Ingen folkomröstning i Tjeckien

Igår beslutade Tjeckiens parlament att de inte ska låta folket rösta om den nya EU-grundlagen. Tjeckien var ett av de länder som skulle ha folkomröstat om EU-konstitutionen, men nu när den blivit omdöpt så är alltså folkomröstningen inställd.

Kravet drevs av kommunisterna och det fick stöd av några ledamöter bland annat en fd finansminisster, från regeringspartiet ODS (Civic Democrats), som väl enklast kan beskrivas som landets motsvarighet till de gamla Moderaterna. ODS är EU-skeptiker, men de sitter i koalition med EU-positiva kristdemokrater och de Gröna.

Om jag minns rätt ville ODS ha folkomrösting på den tiden de var i opposition. Det är beklagligt att vissa politikers önskan om att låta folket bestämma verkar vara omvänt proportionell till deras egen makt.

Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, Tjeckien

Interpellationsdebatt

Idag hade jag en interpellationsdebatt med Cecilia Malmström om EUs centralisering. Min fråga handlade om hur regeringen kan gå med på att den nya EU-grundlagen flyttar mer makt till EU och ger upp vetorätten på 62 områden som samtidigt som det står i regeringsförklaringen att de vill arbete för ett EU som är "smalare men vassare och koncentrerar sig på färre och genuint gränsöverskridande frågor".

Det är bara att konstatera att regeringens retorik och politik helt enkelt inte hänger ihop.

Cecilia Malmström hade som väntat inte något bra svar på min fråga, och hon (eller kanske den som hon hade gett i uppdrag att skriva ihop interpellationssvaret) hade inte läst på ordentligt. Med viss möda hade hon lyckats skrapa ihop tre konkreta exempel på förändringar i den nya EU-grundlagen som gör EU "smalare" och av dem står två av tre redan med i dagens Nicefördrag!

Jag är, som man säger, måttligt imponerad.


Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen

HAX om arresteringsordern

Unibets VD, Petter Nylander har nyligen arresterats i Holland för brott mot den franska lotterilagen genom en europeisk arresteringsorder. En domstol ska avgöra om han kommer att släppas på onsdag.

Jag är inte insatt i fallets detaljer, men tydligen har en del riksdagsledamöter och EU-parlamentariker protesterat mot gripandet. Är det för vågat att anta att klagomålen främst kommer från EU-positiva vadslagningsliberaler på högerkanten som vanligtvis brukar gilla det där med EU-makt och arresteringsordrar?

En som däremot verkar ha satt sig in i saken ordentligt är Henrik Alexandersson - som tillhör den del av högern som är beredda att tillämpa sin ideologi, logik och tankeförmåga även i de frågor som har med EU att göra - och han är inte nådig.

Som vanligt fokuserar media helt på det aktuella fallet, men glömmer samtidigt bort principerna bakom. Sett ur ett EU-perspektiv finns nämligen inget felaktigt eller orimligt i att Nylander arresterades.

Den europeiska arresteringsordern kan lika gärna användas mot till exempel en svensk journalist som avslöjat brittiska regeringshemligheter eller som vägrar röja sina källor för artiklar om någon godtycklig EU-skandal.

Och det behöver inte ske på annat lands mark. Utfärdas en europeisk arresteringsorder, då kan svensk polis tvingas att arrestera och utlämna svenska medborgare – även om de inte begått någon handling som är brottlig enligt svensk lag.

Så vem är egentligen förvånad över att svenskar råkar illa ut, på orimliga grunder? Well... bland annat en del av de människor som är för just nämnda europeiska arresteringsorder.

Det är bara att konstatera att arresteringsordern används precis så vårdslöst som vi kritiker fruktade. Och på ett sätt som – för övrigt – de som drev igenom den påstod att den inte skulle komma att användas.

Andra bloggar om: politik, EU, rättssäkerhet

And now for something completely different

Vi avbryter bloggens normala rapportering för ett sånginlägg i debatten kring könsneutral äktenskapslagstiftning.

Humor-varning utfärdas.

Den nya EU-grundlagen är klar

Föga förvånande så har den nya EU-grundlagen blivit klar under toppmötet. Det är fortfarande oklart om den kommer att kallas Lissabon-fördraget, Reformfördraget eller något annat. Det officiella namnet "Fördraget om ändring av fördragen om Europeiska Unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska Gemenskapen" är ju något bökigt.

Portugiserna vill gärna kalla det Lissabonfördraget, men jag kommer nog att fortsätta kalla det den nya EU-grundlagen, för det är ju vad det är.

I princip gick i alla fall texten igenom så som den var föreslagen. Jag har inte hittat så mycket säker information kring vilka förändringar som gjordes, men det står i alla fall klart att italienarna lyckades tjata sig till en extra EU-parlamentariker, och det verkar som att bulgarerna får behålla rätten att stava Euro på ett vettigt sätt på det kyrilliska alfabetet, vilket jag antar gör vissa av litauerna sura eftersom de redan tvingats acceptera att stava euro på ett sätt som strider mot det litauiska språkets regler.

En källa hävdar också att en konstig förpliktelse för de nationella parlamenten att stötta EU har omformulerats i enlighet med önskemål från Storbritannien. Österrike ska ha fått någon form av lindring av sitt problem med att de har fri intagning på högskolan och att EU inte ska vara lika hårda på att tvinga dem ta emot tyska studenter som inte kommit in på sin utbildning i Tyskland. Det är dock oklart vad uppgörelsen går ut på.

Vad gäller den så kallade Ioannina-kompromissen om en nödbroms i lagstiftningen så verkar det som om att Polen har fått igenom någonting. Oklart vad. Kanske till och med det som de trodde att de blivit lovade i midsommras?

Jag räknar med att läget klarnar i början av nästa vecka.


Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, EU-konstitutionen

För en gångs skull kan man hålla med

Det är verkligen inte ofta jag håller med om något på SvDs ledarsida, men Claes Arvidsson skriver ju riktigt vettigt och klarsynt om den nya EU-grundlagen.

Med allvarliga miner kommer stats- och regeringscheferna i de 27 medlemsländerna att upprepa formeln att EU krisar om reformfördraget inte antas. Kort sagt, att det är framtidsavgörande. Samtidigt kommer det glada budskapet kolporteras ut att reformen inte ändrar den grund- läggande relationen mellan EU och medlemsstaterna

Och det kan man ju säga. Effektivitetsargumentet låter bra. Fast det stämmer förstås inte. Ett utvidgat EU har visat sig kunna leva rätt hyggligt med det katastrofala Nicefördraget–och inget säger att EU blir handlingsförlamad om fördraget går på pumpen igen. Personligen vill jag inte ha någon folkomröstning, men jag skulle välkomna en smula större ärlighet om fördragets politiska tyngd. Det jag däremot verkligen skulle vilja ha är ett helt annat fördrag.

Jag misstänker att Claes Arvidsson och jag inte riktigt vill ha samma förändringar, men det är trevligt att det finns ledarsidor som tänker själva och tar EU-frågorna på allvar.


Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, EU-konstitutionen

Majoriteter för folkomröstningar

Svenska Dagbladet rapporterar om något som vi redan vet.

"En överväldigande majoritet i fem stora EU-länder vill ha en folkomröstning om det nya fördraget. Mer än hälften av svenskarna vill folkomrösta."

"Nästan sex av tio svarade "ja" på frågan om de tyckte att beslutet om Sverige ska skriva under fördraget bör fattas genom en folkomröstning."

"Enligt undersökningen i Financial Times vill 76 procent av tyskarna, 75 procent av britterna, 72 procent av italienarna, 65 procent av spanjorerna och 63 procent av fransmännen ha en folkomröstning."

Men samtidigt som folken vill rösta så finns den en kraftig opinion mot folkomröstningar inom EU:s politiska elit. EU-ledarna är numera övertygade om att det inte går att bygga den nya stat som ska kallas Europa om man är så oförsiktig att man frågar medborgarna om ifall de vill ha den.

Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, EU-konstitutionen

EU-grundlagen är lättare att läsa än somliga tror

Expressens ledare från i måndags börjar med ett angrepp på Socialdemokratiska EU-kritiker, och går sedan över till att visa att Expressens ledarsida inte har någon ordentlig koll på EU:s grundlag.

Anklagelsen om att Socialdemokratiska EU-kritiker skulle vara "fegisar" för att de är noga med att välja sina strider är rent löjlig. Alla som vet hur hårt och under vilka omständigheter de har jobbat inom socialdemokratin vet att det inte stämmer.

När det gäller fördragat så har Expressens ledarsida noterat att det är ett ändringsfördrag, och att det är ganska svårläst i sig själv. Den nya texten innehåller framförallt ändringar och tillägg i EU:s nu gällande grundlag, och det blir förstås rätt bökigt att läsa.

Expressens ledarsida verkar dock totalt ovetande om att det kommer att tas fram en fullt läslig och någorlunda begriplig version av Romfördraget och Maastrichtfördraget där de nya ändringarna har införts i den löpande texten, inom kort efter det att den nya EU-grundlagen har undertecknats.

Efter midsommarhelgens toppmöte dröjde det bara några dagar innan tankesmedjan Open Europe fått fram en fullt läsbar och konsoliderad version av fördragen utifrån vad som sagts på mötet så att vi EU-kritiker lätt skulle kunna ta reda på vad det är som ligger på förslag.

Det är den konsoliderade versionen av fördragen som alla kommer att använda i praktiken. Det är ingen nöjesläsning, men den är vare sig svårare eller lättare att begripa än den text som fanns i EU-konstitutionen. Den är definitivt inte svårare än att en genomsnittlig politiskt intresserad gymnasieelev kan klara av den med lite envishet och ett ringa mått av bredvidläsning.

Men uppenbarligen så har Expressens ledarskribenter inte läst EUs grundlagar såsom de ser ut idag, och de har nog inte för avsikt att läsa den nya grundlagen heller. Det borde de göra. De kanske skulle lära sig något.

I alla fall skulle de veta tillräckligt om hur EU fungerar för att inte skriva sådant här.

I den digitala världen brukar programuppdateringar bli bättre, med EU:s konstitution blir det tvärtom. Den ursprungliga och av fransmännen sänkta konstitutionen var absolut ingen idealisk lösning på EU:s styre, men version 1 var betydligt bättre än version 2.
Nu talar vi om ett lapptäcke med en bombmatta av tillägg till tidigare EU-fördrag och som innebär att en promille av EU:s medborgare kan sätta sig in och förstå den konstitution de ska leva med. I denna promille av befolkningen ingår också de jurister som disputerat i EU-rätt.
Tala om demokratiskt underskott.

De borde läsa fördragen istället för att skriva en massa trams.

Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, EU-konstitutionen Intressant

Ja-sidan i ledningen

Enligt Forskningsgruppen för Samhälls och Informationsstuder, FSI är nu ja-sidan i ledningen för första gången sedan folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994. Enligt deras sätt att mäta är opinionen nu 41 Ja mot 39 Nej. (Andra undersökningar ger ännu sämre siffror.)

FSI noterar också att medborgarnas kunskaper om EU har minskat sedan folkomröstningen. Det är nog ingen tillfällighet.

Ja-sidans ökande stöd beror dock inte enbart på att kunskaperna om EU har minskat. Samhällsvetaren John Zaller har visat att allmänna opinionen har en tendens att följa politiska ledare och debattörer. Om opinionsbildarna på ena sidan av en fråga tystnar, eller om det bara ett fåtal som lyfter en fråga resulterar det i att opinionen glider över till att stödja det som framstår som konsensus-linjen. Det är ett välkänt fenomen.

I Sverige har ingen organisation på nej-sidan lagt någon kraft på att argumentera för ett utträde ur EU sedan valrörelsen 1998. Istället har alla resurser lagts på den dagaktuella och akuta politiska striderna om EMU, EU-konstitutionen med mera. Resultatet av denna extrema fokusering på det dagsaktuella är att EU-medlemskapet fått ett betydligt större stöd i opinonen.

Konsekvensen är att människor som tidigare varit tveksamma nu beskriver sig som EU-anhängare, och att några av de som tidigare stött tanken på utträde börjar tveka när kravet inte längre drivs. Vi har alltså den paradoxala förhållandet att alla opinionsundersökningar om det svenska folkets inställning till EMU och EU-grundlagen ger oss EU-kritiker skäl att jubla, samtidigt som siffrorna när det gäller EU-medlemskapet bara blir sämre och sämre.

Om man ser till undersökningarna i alla olika EU-frågor verkar det inte som om den nya utvecklingen är resultatet av något slags växande EU-entusiasm. Om det vore så skulle EU-grundlagen och EMU också bli mer populära, men så är inte fallet. När det gäller EMU verkar det istället som att nej-sidans övertag växer.

Om jag har rätt - och enligt John Zallers teori så har jag nog det - så är inte opinionsutvecklingen ett resultat av att EU har blivit mer populärt, utan en konsekvens av att EU-motståndarna har slutat tala om utträde.

Det är dags att vi skärper oss alltså.


Andra bloggar om: politik, EU, utträde ur EU

Rapport om den nya EU-grundlagen

Lagom i tid för nästa veckas toppmöte har miljöpartiet kommit ut med en rapport om vad den nya EU-grundlagen innebär.

Till att börja med vill jag tipsa om miljöpartiets PM om den nya EU-konstitutionen. I miljöpartiet gör vi så att PM officiellt anses komma från Partistyrelsens AU, men det är ju ingen hemlighet att det är jag och Ulf Holm som har skrivit det.

Vi kommer att omarbeta det till våren, så kommentarer är välkomna.


Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, EU-konstitutionen, miljöpartiet

Nattliga korrektur

Säga vad man vill om dubbelkoll och nattlig korrekturläsning, men visst är det skönt när det blir färdigt före tre-hugget?

Miljöpartiets PM om den nya EU-grundlagen kommer att presenteras på Kommundagarna.

EU hotar öppenheten

Dagens Nyheter skriver om att EU-kommissionen tar Sverige i örat för att vi lämnat ut handlingar om genteknik som svenska myndigheter anser faller under offentlighetsprincipen.

EU-kommissionen slår ner på svenska myndigheters sätt att lämna ut uppgifter. I värsta fall tvingas Sverige försvara offentlighetsprincipen i EU-domstolen.

Det här var en av de saker vi varnade för före folkomröstningen. Artikeln fortsätter:

Bland tunga svenska och internationella öppenhetslobbyister - däribland Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Transparency International och Svenska Helsingforskommittén - finns nu en oro för att regeringen inte tillräckligt hårt driver öppenhetsfrågorna gentemot EU och Europarådet.

Det är innebörden i ett brev med åtta undertecknare som i dagarna når statsminister Fredrik Reinfeldt, justitieminister Beatrice Ask, utrikesminister Carl Bildt och Europaminister Cecilia Malmström.

Brevskrivarna vänder sig mot vad de anser vara en för låg ambitionsnivå i Europarådets svensk-ledda arbete med en ny öppenhetskonvention, som ska sätta tröskeln för offentlighetslagstiftning för cirka 800 miljoner människor.

-Vi är också mycket oroade över att offentlighetsprincipen tycks ha försvunnit från det nya EU-dragets portalparagraf, säger advokat Ulf Öberg från Öberg & Associés, expert på EU och öppenhet och tidigare anställd i EU-domstolen.

-Det förslag som nu ligger på bordet är på flera punkter en försämring. Bland annat kan det tolkas som att öppenheten i EU:s institutioner inte ska gälla inkommande handlingar, sådant som skickats dit.

Det är bra att offenlighetslobbysiterna har vaknat upp och insett att det är problem med den nya EU-grundlagen.

Synd bara att den svenska regeringen hittils har varit mot alla förslag om att förbättra fördraget för att inte störa den så kallade "balansen". Det är paradoxalt nog bara vi EU-motståndare som jobbat för förbättringar. Räkna inte med att Reinfeldt tänker lyfta ett finger för öppenheten på EU-toppmötet i oktober.


Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, EU-konstitutionen, öppenhet

Folkomrösta om alliansfriheten

Dagens Nyheters analytiker Henrik Brors skriver om EU, Nato och alliansfriheten och hävdar det nya EU-fördraget innebär att Sverige överger alliansfriheten!

På den punkten håller han alltså med oss EU-kritiker. Vi har ju hela tiden hävdat att den nya EU-grundlagen är ett hot mot alliansfriheten. Det är ett av våra främsta skäl att kräva folkomröstning.

Men frågan är om DN på väg över till Nej-sidan, eller om de bara har råkat glömma bort att EU-konstitutionen föll i Holland och Frankrike?

Det lustiga med artikeln är nämligen att den är skriven som om den nya EU-grundlagen redan gäller.

Problemet är bara att den svenska Natodebatten egentligen är en gigantisk potemkinkuliss som döljer dramatisk förändringar av svensk säkerhetspolitik som pågått i många år.

Det största steget togs under ledning av Göran Persson och nyss nämnde Lars Danielsson när de 2003 deltog i de förhandlingar som i praktiken omvandlade EU till en försvarsallians. För så här formuleras Sveriges och övriga EU-länders gemensamma militära åtagande i EU-fördraget efter den uppgörelsen:

Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel.

Annars brukar det avgörande argumentet mot Natomedlemskap vara just att det skulle tvingas Sverige försvara ett annat medlemsland om det blir militärt angripet. Men ett sådant löfte har Sverige alltså gett till övriga EU-länder.

Nu ska det ändå sägas att regeringen egentligen inte ville ha med den här formuleringen i fördraget. Utrikesminister Laila Freivalds lät stenhård under förhandlingarna: Sverige kan aldrig acceptera ömsesidiga försvarsgarantier. Vi kräver en ändring!

Men i slutförhandlingen accepterade Göran Persson ändå förslagen. Även om det samtidigt skrevs in en brasklapp om att det skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.

Allt detta rapporterades ingående i DN då det begav sig, men det nya EU-åtagandet ledde ändå inte till någon större debatt.

Sverige kan alltså fortsätta kalla sig för militärt alliansfritt. Men om det innebär någon skillnad i ett skarpt läge då ett EU-land blir angripet är det ingen som vet.

Den nya EU-grundlagen har inte gått igenom än. Alliansfriheten är värd en folkomröstning!

Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen, EU-grundlagen, DN Intressant

Windows är inte alltid så dumt

Min sambo sitter vid sin PC och håller precis på att städa bort gamla dokument från 2004.

Windows frågar:

Vill du flytta EU-konstitutionen till papperskorgen?

Ja, tack.

Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen

Reflexion

Problemet med att kritisera människor för att de gjort något fel, är att de blir så irriterade på en när de inser att man har en poäng.

Men mer säger jag inte. :-)

"En politiker som bryr sig och tar ansvar"

Göteborgsmoderaten Göran Lindblad körde en personvalskampanj i valrörelsen 2006 under den ofantligt irriterande parollen "En politiker som bryr sig och tar ansvar." Som om de andra kandidaterna inte skulle bry sig.

Han blev dock mest känd för att haft sin valupptakt på en krog strax innan en uppvisning "hett baddräktsmodé".

Nu har han varit nere i Europarådets parlament och röstat för prostitution. Hans motivering är... hmm... antagligen ett försök att vara rolig.

Jag undrar vilken slogan han kommer att ha nästa val?


Rättelse:
Jag hade fel om Göran Lindblads personvalsslogan. Den korrekta lydelsen är naturligtvis: "En politiker som bryr sig och tar ställning!"

Notera det käcka utropstecknet.

Detta gör för övrigt DN-artikeln ännu roligare. Å ena sidan tar han ställning mot den svenska sexköpslagen i Europarådet, och å andra sidan tar han ställning för att den inte ska ändras i Sverige.

Många ställningstaganden blir det.


Andra bloggar om: politik, personval, Göran Lindblad

Helgen är räddad!

Den dagsfärska utgåvan av EU-konstitutionen Reformfördraget har precis utkommit på svenska i fyra dokument som inte är på mer än 256 sidor in alles.

Enligt ryktet innehåller den cirka 200 stilistiska förändringar jämfört med EU-konstitution så att folk som vill ska kunna påstå att innehållet har förändrats... Nåja, nu vet jag vad jag ska göra i helgen i alla fall.


Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen, EU-grundlagen

Årets motioner

Nu är den allmänna motionstiden över för den här gången, och under årets treveckors maraton har jag skrivit under cirka 30 motioner.

Motionerna om undantag från EMU, att utreda EU-medlemskapets kostnader, nej till EU-grundlagen, tillåta fildelning, förbjuda uranbrytning, sänka riksdagsarvodet, och höja studiemedlen är gamla bekantingar som uppdaterats. Helt nytt för i år är däremot att jag motionerar om en politik för lycka, bättre strandstädning och att Forum för Levande Historia ska läggas ned...

En annan bra motion - som Ulf författade delvis tack vare att Helene Stiernstrand i mp-Göteborg påminde mig om att den måste skrivas - handlar bland annat om att polisen inte ska ha rätt att gripa gömda flyktingbarn i skolan.

Vår partimotion om jämställdhet är för övrigt väldigt bra, och kommittémotionen om att friskolor som missköter sig ska kunna stängas direkt kommer nog att göra en del människor glada.

Så varför skriver vi då alla dessa motioner? Det krävs ju nästan ett mindre underverk för att oppositionens motioner inte ska bli avslagna på ren slentrian. I första hand handlar det om att visa var partiet står, väcka debatt, och tvinga de politiska motståndarna att avslöja var de står, som till exempelvis när det gäller uranbrytningen.

Och om förslagen i en motion är bra så finns det en hygglig chans att de kommer tillbaka i proposition från regeringen några år in i framtiden. Men det är i så fall en ren bonus.

Andra bloggar om: riksdagen, politik, allmänna motionstiden, motioner

Lena Melin borde lära sig det där med RSS

I dagens Aftonbladet ägnar Lena Melin en helsida i pappersversion åt att såga svenska politikers bloggar och uppmanar flera av dem att lägga ned. Peter Eriksson har visat handlingskraft eller något i den stilen och har faktiskt redan följt uppmaningen.

Det är förresten intressant att Lena Melin - en av Sveriges ledande journalister - inte verkar ha koll på hur dagens internet fungerar. Hon verkar till exempel aldrig ha hört talas om att man kan prenumerera på en blogg genom RSS. Bland annat påstår hon att:

"En blogg som inte lever varje dag är en död blogg."

Visst, så sent som förra året behövde man uppdatera en gång i veckan, men idag är RSS-tekniken så känd att det inte stämmer längre. Med tanke på det stora utbudet är det snarare en fara med att uppdatera för ofta.

Istället för att uppmana folk att uppdatera bloggen varje dag borde Lena Melin kanske skriva en ny artikel på temat om hur man till exempel kan använda Bloglines för att direkt får reda på när ens favoritbloggar har uppdaterats.


Andra bloggar om: politik, bloggar