KUU

Sedan i tisdags är jag miljöpartiets ledamot i Riksdagens sammansatta Konstitutions- och Utrikesutskott, KUU. Det är ett nytt utskott som bildats särskilt för att diskutera frågan om EU-konstitutionen.

Behöver jag säga att jag är taggad?

Andra bloggar om: politik, EU, konstitutionen

EU slösar med våra pengar

Tyska kvalitetstidningen Der Spiegel har en intressant artikel på engelska om vart EUs regionsstöd och de andra bidragen egentligen går till.

Det är ingen överdrift att mycket av pengarna slösas bort. Till stor del går de till projekt som ingen vettig politiker skulle dröma om ifall det inte var EU-pengar inblandade. Men tyvärr ses det som viktigare att hämta hem så mycket pengar som möjligt från Bryssel än att använda pengarna klokt.

Der Spiegel rapporterar också om ett konstruktivt förslag från de tyska kristdemokraterna om att göra något åt problemet.

Läs: Luxury Bike Shacks and other follies

Andra bloggar om: politik, EU, EU-bidrag

60% mot EMU

Majoriteten för ett fortsatt nej till EMU är fortsatt överväldigande. 60% Nej gentemot 37% Ja, enligt den senaste Skop mätningen.

Det verkar som att folkpartisternas tal om en ny EMU-folkomröstning år 2010 inte har haft någon vidare positiv effekt på opinionen.

Andra bloggar om: politik, EMU

EU-anhängarnas bristande kunskaper i historia

Jag har sagt det förr. EU-anhängare har ofta bristande kunskaper i geografi. Jag vet inte hur många gånger jag sett de blanda ihop EU med Europa. Deras kunskaper i historia lider om möjligt av ännu värre luckor. Det får vi återigen ett bevis på i Dagen Nyheters artikel om firandet i Sverige av EUs 50-årsdag.

Sedan en lång tid tillbaka har EU-anhängarna spridit myten om att det var EU som skapade freden i Europa, vilket är deras namn på det fransk-tyska samförståndet sedan 50-talet.

När EU-anhängare berättar den vackra sagan om EU som fredsprojekt så ignorerar de det faktum att det var hotet från Sovjetunionen förde de västeuropeiska länderna samman under det Kalla Kriget. De blundar också för de ursprungliga EG-ländernas oro för USAs växande makt och kolonialväldenas sammanbrott. De glömmer de för att det tyska folkets skamkänslor och avsky för nazismen fick de att vända sig från militärismen. Istället ger de äran åt ett EU som hade ytterst lite med saken att göra. Det var inte Romfördraget som ledde till det fransk-tyska samförståndet. Det fransk-tyska samförståndet kom först, och utan det hade Romfördraget varit omöjligt.

Föregångaren Kol och Stålunion som grundades 1952 kan visserligen ha tjänat en marginell förtroendeskapande roll genom att skapa insyn i ländernas stålindustrier och göra det logistiskt svårt att upprepa ett utdraget skyttegravskrig av den sort som utkämpades under första världskriget, men om den av någon anledning de tyska socialdemokraterna hade fått sin vilja igenom och det aldrig hade blivit någon Kol och Stålunionen så hade det knappast äventyrat freden. Risken för krig mellan Tyskland och Frankrike var över.

För det EU som grundades 1957 påminner bara i ringa grad om det EU som funnits sedan Maastrichtavtalet 1992 och som väckt sådant motstånd. Inte ens om fredsargumentet verkligen varit sant under 50-talet hade det haft någon bäring på den situation vi har idag.

De många högtidstalen om EU som ett fredsprojekt är ett tecken på unionens kris. Har de verkligen inte bättre argument än så?

På det officiella firandet av EUs födelsedag i Stockholm framhöll man freden som huvudargument, men försökte även pråla lite med klassisk bildning och anknyta EU till Romarriket på ett sätt som inte är helt ovanligt nere på kontinenten. Framgången var dock begränsad, och visar att den EU-positiva okunskapen om historia sträcker sig längre tillbaka än till 50-talet.

När Romfördraget som grundade EU undertecknades i ett regnigt Rom 1957 av Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Italien, Frankrike och Tyskland, var det 2015 år sedan som Julius Ceasar mördades och det stora romarriket började falla samman.

Faktum är dock att Romarriket inte alls började falla samman i och med Caesars död utan fortsatte att växa i några hundra år till. Mordet på Caesar var ett misslyckat försök att återupprätta den romerska republiken som varit i grovt förfall en lång tid dessförinnan.

Arikeln avslutas med det pampiga citatet:

- Klockorna i Rom slog efter 2015 års väntan äntligen igen för att fira det europeiska enandet, säger [EU-parlamentariken] Bárbara Dührkop Dührkop.

Jag måste erkänna att jag inte begriper kopplingen mellan mordet på Julius Caesar och undertecknandet av ett Romfördrag som huvudsakligen handlade om upprättande av gemensamma tullmurar och en gemensam jordbrukspolitik. Men jag är väl inte europe på riktigt.

Andra bloggar om: politik, EU, historia Intressant

TEAMs årsmöte i Schweiz

Jag har tillbringat helgen på årsmötet för The European Alliance of Eurocritical Movements som i år hölls i den vackra medeltidsstaden Wil, som ligger utanför Zürich i den tyska delen av Schweiz. Staden påminner mig på många sätt om Alingsås, även om den är några hundra år äldre.

Schweiz står utanför både EU och EES och det går alldeles utmärkt. Istället samarbetar man och förhandlar med EU genom bilaterala avtal. Landets ekonomi är god, och många arbetslösa kommer dit från Tyskland för att jobba. Vid den senaste folkomröstningen 2001 om att förhandla om EU-medlemskap blev det 77% nej, men sedan dess har man röstat för att gå med i Schengen. Förra året beslutade dock regeringen att nedgradera EU-medlemskapet från "strategiskt mål" till en av flera möjligheter för framtiden. EU-motståndarna ser beslutet som en seger.

Under lördagen var det en välbesökt internationell konferens med 150 till 200 deltagare, huvudsakligen schweizare, och jag berättade kort om den svenska EMU-folkomröstningen. I allmänhet är jag ganska skeptisk till nyttan av internationella konferenser. Det brukar vara alldeles för många föreläsare eftersom alla länder vill vara representerade. Publiken är så heterogen och varierad att föreläsarna tvingas lägga sig på en allmän och grundläggande nivå. Det värdefulla med konferenserna är pauserna som man kan nätverka på, men de är oftast för få. Med detta sagt så var det här en ganska bra konferens. Jag uppskattade särskilt föreläsningen från en representant från det schweiziska försvarsdepartementet som talade om Schweiz arbete för fred och mänskliga rättigheter i OSSE, och den schweiziske EFTA-ambassadören som berättade om hur arbetet i EFTA fungerar.

En annan intressant föreläsning hölls av Kjell Dahle från det norska Senterpartiet som berättade hur den nya rödgröna koalitionsregeringen sentern-arbeiderpartiet-socialistisk folkeparti lett till en tuffare inställning i EES-förhandlingarna med EU. Regeringsförhandlingarna har lett till att Senterpartiet inte fått igenom sitt krav på att Norge ska lämna EES, men Arbeiderpartiet har å andra sidan inte heller fått igenom sitt mål EU-medlemskap. Inget av partierna är helt nöjda men man har en kompromiss som fungerar. Den rödgröna regeringen i Norge är mycket intressant att studera, eftersom den rimligen kommer att tjäna som förebild till för den rödgröna koalitionen som borde utgöra regeringen efter nästa val.

Konferensen i stort var överhuvudtaget rätt välorganiserad, men får ett klart minus för att det kom mer folk än vad luftkonditioneringen klarade av. Den flashiga tolkutrustinngen med radiosändare för också räknas som ett litet plus. Det pluset hade dock varit större om inte radiosändaren börjat strejka mitt under mitt tal.

En annan sak jag inte gillade är den kontinentala sedan att servera öl och vin i kongresshallen. Jag är lite puritansk på den fronten.

Under söndagen var det årsmöte, och där var deltagandet något mindre än tidigare år. Det beror delvis på att EU-democrats valt att lägga sin internationella motkonferens till Berlintoppmötet samma helg som TEAM har sitt årsmöte. Man kan möjligen se det som ett framgångstecken att den EU-kritiska rörelsen nu har vuxit så stark att vi kan arrangera två internationella konferenser samma helg, men jag tycker ändå att det är ett tecken på taskig planering.

Anders Erkéus från Stockolm representerade miljöpartiet på den andra konferensen i Berlin. Även om arkitekturen och ostfonduen var i särklass i uppe i de schweiziska bergen så misstänker jag att det nog ändå var Berlinmötet som var det mest lyckade.

Vi hade dock en del bra diskussioner om hur vi ska jobba vidare, både under mötet och under pauserna. TEAM samlar EU-kritiska organisationer från höger till vänster, och det är ett sätt att organisera sig som medför både fördelar och begränsningar. TEAMs huvudfunktion är att fungera som ett kontaktförmedling och underlätta nätverksbyggande och informationsspridning. Avslutningsvis så blev jag invald i TEAMs styrelse.

Andra bloggar om: politik, EU, TEAM, miljöpartiet, Schweiz

Berlindeklarationen vs Alternativet

Brittiska Democracy Movement har skrivit ett alternativ till Berlindeklarationen, som speglar EU-dokumentet rad för rad. En kul idé.

Den alternativa deklarationen är förvånande nog läsvärd i sig själv också. Till skillnad från den urvattnade Berlindeklarationen har något att säga.

Jag har citerat några av de bästa bitarna här. För tydlighets skull har gett texterna olika färg.

Ur inledningen:
"Under århundraden har tanken på Europa varit en idé med en förhoppning om fred och samförstånd. Denna förhoppning har nu förverkligats." "For fifty years the European Union has been an idea aimed at erasing Europe's national democracies to create a centralised European state. That out-dated idea has almost been fulfilled."

"Det europeiska enandet har gett oss fred och välstånd." "A post-war Europe of democracies and the fall of a centralised Soviet state made peace and prosperity in Europe possible."

Avslutning:
"Av vår historia lär vi oss att denna framgång måste befästas för kommande generationer och att vi därför fortlöpande måste se till att Europas politiska utformning är i takt med tiden. 50 år efter undertecknandet av Romfördragen är därför vårt gemensamma mål i dag att fram till Europaparlamentsvalet 2009 ge Europeiska unionen en förnyad gemensam grundval." "Our history reminds us that we must protect democracy for the good of future generations. For that reason we must always review the political shape of how Europeans co-operate in keeping with the times."

"Vi vet nämligen detta: Europa är vår gemensamma framtid."
"For we know, while Europe is our common future, the EU doesn't have to be."


Andra bloggar om: politik, EU, Berlindeklarationen Intressant

En dag i mitt liv

6.5 h på Wiens flygplats. Roligare än så här blir det inte.

Dags att lämna EU

Imorgon bitti åker jag till Schweiz för att representera miljöpartiet på årsmötet för de internationalla EU-kritikerna i TEAM.

Jag återkommer på måndag med en rapport från det fria Europa.

Andra bloggar om: politik, TEAM

Snart en ny riksdagsblogg

Jag demonstrerar mobilbloggning för Karla.

Tänk om EU offrat demokratin i onödan?

Statsvetaren Sverker Gustavsson har skrivit ett riktigt intressant alternativ till EUs Berlindeklaration. Han har utgått från principen att regeringscheferna borde säga vad de egentligen tycker.

Tyvärr missar han att peka på EU-anhängarnas grundläggande tankefel. Han är själv ett av dess offer.

Utrikespolitiskt har vi lyckats bryta med det handlande i termer av maktbalans som var helt dominerande under tiden från 1648 till 1945. Byggandet av ömsesidigt förtroende har ersatt strid på kniven som huvudsakligt europeiskt rättesnöre. Att krig på nytt skulle kunna utbryta mellan dagens unionsländer är otänkbart. Inrikespolitiskt betalar vi denna framgång. För den goda sakens skull har vi valt att bryta med principen om effektivt och allomfattande folkstyre, som var innebörden av det demokratiska genombrottet för hundra år sedan. Rösträtten har inte inskränkts men väl principen att de förtroendevalda är ytterst ansvariga för samhällsutvecklingen.

Återigen är styrelseskicket blandat. I våra dagar är det inte mellan kung och folk som makten är delad, utan mellan folkstyret ländervis och en överstatlig samlingsregering. För säkerhets skull har vi dessutom valt att låta makten över marknaden och myntet utövas av en fristående domstol och en demokratiskt frikopplad centralbank.

Den eviga freden har köpts till priset av en återgång till principen om maktdelning med krafter utom räckhåll för väljarna. Låt oss säga som det är och våga stå för detta. Detta är vår grundläggande värdering och den menar vi oss kunna försvara.

Den fråga Sverker Gustavsson inte lyckats ställa är om demokratin offrats i onödan? Tänk om det inte behövs en överstatlig samlingsregering för att säkra freden?

För när man granskar argumenten för detta låter det ytterst osannolikt. Under större delen av efterkrigstiden var de dåvarande EG-länderna allierade mot varandra i en militärallians som stod under hot från Sovjetunionen. Hur svårt är det att hålla samman då?

Men det grundläggande skälet till att EU-länderna hållit sams är att i demokratiska länder så tål inte folket att man går i krig mot andra demokratier. Demokratier krigar inte mot varandra. EU-anhängare avskyr att erkänna det, men det är demokratin och inte EU som ligger bakom freden. Under större delen av sin historia har EU huvudsakligen ägnat sig jordbrukspolitik och tullmurar, vilket ju har ytterst lite att göra med fred.

De politiker som väljer att offra demokratin på integrationens altare blundar för att det är ett offer som görs i onödan.

Andra bloggar om: politik, EU, Berlindeklarationen, fred, Sverker Gustavsson Intressant

Bra EU-skrift från Vänstern

Vänsterpartiet har tagit fram en provokativ och tänkvärd liten skrift med titeln "Romfördragets 50-årsfirande behöver kritisk debatt".

På det hela taget ett trevligt studiematerial om EUs historia. I dessa hyllningstalens dagar uppskattas det också särskilt att någon belyser de skummare sidorna hos de europeiska "helgonen" Monnet och Schuman. Bra jobbat.

Den här skriften har tydligen retat upp en och annan EU-anhängare. Det förstår jag.

Andra bloggar om: politik, EU, EUs historia

Tidernas roligaste spam?

Okej, jag vet. Man ska inte öppna spam. Men den här rubriken kunde jag bara inte motstå:

Supreme Court Gives Gore's Oscar to Bush

Så jag klickade förstås. Mejlets innehåll?

#1 Penis Enlargement Solution in the World

100% Guaranteed risk free results or your Money Back!

Snacka om falsk marknadsföring.

Andra bloggar om: spam

Berlindeklarationen - ett självmål

Nu har jag fått läsa det hemliga utkastet till Berlindeklarationen. Det vill säga EUs planerade hyllningstal till sig själv inför femtioårsdagen.

Utan att bryta mot sekretessbestämelserna kan avslöja att texten är värre än väntat. Och då var ändå mina förväntningar låga redan från början. Berlindeklarationen är förvånansvärt arrogant, full av plattityder och påståenden på eller över gränsen till sakfel. Det är inget annan än ren EU-propaganda. Känsliga personer varnas.

En sak som redan läckt ut i media är de skrattretande formuleringarna om "We, the peoples of Europe...". Som om det vore Europas folk som uttalar sig i Berlindeklarationen! Det hela blir extra roligt om man tänker på att deklarationen som utger sig för att tala för Europas folk tas fram i hemlighet.

Men det är ju konsekvent. EU-anhängare brukar ju inte tycka om att fråga folket.

Det tyska ordförandeskapet har för övrigt uttryckt förhoppningen att tidningarna ska trycka Berlin-deklaration i sin helhet, som ett slags gratisannons för EU. Som EU-motståndare kan jag bara instämma i den förhoppningen. Om de trycker det här pekoralet är jag övertygad om att det kommer att gynna oss.


Up-date: Det är inte bara jag som dissar Berlindeklarationen. Rolf Gustavsson på Svd är inte nådig.

Up-date 2: Nu har den färdiga Berlindeklarationen lagts ut på nätet. Den värsta pekoralfraserna har tagits bort.

Andra bloggar om: politik, EU, Berlindeklarationen Intressant

Regeringen flyr debatten

Kristoffer Talltorp på miljöpartiets pressavdelning har fått in en artikel i Journalisten om att ministrarna inte vågar ta debatter i media. Inte ens om ministrarna har bekräftat sitt deltagande kan man räkna med att de dyker upp.

De redaktörer vi pratat med är upprörda och närmast förtvivlade över regeringens nonchalanta attityd. Frågan är hur länge journalisterna ska acceptera att den nya regeringen beskär det offentliga samtalet?

Andra bloggar om: politik, regeringen, fegisar

Margot Wallström önskedrömmer

Svenska Dagbladet har intervjuvat Margot Wallström om sossekongressen:

[Mona Sahlin] gav en viktig och ganska kontroversiell signal om att vi nu lämnar debatten om ja eller nej till EU och engagerar oss mer i EU-politiken, säger Margot Wallström.

Låt oss bortse från att det ovanstående ett billigt retoriskt trick. Det finns ingen motsättning mellan att ogilla EU-medlemskapet och att försöka påverka de lagar som EU stiftar. Det är inte konstigare än att moderaterna jobbar för lägre landstingsskatt trots att de egentligen inte vill ha några landsting överhuvudtaget.

Lyssna istället på vad det är Margot Wallström säger, och varför hon finner det nödvändigt att säga det.

Läget är följande: Sverige står fortfarande utanför EMU, och det har visat sig fungera utmärkt. Inom EU håller man på att väcka liv i konstitutionen, och de krafter som vill göra EU till en stat håller redan på att skissa på dess uppföljare. EU håller på att omvandlas till en militärallians.

I detta läge väljer Margot Wallström att lyfta fram att socialdemokratin nu ska lämna debatten om ja eller nej.

Det är bara att konstatera att EU-debatten lever. Det faktum att Margot överhuvudtaget behöver påstå motsatsen visar att debatten lever i högsta grad, till och med inom socialdemokratin.

Andra bloggar om: politik, EU, EU-debatten, socialdemokraterna Intressant

Det handlar snarare om optimism

Svenska Dagbladet har en artikel om brittiska utrikesministern Margaret Beckets TV-intervju om EU-konstitutionen på söndag, under rubriken Brittisk pessimism om EU:s grundlag. Becket säger bland annat att omförhandlingen inte kommer att bli klar under det tyska ordförandeskapet, och att det inte tillnärmelsevis finns någon enighet om en paketlösning. Hon säger också att det är risk att förhandlingarna hamnar i ett dödläge.

Men det SvDs rubriksättare inte förstått är att britterna inte alls är pessimistiska. Den britiska regeringen vill egentligen inte ha konstitutionen som den ser ut idag. Konstitutionen är impopulär i Storbritannien, och de jobbar försiktigt för att förhandlingarna ska köra fast. De vill bara slippa vara de som får skulden.

Det är optimism det är fråga om.

Andra bloggar om: politik, EU, konstitutionen, Storbritannien

Världens mest svåruttalade huvudstad?

Ikväll har jag suttit på tåget och plöjt handlingar om Europarådet och OSSE, en utmärkt organisation för internationellt samarbete som till skillnad från EU faktiskt skapar fred på riktigt.

OSSE är ett alleuropeiskt samarbete som även innefattar länder i tidigare Sovjetunionen. En av de saker jag lärt mig är att de har ett kontor i Turkmenistans huvudstad Asjchabad.

Ibland känns det verkligen skönt att man fortfarande inte har börjat med tal-blogg.

Är det verkligen något att fira?

Det är tydligen meningen att det ska anordnas en massa ståhej för att fira att EU fyller 50 år den 25:e mars. Människor som kan något om europeisk historia vet dock att det inte är EU som fyller år. Den Europeiska Unionen har bara funnits sedan november 1993 då Maastrichtavtalet trädde i kraft, vilket innebar att Brysselsapparatens makt över medlemsländerna utvidgades rejält, och att EU-motståndet fick en nytändning. Det EU som funnits under merparten av dessa 50 år var något oerhört mycket blygsammare än det vi har idag.

Det som fyller 50 år nu i mars är i själva verket bara det gamla EG. 50 år av den misslyckade jordbrukspolitik, 50 år av byråkrati, 50 år av EGs protektionistiska tullunion som bygger murar mot tredje världen.

Är det verkligen något att fira?

Andra bloggar om: politik, EU

Faktalänkar om EUs utrikespolitik

När svenska EU-kritiker skriver om utrikespolitiken brukar vi fokusera på frågan om EU-armé och hotet mot alliansfriheten. När norska och danska EU-kritiker skriver fokuserar de istället mer på EU:s roll i världen. De skriver om jordbrukspolitikens konsekvenser för tredje världen, den protektionistiska handelspolitiken, EU:s misslyckade biståndspolitik, och kopplingen mellan bistånd och att EU tillåts bedriva rovfiske. Vi har också försökt lyfta de här frågorna, men man måste ändå erkänna att norrmännen och danskarna har gjort ett bättre jobb.

Jag tror att skillnaden har att göra med att Sverige är ett alliansfritt land. Alliansfriheten är oerhört viktig, och för oss EU-motståndare så är det ett av våra bästa argument. Norge och Danmark är med i Nato. Det gör att de lägger fokus på andra saker i sin argumentation.

Jag tror att vi har en hel del att lära från våra grannländer när det gäller att lyfta frågan om EUs utrikespoltik. Faktum är ju att EU ofta spelar en genuint usel roll i världen, och vi behöver bli bättre på att lyfta fram det.

Jag håller på med ett bokprojekt för den EU-kritiska Tankesmedjan Annorlunda där jag sammanställt lite länkar om just EU:s utrikespolitik i allmänhet. Bland annat om detta.

Bra bakgrundsmaterial:

• "Vill Sverige bli län i EU-stat?" av Per Gahrton.
  Kapitel 3 om EUs utrikespolitik är en bra början som tyvärr inte finns på nätet.
• EU-guiden:
  EU-guiden är ett studiematerial från norska Nei til EU. Avsnitten om solidaritet och handlingsfrihet tar upp utrikespolitiken.

Lite mer utvecklad argumentation:

• Miljöpartiets riksdagsmotion om EU-konstitutionen oktober 2003
  Lång motion. Avsnitt 5.5 och kap 8 tar upp utrikespolitiska frågor. (OBS: Några av de paragrafer som motionen hänvisar till bytte nummer innan konstitutionen skrevs under.)
• "Er EU ett solidaritetsprosjekt?":
  Tungt studiematerial från Nei till EU. Av innehållsförteckningen att döma se den lovande ut.
• Hemsidan Ansvarsflykt:
  En dansk sida för ungdomar om EUs utrikespolitik. Sidan är producerad av Folkbevaegelsen mod EU och deras ungdomsförbund.
• EU:s militärisering av Eva-Britt Svensson. En kort och läsvärd broschyr som är både pedagogisk och rik på fakta.
• Nej till EUs militärisering, en riksdagsmotion 2004 från (mp):
  
  

Andra korta läsvärda texter:

• "Stödet till tredje världen minskar" - debattartikel av Ulf Bjereld.
• "Faran av att tala med en röst" - debattartikel av Nils Lundgren
• Allmänt om globalisering på Nei till EUs hemsida
• "EU prövar fiskelyckan."
  Jakob Dalundes bloggpost om EUs och Marockos avtal om Västsaharas fisk
• "German proposes a European Army" - nyhetsartikel
• "Skam att inte erkänna palestiniernas regering", Sverker Åström på DN-debatt
  

EU-fördragen:
Vad vore en lästipslista utan hänvisning till fördragen?

• Gällande EU-grundlag enligt Nice-fördraget, framförallt sidorna 14-23.
• Konstitutionen: Utrikespolitiken står i paragraferna I-40 till I-44, samt paragraferna III-292 till III-312.

Fler länktips mottages naturligtvis tacksamt i kommentarerna...

Andra bloggar om: politik, EU, utrikespolitik, globalisering, alliansfrihet, EU-kritik Intressant

Politiska citrusfrukter

Tony Johansson har skrivit en bloggpost om politiska citrusfrukter. I verkligheten är citrusfrukter sura, men de här får mig att le.

Andra bloggar om: politik

Sverige vann på Nej-et

Det börjar det bli uppenbart att Nej-sidan hade rätt om EMU. Sverige har vunnit ekonomiskt på att behålla kronan och en självständig politik. Tack vare oss som röstade nej har våra räntor varit anpassade för läget i svensk ekonomi, och de har dessutom varit lägre än räntan varit i EMU-länderna.

DN rapporterar nu om att svenska bolåntagare tjänade 5 miljarder kronor under år 2006 på att vi har lägre räntor tack vare nej-et. Det är för övrigt samma husägare som Ja-sidan lovade guld och gröna skogar under folkomröstningen med beräkningar som var rena fantasikalkylerna. Jag undrar om de beräkningarna ligger kvar någonstans på nätet?

Även folkpartiets veckotidning NU har en intressant EMU-nyhet i en artikel om hur Lars Calmfors presenterat en rapport från European Economic Advisory Group, EEAG.

EEAG är skeptisk till den räntehöjning som ECB signalerat eftersom den innebär en mer aggressiv penningpolitik än tidigare, vilket man inte tycker är nödvändigt. Man har också tittat på vilka stabiliseringskostnader de olika länderna har, och visar då bland annat att Irland (2000-2001), Nederländerna (2001) och Grekland (2003) legat långt från sina optimala räntor.
Lars Calmfors jämförde med hur Sverige skulle ha passat in som euroland med hänsyn till räntorna, och konstaterade att Sverige skulle ha letat sämre till än många andra länder, men absolut inte sämst.
-Vissa länder har betydande stabiliseringskostnader för emumedlemskapet.

Kors i taket! Till och med folkpartisternas veckotidning skriver om de ekonomiska nackdelarna med EMU.


Andra bloggar om: politik, EMU, euro, ränta

Stoppa krigshetsen inom folkpartiet

Karla López och jag har skrivit ett svar på folkpartisten Allan Widmans påhopp på Brännpunkt mot mp:s nya hållning i Afghanistanfrågan.
/
MA

Stoppa krigshetsen inom folkpartiet
Miljöpartiet har en lång tradition av att arbeta för fred och internationell solidaritet. Vi stödjer fredsbevarande insatser i humanitärt syfte, men när det gäller Afghanistan har vi länge varit oroade över den tilltagande sammanblandningen mellan den fredsbevarande ISAF-styrkan och USAs krigföring inom ramen för "Operation Enduring Freedom".

USA driver medvetet på för att sudda ut skillnaden, och talibanerna betraktar nu alla utländska styrkor som fiender. Situationen i landet har allvarligt försämrats på senaste tiden. Det har gång efter gång kommit uppgifter om amerikanska övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna. USA:s agerande med bombningar och tortyr har undergrävt de internationella truppernas legitimitet och möjliggjort talibanernas återkomst. För Allan Widman (fp) verkar Afghanistan vare en väldigt enkel fråga om godhet vs ondska när han på Brännpunkt 6/3 anklagar Miljöpartiet för cynism och osminkad populism. För oss är det här ingen enkel fråga, men när läget i verkligheten förändras måste det också innebära en förändrad politik.

Miljöpartiet är berett att fortsätta att stödja FN-insatsen med ökade resurser för den civila uppbyggnaden av Afghanistan, men i längden är det tyvärr inte möjligt att genomföra FN-uppdraget samtidigt som USA bedriver krig i Afghanistan. Sverige bör därför kräva att USA avslutar sin krigföring, och om situationen inte förbättras måste de svenska trupperna tas hem.

Det är här som vi och folkpartiet skiljer oss åt. Miljöpartiet har en politik för verkligheten. Folkpartiet däremot utformar sin politik för tidningsrubrikerna. Vi är inte bara måna om svenskars liv utan också om afghanernas liv och säkerhet. USA vinner inga hjärtan genom att kränka civilbefolkningens liv och rättigheter. I kampen mot terrorismen får aldrig brott mot mänskliga rättigheter begås för då sänker vi oss till terroristernas egen nivå.

För folkpartiet är däremot alla utrikespolitiska frågor enkla, eftersom USA helt enkelt inte kan göra något fel. Man får inte glömma att om folkpartiet hade fått bestämma så hade Sverige skickat trupper till Irak år 2003.

När det gäller förslaget om att skicka JAS-plan till Afghanistan ställer vi oss negativa. Kan det möjligen vara så att det handlar om att tillgodose exportindustrins intresse av att kunna säga till sina kunder att JAS har stridserfarenhet? Miljöpartiets grundtes är att internationella insatser först och främst skall vara behovsstyrda. Inte fungera som gödkalv för det militärindustriella komplexet.

Vill vi skapa fred och säkerhet i världen måste vi vara beredda att se saker mer nyanserat. Det är alldeles uppenbart att situationen i Afghanistan är komplex. Kriget mot terrorismen har skapat mer oroshärdar och lidande i världen än tidigare. Det är dags att tänka om. Terrorismen är ett symtom på orättvisan i världen, och därför kan den inte lösas med våld.


Författare:
Karla López (mp)
Max Andersson (mp)


Andra bloggar om: politik, Miljöpartiet, Afghanistan, ISAF, Allan Widman Intressant

Birger

Birger Schlaug har börjat blogga!

Ett smakprov från första inlägget:

"sossarna riskerar bli överkörda av moderaterna i miljöfrågor, om de inte ser upp. Reinfeldt kan mycket väl ta till sig gröna förslag i snabbare takt än sossarna någonsin gjort, han har gjort det till något ädelt att ändra uppfattning..."

Andra bloggar om: politik, Birger Schlaug

Aftonbladets klimatenkät

Jag fick svara på Aftonbladets frågor om klimatpolitiken för ett tag sedan, och nu ligger svaren uppe på hemsidan.

Det är intressant att titta på vad andra riksdagsledamöter har svarat på samma frågor. Med tanke på svaren lämnades in med e-post och att vi fick betänketid är en del svar är rätt pinsamma.

Carl B Hamilton (fp) har på något sätt lyckats missa att Ryssland skrivit under Kyotoprotokollet. Dessutom ser han slopande av EU-tullen på u-landsetanol som ett alternativ till en ändrad livvstil.

Birgitta Ohlsson (fp) har bättre koll, men hävdar ändå att kärnkraften är den mest miljövänliga energikällan. (Uranbrytning? Kärnavfall? Vindkraft? Solenergi?)

Men roligast är i alla fall Cecilia Magnusson som på frågan "Måste vi ändra livsstil för att hejda den globala uppvärmningen?" svarar:

– Varje människa kan ta ansvar för sig själv och världen. Möjligheten att ta hjälp av miljöprojekt i skolorna bör tas till vara.

Cecilia är moderat.

Andra bloggar om: politik, klimat

KEF börjar bli riktigt bra!

Kritiska EU-fakta har funnit formen och börjar nu bli en riktigt bra tidning. Tidningen ges ut av Fokrörelsen Nej till EU och kommer ut med fyra nummer per år, och är ett utmärkt sett att att följa EU-debatten.

I senaste numret (nr 102) finns förutom nyheter en bra analys av Vaxholmsfallet, och debattartiklar av bland annat Tom Heyman, Per Gahrton och Sören Wibe. Gahrtons sågning av den svenska "EU-vänstern" förtjänar att lyftas fram särskilt.

Prenumerera!


Andra bloggar om: politik, EU, Kritiska EU-fakta

Skriv på för Hassan Asad och rättssamhället

Protest mot utvisningar utan framlagda skäl

Till: Migrationsminister Tobias Billström och resten av regeringen

"Hassan Asad är en familjefar med dålig hälsa och hela sin familj i Sverige. Plötsligt har han på grund av "säkerhetsskäl" vägrats förlängning av sitt uppehållstillstånd och ska avvisas till Jordanien, där han riskerar tortyr. Utan att få veta vad han anklagas för, utan att kunna bemöta anklagelserna inför rätta eller nån annanstans.

Vi vill inte ha det på det här viset. Vi vill inte bli sittande med samma fadda smak av rättsövergrepp i munnen som när Ahmed Agiza och Muhammad Zery utvisades till tortyr i Egypten. Tidigare utrikesminister Thomas Bodström frågar kritikerna - "hur ska vi göra i stället med personer som misstänks för terrorism? (GP 17/12)" Svaret är så enkelt att man måste ha en toppolitikers maktbaserade världsbild för att inte förstå det: vi ska inte utvisa någon utan att vare sig de eller vi får veta varför. Ska Hassan Asad, eller någon annan, utvisas på grund av terroranklagelser måste dessa anklagelser läggas fram så att en rättslig prövning kan ske.

Vi vill vara stolta över Sverige som ett rättssamhälle och en demokrati. Det första betyder att hos oss ska ingen ska drabbas av påföljder av påstådd brottslighet utan att ha fått en ärlig chans att försvara sig och blivit överbevisad, det är självklart. Det andra betyder att folkets åsikter ska räknas, och också att vi alla har ett visst ansvar att protestera när vi tycker att saker går fel till. Om vi inte får veta skälen till en utvisning saboterar vi demokratiprocessen och gör det omöjligt för människor att ta detta ansvar, skapa sig en åsikt i frågan och göra den känd för politikerna. Det får inte hända - inte ens i säkerhetsfrågor. Inte ens för att hålla bra kontakter med mäktiga främmande stater. Varje gång det händer urholkar vi vår demokrati."

Skriv på namninsamlingen du också!

Läs mer:
Göteborgsposten
Dagens Nyheter
Hassan Asads hemsida

"Why it may not be right to ask the people"

Peter Sain ley Berry, redaktör för Europaworld totalsågar Margot Wallströms European Citizens Consultation projekt i en mycket rolig artikel på Euobserver.

The first of these meetings, involving 200 citizens from Germany, has just taken place. The randomly chosen Germans, said the organisers, 'expect Europe to play a leading role in environmental and energy policy and to show greater commitment to energy efficiency and renewable energies. The citizens would like to live in a Europe with common immigration and integration policies and that speaks with one voice. They also want a European family and social policy to be put on the agenda.' Well, well!

Hans argument är lätt förenklat att det hela

• bara är en massa kostsamt trams som ingen kommer att bry sig om i alla fall, och
• politik är något som ska skötas av partierna.

Det första av detta kan man nog hålla med om. Han fortsätter:

No-one surely could object to the views being put forward by these German citizens. We should all like to live in a Europe with common immigration and integration policies. But the sort of common policy you want may be a world away from the common policy I want. Yes, we all approve of a family policy on the European agenda - but what kind of family policy?

Ursäkta, men vi är faktiskt många som inte vill att EU ska bestämma över detta. I Sverige är vi nog en majoritet som inte vill att polska politiker ska bestämma över vår familjepolitik, inte mer än vad vi vill att danskarna ska bestämma över vår invandring. Men för frälsta EU-anhängare som redaktören för Europaworld är det otänkbart att vi ens existerar.

Den Europeiska eliten lever i sin egen värld. Och det visar sig även i hans förslag till alternativ. Istället för att låtsas lyssna på vad folket tycker i skendemokratiövningar som Plan D föreslår han att man ska ge pengarna till de så kallade Europapartierna så att de kan anställa fler politiska sekreterare.

Had the time and resources now being devoted to blind alley of European Citizens Consultation been devoted instead to fostering policy and party development at the European level, then democracy might at last be taking a step forward.

Det är så dumt att det är gulligt.

Hur vore det om vi politiker började lyssna på människor på allvar istället? Och inte bara lyssnar, utan ger dem makt på riktigt?

Andra bloggar om: politik, EU, EU-anhängare Intressant