Mycket debatt om nätröstning

Det har varit en hel del media i veckan om förslaget om e-röstning. Här är en länksamling.

Debatten på Brännpunkt:
Min debattartikel: Flera demokratiska risker med e-röstning
Moderaternas replik: Bakåtsträvande att stoppa e-röstning
Min slutreplik: M tar lätt på risken för påtryckningar 

Nyheter:

Riksdag och Departement: Elektronisk röstning kan testas i valet 2018 

Riksdag och Departement: Ask vill ha samsyn om elektroniska val 

Radiodebatt i Studie Ett mellan mig och Lars Beckman (M).

Intervju i Sveriges Radio

Nyhetsinslag i bland annat SvD UNT The Local Metro

Ledarsidor som är skeptiska till nätröstning:
UNT: I valbåset är man ensam
Borås Tidning: Valet är ingen melodifestival

Svenska Dagbladet: Lyssna på Piratpartisterna

DN: Valet ingen nätshopping
Gotlands Allehanda: Val är inte nätenkäter
Västerbottens kuriren: Skrota förslaget om e-röstning
Norrtelje Tidning: Att rösta är inte samma sak som att boka hotell
Borås Tidning, igen: Modernt värna valhemligheten
Göteborgsposten18 april (Ej på nätet.)
Nya Wermlandstidningen: Säg nej till e-röstning

Ledarsidor som avvaktar:
Helsingborgs Dagblad: Säkerheten central

Opinionsjournalistik och pressmeddelanden som positiva till nätröstning:
Ystads Allehanda: Räkna med digitala röster
Vibecke Specht i Sydsvenskan: Tillit, demokrati och e-röstning
DHR som påpekar att det finns fördelar för funktionshindrade.

Bloggar:
Christian Engström (PP): E-röstning är en dålig och farlig idé 

Två analyser av debatten i Danmark:
Jesper Kildebogaard på Version2: Analyse: Hvad kan vi lære af e-valgsdebatten?

Information: Maskinstormernes sejr

Up-date - Särskilt läsvärda nya inlägg:
Sydsvenskan 28 april: Thore Husfeldt, professor i datalogi: "E-rösta är en dålig idé" 
Statsvetarna Henrik Oscarsson och Richard Öhrvall 30 maj: "Att rösta: med e eller utan e"

M tar lätt på risken för påtryckningar

Min slutreplik på moderaterna om val på internet är nu uppe på Brännpunkt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

M tar lätt på risken för påtryckningar 

Det är inte bara i Sverige som e-röstning debatteras denna vår. I Danmark har Folketinget precis röstat nej efter en mobilisering av IT-experter, akademiker och programmerare som lyckades vända hela frågan och övertyga oppositionspartierna om att fälla regeringens förslag.

Vallagskommittén föreslår nu en utredning med sikte på ett försök med röstning på internet efter norsk förebild 2018, men det är oroande att moderaterna inte tar problemen på allvar. På annat sätt är det svårt att tolka artikeln på Brännpunkt 18/4 där tre riksdagsledamöter hävdar att kritiken mot e-röstning beror på teknikfientlighet och bakåtsträvande.

Det norska systemet är visserligen resistent mot valfusk. Men det har inte tillräckligt skydd för valhemligheten, varken mot att någon tittar över axeln när man röstar, eller mot spionprogram på väljarens dator. Utvärderingen av testvalet i tio kommuner år 2011 tyder också på att det inte gav ökat valdeltagande.

Även om de tekniska problemen - inklusive oupptäckta säkerhetshål - skulle gå att lösa, kan det bli svårt att övertyga alla medborgare om säkerheten i ett system som bara kan förstås av experter. Det ligger ett stort demokratiskt värde i att människor förstår hur rösterna räknas, och att de som inte litar på regeringen ändå har fullt förtroende för valsystemet.

Den avgörande svagheten med val över nätet - även med bästa tänkbara teknik - är risken för otillbörlig påverkan i okontrollerade miljöer. Moderaterna tar anmärkningsvärt lätt på att människor kan bli pressade eller tvingade att rösta på ett visst sätt av familjemedlemmar. Den norska regeringen lyfter frågan i sin proposition, men moderaterna verkar istället utgå ifrån att det inte blir några problem.

Man bör inte heller blunda för risken för olämpliga kampanjmetoder som gruppröstning eller att valarbetare ”hjälper” väljare att rösta. Det svenska personvalet ger mycket starka incitament att jaga personkryss. Moderaterna är emot att det finns vallokaler i Folkets Hus, men samtidigt öppnar de upp för okontrollerad e-röstning direkt från valstugorna.

Moderaterna väljer även att lyfta argumentet att nätröstning kan spara papper i form av valsedlar. Det är lovvärt, men även om valsedlarna avskaffas helt rör det sig ju bara om cirka 20 gram papper per väljare och år.

Så sent som för tre veckor sedan föreslog moderaterna att Sverige skulle testa nätröstning redan till september 2014 trots risken att stress och tekniska fel resulterar i omval. Det gläder mig att de flesta andra partier i utredningen tar problemen på större allvar.

Debatten om e-röstning bör inte ses som en tävling i teknikvänlighet. De verkliga frågorna handlar om IT-säkerhet, valhemlighet för alla, och allmänhetens förtroende för valsystemet.

Max Andersson (MP)

Andra bloggar om: vallag, e-röstning

Reservation om e-röstning

Efter drygt ett och ett halvt års arbete och två betänkanden har 2011 års vallagskommitté avslutat sitt arbete. Vi har enats om ett stort antal utmärkta förslag på ett bättre valsystem, men just i frågan om e-röstning kunde jag inte ställa mig bakom förslaget.

Här kan man läsa vårt slutbetänkande (SOU 2013:24), och här är min reservation

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Reservation om e-röstning av Max Andersson (MP)

Det finns fördelar med att införa elektronisk röstning via internet i allmänna val, som ökad bekvämlighet för väljaren och billigare val, men enligt min mening överväger nackdelarna.

Till att börja med är det svårt att garantera säkerheten i ett rent elektroniskt röstningssystem. Dagens svenska valsystem är inte perfekt, men det är uppbyggt på ett sätt som gör det mycket svårt att manipulera utgången genom valfusk. De slarvfel med röstmottagningen som förekom på vissa ställen i 2010 års val är inte acceptabla, men de bör ses som ett argument för att vi ska lägga mer resurser på att utbilda röstmottagare och minska risken för slarv i framtiden. Det är inget skäl att byta till ett system med sämre säkerhet. 

Ett rent elektroniskt röstsystem är sårbart. Det är svårt att garantera att valutgången inte påverkats väsentligt av fel på utrustning, programmeringsfel, eller medvetet valfusk. Och om någon vill manipulera valresultatet är det möjligt även för en mycket liten grupp att göra det utan att det märks.

Ett annat stort problem vid röstning på internet är svårigheterna att bevara valhemligheten. Det gäller då inte bara att hålla de databaser där väljarnas röster lagras säkra, utan också den avsevärt svårare uppgiften att hålla väljarnas datorer fria från spionprogram.

Och även om det mot förmodan skulle gå att finna lösningar på de tekniska problemen, så kan det bli svårt att övertyga alla väljare om att lösningarna verkligen fungerar. Om folk inte litar på att valhemligheten är säker finns det risk för att det påverkar deras val eller att väljare avstår från att rösta. Om vi inför elektronisk röstning är det därför av största vikt att vi också behåller möjligheten att rösta i vallokal.

I betänkandet resoneras också om det problematiska i att tillåta röstning i okontrollerade miljöer, där det finns risk för att väljare utsätts för otillbörlig påverkan eller tvingas rösta på ett visst sätt av exempelvis en dominant familjemedlem. Detta är ett problem som är mycket svårt att komma åt. Kommittén har resonerat i termer om individens eget ansvar, men i grunden har samhället också ett ansvar för att utforma valsystemet så att alla väljare har möjlighet att göra sina egna val.

Ett annat problem med att tillåta röstning i okontrollerade miljöer är risken för olämpligt agerande från överambitiösa valarbetare som kommer att ”hjälpa” väljare att välja parti och personrösta. Det är värt att komma ihåg att svenska valarbetare har hamnat i domstol och blivit dömda för sitt agerande i samband med budröstning, och det finns inget skäl att tro att problemen med dåligt omdöme blir mindre om röstningen sker på internet. Det svenska valsystemet, så som det ser ut i dag, ger också starka incitament för kandidater att jaga enskilda personkryss, och risken är att vi kommer att få se en normförskjutning där kampanjmetoder som till exempel offentlig gruppröstning, som i dag skulle ses som djupt olämpliga, normaliseras.

Jag har inget principiellt emot elektroniska hjälpmedel vid val. Det kan finnas skäl att utreda om det är värt att använda elektroniska röstningsmaskiner i vallokaler, men jag delar kommitténs bedömning att kostnaden för e-röstning i vallokaler kan vara större än fördelarna.

Om det införs så måste det finnas fysiska spår som gör det möjligt att kontrollräkna rösterna, till exempel genom att röstningsmaskinerna inte bara avläser rösten elektroniskt utan även skriver ut ett papperskvitto.

Elektronisk röstning i allmänna val i okontrollerade miljöer är ingen bra idé. Jag reserverar mig därför mot att utreda det vidare inför valet 2018.

Flera demokratiska risker med e-röstning

I morgon bitti ska vallagskommittén överlämna sitt slutbetänkande. Men min artikel om riskerna med e-röstning har redan kommit upp på Svenska Dagblandets Brännpunkt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Flera demokratiska risker med e-röstning

Vallagskommittén lägger nu ett förslag om elektronisk röstning via internet. Enligt förslaget behövs det mer utredning men inriktningen är ändå att det ska testas i valen 2018. Jag är miljöpartiets representant i utredningen och har reserverat mig, skriver Max Andersson (MP). 

Jag är själv teknikentusiast. Miljöpartiet tror på internet som verktyg för att utveckla demokratin, och jag är en av de drivande inom miljöpartiets nätverk för informationspolitik. Men ingen ny teknik – hur fascinerande den än är – är värd att äventyra förtroendet för demokratin och valsystemet. 

Det är lätt att se fördelarna med nätröstning. Det är bekvämt att slippa gå till vallokalen, och valet blir lite billigare. Men det uppväger inte nackdelarna. 

Till att börja med så är ett rent elektroniskt system sårbart. Det svårt att garantera att valutgången inte påverkats av fel på utrustning, programmeringsfel, eller medvetet fusk. Felen kan bli stora utan att det märks, och det kan räcka med att en enda valfuskare med datorkompetens hackar sig in i systemet för att manipulera resultatet. 

Datasäkerhet är svårt. Det är ingen slump att IT-människor ofta är de som är mest skeptiska till e-röstning. 

Det svenska valsystemet är inte perfekt, men det är uppbyggt så att det i praktiken är omöjligt att manipulera utgången genom valfusk. Vi behöver visserligen förbättra utbildningen av röstmottagare för att motverka slarvfel av den sort som förekom 2010, med det finns inget skäl att byta till ett system med sämre säkerhet.

 

Om omröstning sker via internet får vi också problem med valhemligheten. Det gäller inte bara säkerheten i de databaser där rösterna lagras, utan också den avsevärt svårare uppgiften att hålla väljarnas datorer fria från spionprogram. Det är viktigt att möjligheten att rösta i vallokal finns kvar, men det är inte tillräckligt. Risken är uppenbar att människor kommer att avstå från att rösta på vissa partier av rädsla för att valhemligheten bryts.

Med nätröstning kommer vi alltid löpa risken att valresultat blir fel, eller att det läggs upp på sidor som Flashback hur människor har röstat. Och även om det skulle gå att finna bra lösningar på de tekniska problemen så är det bara ett litet antal experter som kan bedöma hur stora riskerna är. Det kan det bli svårt att övertyga alla väljare om att valsystemet är säkert. Även om bara 10 procent av medborgarna misstror valsystemet så vore det ett allvarligt problem för tilliten i samhället. 

En stor fördel med vallokaler, där väljaren går in ensam bakom en skärm och lägger valsedeln i kuvertet, är att varje väljare kan göra sitt eget val. Det finns ingen risk att någon tvingas rösta på ett visst sätt av till exempel en dominant familjemedlem. Men när val görs via datorer och mobiler inom hemmets väggar finns det inga garantier för vare sig valhemlighet eller ens att det är väljaren själv som väljer. Och det är ett problem som är mycket svårt att komma åt. Samhället har ett ansvar för att utforma valsystemet så att alla väljare kan göra sina egna val.

Miljöpartiet värnar om demokratin och förtroendet för valsystemet. Enligt min mening vet vi redan tillräckligt för att avskriva förslaget om allmänna val via internet. Det finns bättre sätt att utveckla demokratin. Vi behöver fler folkomröstningar, starkare kommunalt självstyre, och en riksdag med mer självständiga ledamöter som står starkare gentemot både regeringen och EU. Det bästa sättet att stärka demokratin är att flytta makten närmare medborgarna. 

MAX ANDERSSON (MP)
ledamot i 2011 års vallagskommitte

Andra bloggar om: e-röstning, demokrati, vallag