Veligt, visionslöst, orealistiskt

I förra veckan hade Junilistan valupptakt på Sergels torg. DN försökte skriva ner arrangemanget och fokuserade på att de endast var 5 personer, men att Junilistan får så mycket media på vad som vara var ett litet torgmöte är ändå rätt god utdelning på de satsade resurserna.

Att få mycket media med små resurser är onekligen Junilistans bästa gren.

Då är det värre med politiken. DN rapporterar att Junilistan vill halvera Sveriges medlemsavgift till EU. Detta påstås kunna, om man nu vill använda pengarna på det viset, räcka till att ge alla pensionärer i Sverige 7000:- mer i månaden att leva för. (Lite enkel huvudräkning räcker för att visa att påståendet är rent löjligt; 1,6 miljoner pensionärer a 7000:- i månaden är mycket pengar. EU-avgiften skulle inte räcka inte till på långa vägar. Frågan är om det var Junilistans pressekreterare som blåljög eller DNs reporter som är lomhörd?)

Ett pressmeddelande från Junilistan förtydligar saken. Huvudbudskapet var att de vill ta bort, inte halva medlemsavgiften så som det troligen sades på torgmötet, men väl två-tredjedelar , och det skulle eventuellt kunna räcka till att höja pensionerna med 10000:- om året, inte i månaden. (Den beräkningen känns rimligare.)

Några frågor:
Hur kan DN publicera sånt här strunt, utan att ens göra det enklaste av huvudräkningstest?
Har Nils Lundgren övergett den extremt tydliga linjen han körde i vintras, bland annat på ett öppet möte för allmänhet och sympatisörer här i Göteborg, om att Junilistan absolut inte skulle flörta med pensionärsväljarna, utan i stället ha en ekonomisk politik för fler jobb? Vad hände med den linjen?
Varför vill Junilistan bara ta bort halva medlemsavgiften? Tror de verkligen att hälften av EUs pengar används till bra saker?
Hände det något mellan att de skrev pressmeddelandet och höll sin valupptakt? Varför ändrade de 33% till 50%?

Kommentar:
Jag undrar om Junilistan har gjort någon ordetlig analys av EUs budget. Varför har de fastnat för just 50%? Hattandet mellan 33% och 50% ger ett oseriöst intryck. Förslaget är varken radikalt eller realistiskt. Om man bara kunde bli av med EUs jordbrukspolitik så skulle man ju nästan vara framme. Ett sådant förslag som skulle ha stort stöd de flesta partier i Sverige, men det vore nästan omöjligt att få igenom i EU. Det finns inte en chans att de medlemsländer som förlorar på det inte skulle blockera det.

Miljöpartiet vill ha bort hela medlemsavgiften till EU. Inte 33%. Inte 50%. Hela medlemsavgiften. Vi vill att svenska folket ska få tillbaka så mycket som möjligt av makten över det land vi bor i. Inte 33%. Inte 50%. Hela makten. Och med vårt krav om en folkomröstning om utträde har vi en realistisk politik för att få igenom det.

Det kommer inte att bli lätt att övertyga socialdemokraterna om att det ligger i deras intresse att låta folket få pröva frågan om EU-anslutningen på nytt. Det kommer att kräva tuffa förhandlingar, men det är något som låter sig göras.

Junilistan, Attac och de andra EU-reformisterna har ingen makt att sätta bakom orden. Inte ens om de själva bildade regering skulle de kunna genomföra sin EU-politik. EU fungerar inte på det viset. Det är inget fel på visioner, och inte heller på plakatpolitik. Det finns bra folk både i Junilistan och i Attac. Men man måste ha en strategi också!


Andra bloggar om: politik, EU, val2006, junilistan, utträde ur EU, miljöpartiet Intressant.se