Enligt en undersökning lade de nya konservativa parlamentsledamöterna i genomsnitt ut 41550 £ i senaste valet. Det motsvarar 565000 kronor.
Då ingår kostnader för förlorad arbetsförtjänst. Bortser vi från det kostade det ändå mer än 22000 pund att kandidera.
En stor del av kostnaderna kan spåras till systemet med enmansvalkretsar, som vissa socialdemokrater vill att vi ska börja använda här i Sverige.
Systemet leder till en stenhård konkurrens om varje valkrets, utgifter för långa resor när kandidaterna "letar valkrets", stora utgifter för professionell träning där man lär sig hantera lokalavdelningarnas kandidatutfrågningar, och sist men inte minst stora flyttkostnader. En kandidat som vill ha lokalavdelningens stöd måste oftast lova att skaffa sig en ny bostad i valkretsen för att få förmånen att kandidera.
Enligt uppgift är det nästan lika illa ställt i Labour-partiet. Det är dyrt att vilja bli politiker i Storbritannien.
Jag är knappast objektiv, men nog finns det fördelar med det svenska systemet där människor med vanliga inkomster som Gustav Fridolin, jag själv och Maria Wetterstrand också kan bli uppsatta på valbar plats.
En oroad konservativ bloggare kommenterar undersökningen: "Vi verkar vara på väg mot en situation där bara de med gott om pengar har råd att kandidera."
Klarsynt kille.
Foto: House of Commons side av Adriana Lukas.
Andra bloggar om: politik, Storbritannien, tories, enmansvalkretsar, majoritetsval Intressant.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar