- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
”Frihandelsavtalet måste granskas mer öppet”
Förra veckan publicerade EU:s ministerråd äntligen förhandlingsmandatet kring förhandlingarna om handelsavtalet mellan EU och USA (Transatlantic Trade and Investment Partnership, TTIP).
Detta beskrivs som ett stort steg mot ökad öppenhet. Så är inte fallet:
dokumentet läckte ut på nätet redan för ett år sedan och avslöjar inget
nytt. Avgörande uppgifter om förhandlingarna är fortfarande hemliga, och frågetecknen kvarstår.
Miljöpartiet är positiva till fri handel. Vi skulle välkomna ett avtal med USA som plockar bort kvarvarande tullar och minskar regelkrångel, utan att göra avkall på regler och principer som införts för att skydda miljön och konsumenter.
Verkligheten är dock en annan. Det avtal som nu förhandlas styrs av helt andra principer och intressen.
Det är viktigt att komma ihåg att det finns olika typer av handel. Det finns rättvis och hållbar handel som präglas av att ta bort tullar, göra världsekonomin mer effektiv och ge en rättvis konkurrenssituation.
Men sen finns det handel som kortsiktigt sätter ökad export av direkt farliga produkter framför miljön och allmänhetens bästa. En typ av handel som ser miljöregler, förbud mot kemikalier och beslut för att skydda folkhälsan som handelshinder som skall bekämpas.
Tyvärr talar det mesta för att TTIP är på väg att bli ett exempel på den senare formen. Läckta dokument väcker farhågor om att avtalet kan få stora konsekvenser för så skilda områden som klimatarbete, internet och livsmedelslagstiftning.
Hundratals sakkunniga organisationer har slagit på varningstrumman. Flera granskningar har visat att företrädare för industrin och ekonomiska särintressen getts en priviligierad roll i förhandlingarna. Det har också inverkat på resultaten, enligt läckta dokument.
På kemikalieområdet varnar drygt 110 miljö- och konsumentorganisationer för att kemikalieindustrin ser ut att få gehör för krav som kan leda till att frysa framtida lagstiftning som syftar till att skydda människor från skadliga kemikalier.
EU-kommissionens vilja att låta TTIP – och ett liknande avtal med Kanada – öppna för import av skiffergas, oljesand och råolja har redan gjort att kommissionen försöker undanröja hinder i befintlig EU-lagstiftning. Kommissionen föreslog nyligen en urvattning av bränslekvalitetsdirektivet som innebär att till exempel oljesand kan märkas på samma sätt som vanlig olja – trots att oljesanden medför en mycket större klimatpåverkan.
Det är inte demokratiskt rimligt att vi ska föra en politisk debatt om avtalets innehåll och konsekvenser som baseras på läckta dokument. Det finns väldigt goda skäl att granska och diskutera det här avtalets potentiella konsekvenser inom ramen för en bred offentlig debatt.
För att kunna göra det krävs det att insynen i förhandlingarna sträcker sig längre än till symbolgester. Det gäller nu för Cecilia Malmström när hon tillträder som handelskommissionär att visa att hon menar allvar med att det ska bli ökad öppenhet i förhandlingarna. Företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har vid flera tillfällen oreserverat hyllat avtalet. Framförallt Moderaterna har kallat detta för den mest transparenta förhandlingen någonsin och menar att TTIP skulle vara på väg att höja den globala miljöstandarden. Men allianspartierna har sett ett färdigt avtal lika lite som någon annan. Deras hållning att avfärda relevant kritik som mytbildning är kontraproduktiv.
Om de verkligen ville att avtalet i slutändan godkänns av alla regeringar och Europaparlamentet borde de ta debatten om miljö och öppenhet på allvar.
Max Andersson (MP)
Peter Eriksson (MP)
Miljöpartiet är positiva till fri handel. Vi skulle välkomna ett avtal med USA som plockar bort kvarvarande tullar och minskar regelkrångel, utan att göra avkall på regler och principer som införts för att skydda miljön och konsumenter.
Verkligheten är dock en annan. Det avtal som nu förhandlas styrs av helt andra principer och intressen.
Det är viktigt att komma ihåg att det finns olika typer av handel. Det finns rättvis och hållbar handel som präglas av att ta bort tullar, göra världsekonomin mer effektiv och ge en rättvis konkurrenssituation.
Men sen finns det handel som kortsiktigt sätter ökad export av direkt farliga produkter framför miljön och allmänhetens bästa. En typ av handel som ser miljöregler, förbud mot kemikalier och beslut för att skydda folkhälsan som handelshinder som skall bekämpas.
Tyvärr talar det mesta för att TTIP är på väg att bli ett exempel på den senare formen. Läckta dokument väcker farhågor om att avtalet kan få stora konsekvenser för så skilda områden som klimatarbete, internet och livsmedelslagstiftning.
Hundratals sakkunniga organisationer har slagit på varningstrumman. Flera granskningar har visat att företrädare för industrin och ekonomiska särintressen getts en priviligierad roll i förhandlingarna. Det har också inverkat på resultaten, enligt läckta dokument.
På kemikalieområdet varnar drygt 110 miljö- och konsumentorganisationer för att kemikalieindustrin ser ut att få gehör för krav som kan leda till att frysa framtida lagstiftning som syftar till att skydda människor från skadliga kemikalier.
EU-kommissionens vilja att låta TTIP – och ett liknande avtal med Kanada – öppna för import av skiffergas, oljesand och råolja har redan gjort att kommissionen försöker undanröja hinder i befintlig EU-lagstiftning. Kommissionen föreslog nyligen en urvattning av bränslekvalitetsdirektivet som innebär att till exempel oljesand kan märkas på samma sätt som vanlig olja – trots att oljesanden medför en mycket större klimatpåverkan.
Det är inte demokratiskt rimligt att vi ska föra en politisk debatt om avtalets innehåll och konsekvenser som baseras på läckta dokument. Det finns väldigt goda skäl att granska och diskutera det här avtalets potentiella konsekvenser inom ramen för en bred offentlig debatt.
För att kunna göra det krävs det att insynen i förhandlingarna sträcker sig längre än till symbolgester. Det gäller nu för Cecilia Malmström när hon tillträder som handelskommissionär att visa att hon menar allvar med att det ska bli ökad öppenhet i förhandlingarna. Företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har vid flera tillfällen oreserverat hyllat avtalet. Framförallt Moderaterna har kallat detta för den mest transparenta förhandlingen någonsin och menar att TTIP skulle vara på väg att höja den globala miljöstandarden. Men allianspartierna har sett ett färdigt avtal lika lite som någon annan. Deras hållning att avfärda relevant kritik som mytbildning är kontraproduktiv.
Om de verkligen ville att avtalet i slutändan godkänns av alla regeringar och Europaparlamentet borde de ta debatten om miljö och öppenhet på allvar.
Max Andersson (MP)
Peter Eriksson (MP)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar