kan ge emfas, förtydliga, och berätta något om det som länkas.

Det är lätt att glömma bort att det också väger tungt i Googles sökmotor. Måste jag välja mellan ett bra språk eller sökmotoroptimering väljer jag språket. Men det går att kombinera.

Andra bloggar om: , ,

14 oktober 2010

Rapport från EGP-mötet

Nu i helgen var jag med och representerade miljöpartiet på det Europeiska Gröna Partiet rådsmöte i Tallinn tillsammans med bland annat Eva Goes, Peter Eriksson och Bodil Ceballos. Det här var mitt första rådsmöte och det uppfyllde förväntningarna. EGP lider av de internationella konferensernas vanliga problem med oklart syfte, bristande organisation, och programpunkter som främst existerar för att framträdande personer ska få hålla låda, men det verkar ändå som att det finns en probleminsikt och en önskan om att använda mötena till något vettigt.

Rådsmötet var fullt av seminarier och föredrag, och det inslag som imponerade mest handlade om det nya ungerska grönas valkampanj och hur de lyckades komma in i parlamentet och få 7,4 % knappt två år efter sitt grundande genom att vara ett tydligt alternativ. Jag gillar verkligen deras partinamn Lehet Más a Politika! som översatt till svenska betyder "Politiken kan vara Annorlunda!"

Det var också intressant att höra tyskarna tala om sina opinionssiffror på över 20 procent. De räknar inte med att få så mycket i verkligheten i nästa val; "19 % är mer realistiskt" som någon av de sade. Deras långsiktiga mål är att etablera sig som en verklig tredje kraft i politiken vid sidan av kristdemokraterna och socialdemokraterna, och de är på god väg att lyckas.

Diskussionen om socialdemokratins problem i västeuropa var också intressant. Även om våra svenska socialdemokrater tycker att det gick dåligt i år så ligger de ändå rätt bra till i en internationell jämförelse. Än så länge i alla fall.

Den konkreta politiska diskussionen om vilka resolutioner som skulle antas var dock inte riktigt lika inspirerande som seminarierna. EGPs resolutioner är inte bindande, och eftersom besluten inte är i skarpt läge finns det många delegater som röstar för förslag med oklara konsekvenser bara för att det låter bra. Jag har upplevt liknande fenomen tidigare i politiska sammanhang, till exempel på Grön Ungdoms Förbundsråd på den tiden det stormötet brukade överösa miljöpartiet med kongressmotioner, och även om det känns välbekant och lite hemtrevligt så är det inte riktigt mitt ideal om hur ett internationellt parti borde arbeta.

När det gäller resolutionerna så var jag mest intresserad av NATO, nätneutralitet och Green New Deal. Fransmännen försökte stoppa in ett helt omotiverat tilläggsyrkande om att det behövs ett gemensamt europeiskt försvar i en resolution som egentligen skulle handla om NATO och kärnvapennedrustning. Vår riksdagsledamot Bodil Ceballos tog tag i den här frågan för den svenska delegationens räkning, och efter att Estland och Portugal protesterat i plenumdebatten blev det nedröstat med stor majoritet. Fransmännen kommer dock att lyfta frågan igen till nästa möte.

När det gäller nätneutraliteten så hade tyskarna lagt ett förslag om nätneutralitet som utgick från att internetoperatörer aldrig någonsin ska ge någon information företräde framför någon annan. Det låter bra när man säger det, men ibland behöver internetoperatörerna göra undantag från den principen för att saker och ting ska fungera. Det är till exempel helt orimligt om nödsamtal inte kan kopplas fram bara för att det är för mycket YouTube-klipp som väntar på nedladdning. Jag skrev om hela förslaget, och efter en viss förhandling med tyskarna kom vi fram till en "konstruktivt otydlig" kompromiss som kunde antas enhälligt.

En annan bra förändring jag fick in i resolutionen om nätneutralitet är att Europeiska Gröna Partiet numera uppmanar alla länder att säkra nätneutraliteten på nationell nivå. Tyskarnas ursprungsförslag talade enbart om EU-nivån, och de hade glömt bort att det finns mycket som kan uträttas i varje land för sig. En liten men trevlig seger för miljöpartiets EU-kritik, även om det hade varit ännu bättre om mer än en bråkdel av delegaterna hade vetat vad nätneutralitet är för något.

När det gäller den nya ekonomiska politiken så lyckades vi dock inte lika bra. Förslaget om en Green New Deal togs ursprungligen fram inför EP-valet och då handlade det om att möta den ekonomiska krisen med klimatinvesteringar som skapar jobb - en slags modern klimatkeynesianism - men den nya Green New Deal har breddats och blivit betydligt spretigare. Det finns många bra idéer om allt möjligt från nya sätt att definiera välfärd till hur man motverkar bankkriser, men också några dåliga förslag, och en hel del detaljer som jag inte är kompetent att bedöma om de vettiga eller inte. (Om jag uppfattade voteringen korrekt så antogs till exempel tilläggsförslaget om att EGP bör verka för ett förbud mot"leveraged short-selling" på aktiemarknaden. Det förslaget är säkert värt att diskutera, men det innebär inte att det bör antas utan diskussion.)

Lyckligtvis är det dock ingen större katastrof om det antas dåliga detaljförslag i resolutionerna på rådsmöte, eftersom ansvarstagande politiker i medlemspartierna har full frihet att ignorera dem. Men helt klockrent är det inte.

Resolutionen om Green New Deal gick även in på det allvarliga problemet att EMU inte fungerar. Det senaste året med den grekiska krisen och bostadsbubblorna i Spanien och Irland har gjort det uppenbart att det uppstår allvarliga spänningar i en valutaunion där medlemsländernas ekonomier fortsätter att utvecklas i olika takt. Den lösning som förespråkas i GND-resolutionen är införa en gemensam europeisk finansminister, mångdubbla EU-budgeten och ge EU rätt att besluta om medlemsländernas egna budgetar. (Det sista förslaget är dock skrivet på ett så oklart sätt att det är osäkert vad delegaterna egentligen röstade på.) Miljöpartiet står inte bakom de här förslagen och vi valde därför att rösta nej till den nya Green New Deal resolutionen.

Det mest spännande med hela rådsmötet var definitivt att se hur den nya Green New Deal utvecklade under processens gång. Slutresultatet blev inte bra, men det förbättrades betydligt på vägen, och det var till stor del tyskarnas förtjänst. Till exempel fick vi bort skrivningar som doftade protektionism, och i tilläggsförslaget om att mångdubbla EU-budgeten hade man vänligheten att plocka bort uttrycket "federalt" även om man inte ändrade substansen. Det roligaste var dock när tyskarna förklarade att de skulle rösta nej till hela GND om man inte tog bort ett förslag om att sälja EU-obligationer för att få in pengar till klimatinvesteringar. Det där med att finansiera utgifter genom att låta sedelpressarna gå varma är fortfarande ett känsligt ämne i Tyskland, och jag är väldigt glad att de ser till att hålla de grönas ekonomiska politik på rätt köl.

En annan inspirerande sak var att se hur rådsmötet lyckades hantera mer än 60 ändringsyrkanden bara på Green New Deal under mer eller mindre demokratiska former. Man hade ett bra jämkningsarbete i utskottet kvällen före, och de gjorde att de 40 förslag som bedömdes som okontroversiella kunde betas av i ett enda klubbslag. Det sägs att EGPs röstningssessioner brukade vara ganska frustrerande tillställningar förr i tiden, men i så fall har de skärpt till sig rejält.

På nästa rådsmöte kommer vi bland annat diskutera om hur man avslutar kriget i Afghanistan. Åsikterna skiljer sig rätt mycket mellan partierna där också, och jag tror att det kan bli en väldigt spännande diskussion.

Andra miljöpartister om EGP:s rådsmöte: Hans Andersson
Andra bloggar om:

07 oktober 2010

Rådsmöte i Estland

Nu i helgen håller det Europeiska Gröna Partiet (EGP) sitt rådsmöte för hösten i Estland och som nyvald första ersättare i EGP jag har åkt hit för att representera miljöpartiet.

På dagordningen står bland annat frågan om hur vi fortsätter att utveckla den ekonomiska politiken med en Green New Deal, kärnvapennedrustning, och en resolution om nätneutralitet som är tyvärr är lite slarvigt skriven men som jag hoppas kunna hyfsa till innan den blir antagen.

Jag vet inte om det blir så mycket tid över för annat än politik, men jag har i alla fall fått tips om ett pannkaksställe i Tallinns turistkvarter som lär vara bästa vegetariska maten i stan.

01 oktober 2010

Ett tack, och några tankar mitt i flytten

Miljöpartiet gjorde tyvärr bara en blygsam framgång i valet, och som väntat fick vi två mandat i Göteborg. Det är alltid trist när man inte blir omvald, men jag kunde inte ha önskat mig bättre efterträdare än Lise Nordin och Valter Mutt. De kommer att göra ett bra jobb i riksdagen och jag önskar dem lycka till på det nya uppdraget.

Det finns en hel del att säga om den här valrörelsen, men det får anstå till en särskild valutvärdering. Så nu nöjer jag mig med att rikta ett alldeles särskilt tack till alla som hjälpt till i valrörelsen eller som röstade på mig. Jag drev ingen personvalskampanj och jag har aldrig tyckt det varit särskilt viktigt att jämföra antalet kryss, men varje enskilt kryss är uttryck för förtroende och 334 kryss i Göteborg är ett stort förtroende att leva upp till.

Sedan valet har jag varit upptagen med flytt, överlämning och arkivering, men jag siktar på att återuppta mina biologistudier så snart jag hunnit landa. Jag kommer också lägga en hel del tid på mina uppdrag i partistyrelsen och Europeiska Gröna Partiet.

Nu när jag snart inte längre sitter i riksdagen behöver jag koncentrera mig på färre frågor. Men EMU, klimat och informationspolitik är definitivt något jag kommer att fortsätta med i framtiden.

17 september 2010

Stoppa vapenexporten till Saudiarabien!

Idag rapporterar media att Bofors sålt avancerade pansarvärnsrobotar till Saudiarabien, en av världens värsta diktaturer. Det är pinsamt för Sverige, och ännu pinsammare för moderaterna vars handelsminister nyligen förnekat att vi säljer krigsmaterial för strid till det landet.

Om de rödgröna vinner valet så kommer vi att skärpa reglerna för vapenexporten. På pappret ser reglerna bra ut, men i praktiken har de tillämpats dåligt. Till att börja med så vill de rödgröna stoppa vapenexporten till länder som bryter grovt mot de mänskliga rättigheterna, och vi vill införa ett demokratikriterium som gör att Sverige slutar sälja vapen till diktaturer. Vapenexport till ett land som Saudiarabien är helt enkelt inte acceptabel.

Miljöpartiet och vänsterpartiet är de partier som driver kravet på tuffare regler mot vapenexporten hårdast, men vi har haft god hjälp av starka krafter inom socialdemokratin. En röst på de rödgröna är en röst på en anständig utrikespolitik.

Andra bloggar om: , ,
Bloggtips: Anders Utbult på Alliansfritt Sverige

16 september 2010

Folkpartiet skolkar mest i EU

De senaste fyra åren har borgarna ofta skrutit om att den nya regeringen varit bättre på att skicka ministrar till mötena i Bryssel än vad sossarna var.

Det stör mig. Och inte bara för att det varit väldigt mycket skryt för ganska liten skillnad. Det är faktiskt inget konstigt med att sossarna skickade en statssekreterare istället för en minister då och då, och det har även alliansen gjort när de tyckt att det har varit bättre. Alla möten är inte lika viktiga.

Man kan dock ifrågasätta om regeringen har valt rätt möten att vara borta från. Beatrice Ask har till exempel en del att förklara. Men framförallt så ser det illa ut att regeringen plötsligt börjat skolka från en tredjedel av sina möten nu under 2010. Det är inte okej att missköta arbetet i Bryssel bara för att det är valår hemma i Sverige.

Innan borgarna började valskolka från mötena i Bryssel så hade de dock en något högre närvaro. Och det parti som skrutit mest, och rackat ner på sossarna hårdast är utan tvekan folkpartiet.

Folkpartiet brukar säga att de gillar "Europa". Men det är visionen om EU som de är förtjusta i. Verklighetens EU är inte lika intressant.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det är just folkpartiet som ligger i botten på närvarostatistiken. Nyamko Sabuni är den minister som skolkat mest från möten i Bryssel och bara deltagit på 46,7 % av mandatperiodens möten. Därmed räddar hon folkpartiledaren Jan Björklund som varit borta på 50 % från sistaplatsen.


Andra bloggar om: , , ,
Bloggar: Jonas Sjöstedt skriver om detta utifrån sin erfarenhet i EU-parlamentet.

13 september 2010

Immaterialrätten har spårat ur

US tv host Conan O'Brien announced his new talk show Conan ... but first had to acquire a licence from Conan Properties International, which has trademarked the Robert E. Howard character's common Irish name. (Washington Post, 2 September)
Inget ont om Conan Barbaren, men jag tror han skulle känt sig väldigt främmande för dagens immaterialrätt.

Andra bloggar om:

12 september 2010

EMU-seminarium och IT-debatt i Lund 13 september

Just nu sitter jag på tåget på väg till Lund och förbereder mig inför morgondagens kampanjdag med Gröna Studenter. På programmet står bland annat detta:

Lunchseminarium: EMU - Har det någon framtid?
Tid: 12-13
Plats: Eden
Mat: Gröna Studenter bjuder på vegetariska lunchbaguetter.


Debatt: IT och integritet
Tid: 18:00
Plats: Wickmanska
Debattörer: Max Andersson (MP), Otto von Arnold (KD), Jakob Dexe (PP) och Louise Rehn (M)


Andra bloggar om: ,

04 september 2010

Tankar om Valpejl.se

Sedan en tid tillbaka ligger min presentation uppe på public services valsatsning Valpejl.se. Jag har också svarat på enkätfrågorna i hemsidans valkompass. Jag tänker inte rekommendera Kompassen - annat än som ren underhållning - men den är utan konkurrens det minst dåliga valtest jag har sett i detta val.

Därmed inte sagt att valtest är något som bör tas på allvar. Även när konstruktörerna som i detta fall faktiskt ansträngt sig är det oundvikligt med allvarliga brister. Till att börja med så kommer test som är tillräckligt korta för att människor ska orka svara alltid att utelämna viktiga frågor. Och några av Valpejls prioriteringar är minst sagt tvivelaktiga. Testet utelämnar till exempel både NATO och EMU, men inkluderar däremot både frågan om burkabärande lärare och fri entré på de statliga muséer.

En allvarligare brist med Kompassen är att flera frågor formulerats på ett sätt som gör att svaren blir närmast slumpmässiga. Ska man till exempel som god miljöpartist svara "Ja" på frågan om ifall skatten på arbete ska sänkas eftersom man vill ha en skatteväxling, eller ska man svara "Nej" därför att man är mot borgarnas skattesänkningar? Svaret är långtifrån självklart. En annan knepig fråga handlar om bistånd till odemokratiska länder där jag och min kollega i Utrikesutskottet Bodil Ceballos (mp) har precis samma åsikt, men ändå ger väldigt olika svar.

Det här är bara två exempel på underliga frågor. Den som kollar upp vad miljöpartiets riksdagsledamöter svarat och vet eller tar reda på vad vi tycker kommer att märka att spridningen i våra svar är enormt mycket större än spridningen i åsikter. Jag utgår från att samma mönster finns i alla partier, förutom i de som skickat ut direktiv till sina kandidater om hur de ska svara.

Det går dock att hitta en del intressanta saker i enkäten om man anstränger sig. Och att få se hur människor man känner svarat har definitivt ett visst underhållningsvärde.

Men om man har en enkät med 50 frågor kan det upplevas som ett seriöst och faktabaserat underlag. Gör man testet själv får man till och med en procentsiffra för hur väl man stämmer överens med varje kandidat och det ser väldigt vetenskapligt ut. Jag har till och med sett hur människor använder resultatet i Valpejl som motivering för hur de personröstar.

Jag är inte överlycklig över denna trend, men finner den ändå rätt roande.

Valpejls enkät är klart bättre än sina konkurrenter - människor som arbetar aktivt i ett politiskt parti brukar i alla fall få det som sitt partival - men när det gäller att identifiera vilken kandidat inom ett visst parti man bör kryssa är det bara marginellt bättre än slantsingling.

Andra bloggar om: , , ,
Media på liknande tema: DN

03 september 2010

Gästinlägg på Uppsalainitiativet

Idag sammanfattar jag miljöpartiets klimatpolitik på Uppsalainitiativets blogg. Det är förhoppningsvis bra läsning inför att man ställer sig i valstugan också.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - -

Miljöpartiet anser att politikerna måste lyssna på forskningen. De senaste åren har det blivit allt tydligare att läget är allvarligare än vad som tidigare varit känt. Miljöpartiet anser nu att klimatmålet ska skärpas till högst 1,5 graders uppvärmning. Tvågradersmålet är inte tillräckligt.

Det kan tyckas optimistiskt att förespråka skärpta klimatmål i dagens läge efter misslyckandet i Köpenhamn. Om inte utsläppen börjar minska kraftigt kommer redan tvågradersmålet överskridas. Men de långsiktiga klimatmålen kan inte sättas utifrån vilka åtgärder som skulle kunna passera den amerikanska senaten i dag, utan måste sättas utifrån vilket utfall och vilka klimatrisker vi är beredda att acceptera för framtiden.

Ju närmare valet kommer desto större blir frestelsen för vissa politiker att ta till populism och klaga över bensinpriserna. Miljöpartiet håller emot. Det krävs stora åtgärder för att säkra klimatet, och vi vågar stå för att även impopulära lösningar behövs. Det är viktigt med ny teknik, men de enkla lösningarna kommer inte att räcka. Det behövs både ny teknik, stora investeringar i ny infrastruktur och att människor förändrar sin livsstil. Framtidens samhälle kommer på många sätt att vara ett bättre samhälle, med mer avancerad teknik och ökad resurseffektivitet, men det kommer inte att vara likadant som idag. Människor kommer att äta mindre kött, åka mer kollektivt, bo i betydligt mer välisolerade hus, och bilarna kommer att drivas med andra bränslen än bensin.

Idag släpper Sverige ut flera gånger mer CO2 än vi skulle göra om världens klimatutrymme fördelades rättvist. Det är inte bara moraliskt självklart att vi måste minska våra utsläpp - det är nödvändigt. Om inte vi som bor i den rikaste delen av världen gör vår del så blir det mycket svårare att övertyga länder som Kina och Indien att de ska avstå från materiell konsumtion för att begränsa sina utsläpp

IPCC har rekommenderat att rika industriländer ska minska utsläppen med 25-40 % till 2020 jämfört med år 1990. De rödgröna partierna vill minska de svenska utsläppen med 28,8 megaton. Det motsvarar 40 % sedan 1990. Borgarna säger att de också har ett 40 % mål, men de vill att 6,7 Mton av detta ska genomföras utanför EU. Vi vill göra minst lika mycket som regeringen i andra länder, men ser inte det som en ursäkt att skruva ner målsättningen i Sverige.

Även inom EU har de rödgröna högre ambitioner. Just nu förs en intensiv debatt om ifall EU ska skärpa sina mål om minskande utsläpp från 20 till 30 %. Det är otillräckligt men ändå ett viktigt steg i rätt riktning. I dag så är regeringen emot detta.

Men den stora skillnaden mellan miljöpartiet och regeringen är att vi har mängder av förslag som kan genomföras här i Sverige.

Två av de mest effektiva sätten att få ner utsläppen är koldioxidskatt och kilometerskatt för lastbilar. Miljöpartiet har motionerat om att höja CO2-skatten, och om vårt förslag gått igenom skulle bensinpriset höjas med 2 kronor litern. I den rödgröna uppgörelsen nådde vi dock bara fram till 49 öre. Enligt en sammanställning från TT skulle den höjningen innebära att bensinpriset fortfarande bara är 12:e högst i Europa, men det gör att de bättre bränslena blir mer konkurrenskraftiga.

I den rödgröna uppgörelsen har vi också fått igenom att lastbilar ska beskattas per körd kilometer, vilket redan görs i många länder, och det kommer att styra över trafik till båt och järnväg.

För att underlätta övergången från bensin till andra bränslen vill de gröna också satsa på en konverteringspremie för den som bygger om sin bil till drift med etanol eller biogas.

Enligt FN-organet FAO står den globala köttkonsumtionen för 18 % av utsläppen av växthusgaser. Oavsett hur det går i valet så kommer Sverige behöva arbeta för att minska köttkonsumtionens klimatpåverkan. Till att börja med föreslår vi att skolköken ska få utbildning i att laga god vegetarisk mat och att minst en dag i veckan på skolorna ska vara köttfri.

Tyngdpunkten i miljöpartiets klimatpolitik ligger på stora satsningar för att ställa om till ett klimatsmart samhälle genom bland annat investeringar i infrastruktur, grön energi och energisparande åtgärder. I första hand så är det något som bör göras för miljöns skull, men det är också ett sätt att få ekonomin på fötter igen och minska arbetslösheten. Miljöpartiet vill att det ska satsas 70 miljarder extra de kommande fyra åren på bland annat järnvägar, vindkraft, och renoveringar av de numera ganska nedslitna miljonprogrammen så att de blir mer energisnåla

Detta överlappar delvis med de rödgrönas förslag att satsa 100 miljarder mer än regeringen på infrastrukturen de kommande tio åren, och dessa pengar går nästan enbart till järnväg och kollektivtrafik.

En fråga där miljöpartiet skiljer sig tydligt från både borgarna och socialdemokraterna är frågan om vi ska bygga den så kallade Förbifarten, två mil sexfilig motorväg för 28 miljarder väster om Stockholm, eller om vi istället ska satsa de pengarna på kollektivtrafiken.

När det gäller flyget så vill vi till att börja med hindra utsläppen från att öka. Vi vill införa en flygskatt igen och förbättra järnvägsnätet så att inrikesflyget söder om Sundsvall blir onödigt. (Vi har inte föreslagit något förbud, även om vissa underligt nog ändå angriper oss för detta.)

Det finns mycket mer som borde nämnas men artikeln börjar redan bli lång. Så avslutningsvis vill jag att vi lyfter blicken till den internationella nivån.

I Sverige förekommer det en stundtals förvirrad debatt om ifall vi ska minska våra egna utsläpp eller om vi ska satsa på att minska utsläppen i andra länder istället. Miljöpartiet anser att vi måste göra båda. Och till skillnad från regeringen vill vi inte finansiera klimatåtgärder genom nedskärningar i fattigdomsbekämpningen.

Den stora skillnaden mellan blocken är att borgarna vill göra mindre, framförallt i Sverige.

Det finns de som hoppas att det skulle vara billigare att genomföra åtgärder i utvecklingsländerna, men det är minst sagt osäkert. När man diskuterar frågan om vilken politik som är mest effektiv måste man bestämma sig för vad det är man vill uppnå. Om målet är att kompensera delar av de svenska utsläppen till absolut lägsta möjliga kostnad så kanske den billigaste metoden är att gräva ner träkol på åkrarna i Afrika. Men är det verkligen det som är målet?

För att klara klimatkrisen måste vi skapa ett tryck i samhället för att gynna utvecklingen och stimulera användningen av nya klimatsmarta teknologier. Om vi sänker ambitionerna hemma i Sverige så försvagar vi också drivkraften för den här utvecklingen. Samtidigt så skulle vi gå miste om en möjlighet att visa för allmänhet och makthavare i länder som USA och Kina att det är fullt möjligt för ett rikt industriland att göra rejäla minskningar till rimlig kostnad.

Världen behöver länder som går före. Det största problemet i den globala klimatpolitiken är att det finns för många politiker som ursäktar sin egen passivitet med att andra inte heller gör det som behöver göras.

Andra bloggar om: , Intressant

30 juli 2010

Island lutar åt ett nej till EU

Den isländska regeringen har ansökt om EU-medlemskap strax efter att landets banksystem kollapsade, men ansökan var tämligen halvhjärtad. Som läget är nu är det troliga att isländarna röstar nej i folkomröstningen om EU, om nu förhandlingarna ens slutförs.

Hjörtur Gudmundsson ger en överblick över läget på EUobserver, och vem kan motstå en sådan här inledning?
"European politicians and journalists visiting Iceland in recent months have been quite astonished to experience first hand how little interest Icelandic MPs and Icelanders in general have in joining the European Union.

So astonished in fact that Icelandic lawmakers have repeatedly been asked if the EU application delivered by the Icelandic government in 2009 is really serious. Well, quite frankly it isn't. It is a door bell prank."
Andra bloggar om: ,

08 juni 2010

Ekot fällda!

För ett tag sedan sände Ekot ett riktigt dåligt inslag om den framträdande klimatforskaren Phil Jones som de påstod skulle ha svängt om den globala uppvärmningen. Det var en rejäl nyhet, men det räckte med några ögonblicks källkontroll för att jag skulle förstå det inte var sant.

Ekots nyhet kom ursprungligen från den illa ansedda tabloiden Daily Mail, och tidningsartikeln är en ren lögnhistoria. Phil Jones hade intervjuvats i BBC och i själva verket sagt motsatsen till det tidningen påstod. Bland annat sade han att han var 100% säker på att världen håller på att bli varmare, och han hade också gett ett tydligt och vetenskapligt korrekt svar på en fråga om statistisk signifikans som möjligen skulle kunna misstolkas om man är totalt okunnig om både vetenskap och statistik.
Question: "Do you agree that from 1995 to the present there has been no statistically-significant global warming?"

Jones: "Yes, but only just. I also calculated the trend for the period 1995 to 2009. This trend (0.12C per decade) is positive, but not significant at the 95% significance level. The positive trend is quite close to the significance level. Achieving statistical significance in scientific terms is much more likely for longer periods, and much less likely for shorter periods."
Så vitt jag förstått är trenden statistiskt signifikant redan från 1994, men det hindrade inte Daily Mail från att sätta rubriken:
Climategate U-turn as scientist at centre of row admits: There has been no global warming since 1995

Tidningen gjorde en medveten vantolkning, trygga i förvissningen om att deras lösnummerköpare inte skulle genomföra någon faktakontroll. Den påhittade nyheten spred sig över världen och slogs upp stort på klimatförnekarnas bloggar. Även Ekot blev lurade av bluffen.

Jag ringde Ekot och bad de rätta sitt sakfel, utan resultat. Men public service har ett avtal med staten enligt vilket de är skyldiga att hålla sig till fakta och inte sända vilka dumheter som helst. Så jag anmälde inslaget till Granskningsnämnden för Radio och TV, och fick in en debattartikel om anmälan på Newsmill. Även Magnus Westerstrand i Uppsalainitiativet anmälde inslaget. I förra veckan så kom nämndens beslut och Ekot blev fällda för bristande saklighet.

Det är naturligtvis trevligt att Ekot blev fällda. Men framförallt så hoppas jag att det här hjälper till att uppmärksamma journalisterna på vikten av faktakontroll i klimatfrågan. Det finns tyvärr en del aktörer bland klimatförnekarna som inte drar sig för att ljuga.

Media: Klimatmagasinet Effekt, Resumé
Andra bloggar om: , ,

03 maj 2010

Stand on Zanzibar

"For toDAY third of MAY twenty-TEN ManhatTEN reports mild spring-type weather under the Fuller Dome. Ditto on the General Technics Plaza."

But Shalmaneser is a Micryogenic (R) computer bathed in liquid helium and it's cold in his vault.
Dagen till ära avbryter vi det politiska flödet för en bokrecension. Efter mer än fyrtio år har framtiden nämligen kommit jämsides med John Brunners storverk Stand on Zanzibar.

Det här är inte en bok som är lätt att sammanfatta. John Brunner tacklade teman som överbefolkning och genteknik, utveckling och propaganda; eugenik och galenskap; terrorism, droger och det framväxande informationssamhället. Boken är en mosaik av intriger, ett myller av detaljer, en hel värld tecknad mellan två pärmar.

Den är också riktigt bra. Bokens värld är ett hoppfyllt dystopia, och man får känslan att den är lika mångfacetterad, splittrad och kaotisk som verkligheten år 2010. Och trots allt ändå begriplig.

Brunner tog 60-talets trender och extrapolerade fyra decennier in i framtiden. Boken är ingen förutsägelse, men här och var dyker det ändå upp detaljer som är kusligt nära.

Stand on Zanzibar är en av få böcker som förtjänar att läsas gång på gång. Dess främsta behållning är språket. Här är ett smakprov från bokens mosaikartade inledningskapitel, där ett tjugotal intrigtrådar påbörjas samtidigt genom väl valda textfragment.
DITTO: Use it! The mental process involved is exactly analogous to the bandwidth-saving technique employed for your phone. If you've seen the scene you've seen the scene and there's too much information for you to waste time looking it over more than once. Use "ditto". Use it!
—The Hipcrime Vocab by Chad C. Mulligan

Less of a machine, more of a human being, but partaking of the nature of both, Georgette Talon Buckfast is largely supported by prostetics in her ninety-first year.

THE DIFFICULT WE DO AT ONCE. THE IMPOSSIBLE TAKES A LITTLE LONGER.
—Base version of General Technics motto

Eric Ellerman is a plant geneticist with three daughters who's scared because his wife has developed a permanent pot belly.

"And Puerto Rico today became the latest state to ratify the controversial dichromatism provision of United States eugenic legislation. This leaves only two havens for those who wish to bear disadvantaged children: Nevanda and Louisiana. The defeat of the baby-farming lobby removes a long-time stigma from the fair brow of the Junior-but-One state..."

Guinevere Steel's real name is Dwiggins, but do you blame her?

HIPCRIME: You committed one when you opened this book. Keep it up. It's our only hope.
—The Hipcrime Vocab by Chad C. Mulligan

Sheena and Frank Potter are all packed and ready to leave for Puerto Rico because a green and a red light are just lights to him.

"Turning to a related subject, rioting crowds today stormed a Right Catholic Church in Malmö, Sweden, while early mass was in progress. Casualty lists suggests a death toll over forty including the priest and many children. From his palace in Madrid Pope Eglantine accused Rival Pope Thomas of deliberately fomenting this and other recent up-risings, a charge vigorously denied by Vatican authorities."

Donald Hogan is a spy.

It is definite that the man known as Begi is not alive. On the other hand, in at least one sense he ins't dead either.

"And to close on, the Dept of Small Consolations. Some troubledome just figured out that if you allow for every codder and shiggy and appleofmyeye a space one foot by two you could stand us all on the six hundred forty square mile surface of the island of Zanzibar."

08 mars 2010

När Ekot blev lurade av klimatförnekare

För tre veckor sedan hävdade Ekot att den inte helt okände klimatforskaren Phil Jones svängt i klimatfrågan. Det påstods också att han "erkänner också att det inte finns några statistiskt säkerställda bevis för en global uppvärmning de senaste 15 åren."

Detta hade varit en ganska stor nyhet om det varit sant, men det är tyvärr bara ett påhitt från den illa ansedda tidningen brittiska Daily Mail som olyckligtvis lyckats klara sig igenom Ekots faktakontroll.

Det är lätt att se att Ekots artikel var felaktig och missledande, och även om det är helt normalt och rimligt att nyhetsredaktioner gör fel ibland, så är det också rimligt att public service publicerar rättelser när felen är uppenbara.

Olyckligtvis så har de felaktiga påståendena i Ekots artikel fortplantat sig i debatten, och de är definitivt värda att rättas till. Jag har lämnat in en anmälan om radioinslaget till Granskningsnämnden, och har en artikel om detta på Newsmill idag.

Andra bloggar om:

Artikel: Ekot har helt fel om klimatforskare

Publicerad på Newsmill 2010-03-08

Det är inte ofta som Dagens Eko publicerar en nyhet som är rakt igenom felaktig. Ekot är med rätta en av Sveriges mest ansedda nyhetsredaktioner och de är väldigt måna om den positionen. Nu har de ändå av någon anledning trampat i klaveret rejält när det gäller den så kallade "climategate", och trots att det är tre veckor sedan det hände har man inte rättat missen, utan valt att låtsas som om det aldrig hänt.

Måndagen den 15:e februari publicerade Ekots hemsida artikeln "Klimatskandalens huvudperson tvekar". Det var en fullständigt häpnadsväckande nyhet: En av de tyngre forskarna i klimatfrågan hade plötsligt ändrat åsikt om människans påverkan på klimatet. Det enda problemet med det hela är att det inte var eller är sant.

Artikeln inleddes med orden "Nu svänger professor Phil  Jones, centralfiguren för Climate-gate skandalen, i frågan om global uppvärmning." Phil Jones är en av världens ledande klimatforskare och chef för det brittiska klimatforskningsinstitutet vid University of East Anglia. Jones har gett en intervju till BBC, och det är denna intervju som Ekot återger.

Ekots artikel innehåller flera underligheter. Förutom påståendet om att Phil Jones svänger - som i en senare version av texten ändrades till att han inte längre är säker - hävdas det bland annat att han i intervjun sagt att det inte finns några statistiskt säkerställda bevis för en global uppvärmning de senaste femton åren.

Men detta har Phil Jones aldrig sagt. Det är lätt att kontrollera saken om man läser den BBC-intervju som Ekot refererar till i original.

Ingenting i intervjun tyder på någon ändrad bedömning gällande klimatfrågan. Istället sager Phil Jones klart och tydligt att han är 100 % säker på att jorden har blivit varmare. Han hänvisar också till klimatpanelen IPCC om att det finns bevis att merparten av uppvärmningen sedan 1950-talet beror på mänsklig aktivitet.

Professor Jones säger också att det är svårt att uppnå statistisk signifikans för en så kort period som 15 år, vilket är något helt annat än att säga att han inte tror att en uppvärmning sker. Tvärtemot visar materialet för de senaste 15 åren på en uppvärmning, om än inte i en sådan grad att man kan dra säkra vetenskapliga slutsatser bara utifrån en så kort period. Det intressanta med detta är att han definitivt inte drar den motsatta slutsatsen av den uppvärmning som sker: Att det inte skulle ske någon uppvärmning.

Detta svar från Professor Jones, att han vill tolka materialet försiktigt, men att han är helt säker på att uppvärmningen finns där och till stor del är skapad av människan, tolkar alltså Ekot som sin motsats: Att han ändrat uppfattning.

Det som är lite pinsamt för Ekots är att deras artikel innehåller samma fel och missvisande tolkningar av BBC-intervjun som dagen innan publicerats av den illa ansedda brittiska skandaltidningen Daily Mail, som bedriver en kampanj mot klimatforskningen.

Klimatförnekarna på Daily Mail har gjort något som man nog måste säga är en väldigt fri tolkning av Professor Jones uttalanden. Eller med klarspråk: man har i princip ljugit ihop en artikel om Jones BBC-intervju.

Hur Daily Mails nyhetstolkning hamnade på Ekots hemsida vet jag inte, men det man borde ha gjort är att rätta artikeln när folk ringde och påpekade felaktigheterna. För många ringde, jag var en av dem.

Men det valde Ekot alltså att inte göra och då får jag med visst beklagande nu lämna in en anmälan till granskningsnämnden.

Klimatdebatten är infekterad, och de senaste åren har tonläget från vissa av klimatförnekarna blivit allt högre. Det som pågår går ofta över gränsen till att urarta till rent förtal av klimatforskare.

I en sådan situation är det extra viktigt att journalister och ansvariga på nyhetsredaktioner förhåller sig kritiska till det material som når dem. Det är inte oviktigt att rapportera hur forskare resonerar kring klimatfrågan, vad de är mer säkra på och vad de är mindre säkra på. Men det man skriver och rapporterar måste vara sant. Det går inte an att agera som den annars utmärkta och mycket dugliga Ekotredaktionen gjorde runt den här publiceringen den 15 februari.

Max Andersson  Andra bloggar om:

07 mars 2010

Climate sceptics are wrong about Phil Jones and SMHI

On March 5 the Stockholm Initiative, a swedish climate sceptic campaign group sent a press-release accusing the leading climate researcher professor Phil Jones of lying about the swedish meterological institute SMHI:s policy of not allowing others to disclose their climate data.

SMHI and some other meterological organisations have been allowing scientists to use data free of charge for research, but the researchers have not been allowed to release the data to the public. This concers only a small part of the data used in climate research, but the fact that the researchers are not allowed to release all of their data have been used by people who wish to discredit the findings.

I have written before in Aftonbladet about why the SMHI should release their climate data to the public so I found this pressrelease very strange and decided to fact-check it.
Climate scientist delivers false statement in parliament enquiry

It has come to our attention, that last Monday (March 1), Dr. Phil Jones, head of the Climatic Research Unit at the University of East Anglia (CRU), in a hearing with the House of Commons Science and Technology Committee made a statement in regards to the alleged non-availability for disclosure of Swedish climate data.

Dr. Jones asserted that the weather services of several countries, including Sweden, Canada and Poland, had refused to allow their data to be released, to explain his reluctance to comply with Freedom of Information requests.

This statement is false and misleading in regards to the Swedish data.

All Swedish climate data are available in the public domain. As is demonstrated in the attached correspondence between SMHI (Swedish Meteorological and Hydrological Institute), the UK Met Office and Dr. Jones (the last correspondence dated yesterday March 4), this has been clearly explained to Dr. Jones. What is also clear is that SMHI is reluctant to be connected to data that has undergone “processing” by the East Anglia research unit.

STOCKHOLM INITIATIVE
Göran Ahlgren, secretary general
The correspondence can be found here.
Request_from_Professor_Phil_Jones
DOC111209
Data_from_the_HadCRUT_dataset_100304
This press-release have gained considerable attention on climate denier blogs but contains many factual errors. To begin with swedish data is not in the public domain. SMHI have recently made some data available on the internet for non commercial use, but under the explicit condition that the recipient is not allowed to disclose the data.

The license agreement is very easy to find, and if you are able to read swedish the license agreement can be read here. Paragraphs §3.2 and 4.1 are the relevant ones and here's a rough translation of §4.1
4.1 The Licensee does not own the right på disclose, send on, link to or in any other way spread the contents of the data and/or products that has been recieved in accordance with this agreement to a third part.
This is not public domain.

But it is however standard policy for SMHI, and for most of the european weather organisations. There are even some sort of common guidelines for this sort of thing. The SMHI and others are allowing scientists free access to their data, but they are not allowed to re-publish the data.

When I researched my article I asked the helpful and informative SMHI staff why this is so, and apart from the fact that the others are also doing it, they said they want to keep the responsibility for their own data to be correct. This policy is not unreasonable from a bureucratic perspective, but I do think it should be changed.

Anyway, the reluctance to let others re-publish their data is a matter of policy.

Another strange thing in the press-release is that the Stocholm Initiative is complaing about Phil Jones on March 1 not having read a letter from SMHI that wasn't even sent until three days later on March 4. I do believe that is a bit much to ask.

In that letter, which the SMHI sent after the hearings, they decided to make an exception and give the CRU permission to publish the data-set.

So in summary: The Stockholm Initiative accused Phil Jones of lying about the policy of SMHI, but the statement was actually true. And three days later the SMHI changed their minds for the better.

But the icing on this cake can be found in the transcript of the hearing in the british parliament. It turns out the statement that the climate sceptis accused of being a lie was not even made by Phil Jones but by professor Edward Acton, Vice-Chancellor of the University of East Anglia. It is still true, of course.

The Stockholm Initiative really need to start doing their homework.

Andra bloggar om: , , ,

06 mars 2010

Läsvärd kritik av Piratpartiets brist på strategi

Gröna Studenters Tomas Melin har skrivit en läsvärd kritik av Piratpartiets arbetssätt och strategi med utgångspunkt från debatten om datalagringsdirektivet.

Jag önskar Piratpartiet allt gott och hoppas att de kommer in i riksdagen i år. Jag håller inte med om allt Tomas skriver, men piraterna skulle ha mycket att vinna på att ta till sig av hans argument. Det vore ironiskt om piraterna blir partiet som ser till att Sverige både genomför datalagringsdirektivet och behåller FRA-lagen.

Om piraterna blir vågmästare har de en hel del de behöver tänka igenom mycket snabbt om de ska få genomslag för sin politik.

Andra bloggar om: ,

03 mars 2010

"Så vill vi stoppa datalagringen"

Tillsammans med sex andra miljöpartister har jag idag en debattartikel på SVT-debatt om hur vi går vidare i arbetet mot EU:s trafikdatalagringsdirektiv.

Jag har jobbat mycket med frågan de senaste veckorna, och tycker att det är en rätt bra artikel.

Andra bloggar om: ,

17 februari 2010

Island visar vägen?

Kommer det land som för inte så länge sedan hade världens sämsta banker att inom kort få världens bästa internet? Inom kort presenteras ett förslag i det isländska parlamentet som kan göra landet till kommunikationsfrihetens modell-land. La Quadrature du Net är optimistiska.

Andra bloggar om: ,

15 februari 2010

Som man frågar får man svar

Politiker har en utpräglad tendens att ta opinionsmätningar på för stort allvar. Det är inte bra. Opinionsundersökningar försöker bara mäta vad folk tycker i nuläget, och de ger alltså bristfällig vägledning om det man egentligen vill ha är en förutsägelse om framtiden.

Ett annat skäl att ta mätningar med en nypa salt är att om folk är osäkra så kan svaren skilja sig mycket åt beroende på hur frågan är formulerad.

För några år sedan berättade jag om en undersökning i vilken det visades att hela 59 % av slumpvis utvalda ekonomistudenter på Handels i Göteborg ville slopa eller ta bort bensinskatten, medan enbart 29 % av deras kurskamrater som istället fick svara på frågan om att ta bort eller slopa koldioxidskatten på bensin stödde förslaget. Skillnaden låg bara i frågans formulering, och det är bara ett av många exempel.

I USA debatterar man nu om man ska ta bort den absurda regeln "Don't Ask Don't Tell" som förbjuder homosexuella att tjänstgöra i militären. Obama är för att ta bort den, och 34% av opinionen är starkt för att den ska tas bort. I alla fall när frågan ställs "Do you favor or oppose homosexuals serving in military?" Det finns dessutom 19% som är "något för", så Obama verkar ha en liten majoritet med sig.

Men om man istället frågar "Do you favor or oppose gay men and lesbians serving in military?" växer dock stödet kraftigt till 51% starkt stöd, plus ytterligare 19% som ger förslaget svagt stöd medan endast 7% och 12% är svagt respektive starkt emot.

Det motstånd som finna är alltså ihåligt, och sannolikt koncentrerat till republikanska kärnväljare. "Don't Ask Don't Tell" kommer förhoppningsvis försvinna inom ett år, men politiker som tar opinionsmätningar på alldeles för stort allvar kommer nog att vara med oss länge än.

Andra bloggar om: , , Intressant

11 februari 2010

Anders Borg i EMU-intervju

Finansminister Anders Borg var i en intressant intervju om EMU med andledning av den grekiska krisen i Studio 1 idag. Bland annat erkänner han att Sverige delvis klarat krisen bättre på grund av att vi har en egen valuta. Och som han säger:
"Det har räddat en del jobb."

Andra bloggar om:

EU-parlamentet gav en örfil åt Reinfeldt

Tidigare idag röstade EU-parlamentet nej till det så kallade SWIFT-avtalet om att EU ska överlämna information till USA om människors bankärenden. Miljöpartiet var emot, och den bästa förklaringen till varför förslaget är en dålig idé är Eva Franchells krönika i Aftonbladet.
[...]USA vill ha full kontroll över EU-medborgarnas privatekonomi. Europa, däremot, får ingen tillgång till amerikanska transaktioner. Det är USA som är polis och Europa som hyser den misstänkta terroristen. Vad du än handlar, vilka du än skickar pengar till. CIA tar sig härmed rätten att granska vad du gör.

Enligt avtalet har de amerikanska myndigheterna ingen skyldighet att respektera Europas dataskyddslagar. En medborgare som granskas har ingen möjlighet att få rättslig prövning. I EU kan personuppgifterna sparas i fem år, men i USA får de sparas i 90 år.

Enligt avtalet kan all information skickas över till USA utan någon redigering. För europeiska och svenska företag innebär det att deras ekonomiska information kan lämnas ut.
Christian Engström jublar över omröstningen, och socialdemokraten Göran Ferm skriver bra om varför parlamentets beslut är ett nederlag för den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström. Men han missar att det också är ett nederlag för Fredrik Reinfeldt.

Under ordförandeskapet drev Sverige nämligen igenom förslaget i ministerrådet sista dagen innan Lissabonfördraget trädde ikraft, just för att hindra EU-parlamentet från att få mer inflytande i frågan.

Det är många EU-parlamentariker som är kritiska till SWIFT-avtalet, men det är också många som är upprörda över det sätt som det beslutades. Det kan ha påverkat omröstningen. Det var knappast det som Reinfeldt ville åstadkomma. Eller som Henrik Alexandersson formulerade det före omröstningen:
Oavsett hur voteringen går, så har Reinfeldt lyckats skaffa sig många nya ovänner. Han har lyckats vara både "ond" och inkompetent samtidigt, typ.
Det här är knappast en fjäder i hatten för det svenska ordförandeskapet, men en delseger för integriteten.

05 februari 2010

Sagan om Ringen och copyright

Just nu läser jag en uppsats med den underbara titeln "Middle America Meets Middle-earth" som bland annat innehåller en fascinerande redogörelse för hur Tolkiens framgång möjliggjordes av 50-talets minst sagt underliga copyright-lagar i USA. Om dagens mer restriktiva lagstiftning hade varit i kraft är det osäkert om Sagan om Ringen någonsin hade blivit en framgång.

Boken utkom redan 1954, men det var först efter att Ace Books utnyttjade en lucka i lagen för att ta fram en amerikansk pocket-utgåva utan författarens tillstånd som boken nådde en större publik år 1965.

Uppsatsen är värd att läsa i sin helhet om man är intresserad av modern kulturhistoria, men avsnittet om copyright börjar på sidan 25 och en bra redogörelse för varför Ace-books "pirat-utgåva" gjorde verket framgångsrikt finns på sidan 40.

Mot slutet resoneras det också om att verket blivit kulturellt allmängods. Där finns ett härligt citat om hur den kristna högern som brukade ägna energi åt att försöka förbjuda Tolkien på biblioteken - detta var innan de upptäckte Harry Potter - hade gett upp detta redan på 90-talet.
It seems apparent that, as the American book reading public has become accustomed to Tolkien, the book burning public has forgotten him.
Andra bloggar om: ,

28 januari 2010

Släpp SMHI:s klimatdata fria!

Min debattartikel om att SMHI borde göra som sina kollegor i Norge och Holland och släppa klimatdata fria har kommmit in i Aftonbladet.

19 januari 2010

DN talar klarspråk om alliansfriheten, efter att beslut tagits

Dagens Nyheter kräver idag att Sverige ska gå med i NATO. I en ledare betitlad Tala klarspråk påstår de att det följer av Lissabonfördraget.
"Sverige har för det första lovat att hjälpa andra medlemsländer i EU vid konflikt- och krissituationer. EU:s Lissabonfördrag slår i artikel 42 fast att medlemsländerna är ”skyldiga att ge ... stöd och bistånd med alla till buds stående medel” om någon av unionens medlemmar skulle utsättas för ett väpnat angrepp.

Detta löfte sägs visserligen inte ”påverka den särskilda karaktären” hos ”vissa länders säkerhets- och försvarspolitik”. Det är en brasklapp som stuckits in för att tillfredsställa unionens alliansfria medlemmar.

Riktigt vad detta innebär för EU:s politik är fortfarande oklart. Det nya fördragets bestämmelser tolkas på olika sätt i olika medlemsländer. Men orden förpliktigar."
DN har både rätt och fel. Det går att behålla alliansfriheten, även om det blir betydligt svårare nu under Lissabonfördraget. Men tänk om DN hade vågat tala klarspråk om detta redan innan fördraget trädde i kraft?

Andra bloggar om: ,

15 januari 2010

Hur går det med EU:s medborgarinitiativ?

The Economist har en intressant artikel om hur det står till med EUs planer på ett medborgarinitiativ. Förslaget är redan så urvattnat att det är en parodi att kalla det direktdemokrati, men om en million medborgare i EU-länder undertecknar en namninsamling så kommer kommissionen i alla fall titta på den. Men kommer detta betyda något i praktiken? Förrvirringen beror delvis på att den nya EU-grundlagen är ett hafsverk.
Interview senior Brussels types about Lisbon, and the same phrases come up again and again: “we have no idea how this bit will work” and “of course, national leaders had no real idea what they were signing.”
Oavsett hur svagt det nya instrumentet blir kan vi förvänta oss en flod av namninsamlingar om allt från säljakt til minskad invandring så fort EU bestämt sig för hur det hela ska gå till.

Andra bloggar om: ,

14 januari 2010

EMU-folkomröstning nästa mandatperiod?

Det har varit tydligt länge att centern håller på att vika sig för alliansen i EMU-frågan. Och i och med dagens debattartikel på DN där deras ekonomiskt-politiske talesperson Roger Tiefensee tillsammans med representanter från m och kd kräver en ny EMU-debatt är det uppenbart.

Debattörernas argument är påfallande svaga. Jag hinner inte gå igenom de nu, men Cornucopia har många bra poänger.

Allt mer tyder på att vi håller på att få en ny EMU-debatt, och det är hög tid för oss EMU-kritiker att dra igång arbetet för att vinna den.

Andra bloggar om:

13 januari 2010

Centern tackade nej till att få utse EU-kommisionär

I svensk politik finns det bara tre partier som är seriöst intresserade av att påverka i EU-politiken. Det är vänsterpartiet, miljöpartiet och folkpartiet. Det är knappast någon slump att det bara är EU-kritikerna och EU-fanatikerna som verkligen bryr sig. Övriga riksdagspartier är i stort sett ointresserade av att påverka i EU, och det märks också på deras oengagerade EU-valrörelser. Om det inte vore för att staten finansierar valkampanjerna och att det skulle se så illa ut om de lämnade walk-over undrar man nästan om de skulle ställa upp överhuvudtaget.

Centerpartiet har dock alltid stått i en klass för sig när det gäller brist på engagemang. Men att det står så illa till att de, som Ekot rapporterar idag, tackar nej till att få utse en EU-kommissionär är förvånande.

Kommissionen är EU:s regering, och även en vanlig kommissionär har betydligt mer makt än en svensk minister. Avslöjandet att Centerpartiet som regeringens näst största parti erbjöds posten som EU-kommissionär men att Maud Olofsson tackade nej är anmärkningsvärt. Det bekräftar i så fall hur ointresserade Centern är av att påverka i EU-politiken.

Den logiska kandidaten hade varit Maud Olofsson gamla rival om partiledarposten Lena Ek. Men det kanske var just därför?
"Inom Centern är den vanligaste tolkningen att Maud Olofsson nobbade erbjudandet om en partivän som EU-kommissionär för att Olofsson inte ville ge Lena Ek jobbet."
Om det är vad hennes partikamrater säger så talar det inte gott om Maud Olofssons ledarskap.

Uppdatering: Maud Olofssons första reaktion på detta var att hon inte ville kommentera. Efter att artikeln publicerats har dock hennes pressekreterare gått ut och dementerat Ekots uppgifter i efterhand. Föga förtroendeingivande.

Updatering II: Det verkar som att Ekot har fått detaljer om tillsättningen kring bakfoten, men deras källor står fast vid att Maud avstod från att försöka få en kommissionär. Det är också uppenbart att källorna kommer inifrån alliansen och centerpartiet. Per Ankersjö (c) insinuerar dock att det bara är socialdemokratisk smutskastning.

Visst.

Andra bloggar om: ,

11 januari 2010

Allt om COP16

Gunnar Linds utmärkta blogg Allt om COP15 som skapades för att ge miljöintresserade en chans att få överblick på nyhetsflödet inför klimatkonferensen i Köpenhamn har flyttat till en nya adress och bytt namn till Allt om COP16.

Klimatarbetet går vidare!

Andra bloggar om:

09 januari 2010

Reklam: Max på Grönt Café i Norrköping

På torsdag kommer jag till Miljöpartiets café-kväll i Norrköping och talar om EU och Imperiet. Arrangemanget är öppet för allmänheten.

Grönt Café
Tid: Torsdag 14:e januari kl 18:00-20:00
Plats: Partilokalen, Skepparegatan 50
Mer info: Facebook

Populism är svårt

Högerpopulism är inte så lätt som det ser ut. Kristdemokraternas amatörmässiga imitation av Republikanerna med talet om
"verklighetens folk" har inte lockat fler väljare än att de får svårt att klara 4%-spärren.

Partisekreteraren Lennart Sjögren vill dock inte ändra kurs:
- Effekten går inte att läsa av direkt. Vi har fått ett stort gensvar för huvudbudskapet. Vi har fått en väldigt bra utgångspunkt och bra läge genom diskussionen om verklighetens folk säger han.
Ett gott råd: Vill man övertyga "verklighetens folk" om att man är precis som dem, så är det ingen bra idé att säga att man för en diskussion om dem.

Andra bloggar om: ,

04 januari 2010

Därför är USA på väg åt pipsvängen

Författaren David Brin har en kontroversiell teori om varför USA är på nedgång.
I don't expect any modern person will agree that this is the real, underlying cause for all that’s been happening to our economy, across the last few decades.

Yet, I'll bet any of the top thinkers from other centuries and civilizations would take a glance at America today and totally agree with the hypothesis!

"Yep, that's it," they would say. "Any nation that allowed such a thing to happen would deserve what it got."
Teorin försöker förklara varför storföretagschefer beter sig som dumskallar. Jag tvivlar på att den stämmer, men den är väldigt roligt skriven.

Andra bloggar om: