"Stor risk att TTIP hamnar i papperskorgen"

Jag skriver om TTIP och det kontroversiella förslaget om investeringsskydd i Dagens Arena.

 * * * 

Max Andersson (MP): Stor risk att TTIP hamnar i papperskorgen

Det är hög tid för TTIP-förhandlarna att visa hur handelsavtalet kan tjäna det allmännas intresse snarare än enskilda investerares, skriver Max Andersson (MP), Europaparlamentariker.

I veckan pågår den tolfte förhandlingsrundan om det kontroversiella TTIP-avtalet i Bryssel.

Förespråkare av avtalet gör sitt bästa för att framhärda vilka ekonomiska vinster som finns att hämta, men faktum kvarstår att några trovärdiga bevis för att TTIP skulle ge omfattande jobb och tillväxt inte existerar. Det är hög tid att syna vad som under frihandelns goda namn faktiskt håller på att förhandlas fram.

Då tullarna mellan EU och USA redan är låga är ambitionen med TTIP att framför allt avskaffa så kallade icke-tariffära handelshinder. Det kan vara allt från helt okontroversiella skillnader i standarder, till skillnader i lagstiftning som en konsekvens av olika synsätt kring exempelvis skyddsbehovet för djur, miljö eller klimat.

Flera tunga instanser, såväl Europaparlamentets utredningsenhet, Kemikalieinspektionen och flera oberoende forskare, har pekat på att avtalet kan medföra en mängd risker för djurskydd, konsumentskydd och möjligheten att lagstifta mot exempelvis farliga kemikalier i framtiden. Att jämka längden på kablar till tvättmaskiner är givetvis inget problem, men därifrån är steget långt till att behandla lagstiftning till skydd för miljön som ett handelshinder.

En central del av kritiken handlar fortfarande om investeringsskyddet ISDS. 280 organisationer från civilsamhället har i samband med veckans förhandlingsrunda släppt ett uttalande där de sågar EU-kommissionens försök att reformera den kontroversiella mekanismen och i processen döpa om den till ICS, vilket står för Investment Court System.

Jag delar i huvudsak organisationernas kritik att förändringarna kring investeringsskyddet främst är kosmetiska, och fortfarande ger utländska investerare möjlighet att utmana lagar och regler skapade för att skydda exempelvis folkhälsa eller miljö. Det finns inga trovärdiga argument för att ett parallellt rättssystem, tillgängligt enbart för investerare, behövs mellan rättsstater.

Inga tydliga belägg existerar för att den här typen av investeringsskydd skulle öka mängden utländska investeringsflöden. Tvärtom menar en studie från Centre for European Policy Studies att en form av ISDS i TTIP-avtalet skulle kunna få kännbara följder för EU, såväl ekonomiskt som politiskt. Det är dags att EU-kommissionen helt slopar idén på en sådan här tvistlösningsmekanism i sina handelsavtal.

Visst hade ett balanserat TTIP, som fokuserar på att avskaffa reella handelshinder, kunnat vara av nytta för ett exportberoende land som Sverige. Tyvärr tyder dock ingenting inifrån förhandlingarna på att det är ett sådant avtal EU-kommissionen eftersträvar. Tvärtom kvarstår farhågor om att avtalet kan riskera miljön, klimatarbetet och framtida politiskt manöverutrymme.

Ökad handel måste vara ett medel för att nå vinster för samhället i stort, inte ett självändamål. Det är hög tid för förhandlarna att visa hur avtalet kan tjäna det allmännas intresse, snarare än enskilda investerares. Annars är risken överhängande för att TTIP, med rätta, hamnar i papperskorgen.

Max Andersson (MP) 
EU-parlamentariker

”Fjellner bemöter inte sakfrågan”

Jag har en slutreplik om TTIP på Christofer Fjellner i tidningen Arbetsvärlden. 

 * * * 

”Fjellner bemöter inte sakfrågan”

I en replik på min debattartikel menar Christofer Fjellner (M) att jag ljuger och sprider konspirationsteorier. För vissa politiker är tydligen tillmälen mer lättillgängliga än argument.

Att Miljöpartiet konsekvent skulle rösta emot frihandel är ett av Fjellners favoritargument. Problemet är att det inte stämmer, och redan år 2014 bemötte vi det här påståendet i detalj (se Bodil Valeros blogg).

Det är anmärkningsvärt att Fjellner inte på en enda punkt bemöter huvudargumentet i min artikel, d.v.s. att positiva jobb- och tillväxteffekter av TTIP är högst osäkra. Han saknar uppenbarligen trovärdiga belägg för motsatsen.

Fjellner har vidare fel om antalet investeringsavtal med ISDS. Det finns 3 000 sådana avtal globalt idag, men EU är givetvis inte part till allihop. En majoritet av dessa avtal täcker bara en ytterst liten del investeringsflöden. Bara TTIP och CETA applicerar ISDS på en större andel investeringsflöden än alla avtal tillsammans där EU eller ett medlemsland är en part. Frågan är således om vi vill cementera och kraftigt expandera ett system som på senare år allt mer frekvent används av företag som ett verktyg för att utmana ex. miljölagar.

Att Fjellner kallar kritik som kommer från miljöorganisationer, forskare och myndigheter som Kemikalieinspektionen för ”konspirationsteorier” är beklagligt men inte förvånande. Fjellner agerade på precis samma sätt under debatten om det kontroversiella ACTA-avtalet, ett avtal som EU-parlamentet stoppade år 2012. Då menade han att farhågorna om att avtalet negativt skulle påverka medborgerliga rättigheter och tillgången till generiska läkemedel var just ”myter och konspirationsteorier”. När avtalet väl blev offentligt visade oberoende analyser att kritiken varit berättigad. I slutändan röstade inte ens Fjellner själv för avtalet.

Debatten om TTIP är viktig och förtjänar att tas på allvar. Tänker förespråkarna än en gång utmåla alla farhågor som konspirationsteorier är risken stor att även TTIP hamnar i papperskorgen.

Max Andersson
EU-parlamentariker för Miljöpartiet

”Inga trovärdiga belägg för att TTIP skapar jobb”

Jag skriver om TTIP i TCOs tidning Arbetsvärlden.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Inga trovärdiga belägg för att TTIP skapar jobb”

Sedan 2013 förhandlas TTIP, ett omfattande handels- och regelsamarbetsavtal, mellan EU och USA. Med löften om jobb och tillväxt försöker avtalets förespråkare övertala alltifrån allmänhet till fackliga organisationer om avtalets förträfflighet. Faktum är dock att det saknas belägg för att avtalet skulle skapa några jobb alls, och även i de mest upptrissade scenarier är TTIP:s effekter på tillväxten högst måttliga.

Det är ingen hemlighet att tullarna mellan EU och USA är låga. TTIP:s potentiella positiva ekonomiska effekter ska i stället främst uppnås genom avskaffandet av så kallade icke-tariffära handelshinder. Det kan handla om skillnader i regler eller standarder, vissa helt onödiga, medan andra kan skapas som en konsekvens av förbud mot en farlig kemikalie eller skillnader i synen på miljöskydd.

Samtliga större studier som försökt uppskatta TTIP:s ekonomiska effekter bygger på att hälften av de politiskt påverkbara handelshindren avskaffas. Detta är ett extremt ambitiöst antagande, som kan medföra stora kostnader när upplevda handelshinder som fyller en funktion för att skydda arbetare eller miljö kringgås. Men faktum är att inte ens här uppstår några större ekonomiska effekter. I en studie av Kommerskollegium skulle Sveriges tillväxt, i detta upptrissade scenario, inte öka med mer än 0,2 %, en effekt som uppnås först närmare år 2030. I pengar räknat är det inte ens hälften av vad Skatteverket betalade ut i ROT-avdrag 2014.

Några trovärdiga studier om att avtalet skulle skapa jobb finns inte.

De som talar sig varma om avtalets positiva ekonomiska effekter vet förstås det här. Det är därför de i stället för de här studierna försöker blanda bort korten och prata om hur många jobb i Sverige som är beroende av export till USA. Att vi har flera yrken som helt eller delvis bygger på export är knappast någon hemlighet, men detta är givetvis inte detsamma som att dessa jobb plötsligt skulle bli enormt många fler för att EU sluter ett partnerskapsavtal med USA.

Till skillnad från de påstådda fördelarna är riskerna med TTIP värda att ta på allvar. Flera oberoende vetenskapliga studier har pekat ut möjliga risker för miljöskyddet, säkra livsmedel och möjligheten att effektivt lagstifta mot farliga kemikalier i framtiden. Över 200 sakkunniga akademiker har pekat på hur tvistlösningsmekanismen ISDS, som i reviderad form planeras i avtalet, kan hota den nationella suveräniteten och påverka demokratiskt beslutsfattande.

Fri och rättvis handel är i grunden något bra. Men önskan att maximera handeln får inte stå i vägen för klimatåtgärder eller stärkta rättigheter för arbetstagare. Det finns goda skäl att hålla ögonen på TTIP.

Max Andersson

EU-parlamentariker för Miljöpartiet            

"TISA-avtalet får inte hota offentliga sektorn"

Jag skriver i Arbetet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

TISA-avtalet får inte hota offentliga sektorn

På onsdag röstar EU-parlamentet om sin syn på TISA-avtalet. Det är ett handelsavtal som är tänkt att göra handeln med tjänster enklare i stora delar av världen. Men det finns många risker med avtalet. Det kan exempelvis bli omöjligt att återta misslyckade privatiseringar i offentlig regi.

När EU-parlamentet nu ska ge sin syn på förhandlingarna om TISA är det viktigt att parlamentet skickar en tydlig signal till EU-kommissionen. Avtalet får inte hindra vår möjlighet att reglera tjänstesektorn, att värna den offentliga sektorn eller att driva en stark klimatpolitik.

TISA-avtalet förhandlas sedan år 2013 mellan EU, USA, Japan och ytterligare 20 parter. Målet är att underlätta handeln med tjänster men avtalet inkluderar också flera känsliga sektorer med stort behov av reglering, däribland finanssektorn.

Under förhandlingarna försöker man minska upplevda handelshinder som bottnar i nationella regleringar. Men risken är påtaglig att avregleringen går för långt och att underlättnaderna i handeln sker på bekostnad av den politiska handlingsfriheten.

Debatten om TISA har varit stor i många länder men i Sverige är det få som har hört talas om handelsavtalet. Det ligger även stor sekretess kring förhandlingarna. Vissa dokument som rör avtalets miljörelaterade delar har ändå läckt ut och publicerats av Wikileaks.

Förslagen har mötts av stark kritik från miljöorganisationer som menar att förslagen kan underminera politiska åtgärder som tas för att bemöta klimatförändringarna. Avtalet har också fått mycket kritik från fackliga organisationer. Uruguay har valt att lämna förhandlingarna av oro för att avtalet kan försämra landets möjlighet att lagstifta i det allmännas intresse.

En viktig aspekt av avtalet rör vilka delar av tjänstesektorn som ska liberaliseras.  I tidigare ingångna handelsavtal har EU använt en så kallad positiv listning, vilket innebär att de sektorer som ska vara föremål för liberalisering nämns uttryckligen.

I TISA vänder man på den här logiken i en del av avtalet. Där är det i stället undantagen som ska listas och liberalisering blir således norm.

Dessutom innehåller handelsavtalet vad som på handelsspråk kallas för ”ratchet clause” och ”stand-still obligations”. På svenska innebär det att avreglering som genomförs på den nationella nivån automatiskt blir ett åtagande via avtalet, och att den nuvarande nivån av avreglering blir det nya normaltillståndet.

Risken är stor att det politiska manöverutrymmet inskränks, vilket gör det svårare att exempelvis återta misslyckade privatiseringar i offentlig regi. Detta är något som inte minst är aktuellt i Sverige med tanke på den stora, och långt ifrån lyckade, privatiseringsvågen inom skola, vård och omsorg.

Mycket av kritiken mot TISA bygger på farhågor, och då avtalet inte är färdigförhandlat återstår det att se om farhågorna realiseras. Därför är det nu viktigt att EU-parlamentet sätter ner foten och tydligt klargör under vilka former avtalet kan accepteras. Rätten att lagstifta i det allmännas intresse, möjligheten att värna offentlig sektor och att gå före med progressiv lagstiftning för att hindra klimatförändringarna måste säkerställas.

Max Andersson, EU-parlamentariker (MP) 

"Släpp in de blinda"

Jag skriver i UNT om Marrakech-avtalet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Släpp in de blinda

Den här veckan väntas EU-parlamentet i starka ordalag uppmana EU:s medlemsländer att ratificera Marrakechavtalet för blinda och synnedsatta. Avtalet innebär att man gör undantag i upphovsrätten så att människor med synnedsättning på ett enklare sätt ska få tillgång till bland annat talböcker.

EU har redan undertecknat avtalet, men trots detta bromsas ikraftträdandet av sju länder som bråkar om formalia. Det är till stor del samma länder som tidigare var emot avtalet, och misstanken ligger nära till hands att de nu ägnar sig åt en förhalningstaktik.

Det är bland annat Tyskland, Storbritannien och Italien som hindrar ministerrådet från att besluta om ratificeringen. EU undertecknade avtalet redan för två år sedan, och det finns ett mycket starkt stöd för avtalet i EU-parlamentet, men problemet är att rådet inte klarar av att fatta beslut. Förra året tröttnade EU-kommissionen på ministerrådets oförmåga och skickade ärendet till domstol.

I dag är cirka 95 procent av alla böcker och all information otillgängliga för synskadade.
Paraplyorganisationen European Blind Union beskriver situationen som en ”boksvält” som drabbar miljoner människor över hela världen. Dessa människor har inte tillgång till litteratur, nyheter och studiematerial. Situationen är värst i fattiga länder där det saknas resurser för att ta fram böcker i lämpliga format såsom talböcker och blindskrift.

Det internationella FN-fördraget Marrakechavtalet vidgar undantagen i upphovsrätten för böcker för synskadade och tar bland annat bort förbudet mot att sprida verk över gränserna. Som det ser ut i dag så kan en bok som är inspelad i exempelvis USA, beroende på hur förlagsavtalen ser ut, inte distri­bueras till andra länder. Resultatet är att den enskilda boken måste spelas in i varje land där den ska distribueras.

När Marrakechavtalet träder i kraft kommer engelsktalande här i Sverige att kunna lyssna ­direkt på engelskspråkiga böcker utan att behöva vänta på den svenskinspelade engelska versionen.
Språkminoriteter världen över kommer att kunna lyssna på litteratur på sitt eget språk. Den verkligt stora förbättringen kommer dock att ske i länder i Afrika och Latinamerika, där man ofta talar de gamla kolonial­makternas språk, men i dag inte har resurser att producera egna talböcker, ens för studielitteratur.

Marrakechavtalet har potentialen att förbättra livet för miljoner människor, och inom några år kommer det att träda i kraft, med eller utan EU.

Som ansvarig för Marrakechavtalet i EU-parlamentet kommer jag den här veckan att rösta för en resolution som i starka ordalag kritiserar de länder som hindrar att avtalet träder i kraft. Jag uppmanar även våra svenska ministrar och mina kollegor i EU-parlamentet att göra allt de kan för att sätta press på de förhalande medlemstaterna i EU:s ministerråd.

I väntan på att bromsklossarna ger med sig, så hoppas jag även att den svenska regeringen förbereder sig inför en snabb svensk implementering så snart det blir möjligt.

Att öppna upp dörrarna till den enorma litteraturskatten och all den information som finns är självklart för oss inom den gröna rörelsen. Synnedsattas tillgång till information och litteratur får inte hämmas på grund av byråkrati och förhalningstaktik.

Max Andersson
EU-parlamentariker (MP), ansvarig för Marrakechavtalet i EU-parlamentet