"Bemöt kritiken, Cecilia Malmström"

Jag har fått in en replik i GP på Cecilia Malmströms TTIP-artikel.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Bemöt kritiken, Cecilia Malmström

EU-kommissionären Cecilia Malmström påstår att TTIP-avtalet är viktigt för Västsverige i form av tillväxt och jobb. Men det finns inga trovärdiga bevis för att så skulle vara fallet, skriver Max Andersson (MP).

Det är inte första gången som Cecilia Malmström påstår att TTIP ska skapa tillväxt och jobb, trots att de seriösa studier som utvärderat avtalets ekonomiska effekter finner ytterst måttliga effekter på tillväxten, även i de mest optimistiska scenarier. Det finns heller inte några tillförlitliga siffror om att avtalet skulle skapa jobb. Det vore klädsamt om Malmström i jakten på att avliva TTIP-myter kunde adressera även sina egna.

Att kött med tillväxthormon inte lär godkännas inom EU är korrekt, men EU-kommissionen har samtidigt öppnat för att amerikanskt kött, producerat med obefintligt djurskydd och omfattande antibiotikaanvändning på friska djur i tillväxtfrämjande syfte, kan tillåtas – och därmed riskera att snedvridna konkurrensen mot exempelvis svenska bönder. Kritiken mot TTIP är långt större, och betydligt mer komplex, än att enbart handla om hormonbehandlat kött. Likväl tar Malmström alltid upp just detta argument i samtliga sina debattinlägg för att visa på någon form av mytbildning kring avtalet. Det är svårt att som Malmström påstå att man avlivar myter, när man inte bemöter den kritik och de farhågor som faktiskt finns.

Många farhågor
För farhågor finns. Kemikalieinspektionen har varnat för att samarbete kring regleringar på kemikalieområdet kan försvåra framtida lagstiftning mot farliga kemikalier. Miljöorganisationer pekar på att EU:s ambition att via avtalet importera massivt med skiffergas och råolja (från tjärsand) riskerar att stjälpa unionens klimatmål. Och den tvistlösningsmekanism som planeras i avtalet riskerar att bli ett verktyg för utländska företag att utmana miljö- och konsumentlagar utanför det nationella domstolssystemet.

Ett TTIP-avtal som handlade om frihandel hade kunnat innebära positiva effekter för en del enskilda sektorer i Västsverige. Tyvärr är dock TTIP snarare ett regelavtal än ett frihandelsavtal, och riskerna i nuläget långt större än de potentiella vinsterna.

Drygt tre miljoner människor har skrivit under en protestlista mot TTIP, och nyligen demonstrerade cirka 150 000 människor mot avtalet i Berlin. Malmström borde vi det här laget veta att kritik som ger upphov till sådana protester handlar om betydligt mer än hormonbehandlat kött.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

”Medborgarinitiativ hotar bli skendemokrati”

Jag och Peter Eriksson skriver i SvD om medborgarinitiativen i EU.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Medborgarinitiativ hotar bli skendemokrati”

EU-parlamentet röstar den här veckan om ett förslag för att förbättra det som kallas det Europeiska medborgarinitiativet. Det har nu gått tre år sedan initiativet infördes för att öka deltagardemokratin i EU genom att göra det möjligt för medborgare att begära att EU-kommissionen lägger fram lagförslag i en fråga. Sedan dess har medborgare tagit upp frågor som rör allt från att stärka skyddet för miljön, värna rätten till rent vatten till att avskaffa roamingavgifter inom EU.

Tre år efter att initiativet införts har dock inte ett enda medborgarinitiativ lett till några nya lagförslag från EU-kommissionen. I vissa fall har EU-kommissionen nöjt sig med ett preliminärt uttalande. Om medborgarinitiativet ska ha någon framtid krävs det en tydligare och mer seriös uppföljning.

Det Europeiska medborgarinitiativet innebär att en miljon medborgare från minst en fjärdedel av medlemsländerna kan uppmana EU-kommissionen att lägga fram lagförslag på områden där EU har befogenhet. Detta gör att medborgarna får samma möjlighet som EU-parlamentet och ministerrådet att begära lagförslag från EU-kommissionen.

Sedan initiativet trätt i kraft har nästan 6 miljoner europeiska medborgare stöttat något initiativ. 24 initiativ har registrerats och godkänts, 29 har avvisats men endast 3 stycken har klarat de formella kraven och samlat ihop minst 1 miljon underskrifter från minst 7 olika EU-länder. EU-kommissionen har dock ännu inte initierat någon ny lagstiftning till följd av dessa initiativ.

Att lyckas få igenom ett framgångsrikt medborgarinitiativ kräver i nuläget stora insatser av de medborgare och rörelser som kämpar med detta. Att då se att EU-institutionerna inte gör något med dessa medborgarinitiativ riskerar hela syftet med projektet. Risken är att medborgarinitiativ upplevs som skendemokratiska, och att människors engagemang minskar snarare än ökar. Den stadiga nedgången av nya medborgarinitiativ tyder också på det.

Under 2016 kommer kommissionen att se över medborgarinitiativen. Vi trycker nu på från EU-parlamentet för att förbättra processen kring initiativen och göra den mer användarvänlig. Tillsammans med de andra ledamöterna i Gröna gruppen i EU-parlamentet har vi lagt förslag för att tydliggöra och stärka uppföljningen av framgångsrika medborgarinitiativ, så att det inte blir ett spel för gallerierna utan det deltagardemokratiska verktyg som det var tänkt. Vi anser att EU-kommissionen ska återkomma senast 12 månader efter att ett medborgarinitiativ har blivit framgångsrikt och presentera förslag till lagstiftning på området, som ska debatteras och röstas om i EU-parlamentet.

I dag finns möjligheten att lämna medborgarförslag i majoriteten av EU:s medlemsländer. I Sverige stärktes den möjligheten med införandet av det förstärkta folkinitiativet 2011. Då allt mer makt har flyttats till EU-nivån där folkstyret är svagare är det viktigt att vi utvecklar och stärker möjligheterna för medborgare att påverka. Medborgarinitiativet är positivt, inte bara för att det ger en möjlighet att påverka lagstiftningen och politikens innehåll, utan även för att det uppmuntrar till debatt och engagemang och gör det möjligt för medborgare att få upp en politiska fråga på dagordningen. EU-kommissionens agerande kommer vara avgörande för om medborgarinitiativet kommer att ses som en verklig möjlighet till att påverka eller en bekräftelse på EU:s demokratiska underskott av medborgarna. På onsdag röstar vi om att det ska bli det förstnämnda, ett reellt verktyg för att öka medborgarnas påverkan och deltagande i utvecklingen av EU.

Max Andersson
EU-parlamentariker, MP

Peter Eriksson
EU-parlamentariker, MP

"Ett bättre skydd mot massövervakning behövs"

Jag skriver i Borås Tidning om Safe Harbor-domen och vikten av att vi tar dataskyddsreglerna på allvar.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Ett bättre skydd mot massövervakning behövs

Den 7 oktober ogiltigförklarade EU-domstolen det så kallade Safe Harbor-beslut som tillåtit överföring av känsliga personuppgifter till USA. Det är mycket glädjande. Domstolen konstaterar att EU-medborgares personuppgifter inte är säkra i USA. Det är en tydlig seger för den österrikiske studenten, numera doktoranden, Max Schrems, som stämt den irländska datainspektionen för att den inte undersökt om Facebooks överföring av hans personuppgifter från Irland till USA bryter mot reglerna för dataskydd.

Domslutet innebär att dataskyddsmyndigheter i EU-länderna kommer att få utreda hur de ska kunna följa den europeiska dataskyddsstandarden. Safe Harbor är ett 15 år gammalt beslut av EU-kommissionen som tillåter överföring av personuppgifter från EU till USA, men domstolen har nu konstaterat att det inte skyddar den personliga integriteten tillräckligt.

Lätt förenklat har det visat sig att amerikansk lag står över Safe Harbor-principerna. USA:s myndigheter har därmed möjlighet att komma åt känsliga uppgifter, helt utan hänsyn till EU:s regler om skydd för privatlivet och att eventuella intrång ska vara både nödvändiga och proportionella.

De amerikanska företag som hanterar europeiska personuppgifter skulle enligt Safe Harbor-principerna frivilligt ställa upp på att behandla uppgifterna i enlighet med EU:s standard för dataskydd. Detta har dock inte hindrat USA:s nationella säkerhetsmyndighet, NSA, från att bedriva massövervakning. Det handlar ofta om mycket känsliga personliga uppgifter, och oftast om vanligt folk. Det är denna datainsamling som avslöjats av Edward Snowden, och domen är till stor del en konsekvens av hans avslöjanden.

Det är hög tid att skapa starkare och mer rättssäkra regelverk. Den amerikanska övervakningen av människors privatliv är oacceptabel, och domstolens ogiltigförklarande visar att den tar reglerna om dataskydd på allvar. EU-parlamentet har redan krävt att Safe Harbor skall upphävas, men kommissionen har förhalat frågan.

Domslutet får inga omedelbara konsekvenser, men nu kommer medlemsländernas dataskyddsmyndigheter att få undersöka vilka delar av överföringen mellan EU och USA som bör förbjudas. Detta riskerar bland annat att påverka kända företag som Facebook, Google, Apple, Microsoft och Twitter, men också cirka 4 000 andra.

Förhandlingar om ett bättre regelverk pågår sedan flera år, och nu växer trycket på USA att ge efter och gå EU mer till mötes. USA måste helt enkelt bli bättre på skydd av personliga data, och således erkänna vissa rättigheter även för icke-amerikaner. Nya, starka regler bör utformas med detta i åtanke för att kunna uppfylla sina syften. Ogiltigförklarandet av Safe Harbor ger stöd i förhandlingarna om sådana regler.

I EU-parlamentet finns dock röster inom EPP-gruppen, där Moderaterna sitter, som istället vill undergräva EU:s dataskydd och försämra skyddet för privatlivet. Det vore helt fel väg att gå. Det är viktigt att kunna föra data över landsgränserna. Internet ger oss fantastiska möjligheter med ett i princip obegränsat informationsflöde. Samtidigt är det viktigt att skydda människors privatliv från massövervakning som varken är proportionell eller nödvändig. EU-domstolen har visat att den tar EU:s dataskyddsregler på allvar. Nu är det upp till politikerna att visa att de också gör det.

Max Andersson (MP) 

Praktikplats i EU-parlamentet!

Nu inför våren utlyser jag en praktikplats på mitt kansli i EU-parlamentet. Sista ansökningsdag 30 oktober!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Praktikplats: 
EU-parlamentariker Max Andersson – EU-parlamentet, Rue Wiertz 60, Bryssel, Belgien.

Omfattning: 
20 veckor med start i slutet av januari 2016, viss flexibilitet finns.

Vem är Max Andersson? 
Max Andersson är miljöpartist och EU-parlamentariker sedan 2014. Han är ordinarie ledamot i rättsliga utskottet och ersättare i konstitutionella utskottet. Max sitter även i miljöpartiets partistyrelse och är sammankallande i Gröna Gruppens arbetsgrupp för IT-politik. Max är tydligt EU-kritisk och starkt engagerad i frågor rörande integritets/IT-politik, demokrati och klimatpolitik.

Vilka är praktikantens uppgifter och vilka erfarenheter ger praktiken? 
Praktiken på EU-parlamentariker Max Anderssons kontor är mycket mångsidig. I praktikens uppgifter ingår bl.a. att hjälpa till i bevakningen av utskottens och arbetsgruppernas arbete. Här kan praktikanten få ett stort förtroende att, tillsammans med någon i staben, sköta Anderssons bevakning i vissa frågor. Praktikanten får också möjlighet att skriva artiklar, utkast till pressmeddelanden och blogginlägg samt hjälpa till med övrigt administrativt arbete. Praktikanten har också en viktig uppgift i kommunikationen utåt från kansliet, hjälpa till med mejlhantering och att förbereda svar på olika frågor som kommer till EU-parlamentarikern. Vid sidan av arbetet på kontoret ges möjlighet att delta i många intressanta möten och seminarier som ordnas i parlamentet eller i Bryssel så att man får en heltäckande insyn i hur arbetet fungerar. Då EU-parlamentets sessionsplats är i Strasbourg, där man sammanträder 12 veckor per år, så kommer praktikanten också ges möjlighet att följa med på en eller ett par sessionsveckor. Praktikanten jobbar i ett team med tre medarbetare i Bryssel och en i Sverige. Praktikperioden omfattar ca 20 veckor med start i slutet av januari 2016 och ger en djupare insyn i arbetet i EU-parlamentet och beslutsfattandet i Europa.

Stipendium: 
Praktikanten ges ett stipendium men står själv för boende i Bryssel. Det brukar inte vara svårt att hitta ett boende och hjälp med detta kan också fås av kansliet.

Ansökan: 
Ansökningar skickas direkt till ansok.max.andersson@gmail.com. Bifoga ett cv och ett personligt brev där du beskriver varför du vill göra praktik hos Max Andersson och vilka erfarenheter du har med dig som skulle stödja dig i arbetet. Vi förutsätter att du delar Miljöpartiets gröna värderingar och talar bra engelska. Vi välkomnar sökande med olika bakgrund och erfarenheter. Sista ansökningsdag är den 30 oktober.

”Bra kulturliv byggs inte genom massövervakning”

Jag har en artikel på SVT Opinion.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Bra kulturliv byggs inte genom massövervakning”

Kulturminister Alice Bah Kuhnke talade nyligen till en samlad svensk filmindustrin om behovet av kraftfullare åtgärder för att stärka immaterialrätten och skydda svenska filmbolag från upphovsrättsintrång.

Andemeningen tycktes klar; hårdare tag mot fildelare. Det är dock en vision som rimmar illa med miljöpartiets politik och värnandet av medborgarnas rättigheter på internet.
Talet om att filmindustrin blir lidande av fildelningen och att immaterialrätten måste stärkas är inget nytt. Samma retorik genomsyrade framtagandet av ACTA-avtalet, ett brett handelsavtal om immaterialrätt som förhandlades mellan bland annat EU och USA för några år sedan.

Efter att flera omfattande studier pekat på att avtalet bröt mot EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna fälldes avtalet av EU-parlamentet 2012.

Avtalets förespråkare, däribland EU-kommissionen, menade bland annat att endast fildelning av ”kommersiell skala” skulle vara föremål för avtalets långtgående metoder för att skydda upphovsrätten.  Men vad som är kommersiellt är inte tydligt definierat.
I det kontroversiella IPRED-direktivet som infördes i svensk lag 2009 lyder definitionen:
”Handlingar som utförs i kommersiell skala är sådana som utförs för att uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel”. 

Samtidigt var en av de mest kritiserade aspekterna av ACTA-avtalet det planerade samarbetet mellan upphovsrättsinnehavare och internetleverantörer för att motverka upphovsrättsintrång.

Exakt den typen av samarbete som kulturministern förespråkar i sitt tal. Den vägen riskerar att leda till ett system där IT-företagen ägnar sig åt omfattande övervakning av alla nätanvändare.

Det väcker oro när ministrar talar om hårdare tag, utan att ens säga ett ord om vikten av balans, respekt för rättsstaten och vikten av att värna de mänskliga rättigheterna.
Den som påstår att upphovsrättsintrång idag inte tas på allvar har nämligen en tung bevisbörda. Det finns exempel från rådande rättspraxis vad som händer när filmer olovligen sprids på internet.

I ett uppmärksammat fall från år 2013 dömdes en ung man för att ha smygfilmat sin dåvarande flickvän under en sexakt och sedan spridit filmen på nätet.

Han dömdes till 45 timmars samhällstjänst och 25 000 kronor i skadestånd. Som en jämförelse dömdes en man från Uppsala nyligen för inblandning i spridningen av film på en fildelningssajt.

Straffet uppgick till fem månaders fängelse för brott mot upphovsrätten. Skadeståndskravet från filmindustrin sattes till 12,5 miljoner kronor. Allt för spridningen av en kopia av en enda film;”The Stig-Helmer Story”.

Är upphovsrätten verkligen mer skyddsvärd än människor? 

Kulturskapande är viktigt. Spridningen av kulturen likaså. Miljöpartiet har länge verkat för en reformerad och balanserad upphovsrätt, med nya affärsmodeller som en viktig ingrediens.

Kulturskapares rättigheter måste säkerställas, men samtidigt kan vi inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration. Ett bra kulturliv kan inte byggas genom massövervakning.
Att det idag är främst bredbandsleverantörer, inte regeringen, som kämpar för att skydda medborgarnas rätt till privatliv borde vara skäl till oro.

Den rödgröna regeringen har lovat stärka den personliga integriteten.
Vi kan föra en bättre politik.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP)