Artikeln är intressant både i sig själv, och därför att resultaten undergräver en av huvudlinjerna i regeringens EU-argumentation.
Forskarna har intervjuvat 231 höga tjänstemän från samtliga medlemsstater och undersökt hur förhandlingsmönstren ser ut. Det är en uppföljare till en rapport från 2003 som jag brukade ha med när jag var ute och debatterade under EMU-omröstningen.
Rapportens slutsats är återigen att Sverige har ett mycket gott rykte som förhandlingspartner i EU. Även om små länders makt naturligtvis är begränsad så har Sverige varit anmärkningsvärt framgångsrikt när det gäller att bygga relationer till andra länder.
Forskarna drar slutsatsen att den förra regeringen skötte förhandlingsarbetet i Bryssel utmärkt, även om man inte kan utesluta att Sveriges framgångar beror mer på kulturella faktorer än på regeringens politik. Statsvetarna på Göteborgs universitet tvivlar dock på att det är möjligt att göra det bättre, och föreslår istället att fokus bör ligga på att bevara den position Sverige redan uppnått under den förra regeringen.
Europaminister Cecilia Malmström har klankat ner ett flertal gånger på den förra regeringen sätt att sköta arbetet nere i EU. Kritiken har varit orättvis och inte helt verklighetsanknuten. Bland annat har hon hävdat att regeringens sätt att sköta EU-frågorna varit passivt. Hon har också fört fram en konspirationsteori om att detta skulle bero på att regeringen samverkade med oss EU-motståndare i miljöpartiet och vänstern. Det kan inte vara kul för Malmström att hennes gamla kollegor från Statsvetenskapen i Göteborg nu presenterar forskning som visar på att resultaten varit anmärkningsvärt goda.
En annan slutsats författarna drar är att Sverige inte har förlorat något inflytande i EU som ett resultat av vårt nej till EMU, vilket Ja-sidan brukade skrämmas med under EMU-folkomröstningen.
Vi kan nu konstatera att dessa farhågor inte har besannats när det gäller ministerrådet. EMU-utanförskapet verkar inte innebära något handikapp vare sig för Sverige, Danmark eller Storbritannien.Vilket dock knappast kommer att hindra Ja-sidan från att påstå motsatsen inför nästa folkomröstning.
Inte heller har Frankrike eller Nederländerna tappat positioner i de informella nätverken trots nejen till det konstitutionella fördraget. Det vardagliga lagstiftningsarbetet i EU är rationellt sakfrågeinriktat och påverkas inte av den typen av faktorer.
Andra bloggar om: politik, EU, inflytande Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar