"Ny TTIP-domstol – en ulv i fårakläder"

Jag skriver på Dagens Arena om investeringsskyddet i TTIP.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Max Andersson (MP): Ny TTIP-domstol – en ulv i fårakläder

I veckan presenterade handelskommissionär Cecilia Malmström EU-kommissionens förslag på ny tvistlösningsmekanism i TTIP-avtalet mellan EU och USA.

En permanent domstol, ICS, skall ersätta det omdebatterade ISDS. Men att byta ut en bokstavskombination mot en annan ger inget svar på den grundläggande frågan: Varför utländska företag behöver ett eget, parallellt rättssystem.

Debatten om Investor-State Dispute Settlement (ISDS) har stundtals varit hätsk det senaste året. Investeringsskyddet ger ensidigt utländska investerare rätt att dra stater inför rätta för ny lagstiftning som hotar värdet av företagens investeringar.

Såväl fackföreningar, miljögrupper som över hundra sakkunniga forskare har kritiserat systemet som underminerar demokratiskt beslutsfattande. Enskilda fall, som tobaksbolaget Phillip Morris stämning mot Australien för varningar på cigarettpaketen, eller svenska Vattenfalls stämning av Tyskland för att landet fasar ut kärnkraften, har mycket tydligt visat på de fundamentala bristerna i dagens system.

För att bemöta kritiken har EU-kommissionen nu lanserat ett nytt förslag att upprätta en permanent tvistlösningsdomstol mellan EU och USA – en lösning man längre fram vill expandera i takt med att man färdigställer övriga handelsförhandlingar med exempelvis Japan.

Förslaget innehåller förbättringar gentemot äldre avtal med ISDS, men löser inte de grundläggande problemen: Utländska investerare får en gräddfil för att stämma stater för demokratiskt beslutsfattande, det är inte klarlagt att staternas rätt att reglera skyddar mot ekonomiska kompensationskrav och systemet kan fortfarande indirekt leda till att ny lagstiftning hålls tillbaka.

Dessutom haltar EU-kommissionens retorik. Om kommissionen menar att ICS innebär en fundamental förändring jämfört med ISDS finns det inte någon som helst logik bakom att inte applicera det nya förslaget på det färdigförhandlade avtalet med Kanada, CETA.
Där återfinns ISDS, och därmed risken att såväl kanadensiska som andra utländska investerare med verksamhet i Kanada kan stämma EU-länder utanför de nationella rättssystemen.

Kommissionen har inte heller på ett fullgott sätt lyckats förklara varför den här typen av investeringsskydd behövs mellan utvecklade rättsstater. Bara för några dagar sedan erkände Malmström att det saknas belägg för att liknande investeringsskydd ökar mängden utländska investeringar.

I stället för att ta den omfattande och oftast välgrundade kritiken mot ISDS på allvar byter nu EU-kommissionen ett dåligt system mot ett annat. I processen expanderar man dessutom kraftigt mängden investeringsflöden som skyddas av denna typ av investeringsskydd och därmed även risken för att till exempel Sverige ska stämmas.
ICS må vara en ny bokstavskombination som för all del innehåller en del förbättringar, men att göra något så fundamentalt fel som ISDS mindre dåligt är inte vägen framåt. Att expandera och cementera ett parallellt rättssystem designat för utländska investerare är inte att ta den omfattande kritik som riktats mot den här typen av investerarskydd på allvar.

I stället för att skrota ISDS sätter kommissionen nu hela TTIP-avtalet på spel.

Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker

"Importerad skiffergas är inte lösningen på EU:s problem"

Jag skriver i ETC om TTIP och klimatet.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Importerad skiffergas är inte lösningen på EU:s problem

Klimatförändringen fortsätter i ohejdad takt och riskerar att allvarligt förändra förutsättningarna för vår civilisation. Inför FN:s klimattoppmöte i Paris senare i år måste världen enas om kraftfulla, bindande utsläppsmål under förhandlingar där EU behöver vara pådrivande. Men samtidigt som EU gärna framställer sig självt som världens klimatledare så förhandlar EU-kommissionen under stor sekretess ett omfattande handelsavtal med USA som kan bli en katastrof för klimatarbetet.

TTIP, som avtalet kallas, har förhandlats under drygt två år. EU-kommissionen arbetar aktivt för att avtalet skall möjliggöra en omfattande europeisk import av amerikansk råolja och skiffergas. Energi ses som en säkerhetspolitisk fråga i USA och i nuläget omfattas såväl råolja som skiffergas av omfattande exporthinder. Uppluckring av dessa regler inom ramen för TTIP skulle sannolikt leda till en storskalig ökning av EU:s import av fossila bränslen från USA.

Det finns förstås en omfattande problematik med att göra sig beroende av amerikansk råolja och skiffergas. Utvinningsmetoden för skiffergas, hydraulisk spräckning (fracking), kräver enorma mängder vatten och har stor påverkan på närmiljön. Dessutom är importerad skiffergas knappast en lösning på EU:s energiproblem – tvärtom. Gas må vara ett mindre dåligt alternativ än kol ur klimatsynpunkt, men klimatpåverkan från gas är samtidigt 45 gånger större än landbaserad vindkraft. Flera studier uppskattar även att skiffergas har större klimatpåverkan än konventionell gas. Planerna på omfattande import av fossila bränslen från USA hotar den gröna omställning, liksom de klimatmål, som EU-kommissionen gärna talar sig varma för. Det skulle innebära att EU byter ett dåligt olje- och gasberoende (det ryska) mot ett annat. Samtidigt varnar miljöorganisationer för hur det riskerar att öka utvinningen av alltmer svårtillgänglig olja och gas i USA.

Kommissionens planer på energiområdet i TTIP fick nyligen stöd i EU-parlamentet. Att svenska partier som i praktiken saknar miljöpolitik, som Kristdemokraterna och Moderaterna, röstar för detta är knappast förvånande. Men att partier som påstår sig vara miljövänner som Socialdemokraterna och Centerpartiet gör det är inget annat än genant. Klimatkrisen går nämligen inte att ignorera längre. De svenska utsläppen, mätt i ekologiskt fotavtryck per person, fortsätter att öka. Skulle alla leva som oss skulle vi behöva nästan fyra jordklot.

Inför FN:s klimattoppmöte i Paris måste EU visa vägen framåt, mot en fossilfri framtid. Då duger det inte med en politik som handlar om att ersätta ett gasberoende med ett annat. Det är dags att ta ansvar på allvar, och det gäller också EU:s handelspolitik. Förhoppningsvis kan även svenska EU-parlamentariker vakna till och inse att storskalig import av amerikansk råolja och skiffergas inte erbjuder en lösning, utan snarare förvärrar problemet.

Max Andersson

EU-parlamentariker (MP).

Debattartikel om migrationspolitik

Miljöpartiets fyra EU-parlamentariker hade en gemensam artikel om migrationspolitik på SVT-Opinion den 8 september 2015.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”Vinden har vänt, Europa är för flyktingmottagande”

Nu är vi många. Vi har med oss påven och ärkebiskoparna, en majoritet av de politiska partierna, regeringarna, personer och institutioner i nyckelställning.

Nu finns chansen för ett mänskligare Europa. På bara några veckor har vinden vänt. Det gäller att ta tillfället i akt, utnyttja momentum, för att etablera grunderna för en ny flykting- och migrationspolitik i EU.

Imorgon väntas EU-kommissionens ordförande lägga fram ett nytt förslag till fördelningsmekanism mellan länderna för flyktingar i Europa.

Det viktiga är att vi får ett bestående system, inte en temporär ordning. Och att människorna som flyr får komma till tals, att deras önskemål beaktas, i mån av möjlighet.

I den pågående debatten har det upprepats att inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt. Redan i samband med Lampedusatragedin fanns en öppning för EU:s ledare att skapa en humanare flyktingpolitik.

Det har gått två år sedan dess. Det är ofattbart att det har tagit så lång tid innan insikten om allvaret satt sig i debatten.

Majoriteten av oss känner oss berörda av flyktingarna som riskerat sina liv för att nå Europa. Vad hade vi själva gjort i ett krigshärjat Sverige?

Av de tre EU-institutioner som har till uppgift att föreslå och fatta beslut, är det ministerrådet med representanter för medlemsstaternas regeringar som hittills blockerat kommissionens förslag till en solidarisk fördelning av flyktingar mellan EU:s medlemstater.

I Europaparlamentet har vi från Miljöpartiet, tillsammans med de Gröna i parlamentet, arbetat och drivit på för en mänskligare flyktingpolitik inom EU. Vi gick till val på ett mänskligare Europa. 

Vi ställer tre krav.

• Vi vill skapa lagliga vägar in i Europa för flyktingar genom humanitära visum.
• Vi vill avskaffa transportöransvaret.
• Vi vill även reformera Dublinförordningen så att en asylsökande ska kunna söka asyl i de land de önskar och inte fastna i eller skickas tillbaka till det första ankomstlandet.

Sammantaget är det reformer som syftar till ett öppnare EU där flyktingar får nyttja sin mänskliga rättighet att enligt FN- och EU-stadgan om mänskliga rättigheter söka asyl utan att riskera livet.
Den 13 maj 2015 presenterade kommissionen sin plan för att hantera flyktingkrisen. Den innehåller både akuta och långsiktiga åtgärder. En av dem är en fördelningsmekanism för 40 000 flyktingar från Italien och Grekland till EU:s övriga medlemstater, en siffra som kan komma att förändras. 

De Gröna i Europaparlamentet föreslår, med stöd av en bred majoritet av övriga partier, att den aviserade fördelningsmekanismen ska vara bindande för att säkerställa att alla medlemsstater tar sitt ansvar.

Vi och parlamentet vill också att man ska beakta asylsökandenas egna preferenser om vilket land de vill komma till och eventuella familjeanknytningar till landet. Man ska heller inte kunna tvångsförflytta flyktingar utan deras medgivande.

Parlamentet kommer därmed att sända en tydlig signal till ministerrådet om var EU:s folkvalda står i frågan när frågan diskuteras vid det extrainsatta ministerrådsmötet den 14 september.

Ett fåtal länder med Sverige och Tyskland i spetsen tar ett stort ansvar, medan andra som Polen, Slovakien, Ungern och Tjeckien förespråkar ett mer slutet Europa.

Det har blåst en vind av rädsla, rasism och främlingsfientlighet i flera EU-länder. Men nu har vinden vänt. Vi ser hur det rör på sig i opinionen.

Runtom i Europa säger människor ifrån. I krisen finns en öppning att reformera unionens flykting- och migrationspolitik och skapa ett mänskligare Europa.

Nu ligger bollen hos medlemsländernas regeringar.

Linnéa Engström, Peter Eriksson, Max Andersson och Bodil Valero
EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna