Max Andersson

Grön politik. Oftast om klimatpolitik, EU, och integritet.

02 februari 2016

"TISA-avtalet får inte hota offentliga sektorn"

Jag skriver i Arbetet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

TISA-avtalet får inte hota offentliga sektorn

På onsdag röstar EU-parlamentet om sin syn på TISA-avtalet. Det är ett handelsavtal som är tänkt att göra handeln med tjänster enklare i stora delar av världen. Men det finns många risker med avtalet. Det kan exempelvis bli omöjligt att återta misslyckade privatiseringar i offentlig regi.

När EU-parlamentet nu ska ge sin syn på förhandlingarna om TISA är det viktigt att parlamentet skickar en tydlig signal till EU-kommissionen. Avtalet får inte hindra vår möjlighet att reglera tjänstesektorn, att värna den offentliga sektorn eller att driva en stark klimatpolitik.

TISA-avtalet förhandlas sedan år 2013 mellan EU, USA, Japan och ytterligare 20 parter. Målet är att underlätta handeln med tjänster men avtalet inkluderar också flera känsliga sektorer med stort behov av reglering, däribland finanssektorn.

Under förhandlingarna försöker man minska upplevda handelshinder som bottnar i nationella regleringar. Men risken är påtaglig att avregleringen går för långt och att underlättnaderna i handeln sker på bekostnad av den politiska handlingsfriheten.

Debatten om TISA har varit stor i många länder men i Sverige är det få som har hört talas om handelsavtalet. Det ligger även stor sekretess kring förhandlingarna. Vissa dokument som rör avtalets miljörelaterade delar har ändå läckt ut och publicerats av Wikileaks.

Förslagen har mötts av stark kritik från miljöorganisationer som menar att förslagen kan underminera politiska åtgärder som tas för att bemöta klimatförändringarna. Avtalet har också fått mycket kritik från fackliga organisationer. Uruguay har valt att lämna förhandlingarna av oro för att avtalet kan försämra landets möjlighet att lagstifta i det allmännas intresse.

En viktig aspekt av avtalet rör vilka delar av tjänstesektorn som ska liberaliseras.  I tidigare ingångna handelsavtal har EU använt en så kallad positiv listning, vilket innebär att de sektorer som ska vara föremål för liberalisering nämns uttryckligen.

I TISA vänder man på den här logiken i en del av avtalet. Där är det i stället undantagen som ska listas och liberalisering blir således norm.

Dessutom innehåller handelsavtalet vad som på handelsspråk kallas för ”ratchet clause” och ”stand-still obligations”. På svenska innebär det att avreglering som genomförs på den nationella nivån automatiskt blir ett åtagande via avtalet, och att den nuvarande nivån av avreglering blir det nya normaltillståndet.

Risken är stor att det politiska manöverutrymmet inskränks, vilket gör det svårare att exempelvis återta misslyckade privatiseringar i offentlig regi. Detta är något som inte minst är aktuellt i Sverige med tanke på den stora, och långt ifrån lyckade, privatiseringsvågen inom skola, vård och omsorg.

Mycket av kritiken mot TISA bygger på farhågor, och då avtalet inte är färdigförhandlat återstår det att se om farhågorna realiseras. Därför är det nu viktigt att EU-parlamentet sätter ner foten och tydligt klargör under vilka former avtalet kan accepteras. Rätten att lagstifta i det allmännas intresse, möjligheten att värna offentlig sektor och att gå före med progressiv lagstiftning för att hindra klimatförändringarna måste säkerställas.

Max Andersson, EU-parlamentariker (MP) 

\\mepbrusfsd1\WKRedirXP$\maandersson-o\Desktop\lobbycal2press\calendarPageStandalone.html