Max Andersson på MP-Göteborgs valupptakt

Göteborgsavdelningen hade valupptakt igår för hela valåret 2014 och jag fick i uppgift att avsluta med att peppa igång inför EU-valet.


Andra bloggar om: EUval2014, miljöpartiet

Aftonbladet har gjort en film

Aftonbladet vill få uppmärksamhet till sin valkompass, och har gjort en kort liten film om mig och alla andra topp-10 kandidater till EU-parlamentet.  

Ny hemsida på väg: www.kryssamax.eu

Nu är det bråda dagar. Kampanjflygbladen är på tryckeriet, nya pressbilder är på väg, schemat börjar bli fullbokat, och snart ska det bli en ny kampanjhemsida. Om allt går väl dyker den nyasidan upp under påskhelgen.

Och nästa vecka börjar valrörelsen på riktigt!

Den 22:a april är det debattsäsongspremiär för mig på Dunkers kulturhus i Helsingborg kl 18, och dagen därpå blir det debatt på Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn.

Datalagringsdirektivet har fallit!

EU-domstolen har idag ogiltigförklarat datalagringsdirektivet och slagit fast att det är ett oproportionerligt ingrepp i de mänskliga rättigheterna. 

Domstolens pressmeddelande är värt att läsa i sin helhet. Enligt en kunnig jurist som Mark Klamberg innebär domen att även de lagar som EU:s medlemsländer stiftat för att genomföra direktivet ska upphävas. Men det är inte säkert, i alla fall inte om man frågar den moderata justitieministern Beatrice Ask som vill avvakta utredning trots att det direktiv som tvingade Sverige att införa datalagringen har fallit… Vi får se hur det utvecklas. Internetoperatören Bahnhof går hur som helst händelserna i förväg och slutar lagra trafikdata redan idag. Och miljöpartiets integritetspolitiska talesperson Maria Ferm har redan krävt att den svenska lagen ska upphävas.

För oss som kämpat emot datalagringsdirektivet i många år är dagens dom en viktig seger. Miljöpartiet har varit emot trafikdatalagringen hela vägen ända sedan Bodström först började ta upp det med riksdagen år 2005. Enligt vår mening är det helt orimligt att massövervaka alla människor i ett samhälle och lagra uppgifter om vem som tar kontakt med vem, när, var ifrån och hur länge. Det bygger upp enorma register med känslig information som både riskerar att missbrukas och hamna i orätta händer. Därför har vi också varit emot datalagringsdirektivet varje gång det röstats om det i riksdagen.

Frågan om att riva upp datalagringsdirektivet står som egen punkt i miljöpartiets EU-valmanifest. Och nu med 47 dagar kvar till valet är den redan uppfylld. 

Men dagens dom innebär inte att frågan är vunnen permanent. Risken är stor att kommissionen och EU:s polisministrar kommer tillbaka med nya förslag på massövervakning efter EU-valet. Vi behöver många starka integritetskämpar i Bryssel som kan se till att de inte lyckas! 

Uppdatering: Ibland händer saker snabbt. PTS meddelar att svenska operatörer inte längre behöver datalagra.

Andra bloggar om: EU, datalagring, integritet

Bättre och tydligare Moderataffischer

Moderaterna presenterade sina EU-affischer igår, och jag kunde bara inte motstå frestelsen att förbättra dem och tydliggöra deras politik.

Jag har lagt upp ett litet album med fem affischer på Facebook.

Fjärde namn på EU-listan

Nu är Miljöpartiets EU-lista klar och den toppas av:

1. Isabella Lövin
2. Peter Eriksson
3. Bodil Ceballos
4. Max Andersson.

Jag vill vara en stark röst för klimatet, EU-kritiken och kampen mot övervakningssamhället. Nu satsar vi på 4 mandat.

Och valkampanjen börjar bra. I årets första opinionsundersökning inför EU-valet får miljöpartiet 15,7 procent. Det är väldigt nära.

Andra bloggar om: EUval2014, miljöpartiet

En bra one-liner

Jag har visst fått två olika besök på bloggen från DN nu i eftermiddag. Möjligen är det fråga om research inför att miljöpartiets EU-lista presenteras nu i veckan.

Hur som helst så påminner det mig om att en journalistvänlig personvalskampanj behöver en kort och kärnfull slogan:

"Kryssa Max Andersson. Det behövs en EU-kritisk röst i Bryssel som kämpar för klimatet och integriteten."

Max Andersson till EU-parlamentet

Nu är medlemsomröstningen om miljöpartiets EU-lista igång. Valberedningen föreslår mig på fjärde plats och jag står gärna högre än så.

Jag brinner för grön politik och EU-frågorna är mitt specialområde. Jag satt i riksdagen under förra mandatperioden, och nu är jag biologistudent, EU-ansvarig i partistyrelsen och miljöpartiets gruppledare i European Green Party. När jag var riksdagsledamot satt bland annat i EU-nämnden och Utrikesutskottet och var ansvarig för arbetet mot Lissabonfördraget. Några andra meriter är att jag sitter i partistyrelsens arbetsutskott, har varit språkrör för Gröna Studenter, och skrivit en studiebok om EU. En annan sak jag är stolt över är min insats i den statliga vallagsutredningen där jag fick igenom en hel del grön politik. Det var även i huvudsak jag som tog fram EU-avsnittet i det nya partiprogrammet.

Jag vill att Miljöpartiet ska vara ett EU-kritiskt parti och att vårt arbete i EU-parlamentet ska fokusera på att driva igenom gröna sakpolitiska framgångar. Jag är stolt över det arbete som Miljöpartiet har drivit i EU-frågan genom åren, och särskilt stolt över våra insatser för att vinna EMU-folkomröstningen.

Det finns många viktiga frågor i politiken, med den allra viktigaste är klimatet. Sverige och EU måste skärpa sig och minska utsläppen betydligt snabbare. Det finns mycket som kan göras när det gäller att skärpa EU:s klimatpolitik, men det krävs också det politiska modet att våga berätta att klimatomställningen inte kommer att bli en dans på rosor. Jag har tagit fajten i klimatfrågan mot både regeringen, klimatkrisförnekare och mytspridande journalister, och det kommer jag fortsätta göra.

Jag är djupt oroad av EUs superstatsambitioner och brist på demokrati. Eurokrisen har kostat enormt mycket både i form av pengar och mänskligt lidande, och den är en direkt följd av EU:s konstruktionsfel. De närmaste åren har vi en historisk chans att demokratisera och ta tillbaka makt från EU. Jag har skrivit ett kapitel till den gröna tankesmedjan Cogitos EU-antologi om  hur vi ska ta till vara på den chansen. Den politiska makten ska ligga på de nivåer där folkstyret är starkast.

Min tredje profilfråga är kampen mot övervakningssamhället. Om vi inte försvarar rätten till ett privatliv så kommer den att gå förlorad, Jag har jobbat mycket med FRA-frågan och datalagringsdirektivet, och var en av de första i riksdagen att uppmärksamma ACTA-avtalet. EU-parlamentet är en bra arena både för att motverka de integritetskränkande lagar som alltför ofta väcks inom EU-apparaten, och för att samla till en politisk motoffensiv mot det IT-spionage som bedrivs av storföretag och stater som USA.

Jag känner stor entusiasm inför den här valrörelsen. I senaste EU-valet fick jag 2800 personkryss trots att jag aktivt uppmanade människor att kryssa Carl Schlyter istället för mig. Det var också oerhört kul att se valresultaten på de skolor jag besökt. Efter att jag var med i debatten på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg fick miljöpartiet 49,7 procent i skolvalet. Det vill jag gärna överträffa.

I Miljöpartiet är det medlemmarna som bestämmer hur EU-listan ser ut. Medlemsomröstningen pågår 20 januari till 2 februari. Jag hoppas på ditt stöd.

100 böcker år 2013

En av mina bästa nyårsritualer är att betygssätta och ordna årets bokskörd på ett estetiskt tilltalande sätt:

***** Oerhört bra böcker!
A Shadow in Summer av Daniel Abraham
A Betrayal in Winter av Daniel Abraham
An Autumn War av Daniel Abraham
Jonathan Strange and Mr Norrell av Susanna Clarke
Jag, Claudius av Robert Graves
The Armageddon Rag av George R R Martin
The Dervish House av Ian McDonald
The Magic Goes Away av Larry Niven
Among Others av Jo Walton
Farthing av Jo Walton
Ha'penny av Jo Walton
Spin av Robert Charles Wilson

**** Riktigt bra!
Red Country av Joe Abercrombie
The Price of Spring av Daniel Abraham
Free: Radikalt Pris av Chris Anderson
The Windup Girl av Paolo Bacigalupi
Otherness av Davin Brin
Up Jim River av Michael Flynn
1824: The Arkansas War av Eric Flint
Dragon's Egg av Robert L Forward
Fools Errand av Robin Hobb
Golden Fool av Robin Hobb
Fool's Fate av Robin Hobb
Ship of Magic av Robin Hobb
Thinking, Fast and Slow av Daniel Kahneman
Chasm City av Alastair Reynolds
Red Mars av Kim Stanley Robinson
Green Mars av Kim Stanley Robinson
Blue Mars av Kim Stanley Robinson
Den Europeiska Skuldkrisen av Mats Persson
Soul Music av Terry Pratchett
Jingo av Terry Pratchett
Night Watch av Terry Pratchett
The Atrocity Archives av Charles Stross
The Jennifer Morgue av Charles Stross
The Fuller Memorandum av Charles Stross
Emphyrio av Jack Vance
The Dying Earth av Jack Vance

*** Också bra!
Arbetarpressen 100 år, red Jan G Andersson
All the Windwracked Stars av Elizabeth Bear
By the Mountain Bound av Elizabeth Bear
Hammered av Elizabeth Bear
Scardown av Elizabeth Bear
Worldwired av Elizabeth Bear
Vänta Barn av Björklund et al
Summer Knight av Jim Butcher
The Man Who Was Thursday av G K Chesterton
En Reformerad Upphovsrätt av Christian Engström och Rick Falkvinge
Warriors II, red. GRR Martin och Gardner Dozois
Warriors III, red. GRR Martin och Gardner Dozois
The Stainless Steel Rat Saves the World av Harry Harrison
Kraken av China Mieville
Divided Alleginance av Elizabeth Moon
Oath of Gold av Elizabeth Moon
Att Stänga Det Öppna Samhället av Anders R Olsson
Common Sense av Thomas Paine
Interesting Times av Terry Pratchett
Maskerade av Terry Pratchett
Men at Arms av Terry Pratchett
Feet of Clay av Terry Pratchett
Carpe Jugulum av Terry Pratchett
The Truth av Terry Pratchett
The Apocalypse Codex av Charles Stross
A World of Difference av Harry Turtledove
Trullion: Alastor 2262 av Jack Vance
Nine Princes in Amber av Roger Zelazny
The Guns of Avalon av Roger Zelazny
Sign of the Unicorn av Roger Zelazny
The Hand of Oberon av Roger Zelazny
Kollaps av David Jonstad

** Helt OK
The Sea Thy Mistress av Elizabeth Bear
Looking Backwards av Edward Bellamy
The Bloody Sun av Marion Zimmer Bradley
The Winds of Darkover av Marion Zimmer Bradley
Born Under Mars av John Brunner
Grave Peril av Jim Butcher
1636: The Kremlin Games av Eric Flint et al
One Step from Earth av Harry Harrison
Biomeassurement av Dawn Hawkins
Steppenwolf av Herman Hesse
Du Sköna Nya Värld av Aldous Huxley
Elric of Melniboné av Michael Moorcock
Koka Makaroner - om att bli pappa, av Johan Nilsson
The Phantom of the Opera av Gaston Leroux
Ten Years On - Britain Without the European Union, av Lee Rotherham
Harry Potter and the Philosophers Stone av J K Rowling
Hogfather av Terry Pratchett 
The Last Continent av Terry Pratchett
The Fifth Elephant av Terry Pratchett
Thief of Time av Terry Pratchett
The Eyes of the Overworld av Jack Vance
Cugel's Saga av Jack Vance
Rhialto the Marvellous av Jack Vance
Writing Fantasy Heroes, red Jason M Waltz
The Courts of Chaos av Roger Zelazny

* Nja... 
Omnivore av Piers Anthony
For Europe! av Daniel Cohn-Bendit och Guy Verhofstadt
Into the Slave Nebula av John Brunner
Landet Bortom Tiden av Michael Moorcock
The Prophecies of Nostradamus av Michel de Nostradame och Erika Cheetham

Fotnot: För att slippa den enformiga procession av fyror och femmor som blir följden av kommersiella betygssystem som till exempel Amazons använder jag istället en mer informativ skala där alla böcker med minst två stjärnor rekommenderas.

Proposition om en bättre vallag

Nu i veckan kom det efterlängtade beskedet att regeringen lägger en proposition på vallagskommitténs utredning om ett bättre valsystem. Och de går vidare med alla våra förslag. Ett och ett halvt års hårt utredningsarbete är på väg att ge resultat!

Som miljöpartiets representant i utredningen är jag både glad och stolt. Det blir ett proportionellt och rättvist valsystem där mindre partier som miljöpartiet inte längre går miste om platser i riksdag och fullmäktige bara för att utjämningsmandaten inte räcker till. Det blir utjämningsmandat i kommunerna och därmed ett slut på en diskriminering av småpartier miljöpartiet har kämpat mot sedan 1980-talet. I de flesta kommuner blir det lättare att komma in i fullmäktige. Och det blir äntligen en ny och vettig valkretsindelning i Västra Götaland. Och som en ren bonus blir det vackrare valsedlar. Med mera. 

Om riksdagen bifaller förslaget blir det en av miljöpartiets stora framgångar den här mandatperioden. Inte den största, men helt klart värt att fira.

En utförligare sammanfattning: Ett nytt och rättvisare valsystem

Andra bloggar om: vallagen

Bokkapitel: "Mer demokrati och decentralisering"

Jag har precis fått besked att min text om hur demokratin i EU kan förbättras kommer med i Cogitos idéskrift om unionens framtid. Boken trycks i början av nästa år, men texten ligger redan uppe på projektets hemsida.

Om jag får säga det själv - och det här är ju min blogg - så är det en utmärkt text med ännu bättre förslag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Mer demokrati och decentralisering

Hösten 2013 går eurokrisen in på sitt femte år. Missnöjet med EU växer, och det med all rätt. Flera länder vars ekonomier inte passat in i eurozonen har drabbats av lågkonjunktur, massarbetslöshet och påtvingade nedskärningar. Unionen vacklar från krispaket till krispaket, och högerextremister vädrar morgonluft. Länder som är med i EMU kan varken devalvera eller sänka räntan och det gör att arbetslösheten biter sig fast. I det värst drabbade landet Grekland är ungdomsarbetslösheten 63 procent.

EMU är ett politiskt experiment som aldrig haft förutsättningar att fungera. Men ytterst handlar krisen inte bara om en dåligt fungerande valutaunion, utan också om brist på demokrati. Centraliseringen har gått för långt. EU:s krispolitik med nedskärningar och stödlån har misslyckats. Men istället för att angripa problemet försöker EU-ledarna tvinga fram ytterligare centralisering.

De senaste åren har EU tagit över allt mer makt ifrån medlemsländerna. Enligt tidningen Riksdag och Departement hade år 2012 hela 43 procent av den svenska regeringens propositioner sitt ursprung i Bryssel. När makten flyttar till EU blir det svårare för människor att påverka, men så länge unionen mest ägnade sig åt frågor de flesta uppfattar som tekniska, som jordbrukspolitik och produktstandardisering, var människor beredda att acceptera de demokratiska bristerna. Men i och med de senaste fördragen har EU fått mer makt än det klarar av.

Missnöjet växer i flera medlemsländer. I Storbritannien har den relativt EU-vänlige premiärministern Cameron tvingats utlova en folkomröstning. Han har begärt en omförhandling av fördragen för att motverka flödet av makt till Bryssel, och planen är att det brittiska folket år 2017 ska få välja mellan utträde och att stanna kvar i ett reformerat EU. Utgången är osäker.

Om britterna lämnar förlorar Sverige en viktig allierad och maktbalansen försämras radikalt. Det blir en mer sluten, protektionistisk union där den viktigaste kraften som står emot centraliseringen är borta. Det är något som borde oroa både EU-anhängare och motståndare. Det politiska priset för att stanna kvar i ett sådant EU kan bli mycket högt, och jag tror och hoppas att Sverige i så fall kommer att utträda ur unionen. Men idag behöver vi koncentrera oss på att uppnå ett bra resultat i de kommande förhandlingarna.

Nederländernas regering har redan tagit fram en lista på 54 punkter där de anser att EU går för långt. Vi gröna måste också ta tillfället i akt och driva vår egen agenda. Den närmsta tiden finns en historiskt unik möjlighet att demokratisera och decentralisera unionen.

Här är några reformförslag som borde vara möjliga att få igenom. Till skillnad från en del andra förslag som drivs av federalisterna på kontinenten förutsätter de varken en revolution, att länder som inte instämmer tvingas lämna unionen, eller ens att 28 regeringar i konsensus ska avstå från merparten av makt och inflytande. De här är förslag som är avsedda att genomföras.

Inför solnedgångsparagrafer
Till att börja med måste det bli enklare att ändra på dåliga beslut. När[1]  väljarna vill ha en annan politik så måste ett demokratiskt system kunna ändra sig. Men i EU krävs det kvalificerad majoritet (och i några fall enhällighet) i ministerrådet för att stifta lag. Fördelen med detta är att beslut föregås av ordentliga diskussioner, och att länderna inte körs över i onödan. Men besluten blir också svåra att ändra. I de flesta demokratier räcker det med att byta regering för att ändra en lag, men i EU behöver man övertyga både kommissionen, EU-parlamentet och en kvalificerad majoritet i ministerrådet. Det innebär att beslut som visat sig vara okloka eller direkt fel ändå kan vara i kraft, även om det finns en politisk majoritet för att ändra dem.

Det finns en elegant lösning på problemet som redan tillämpas i USA, där kontroversiell lagstiftning ofta innehåller solnedgångsparagrafer, vilket innebär att lagen måste bekräftas eller omförhandlas efter ett visst antal år. Det här bör EU införa på bred front. På vissa områden är det rimligt att ompröva politiken vart femte år, och i andra frågor är det rimligt med längre perioder. Om lagar som till exempel datalagringsdirektivet eller transportörsansvaret i EU:s flyktingpolitik var försedda med solnedgångsparagrafer skulle de vara betydligt enklare att ändra.

Motverka lobbyismen
Ett demokratiskt reformprogram måste också göra något åt lobbyismen. EU:s beslutsstruktur är så komplicerad att de som vill påverka lagstiftningen behöver anlita lobbyister, och det snedvrider politiken till förmån för ekonomiska intressen. Ett av de grundläggande problemen är att EU försöker göra för mycket och det innebär att lagstiftarna blir beroende av lobbyister. Det behövs hårdare regler och en riktig offentlighetsprincip.

Utveckla det ”gula kortet”
En stor fråga kommer att bli hur man motverkar att EU överskrider sina befogenheter. Dagens system där de nationella parlamenten kan visa ”gult kort” mot förslag på nya EU-lagar är helt otillräckligt. Systemet innebär, lätt förenklat, att om en tredjedel av parlamenten inom åtta veckor förklarar att ett nytt förslag strider mot subsidiaritetsprincipen, så behöver kommissionen antingen dra tillbaka förslaget eller motivera det en gång till. Riksdagen har ifrågasatt ett stort antal förslag och är ett av de få parlament som har jobbat seriöst med systemet, men det flesta parlament har inte tagit det på allvar. Det gula kortet har funnits sedan 2009, och bara utlösts två gånger.

Det finns många sätt att stärka det gula kortet. Gränsen för hur många parlament som behöver protestera borde sänkas, och om ett mindre antal parlament, låt oss säga tre, visar gult kort så bör de andra parlamenten informeras och få några extra veckors tid för att göra en ordentlig granskning. Det gula kortet bör inte heller begränsas enbart till frågan om subsidiaritet, utan parlamenten bör också få uttala sig om förslagens innehåll.

Ge de nationella parlamenten en riktig roll
För att demokratin ska fungera väl är det viktigt med en fungerande offentlighet. Men EU befinner sig i närmast permanent medieskugga. Nyhetsmedia klarar inte av att rapportera om EU-politiken på ett sätt som ger medborgarna rimliga möjligheter att utkräva ansvar. Det politiska spelet i Bryssel är för komplicerat och säljer sällan några lösnummer. Resultatet är att de flesta massmedia inte har några Brysselkorrespondenter, att EU-rapporteringen domineras av trivialiteter, och att EU-valen inte handlar om den förda politiken utan mest blir ett tillfälle för väljarna att uttrycka missnöje med sittande regering. Det är inte konstigt att valdeltagandet i EU-valen är lågt.

Det bästa sättet att föra hem EU-debatten till medlemsländerna är att ge de nationella parlamenten ett direkt inflytande över EU:s lagstiftning. Idag är det bara undantagsvis som svensk media uppmärksammar en EU-fråga medan den fortfarande går att påverka, och debatten vaknar inte förrän några år senare då riksdagen börjar diskutera på vilket sätt ett redan fattat direktiv ska införlivas i svensk lag. Debatten om datalagringsdirektivet är ett tydligt exempel. Det är tyvärr först när frågor debatteras på hemmaplan som media verkar klara av att beskriva politiken.

Ett enkelt förslag är att även de nationella parlamenten ska få rösta om nya direktiv och förordningar. För att inte rubba EU:s maktbalans skulle parlamentens röster vägas på samma sätt som regeringarnas röster i rådet. I normalfallet kommer parlamenten säkert att rösta precis som sina regeringar, så de direkta effekterna på EU-nivån blir små. Men regeringarna, och framför allt minoritetsregeringar, får ett starkt incitament att ta hem EU-frågorna till sina parlament och lyssna på vad de har att säga före omröstningen. Och när konfliktlinjerna i EU-frågorna blir synliga på hemmaplan så får media betydligt bättre förutsättningar att informera väljarna.

Återför makt till medlemsländerna
De här reformerna skulle förbättra demokratin i EU, men det grundläggande problemet är ändå att EU är för stort och bestämmer för mycket. Makten ska ligga så nära människorna som möjligt, och det går illa ihop med en överstatlig union med 500 miljoner medborgare. Kraven på decentralisering kommer att möta motstånd, men de är viktiga.

En grön huvudfråga måste vara att införa en rätt för EU:s medlemsländer att gå före med hårdare miljökrav på varor. Till skillnad från EU-länderna så har USA:s delstater den rättigheten, och miljövänliga delstater som Kalifornien använder sig av den med framgång för att driva på utvecklingen. Det är helt orimligt att det är förbjudet i EU.

Vi behöver också trycka på för att ta bort de skrivningar i Lissabonfördraget som förbinder medlemsstaterna att stärka sina militära resurser. EU är den enda statsbildningen i världen vars grundlag förbjuder nedrustning.

Men den viktigaste frågan handlar om EMU. Sverige måste, precis som Danmark och Storbritannien, få ett permanent undantag. Och alla EU:s medlemsländer måste förstås ha samma rätt att slippa gå med. Det är också viktigt att det öppnas en dörr ut ur EMU för länder som drabbas av en ekonomisk kris. Fem år av nedskärningar, krispaket och massarbetslöshet har visat att valutaunionen inte fungerar. Det är rimligt att länder som behöver det får både tillåtelse och ekonomisk hjälp att återgå till egna valutor.

EU står inför ett vägskäl. Unionen har blivit alldeles för centraliserad, och det växer fram ett folkligt missnöje. Förhoppningsvis kan gröna, röda, liberala och konservativa EU-kritiker kanalisera in det i konstruktiva banor för öppenhet, demokratisering och decentralisering. Det talas ofta om att EU behöver bli mer flexibelt, men hittills har det mest betytt att vissa medlemsländer ska få gå före mot ett Europas Förenta Stater. Men flexibiliteten måste gå i båda riktningarna. Den 62-åriga marschen mot en "ständigt fastare union" har nått vägs ände. EU har blivit alldeles för stort för att likriktning ska fungera. Det är hög tid att unionen lär sig att acceptera olikheter och inser att alla lösningar inte kan sökas i Bryssel.

Andra bloggar om: EU, demokrati,  Intressant

Bra rådsmöte i Bryssel

Nu i helgen samlades de Europeiska Gröna, EGP på rådsmöte i Bryssel för att förbereda valrörelsen. I en av pauserna på programmet passade dessutom vi som är föreslagna överst på EU-listan på att ta en gruppbild.

Sammanlagt var vi 17 miljöpartister där. Förutom delegaterna, dvs jag, Peter Eriksson, Isabella Lövin, Bodil Ceballos, Johan Hellström, Eva Goes, och Maria Ferm och Matilda Andersson, var även vår partisekreterare Anders Wallner, Agneta Börjesson, EGPs kassör Lena Lindström, Vivianne Gunnarsson från Gröna Seniorer, och flera tjänstemän från riksdagen på plats. Och dessutom deltog två nyfikna medlemmar som funderar på att grunda en utlandsavdelning i Holland.

Som delegationsledare har jag all anledning att vara nöjd. Framförallt fick vi stor majoritet för våra yrkanden om att EGP:s valkampanj ska respektera att alla partier inte tycker likadant i alla frågor. De Gröna är den partigrupp som röstar mest enigt i EU-parlamentet, och vår linje är att vi ska lyfta fram det som förenar oss. Vi får se hur det går när EGP tar sitt valmanifest i nästa år, men det här var ett stort steg på vägen.

Miljöpartiet hade lagt två egna resolutioner till rådsmötet, en om migration, och en om handelsavtalet med USA. Den första blev ihopskriven med en text om flyktingsituationen i medelhavet och bifölls direkt, medan den andra som vi lagt för att få upp frågan på dagordningen resulterade i att det tillsätts en särskild arbetsgrupp inför valkonventet i februari. Vi fick också enhälligt bifall för den tysk-svenska resolutionen om USAs övervakning.

Mötet innehåll även sju panelseminarier om olika valfrågor. Maria Ferm imponerade i panelen om migrationspolitik, och Peter Eriksson gjorde ett bra jobb i klimatpanelen. Förutom våra politiska framgångar gjorde vår partisekreterare Anders stor succé på karaokescenen under kongressfesten.

Ska Keller med sin inofficiella
kampanjledare i Sverige.
.

Rådsmötet var även startskottet för den gröna primärvalet där EGP låter alla gröna EU-medborgare över 16 år vara med och bestämma vilka som ska fronta vår valrörelse. Det finns fyra kandidater, och unga EU-parlamentarikern Ska Keller som miljöpartiet ställt sig bakom fick överlägset störst jubel vid kandidatpresentationen. Om rådsmötesdeltagarna bestämt hade hon varit självskriven, och nu får vi se vad väljarna säger.

Ska man säga något negativt så var det som en väntat en hel del förvirring och ordningsfrågor under röstningarna, och till det kommer vad som kan vara ett nytt EGP-rekord i försenad starttid på 50 minuter. Men på något vis löste det sig ändå, och till allas förvåning blev vi klara med flera minuters marginal.

Andra bloggar om: EGP

Miljöpartiets EU-valslista

Miljöpartiets riksvalberedning har idag lagt sitt förslag på toppnamn på EU-valslistan:

1. Isabella Lövin
2. Peter Eriksson
3. Bodil Ceballos
4. Max Andersson
5. Linnea Engström

Listan kommer att bestämmas av miljöpartiets medlemmar genom en omröstning under andra halvan av januari.

Mina viktigaste frågor är en politik som tar klimatkrisen på allvar, att ta tillbaka makt från EU, och att stoppa övervakningssamhället.

Om det går bra för oss i EU-valet så har vi chans att få fyra mandat och chanserna ökar rejält om centern och kristdemokraterna inte klarar spärren. Men det troligaste är nog att vi får tre mandat.

Det  känns stort och hedrande att vara föreslagen till fjärde plats, och jag hoppas få medlemmarnas förtroende att ge järnet i valrörelsen.

Artikel: Frivillig valutaunion kan lösa krisen

Jag har fått en artikel om EMU publicerad i miljöpartiets tidning Grönt nummer 3/2013.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Frivillig valutaunion kan lösa krisen

Denna höst går eurokrisen in på sitt femte år. Ingenting tyder på att slutet är i sikte. Flera länder i framförallt sydeuropa som inte kunnat hålla jämn takt med Tyskland har drabbats av lågkonjuktur, hårda nedskärningar och massarbetslöshet. I Grekland är ungdomsarbetslösheten nu uppe på 63 %, och ett nazistparti håller på att etablera sig i parlamentet.

Under folkomröstningen om EMU varnade vi på nej-sidan för att ett land som drabbas av stor arbetslöshet behöver kunna stimulera ekonomin. Antingen genom lägre räntor, devalvering eller ökade statliga utgifter. Men ett land som är med i EMU har inte de verktygen. Istället behöver människor flytta till andra länder för att söka jobb, och landet måste genomlida en så kallad ”intern devalering” - det vill säga flera år av massarbetslöshet som tvingar fram lönesänkningar som förhoppningsvis återställer konkurrenskraften. Det är en plågsam process, och den tar väldigt lång tid.

Riktiga devalveringar är inte heller något man vill uppleva. Men de har i alla fall den stora fördelen att de går snabbt och att ekonomin omedelbart kan börja återhämta sig.

EMU har aldrig varit ett ekonomiskt projekt. Den drivande kraften är istället en politisk idé om att centralisera makten och förvandla EU till en stat. En valutaunion kan inte fungera utan en massiv centralisering och stora överföringar av pengar. Och det är just därför som EU:s ledare stått så handfallna i krisen. Istället för att lösa problemet skjuter de frågan framför sig, genom att bevilja ständigt nya lån med förnedrande villkor som aldrig kommer att betalas tillbaka.

EMU har visat sig vara en minst lika dålig idé som vi EU-kritiker fruktade. Den ekonomiska politiken i ett land behöver kunna anpassa sig till landets ekonomiska läge, och länder som har så olika förutsättningar ska inte tvingas driva samma ekonomiska politik.

Den politiska slutsatsen borde vara uppenbar. EU:s fördrag måste ändras så att alla EU-länder som önskar stå fria från EMU får rätt att göra det. De länder som vill ut ur valutaunionen måste få rätt och hjälp att lämna. Det är ingen enkel lösning. Det innebär devalveringar, och det blir inte billigt att genomföra med socialt rimliga villkor för småsparare och husägare som har sina lån i euro. Men i längden blir det betydligt billigare att lösa problemet under ordnade former än att fortsätta betala mångmiljardbelopp varje år för att länder ska stanna kvar i massarbetslöshet.

EU behöver släppa prestigen i eurofrågan. Det finns bra lösningar på krisen.

Max Andersson
Ledamot i partistyrelsen (MP)

Kandidatpresentation Göteborg

I dagarna är det provval för Miljöpartiet i Göteborg och medlemmarna kan rösta på mig till riksdag, region och kommun. Men jag satsar på riksdagen.


Max Andersson
Biologstudent, Östra Göteborg

Mina hjärtefrågor:
Klimat, EU-kritik, IT- och integritetspolitik

Jag bor i Bergsjön och gör nu mitt examensarbete i biologi. Under förra mandatperioden satt jag i riksdagen. Det var fyra intensiva, roliga och lärorika år. Jag jobbade mycket utåtriktat, föreläste, debatterade, höll tal på demonstrationer, och motionerade om allt från friare fildelning och mer lyckoforskning till mindre direktreklam och förbud mot uranbrytning.

Den här mandatperioden har jag främst engagerat mig i regionfullmäktige och partistyrelsen. Jag har varit med i partistyrelsen sedan 2008, och i fjol blev jag också invald i arbetsutskottet, som är den grupp som arbetar närmast språkrören.

De frågor som jag har jobbat mest med är klimatet, EU/EMU, och kampen mot övervakningssamhället. Jag vill bevara alliansfriheten, ta tillbaka makt från EU, och satsa rejält på att minska klimatutsläppen. Klimatet är en global överlevnadsfråga. I valrörelsen vill jag att vi satsar hårt på att lyfta miljö- och klimatfrågor.

Den politiska framgång jag är mest stolt över det senaste året är min insats i vallagsutredningen där jag var Miljöpartiets representant. Bland annat föreslår vi nu ett stopp för diskrimineringen av små partier i kommunvalen. Det är något Miljöpartiet kämpat för ända sedan 1980-talet.

I senaste EU-valet fick jag 2800 personkryss trots att jag aktivt uppmanade människor att kryssa Carl Schlyter istället för mig. Det var också oerhört kul att se valresultaten på de skolor jag besökt. Efter att jag var med i debatten på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg fick miljöpartiet 49,7% i skolvalet. Det vill jag gärna överträffa. Jag älskar att driva valrörelse!

Det roligaste jag vet i politiken är att hjälpa andra att utvecklas och bli bättre politiker. Politik är ett lagarbete, och vi behöver bli både fler och bättre om vi ska kunna förverkliga våra visioner.

Sammanfattningsvis så är jag en entusiastisk valarbetare som gjorde ett riktigt bra jobb förra gången jag satt i riksdagen. Jag vill ge järnet i valrörelsen, och känner att jag har mer att ge.

10 år sedan EMU-segern

Igår var jag med på Musik- och teatermuseet i Stockholm och deltog i firandet av nej-sidans seger i folkomröstningen. Carl Schlyter hade fått förhinder så jag fick också rycka in som talare.



Seminariet filmades och kommer säkert upp på Forum för EU-debatt om några dagar.

Leif Pagrotsky höll ett av de mest intressanta inläggen. I och med att Storbritannien begärt omförhandlingar av EU-fördragen och ska folkomrösta om medlemskapet är det hög tid att börja fundera på vad vi vill driva i förhandlingarna. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista med 54 punkter.

Nationalekonomen Stefan de Vylder förutspådde att EMU spricker och framhöll att det är betydligt bättre om det är Tyskland som lämnar först. De sociala konsekvenserna om krisländerna lämnar först kan bli allvarliga när de nya valutorna devalverar kraftigt och människor sitter med lån i euro.



Överlag så var inläggen riktigt bra och underhållande, och arrangörerna hade ordnat så att de elva talarna tog upp olika saker. Som sig bör på ett jubileum fokuserade de flesta på kampanjen och hur vi vann folkomröstningen. Jag tog också upp vad vi behöver driva i omförhandlingen. Det räcker inte med att Sverige får ett undantag från EMU. Alla länder som vill måste få rätt att stå fria från valutaunionen.


Seminariet och festen var mycket välarrangerade, och vi fick även in en bra artikel i SvD. I stort sett hela den gamla nej-sidan var där, men det märktes att det var folk från nätverket Europa Ja - Euro Nej som organiserat, bland annat genom den stora ekonomdominansen bland talarna.

Det är nästan lite synd att de svenska EMU-anhängarna verkar ha gett upp. Det skulle vara kul att vinna en folkomröstning till med det här gänget.

Hur faller MP-mandaten över landet 2014 ?

Så här i nomineringstider får jag en del frågor om hur chanserna för riksdagsmandat ser ut i olika delar av Sverige. Så jag har räknat fram hur bra miljöpartiet behöver lyckas i riksdagsvalet på nationell nivå för att ta mandat i de olika valkretsarna.

Beräkningarna bygger på flera osäkra antaganden, och det skulle förvåna mig om valresultatet blir exakt så här. Men det ger i alla fall en grov uppfattning av läget.

Metod och felkällor:
Metoden bygger på det grundläggande antagandet att förhållandet mellan miljöpartiets röstandelar i de olika valkretsarna kommer att vara likadant som i valet 2010. Om antalet röster ökar med 25 % på riksnivå ska alltså rösterna öka med 25 % i samtliga valkretsar. Om ett distrikt gör en särskilt bra valrörelse, eller om det till exempel hålls en lokal folkomröstning om trängselavgifter som höjer valdeltagandet så påverkar det naturligtvis resultatet.

Beräkningen är gjord utifrån en förenklad modell där alla mandat antas vara utjämningsmandat. Så ser förstås inte det svenska valsystemet ut, men det är ett bra sätt att räkna. Det finns dock en liten risk att någon valkrets överraskar genom att göra ett kanonval och tar ett fast mandat. I så blir det ett utjämningsmandat mindre att dela på för de andra.

Jag antar också att alla åtta riksdagspartier klarar 4 %-spärren, och att partierna utanför riksdagen får lika många röster som 2010. Om något parti faller under spärren så får vi ett eller två extra mandat.

Jag gör också det optimistiska antagandet att miljöpartiet kommer att få full utdelning för våra röster. I valet 2010 gick miljöpartiet miste om ett mandat vi egentligen borde fått på grund av att utjämningsmandaten inte räcker till när det finns åtta partier i riksdagen. Det är troligt att samma sak händer igen. Personer med pessimistisk läggning bör utgå från att vi inte får det sista mandatet vi har rätt till. Men i den här beräkningen utgår jag från att vi har tur. 

(Det här problemet är förhoppningsvis löst till 2018, i alla fall om riksdagen följer det förslag vi tog fram i vallagsutredningen.)

Mina sista antaganden är att ändrat valdeltagande och förändringar i antal röstberättigade i olika valkretsar inte kommer att påverka resultatet. Det kommer att komma nya siffror från valmyndigheten över antal röstberättigade i mars 2014, och det kan vara värt att räkna om då. Det sista utjämningsmandatet hänger ofta på några få röster, så små förändringar kan ha stor betydelse.

Men nu över till resultaten!

De tryggaste mandaten:
Just nu ligger miljöpartiet så mycket bättre till än de 5,3 % vi fick i valet 2006 att det inte känns meningsfullt att ta fram procent-siffror för de första 19 mandaten. Det är nästan samma mandat som när jag satt i riksdagen, förutom Dalarna och det tredje mandatet från Stockholms län som ersatts av Halland och Jönköping.

Stockholms stad 3 mandat
Stockholms län 2 mandat
Göteborg 2 mandat
Östergötland
Uppsala län
Stockholms län
Skåne läns södra
Västra Götalands läns västra
Malmö
Södermanland
Västerbotten
Västra Götalands läns norra
Örebro län
Halland
Jönköpings län
Gävleborg

Mandaten upp till förra valresultatet på 7,3 %
Om vi antar att vi får samma valresultat som i förra valet får vi föga förvånande samma mandat vi har idag. Och så ett extra mandat i Skaraborg, tack vare det optimistiska antagandet att utjämningsmandaten räcker till.

Stockholms län, 3:e mandat (5,5 %)
Dalarna (5,8 %)
Skåne läns norra och östra (6,1 %)
Värmland (6,4 %)
Skåne läns västra (6,6 %)
Västmanlands län (6,9 %)
Skaraborg (7,2 %)

Bättre valresultat:
Stockholms stad, 4:e mandat, (7,5 %)
Västernorrland (7,8 %)
Kalmar län (8,0 %)
Norrbotten (8,3 %)
Stockholms län (8,6 %)
Västra Götalands läns södra (8,8 %)
Stockholms stad, 5:e mandat (9,2 %)
Östergötland, 2:a mandat (9,4 %)
Kronoberg (9,7 %)
Göteborg, 3:e mandat (10,0 %)
Uppsala län, 2:a mandat, (10,3 %)
Stockholms län, 5:e mandat, (10,6 %)
Stockholms stad, 6:e mandat (10,9 %)
Skåne läns södra, 2:a mandat (11,1 %)
Jämtland (11,4 %)
Blekinge (11,7 %)
Västra Götalands läns västra, 2:a mandat (12,0 %)
Stockholms stad, 7:e mandat, (12,3%)
Malmö, 2:a mandat (12,5 %)
Stockholms län, 6:e mandat, (12,8 %)
Göteborg, 4:e mandat, (13,1 %)

Andra bloggar om: Miljöpartiet, val2014, valmatematik

Kongress 2013

Miljöpartiets kongress i Västerås 2013 var en ovanligt trevlig kongress, och jag är - så långt jag hunnit läsa protokollen - mycket nöjd med de flesta besluten, och då särskilt det nya partiprogrammets EU-kapitel.

En stor fördel med de många kloka beslut kongressen tog är också att vi slipper höra talas om regeringssamarbete med moderaterna och folkpartiet ett bra tag framöver. Jag tror vi vinner både på en skarp grön linje och på tydlighet i regeringsfrågan. Det ser med andra ord bra ut.

Och så blev jag omvald till partistyrelsen också. Om du inte redan gissat det så är det vi på bilden ovan.

Mitt första maj tal 2013

Den första maj i år var jag en av de tre talarna på det gemensamma rödgröna första maj i Lidköping.

Mycket debatt om nätröstning

Det har varit en hel del media i veckan om förslaget om e-röstning. Här är en länksamling.

Debatten på Brännpunkt:
Min debattartikel: Flera demokratiska risker med e-röstning
Moderaternas replik: Bakåtsträvande att stoppa e-röstning
Min slutreplik: M tar lätt på risken för påtryckningar 

Nyheter:

Riksdag och Departement: Elektronisk röstning kan testas i valet 2018 

Riksdag och Departement: Ask vill ha samsyn om elektroniska val 

Radiodebatt i Studie Ett mellan mig och Lars Beckman (M).

Intervju i Sveriges Radio

Nyhetsinslag i bland annat SvD UNT The Local Metro

Ledarsidor som är skeptiska till nätröstning:
UNT: I valbåset är man ensam
Borås Tidning: Valet är ingen melodifestival

Svenska Dagbladet: Lyssna på Piratpartisterna

DN: Valet ingen nätshopping
Gotlands Allehanda: Val är inte nätenkäter
Västerbottens kuriren: Skrota förslaget om e-röstning
Norrtelje Tidning: Att rösta är inte samma sak som att boka hotell
Borås Tidning, igen: Modernt värna valhemligheten
Göteborgsposten18 april (Ej på nätet.)
Nya Wermlandstidningen: Säg nej till e-röstning

Ledarsidor som avvaktar:
Helsingborgs Dagblad: Säkerheten central

Opinionsjournalistik och pressmeddelanden som positiva till nätröstning:
Ystads Allehanda: Räkna med digitala röster
Vibecke Specht i Sydsvenskan: Tillit, demokrati och e-röstning
DHR som påpekar att det finns fördelar för funktionshindrade.

Bloggar:
Christian Engström (PP): E-röstning är en dålig och farlig idé 

Två analyser av debatten i Danmark:
Jesper Kildebogaard på Version2: Analyse: Hvad kan vi lære af e-valgsdebatten?

Information: Maskinstormernes sejr

Up-date - Särskilt läsvärda nya inlägg:
Sydsvenskan 28 april: Thore Husfeldt, professor i datalogi: "E-rösta är en dålig idé" 
Statsvetarna Henrik Oscarsson och Richard Öhrvall 30 maj: "Att rösta: med e eller utan e"