Jag är inte insatt i fallets detaljer, men tydligen har en del riksdagsledamöter och EU-parlamentariker protesterat mot gripandet. Är det för vågat att anta att klagomålen främst kommer från EU-positiva vadslagningsliberaler på högerkanten som vanligtvis brukar gilla det där med EU-makt och arresteringsordrar?
En som däremot verkar ha satt sig in i saken ordentligt är Henrik Alexandersson - som tillhör den del av högern som är beredda att tillämpa sin ideologi, logik och tankeförmåga även i de frågor som har med EU att göra - och han är inte nådig.
Som vanligt fokuserar media helt på det aktuella fallet, men glömmer samtidigt bort principerna bakom. Sett ur ett EU-perspektiv finns nämligen inget felaktigt eller orimligt i att Nylander arresterades.
Den europeiska arresteringsordern kan lika gärna användas mot till exempel en svensk journalist som avslöjat brittiska regeringshemligheter eller som vägrar röja sina källor för artiklar om någon godtycklig EU-skandal.
Och det behöver inte ske på annat lands mark. Utfärdas en europeisk arresteringsorder, då kan svensk polis tvingas att arrestera och utlämna svenska medborgare – även om de inte begått någon handling som är brottlig enligt svensk lag.
Så vem är egentligen förvånad över att svenskar råkar illa ut, på orimliga grunder? Well... bland annat en del av de människor som är för just nämnda europeiska arresteringsorder.
Det är bara att konstatera att arresteringsordern används precis så vårdslöst som vi kritiker fruktade. Och på ett sätt som – för övrigt – de som drev igenom den påstod att den inte skulle komma att användas.
Andra bloggar om: politik, EU, rättssäkerhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar