Max Andersson

Grön politik. Oftast om klimatpolitik, EU, och integritet.

01 december 2009

En olycka kommer sällan ensam

Idag träder både Lissabonfördraget och FRA-lagen i kraft, men det dröjer innan det märks på allvar. På samma sätt som det dröjer innan kablarna kopplas in så kommer det att ta ett tag innan vi ser effekten av superstatens nya grundlag. Det är inte den enda likheten.

Både Lissabonfördraget och FRA-lagen undergräver demokratin. Lissabonfördraget försvagar demokratin genom att EU-institutionerna får mer makt på medlemsländernas och vanliga människors bekostnad. FRA-lagen innebär att vi tar ett stort steg djupare in i övervakningssamhället. Både Lissabonfördraget och FRA-lagen har varit den politiska eliternas projekt och stått på motstånd från starka folkliga opinioner. Båda projekten har drivits igenom av med hjälp av partipiskor. Båda projekten har varit en hårsmån från att stoppas tack vare den moderna IT-tekniken och framväxten av nya arenor för demokratiskt deltagande genom internet, som möjliggör bloggbävningar och ger EU-kritiska folkomröstningskampanjer chans att nå ut med sitt budskap.

Både Lissabonfördraget och FRA-lagen har provocerat fram sunda motreaktioner. Båda projekten har stärkt de rörelser som anser att det gått för långt. Faktum är att båda projekten har varit en förklädd och synnerligen ovälkommen välsignelse för de EU-kritiska rörelserna och för kampen för den personliga integriteten.

Det politiska arbete som fått en sjuts framåt av detta kommer att ge resultat. Det kommer att ta många år, även i bästa fall, innan superstatsprojektet är nedmonterat, men FRA-lagen kommer förhoppningsvis att upphävas redan nästa år när miljöpartiet kommer in i regeringen.

Andra bloggar om: , ,

\\mepbrusfsd1\WKRedirXP$\maandersson-o\Desktop\lobbycal2press\calendarPageStandalone.html