Den hårt profilerade EU-anhängaren Åsa Westlund (s) försöker tänka positivt:
Motståndet från den politiska högern och den tyska kemikalieindustrin har varit starkt. Den kompromiss som nu har nåtts måste i ljuset av detta hårda motstånd bedömas som en framgångMikael Karlsson, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen är mera förbannad.
Detta är en besvikelsens dag. Uppgörelsen kommer inte att skydda hälsa och miljö på det sättet som behövs. Ett starkt REACH skulle ge miljarder i samhällsvinster men bara kostat kemiindustrin kaffepengar.Den EU-positiva Lena Ek (c) talar också klarspråk
Ministerrådet har dragit ut sina egna tänder. Man hade chansen att anta en lag som skulle skapa en möjlighet att verkligen ersätta de farligaste kemikalierna med bättre alternativ, men valde slutligen att gå de mest miljöfientliga länderna till mötes. Besviken är ett svag ord i det här sammanhanget.Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter och Jens Holm (v) är också missnöjda och har gjort ett gemensamt uttalande.
Hur kunde REACH, som en gång verkade så lovande, bli så urvattnat?
I grund och botten handlar det om svårigheten att tvinga fram en gemensam politik för en hel kontinent. Länder med dålig ekonomi, fattigdom, arbetslöshet, eller helt enkelt med regeringar, som inte ser miljön som en prioriterad fråga, har kunnat rösta bort de skarpa förslagen.
EUs miljöpolitik kan lite vanvördigt jämföras med en turistgrupp på utflykt under en charterresa. Det spelar ingen roll om några vill gå snabbare fram. Det är trist, men det är alltid de långsammaste som bestämmer takten.
Andra bloggar om: politik, EU, REACH Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar