"Om jag inte är felunderrättad så är Mikael Odenberg lillebror faktiskt."Statsminister Reinfeldt avfärdar kritik om försvarsministern som symbol för ett storebrorssamhälle.
Andra bloggar om: politik, övervakningssamhället, Odenberg
18 juni 2007
Debatt på hög nivå
Hittade följande godbit i senaste numret av Riksdag och Departement.
Andra bloggar om: politik, övervakningssamhället, Odenberg
Andra bloggar om: politik, övervakningssamhället, Odenberg
Sossarna, Glistrup och EU-konstitutionen
Imorgon tisdag kl 9:00 och några timmar framåt ska EU-konstitutionen debatteras i Sveriges riksdag. Det är hela 16 talare uppskrivna för att få ordet, så man kan räkna med en lång debatt.
Till talarlistan har det anmält sig hela 6 sossar, vilket känns som fler än nödvändigt. I utskottet har de nämligen ställt upp helt bakom regeringens linje om att helst ingenting bör ändras i EU-konstiutionen, och att Sverige definitivt inte ska försöka få till stånd några förbättringar!
En av socialdemokraterna har dock gjort något för att försöka förbättra EU-konstitutionen. Jag tänker på fd talmannen Björn von Sydow som skrev en artikel på DN-debatt om att de nationella parlamenten borde få rätt att stoppa EU-förslag om en tredjedel av dem enas om att beslutet inte hör hemma på EU-nivån. Det är det förslaget som brukar beskrivas som att parlamenten får rätt att visa rött kort. Jag ser fram emot hans inlägg med största intresse.
Men resten av talarlistan får mig att tänka på historien om när den danske högerpopulisten Mogens Glistrup en gång i tiden ville spara ihop till skattesänkningar genom att lägga ner det danska försvaret. Istället föreslog han att det skulle ersättas med en telefonsvarare som upprepade på ryska: "Vi kapitulerar! Vi kapitulerar!"
Det ska bli spännande att se om sossarna verkligen behöver hela fem talare för att utföra det som Glistrup trodde sig kunna klara med en telefonsvarare.
Andra bloggar om: politik, EU, riksdagen, EU-konstitutionen Intressant
Till talarlistan har det anmält sig hela 6 sossar, vilket känns som fler än nödvändigt. I utskottet har de nämligen ställt upp helt bakom regeringens linje om att helst ingenting bör ändras i EU-konstiutionen, och att Sverige definitivt inte ska försöka få till stånd några förbättringar!
En av socialdemokraterna har dock gjort något för att försöka förbättra EU-konstitutionen. Jag tänker på fd talmannen Björn von Sydow som skrev en artikel på DN-debatt om att de nationella parlamenten borde få rätt att stoppa EU-förslag om en tredjedel av dem enas om att beslutet inte hör hemma på EU-nivån. Det är det förslaget som brukar beskrivas som att parlamenten får rätt att visa rött kort. Jag ser fram emot hans inlägg med största intresse.
Men resten av talarlistan får mig att tänka på historien om när den danske högerpopulisten Mogens Glistrup en gång i tiden ville spara ihop till skattesänkningar genom att lägga ner det danska försvaret. Istället föreslog han att det skulle ersättas med en telefonsvarare som upprepade på ryska: "Vi kapitulerar! Vi kapitulerar!"
Det ska bli spännande att se om sossarna verkligen behöver hela fem talare för att utföra det som Glistrup trodde sig kunna klara med en telefonsvarare.
Andra bloggar om: politik, EU, riksdagen, EU-konstitutionen Intressant
Folken vill rösta om EU-fördraget
Enligt en färsk opinionsundersökning från SIFO så vill nästan 6 av 10 svenskar ha en folkomröstning om det nya EU-fördraget. (Det vill säga EU-konstitutionen i lätt uppsminkad form.)
Den svenska opinionen vill ha en folkomröstning, och vi är inte ensamma. Enligt en undersöking av opinionen i de fem största EU-länderna Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien och Storbritannien så finns det en kraftig majoritet på 65 till 75% som är för folkomröstningar i de länder som inte ratificerat.
Den europeiska eliten är dock ytterst negativt ställd till tanken på att låta folket bestämma. Förra gången man lät de uttala sig så var det ju tvåländer som röstade mot konstitutionen och man var tvungen att ställa in flera folkomröstningar pga risken att ytterligare länder skulle rösta fel.
Det här med att låta folken vara med och bestämma är ett experiment som eliten inte är angelägen om att upprepa.
Lyckligtvis tyder dock det mesta på att det kommer att bli folkomröstningar i alla fall. Vad än eliten tycker.
Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen
Den svenska opinionen vill ha en folkomröstning, och vi är inte ensamma. Enligt en undersöking av opinionen i de fem största EU-länderna Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien och Storbritannien så finns det en kraftig majoritet på 65 till 75% som är för folkomröstningar i de länder som inte ratificerat.
Den europeiska eliten är dock ytterst negativt ställd till tanken på att låta folket bestämma. Förra gången man lät de uttala sig så var det ju tvåländer som röstade mot konstitutionen och man var tvungen att ställa in flera folkomröstningar pga risken att ytterligare länder skulle rösta fel.
Det här med att låta folken vara med och bestämma är ett experiment som eliten inte är angelägen om att upprepa.
Lyckligtvis tyder dock det mesta på att det kommer att bli folkomröstningar i alla fall. Vad än eliten tycker.
Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen
EU-regler kan ge fler kolkraftverk
Enligt en rapport från det danska miljöverket resulterar EU:s handel med utsläppsrätter i att det byggs fler koleldade kraftverk. Det är precis tvärtemot avsikten och kolkraftverken byggs istället för satsningar på vindkraft och annan hållbar energi.
Andra bloggar om: politik, klimat, EU, utsläppsrätter
Tidningen [Information] nämner som exempel Dong Energys planerade bygge av ett stort kolkraftverk i Greifswald vid den tyska Östersjökusten. I form av gratis CO2-kvoter bidrar Tyskland med motsvarande 60 procent av kapitalkostnaderna till byggen av nya koleldade verk.Grundproblemet är att utsläppsrätterna i EU delas ut gratis till de som förorenar. Den danska regeringen som vill försöka få till stånd en förändring. Finansminister Anders Borg har också uttalat sig positivt, men det är långtifrån säkert att de lyckas.
Också Danmark ger gratis kvoter om någon vill etablera nya verk eldade med fossilt bränsle, skriver Information.
Rapporten, som är utarbetad åt miljöverket, avslöjar hur EU-kvotreglerna saboterar sitt eget mål, att minska koldioxidutsläppen.
Andra bloggar om: politik, klimat, EU, utsläppsrätter
15 juni 2007
Ron Paul on The Colbert Report 6-13-07
Den här är riktigt kul. Jag skulle aldrig rösta på Ron Paul själv, men han är helt klart den bäste republikanen i presidentvalet. Här gör han en riktigt lysande insats i the Colbert Report.
Stephen Colbert är förresten något av det roligaste inom det politiska journalistiken just nu. Lätt förenklat så är han en parodi på den amerikanska TV-högerns åsiktsjournalister. Missa honom inte.
Göteborg är bäst i mp-Sverige!
Idag kom SCBs opinionsundersökning uppdelad på valkretsar. 6,1% av väljarna anger mp som bästa parti vilket är en uppgång på 0,2% och utgör det bästa resultatet i SCB sedan EU-folkomröstningens efterdyningar 1997. Det känns helt okej; inte minst med tanke på att undersökningen till stor del genomfördes innan kongressen och att vi har fortsatt gå upp sedan dess.
Den starkaste valkretsen i landet är återigen Göteborgs kommun där miljöpartiet ligger fortsatt stabilt på 11,5%. En blygsam, men ändå synnerligen tillfredställande uppgång på 0,3% från i höstas...
Osäkerhetsfaktorn är som vanligt stor när det gäller valkretssiffrorna, men med 95% säkerhet vet vi ändå att det verkliga stödet i Göteborg befinner sig inom 3,8% upp eller ner från 11,5%. Det faktum att vi legat mellan 11,2 och 11,5 i de två senaste mätningarna tyder dock på att de ligger ganska rätt.
Vi har fortfarande en liten bit kvar innan vi kommer upp till den fantastiska 12,8% vi fick i Göteborg i den mätning som följde på EU-valet 2004.
Andra bloggar om: politik, miljöpartiet, Göteborg, opinionsmätningar
Den starkaste valkretsen i landet är återigen Göteborgs kommun där miljöpartiet ligger fortsatt stabilt på 11,5%. En blygsam, men ändå synnerligen tillfredställande uppgång på 0,3% från i höstas...
Osäkerhetsfaktorn är som vanligt stor när det gäller valkretssiffrorna, men med 95% säkerhet vet vi ändå att det verkliga stödet i Göteborg befinner sig inom 3,8% upp eller ner från 11,5%. Det faktum att vi legat mellan 11,2 och 11,5 i de två senaste mätningarna tyder dock på att de ligger ganska rätt.
Vi har fortfarande en liten bit kvar innan vi kommer upp till den fantastiska 12,8% vi fick i Göteborg i den mätning som följde på EU-valet 2004.
Andra bloggar om: politik, miljöpartiet, Göteborg, opinionsmätningar
14 juni 2007
Smiter EU från sitt klimatansvar?
EU:s system för handel med utsläppsrätter, ETS, har enligt många bedömmare varit en ganska rejäl flopp under sin första period. Om man vill köpa en utsläppsrätt för år 2007 idag så är priset på den öppna marknaden någonstans i närheten av det löjeväckande 3 kronor per ton!
Optimister hävdar att fiaskot under den första periden är så pinsamt att EU verkligen måste anstränga sig för att få systemet att fungera inför nästa period. Det är möjligt att optimisterna har rätt.
Men Världsnaturfonden släppte igår rapporten "Emission Impossible" som visar att nio undersökta EU-länder kan klara sig undan kraven på utsläppsminskningar genom att köpa in billiga utsläppsrättigheter från tredje världen via det hårt kritiserade CDM-systemet. Rapporten uppskattar att länderna kan klara 88-100% av de sina utsläppsmål inom ETS via de projektbaserade flexibla mekanismerna.
Det är illa nog i sig. Om det stämmer betyder det att nödvändiga investeringar försenas, och att EUs utsläpp inte minskar. Det kommer i så fall att minska trycket på USA, Kina och Indien att göra något åt sina utsläpp.
Och med tanke på att det uppskattas att 20% av alla CDM-krediter kommer från projekt som är så behäftade med fel och brister att de starkt kan ifrågasättas om de ens minskar utsläppen i tredje världen, så är det ingen bra idé att köpa sig fri från sina förpliktelser genom CDM-systemet. Som det ser ut nu leder CDM-handeln sannolikt till att utsläppen ökar.
Läs mer: Inkompetens, bedrägeri och utsläppsrätter
Andra bloggar om: politik, EU, ETS, CDM, klimat Intressant
Optimister hävdar att fiaskot under den första periden är så pinsamt att EU verkligen måste anstränga sig för att få systemet att fungera inför nästa period. Det är möjligt att optimisterna har rätt.
Men Världsnaturfonden släppte igår rapporten "Emission Impossible" som visar att nio undersökta EU-länder kan klara sig undan kraven på utsläppsminskningar genom att köpa in billiga utsläppsrättigheter från tredje världen via det hårt kritiserade CDM-systemet. Rapporten uppskattar att länderna kan klara 88-100% av de sina utsläppsmål inom ETS via de projektbaserade flexibla mekanismerna.
Det är illa nog i sig. Om det stämmer betyder det att nödvändiga investeringar försenas, och att EUs utsläpp inte minskar. Det kommer i så fall att minska trycket på USA, Kina och Indien att göra något åt sina utsläpp.
Och med tanke på att det uppskattas att 20% av alla CDM-krediter kommer från projekt som är så behäftade med fel och brister att de starkt kan ifrågasättas om de ens minskar utsläppen i tredje världen, så är det ingen bra idé att köpa sig fri från sina förpliktelser genom CDM-systemet. Som det ser ut nu leder CDM-handeln sannolikt till att utsläppen ökar.
Läs mer: Inkompetens, bedrägeri och utsläppsrätter
Andra bloggar om: politik, EU, ETS, CDM, klimat Intressant
13 juni 2007
Musik inför morgondagens bordläggning
Imorgon kommer s+v+mp att rösta för bordläggning av beslutet om att ge FRA mer rätt att spionera på folk. Om inte borgarna lyckas trixa betyder det att förslaget skjuts upp ett år så att det opinionen och eftertanken får chans att påverka.
Och tills dess får ni hålla till godo med en favorit i repris från Den Nya Välfärden. Den trallvänliga danslåten "Sången om Storebror FRA".
Uppföljning: Bordläggningen gick alldeles utmärkt.
Andra bloggar om: politik, FRA
Och tills dess får ni hålla till godo med en favorit i repris från Den Nya Välfärden. Den trallvänliga danslåten "Sången om Storebror FRA".
Uppföljning: Bordläggningen gick alldeles utmärkt.
Andra bloggar om: politik, FRA
Piska och morot i centerpartiet
När man diskuterat miljöpolitiken med centerpartister det senaste åren har det sällan dröjt mer än några minuter innan de slängt ur sig någon variant på det infantila uttrycket "jag tycker bättre om morötter än om piskor."
Med det menar de att de föredrar styrmedel som bygger på positiva incitament (som tex subventioner), framför styrmedel i form av negativa incitament som till exempel högre skatt på eldningsolja. Det är det senare de brukar beskriva som "piskor".
Positiva styrmedel är alltid lättare att argumentera för inför opinionen, eftersom politikern då kan framstå som alla goda gåvors givare och att många väljare inte tänker på att det är de själva i egenskap av skattebetalare som ska betala för subventionerna. Olyckligtvis så är de positiva styrmedlen inte alltid så värst effektiva.
Negativa incitament är svårare att sälja in, men de fungerar av någon anledning betydligt bättre. Människor har till exempel slutat värma upp sina hus med eldningsolja tack vare den gröna skatteväxlingen som miljöpartiet drev igenom där vi höjde skatten på oljan och använde pengarna för att sänka skatten på arbete. Det fungerar.
Vi miljöpartister gillar både positiva och negativa styrmedel i miljöpolitiken. Båda behövs. Centerpartisterna försöker dock låtsas att man kan klara miljön enbart med morötter. Miljön är dock det enda området i hela politiken där de tror att det räcker! Man kan undra varför, men det har väl något med populism att göra.
Faktum är att de till och med upprätthåller disciplinen i sin egen riksdagsgrupp med både morot och piska.
Å ena sidan har man moroten i form av utsikten till fortsatt karriär, och å andra sidan partipiskan i form av hotet om att man inte får något inflytande. Jag är övertygad om att exempelvis Fredrik Federley i framtiden kommer att hålla med om att piskor faktiskt kan vara ganska effektiva.
För övrigt tycker jag det är fånigt av Centern att tvinga Federley att rösta mot sitt samvete i bordläggningsomröstningen om FRA som alla ändå vet kommer att vinnas av oppositionen. Partipiskor kan vara nödvändiga ibland för att upprätthålla interndemokratin, och så länge några partier tillämpar det måste alla andra också tillämpa det om de vill få igenom sin politik; men i det här fallet är det bara en poänglös maktdemonstration från centerledningens sida.
Personligen uppfattar Centerns agerande som rena tönteriet, men jag antar att centerledningen inte ser det på samma sätt.
Andra bloggar om: politik, FRA, Centern, Federley Intressant
Med det menar de att de föredrar styrmedel som bygger på positiva incitament (som tex subventioner), framför styrmedel i form av negativa incitament som till exempel högre skatt på eldningsolja. Det är det senare de brukar beskriva som "piskor".
Positiva styrmedel är alltid lättare att argumentera för inför opinionen, eftersom politikern då kan framstå som alla goda gåvors givare och att många väljare inte tänker på att det är de själva i egenskap av skattebetalare som ska betala för subventionerna. Olyckligtvis så är de positiva styrmedlen inte alltid så värst effektiva.
Negativa incitament är svårare att sälja in, men de fungerar av någon anledning betydligt bättre. Människor har till exempel slutat värma upp sina hus med eldningsolja tack vare den gröna skatteväxlingen som miljöpartiet drev igenom där vi höjde skatten på oljan och använde pengarna för att sänka skatten på arbete. Det fungerar.
Vi miljöpartister gillar både positiva och negativa styrmedel i miljöpolitiken. Båda behövs. Centerpartisterna försöker dock låtsas att man kan klara miljön enbart med morötter. Miljön är dock det enda området i hela politiken där de tror att det räcker! Man kan undra varför, men det har väl något med populism att göra.
Faktum är att de till och med upprätthåller disciplinen i sin egen riksdagsgrupp med både morot och piska.
Å ena sidan har man moroten i form av utsikten till fortsatt karriär, och å andra sidan partipiskan i form av hotet om att man inte får något inflytande. Jag är övertygad om att exempelvis Fredrik Federley i framtiden kommer att hålla med om att piskor faktiskt kan vara ganska effektiva.
För övrigt tycker jag det är fånigt av Centern att tvinga Federley att rösta mot sitt samvete i bordläggningsomröstningen om FRA som alla ändå vet kommer att vinnas av oppositionen. Partipiskor kan vara nödvändiga ibland för att upprätthålla interndemokratin, och så länge några partier tillämpar det måste alla andra också tillämpa det om de vill få igenom sin politik; men i det här fallet är det bara en poänglös maktdemonstration från centerledningens sida.
Personligen uppfattar Centerns agerande som rena tönteriet, men jag antar att centerledningen inte ser det på samma sätt.
Andra bloggar om: politik, FRA, Centern, Federley Intressant
EU-konstitutionen rubbar maktbalansen i EU
Det nya förslaget till röstviktning som föreslås i EU-konstitutionen stärker de stora medlemsländerna på bekostnad av de små, och den bekämpas kraftigt av framförallt Polen. Det har jag skrivit om förr.
I Open Europes nyhetsbrev idag hittade jag dessutom nedanstående. Som om det inte räckte med att förslaget gynnar de stora länderna så gör förslaget det dessutom betydligt lättare att driva igenom nya beslut. Men i praktiken så lyckas EU ta mängder av beslut redan idag. Förändringen behövs inte.
I Open Europes nyhetsbrev idag hittade jag dessutom nedanstående. Som om det inte räckte med att förslaget gynnar de stora länderna så gör förslaget det dessutom betydligt lättare att driva igenom nya beslut. Men i praktiken så lyckas EU ta mängder av beslut redan idag. Förändringen behövs inte.
On his blog, Libération journalist Jean Quatremer argues that Poland may be right to oppose the change in the voting weights, saying he believes “less and less that it is necessary, fair or useful.” He notes that “If this new system one day enters into force, it would increase the number of ‘winning coalitions’, in other words, the percentage of cases where a qualified majority can be found. Before Nice, this rate was at 7.8%. With Nice, it fell to 2%. With the Constitution, it would climb up to 12.8%.” He notes the recent study by Sciences Po which showed that the Council only actually takes votes in 20% of cases, and that, since enlargement in 2004, the number of legislative acts passed after the first reading went from 34% to 64%, and that the length of the legislative process was cut from a year and a half to a year. He says, “In other words, the machine works, even with the calamitous Nice Treaty.”Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen
12 juni 2007
Säg inte ja till en EU-armé
Jag har en debattartikel i dagens GT.
------------------------------------------------------------------------------
Debatt: Säg inte ja till en EU-armé
Regeringen har gjort stor sak av sitt motstånd mot att skriva in reglerna om EU:s utvidgning i den nya EU-konstitutionen. Reglerna, de så kallade Köpenhamnskriterierna, gäller visserligen redan i dag, men EU-minister Cecilia Malmström hävdar helt riktigt att om man skriver in något i fördraget så betyder det en hel del. Förhandlingsläget kan bli sämre, och det skulle kunna användas som ett verktyg av dem som vill försvåra utvidgningen.
Regeringen har stolt berättat för oss i riksdagen om hur man åkt runt bland EU:s huvudstäder och uppmärksammat andra länder på faran. Till och med jag tycker att de har gjort ett bra jobb i den här frågan.
Men när det gäller andra frågor så spelar det tydligen ingen roll för regeringen vad som skrivs in i fördraget. Detta visar sig tydligt när det gäller frågan om EU-armén. I dagens EU-fördrag finns det en formulering om att EU:s försvarspolitik ”skulle kunna” leda till ett EU-försvar. Det är inte bra, men i artikel 41.2 i EU-konstitutionen föreslås att den i stället ska förändras, så att den gemensamma försvarspolitiken ”kommer att leda till ett gemensamt försvar, så snart medlemsstaterna med enhällighet har beslutat detta.”
Om man ändrar från ”skulle kunna” till ”kommer att” så är det ingen detalj. Det är ett principbeslut om att EU ska få en egen armé.
Frågan om när, återstår visserligen att diskutera, men om principbeslutet väl är fattat kommer det att bli mycket svårare att hålla emot.
En annan av de nya skrivningarna i fördraget förpliktigar med-lemsstaterna att ständigt förbättra sin militära förmåga (artikel 41.3). Som miljöpartist tycker jag det är obegripligt hur någon kan komma på tanken att vilja skriva in ett förbud mot nedrustning i en grundlag, men det ingår tyvärr i den EU-konstitution regeringen vill att vi ska anta.
Jag är övertygad om att regeringen skulle kunna få bort de här skrivningarna genom skickligt förhandlingsarbete, men underligt nog så vill regeringen inte ens diskutera frågan. Det är en märklig attityd. När det gäller vissa frågor är det oerhört viktigt för regeringen vad som skrivs in i fördraget, men när det gäller ett principbeslut om att vi ska gå med på en EU-armé så bryr sig regeringen platt intet. Varför?
Max Andersson
Max Andersson (mp) är riksdagsledamot för Göteborg och ledamot i Sammansatta Konstitutions- och Utrikesutskottet.
Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen Intressant
------------------------------------------------------------------------------
Debatt: Säg inte ja till en EU-armé
Regeringen har gjort stor sak av sitt motstånd mot att skriva in reglerna om EU:s utvidgning i den nya EU-konstitutionen. Reglerna, de så kallade Köpenhamnskriterierna, gäller visserligen redan i dag, men EU-minister Cecilia Malmström hävdar helt riktigt att om man skriver in något i fördraget så betyder det en hel del. Förhandlingsläget kan bli sämre, och det skulle kunna användas som ett verktyg av dem som vill försvåra utvidgningen.
Regeringen har stolt berättat för oss i riksdagen om hur man åkt runt bland EU:s huvudstäder och uppmärksammat andra länder på faran. Till och med jag tycker att de har gjort ett bra jobb i den här frågan.
Men när det gäller andra frågor så spelar det tydligen ingen roll för regeringen vad som skrivs in i fördraget. Detta visar sig tydligt när det gäller frågan om EU-armén. I dagens EU-fördrag finns det en formulering om att EU:s försvarspolitik ”skulle kunna” leda till ett EU-försvar. Det är inte bra, men i artikel 41.2 i EU-konstitutionen föreslås att den i stället ska förändras, så att den gemensamma försvarspolitiken ”kommer att leda till ett gemensamt försvar, så snart medlemsstaterna med enhällighet har beslutat detta.”
Om man ändrar från ”skulle kunna” till ”kommer att” så är det ingen detalj. Det är ett principbeslut om att EU ska få en egen armé.
Frågan om när, återstår visserligen att diskutera, men om principbeslutet väl är fattat kommer det att bli mycket svårare att hålla emot.
En annan av de nya skrivningarna i fördraget förpliktigar med-lemsstaterna att ständigt förbättra sin militära förmåga (artikel 41.3). Som miljöpartist tycker jag det är obegripligt hur någon kan komma på tanken att vilja skriva in ett förbud mot nedrustning i en grundlag, men det ingår tyvärr i den EU-konstitution regeringen vill att vi ska anta.
Jag är övertygad om att regeringen skulle kunna få bort de här skrivningarna genom skickligt förhandlingsarbete, men underligt nog så vill regeringen inte ens diskutera frågan. Det är en märklig attityd. När det gäller vissa frågor är det oerhört viktigt för regeringen vad som skrivs in i fördraget, men när det gäller ett principbeslut om att vi ska gå med på en EU-armé så bryr sig regeringen platt intet. Varför?
Max Andersson
Max Andersson (mp) är riksdagsledamot för Göteborg och ledamot i Sammansatta Konstitutions- och Utrikesutskottet.
Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen Intressant
11 juni 2007
Man ska inte tro på opinionsmätningar, men...
Man ska inte tro på för mycket på opinionsmätningar, men det känns ändå rätt skönt när miljöpartiet får 8,2%. Så här stora har vi inte varit på mer än tio år. På den tiden var det EU-frågorna som lyfte oss. Nu är det klimatet.
När det gäller andra partier så ligger vänsterpartiet och kd under riksdagsspärren i den här mätningen. Att kd fortfarande ligger under spärren är anmärkningsvärt. Om kd får några mätningar till på den här nviån är det dags för partiledningen att bli rejält orolig.
Att Vänsterpartiet gör en tillfällig dipp under fyraprocentspärren under ett mellanvalsår är visserligen något som media har haussat upp en hel del, men det är inget att oroa sig över. Det är fullt normalt för partiets post-Schymanistiska period. De kommer igen. Och i nästa valrörelse kommer Lasse Ohly dessutom ha hunnit arbeta in sig. Jag är lite orolig för att han kommer att succé.
Någonstans i bakhuvudet har jag förresten för mig att det brukar vara just vid den här tiden på året som vänstern dippar under 4%. Jag vet inte om det beror på något slags säsongsbetonad mediaskugga, eller om det är det vackra sommarvädret som får 0,3% av väljarkåren att bli på så gott humör att de byter parti. Men oavsett hur det än är med det så kommer de att ha återvänt lagom till höstrusket.
Kristdemokraterna däremot har skäl att vara oroliga.
Andra bloggar om: politik, opinionsmätningar, miljöpartiet, vänsterpartiet, kristdemokraterna
När det gäller andra partier så ligger vänsterpartiet och kd under riksdagsspärren i den här mätningen. Att kd fortfarande ligger under spärren är anmärkningsvärt. Om kd får några mätningar till på den här nviån är det dags för partiledningen att bli rejält orolig.
Att Vänsterpartiet gör en tillfällig dipp under fyraprocentspärren under ett mellanvalsår är visserligen något som media har haussat upp en hel del, men det är inget att oroa sig över. Det är fullt normalt för partiets post-Schymanistiska period. De kommer igen. Och i nästa valrörelse kommer Lasse Ohly dessutom ha hunnit arbeta in sig. Jag är lite orolig för att han kommer att succé.
Någonstans i bakhuvudet har jag förresten för mig att det brukar vara just vid den här tiden på året som vänstern dippar under 4%. Jag vet inte om det beror på något slags säsongsbetonad mediaskugga, eller om det är det vackra sommarvädret som får 0,3% av väljarkåren att bli på så gott humör att de byter parti. Men oavsett hur det än är med det så kommer de att ha återvänt lagom till höstrusket.
Kristdemokraterna däremot har skäl att vara oroliga.
Andra bloggar om: politik, opinionsmätningar, miljöpartiet, vänsterpartiet, kristdemokraterna
08 juni 2007
Mark Fiore om USA:s nya amnestilagar
Mark Fiore har gjort en Flashfilm som debatten i USA kring förslaget om amnesti för illegala invandrare. Den bör definitivt inte missas!
Andra bloggar om: politik, USA
Andra bloggar om: politik, USA
Nederlag för klimatet på G8-mötet
Om mänskligheten ska lyckas hejda den globala uppvärmningen behöver vi minska utsläppen med 60-80% fram till år 2050. Om vi inte gör detta är det risk att temperaturen ökar med mer än 2% och att processen blir självförstärkande när metangaserna frigörs ur permafrosten och Amazonskogen torkar ut.
Det finns de som påstår att G8-mötet var en framgång för klimatet. Men jag har väldigt svårt att se hur löftet om att man ska ta förslaget om att minska utsläppen med hälften till 2050 "i beaktande" kan ses som en framgång. Förbundskansler Merkel har visserligen påstått att det är det, men det bör ses som ett utslag av den politiska toppmöteslogiken att en regeringsschefer som inte vill framstå som misslyckad måste påstå att de vunnit även de gånger de har förlorat.
Man bör komma ihåg att förslaget om att halvera utsläppen till 2050 är otillräckligt redan i sig. Och nu ska det bara beaktas. Om man ser det som ett framsteg så har man väldigt blygsamma ambitioner.
Andra bloggar om: politik, klimat
Det finns de som påstår att G8-mötet var en framgång för klimatet. Men jag har väldigt svårt att se hur löftet om att man ska ta förslaget om att minska utsläppen med hälften till 2050 "i beaktande" kan ses som en framgång. Förbundskansler Merkel har visserligen påstått att det är det, men det bör ses som ett utslag av den politiska toppmöteslogiken att en regeringsschefer som inte vill framstå som misslyckad måste påstå att de vunnit även de gånger de har förlorat.
Man bör komma ihåg att förslaget om att halvera utsläppen till 2050 är otillräckligt redan i sig. Och nu ska det bara beaktas. Om man ser det som ett framsteg så har man väldigt blygsamma ambitioner.
Andra bloggar om: politik, klimat
Det hade aldrig hänt i Göteborg
Europaportalen har sett ett nyhetsvärde i att rapportera om en lustig incident på en kurs för blivande statsvetare i huvudstaden på östkusten.
Saken gäller ett seminarium där studenterna skulle diskutera demokratin och EU visade sig att ingen av de 12 närvarande visste namnet på vem som är Sveriges EU-minister. Faktum är att ingen av de närvarande ens visste att Sverige har en EU-minister.
Om inte av andra skäl så därför att de är väldigt noggranna med att berätta för nya studenter var EU-ministern jobbade förut.
Andra bloggar om: politik, EU, Cecilia Malmström
Saken gäller ett seminarium där studenterna skulle diskutera demokratin och EU visade sig att ingen av de 12 närvarande visste namnet på vem som är Sveriges EU-minister. Faktum är att ingen av de närvarande ens visste att Sverige har en EU-minister.
En student ansåg att det skulle vara bra om Sverige tillsatte en EU-minister. Läraren frågade då om Sverige hade en EU-minister och om någon visste namnet på personen. Men när ingen svarat efter 20 sekunder fick han själv säga att hon hette Cecilia Malmström.Det är givetvis en helt korrekt analys. Men som gammal student på statsvetenskapen i Göteborg måste jag konstatera att det aldrig hade hänt där.
—Vi som jobbar med EU-frågor har nog svårt att föreställa oss hur obekant den svenska EU-politiken egentligen är, förklarar en förvånad seminarielärare till Europaportalen.
Om inte av andra skäl så därför att de är väldigt noggranna med att berätta för nya studenter var EU-ministern jobbade förut.
Andra bloggar om: politik, EU, Cecilia Malmström
07 juni 2007
7,0%
Vi börjar bli vana vid mätresultat som utropar miljöpartiet till tredje största parti, men den här gången kan man vara stolt över både siffran och placeringen.
I mätningen som kommer från Sentio har förresten s+v+mp 54,8% gentemot regeringens 39,3%.
Andra bloggar om: politik, opinionsmätningar, miljöpartiet
I mätningen som kommer från Sentio har förresten s+v+mp 54,8% gentemot regeringens 39,3%.
Andra bloggar om: politik, opinionsmätningar, miljöpartiet
04 juni 2007
Inkompetens, bedrägeri och utsläppsrätter
Skandalen med Kyotoprotokollets sk Clean Development Mechanism (CDM) börjar nu äntligen uppmärksammas.
Enligt the Guardian hävdar en ledande gestalt i branschen att det är fel på 20% av de utsläppsrättigheter som redan sålts. Enligt en av CDM-systemets egna experter borde vart tredje projekt i Indien aldrig ha fått godkännande. I vissa fall kanske det inte är fråga om inkompetens utan om rena bedrägerier.
Vi vet tyvärr inte hur illa det är ställt. Men det ser inte bra ut.
Tanken med CDM är att företag i den rika världen ska kunna slippa minska sina egna utsläpp genom att istället finansiera projekt som minskar utsläppen i länder tredje världen. Rent praktiskt går det till så att när ett nytt projekt som sägs minska utsläppen fått godkännande av CDM så får det rätt att sälja "nya" utsläppsrätter till den rika världen. Det ser kanske bra ut i teorin, men om det nya projektet inte fungerar som det är tänkt och inte leder till utsläppsminskningar i verkligheten, så innebär systemet att utsläppen ökar.
Ett enkelt exempel på ett CDM-projekt är en fabrik i tredje världen som slutar använda kol, och istället går över till gasdrift. Det är effektivare, och släpper ut mindre koldioxid. Problemet är bara hur man ska kunna veta att projektet inte skulle ha gått över till gasdrift i alla fall?
CDM-systemet bygger på att man gör mer eller mindre intelligenta gissningar om hur många CO2-equivalenter som man lyckas spara genom en viss insats. De gissningarna har ett visst drag av godtycklighet. Till att börja med måste kalkylerna försöka bedöma vad som händer ifall projektet inte får stöd av CDM-systemet. Det är svårt. I fallet Indien säger en närmare analys att vart tredje godkänt projekt skulle ha genomförts ändå. Problemen slutar inte heller där. Projektens kalkyler blir också olika beroende på något så svårförutsägbart som hur den ekonomiska utvecklingen ser ut i framtiden.
Ett stort problem i det här sammanhanget är att vare sig säljaren eller köparen av utsläppsrättigheterna från ett CDM-projekt har något ekonomiskt intresse av att se till att utsläppsminskningarna äger rum i verkligheten. Man måste därför lita till en konsult för att verifiera kvaliteten på projekten. Men hur stort intresse har konsulten av att komma fram till det negativa resultatet att ett projekt inte förtjänar några CDM-krediter? I praktiken har konsulten ofta möjlighet att välja sina antaganden så att de ger ett önskat resultat.
I världen idag finns det idag 17 företag som sysslar med den här verksamheten. Undersökningen som Guardian rapporterar om visar att minst tre av dem är inkompetenta. Man har också avsöjat fall av att det rapporterats in rena bluffdata.
Artikeln är bitvis ganska roande:
Vill du läsa mer om detta fascinerande ämne rekommenderar jag för övrigt boken Carbon Trading. Den är lång, men läsvärd.
Läs mer: CDM lovar att sköta sig bättre.
Andra bloggar om: klimat, politik, utsläppsrättigheter, CDM Intressant
Enligt the Guardian hävdar en ledande gestalt i branschen att det är fel på 20% av de utsläppsrättigheter som redan sålts. Enligt en av CDM-systemets egna experter borde vart tredje projekt i Indien aldrig ha fått godkännande. I vissa fall kanske det inte är fråga om inkompetens utan om rena bedrägerier.
Vi vet tyvärr inte hur illa det är ställt. Men det ser inte bra ut.
Tanken med CDM är att företag i den rika världen ska kunna slippa minska sina egna utsläpp genom att istället finansiera projekt som minskar utsläppen i länder tredje världen. Rent praktiskt går det till så att när ett nytt projekt som sägs minska utsläppen fått godkännande av CDM så får det rätt att sälja "nya" utsläppsrätter till den rika världen. Det ser kanske bra ut i teorin, men om det nya projektet inte fungerar som det är tänkt och inte leder till utsläppsminskningar i verkligheten, så innebär systemet att utsläppen ökar.
Ett enkelt exempel på ett CDM-projekt är en fabrik i tredje världen som slutar använda kol, och istället går över till gasdrift. Det är effektivare, och släpper ut mindre koldioxid. Problemet är bara hur man ska kunna veta att projektet inte skulle ha gått över till gasdrift i alla fall?
CDM-systemet bygger på att man gör mer eller mindre intelligenta gissningar om hur många CO2-equivalenter som man lyckas spara genom en viss insats. De gissningarna har ett visst drag av godtycklighet. Till att börja med måste kalkylerna försöka bedöma vad som händer ifall projektet inte får stöd av CDM-systemet. Det är svårt. I fallet Indien säger en närmare analys att vart tredje godkänt projekt skulle ha genomförts ändå. Problemen slutar inte heller där. Projektens kalkyler blir också olika beroende på något så svårförutsägbart som hur den ekonomiska utvecklingen ser ut i framtiden.
Ett stort problem i det här sammanhanget är att vare sig säljaren eller köparen av utsläppsrättigheterna från ett CDM-projekt har något ekonomiskt intresse av att se till att utsläppsminskningarna äger rum i verkligheten. Man måste därför lita till en konsult för att verifiera kvaliteten på projekten. Men hur stort intresse har konsulten av att komma fram till det negativa resultatet att ett projekt inte förtjänar några CDM-krediter? I praktiken har konsulten ofta möjlighet att välja sina antaganden så att de ger ett önskat resultat.
I världen idag finns det idag 17 företag som sysslar med den här verksamheten. Undersökningen som Guardian rapporterar om visar att minst tre av dem är inkompetenta. Man har också avsöjat fall av att det rapporterats in rena bluffdata.
Artikeln är bitvis ganska roande:
One source who has been working closely with the CDM board had seen some companies filing reports with "all kinds of basic errors which make you wonder if they have any idea what they're doing". They included an entire report in a foreign language when basic rules require it to be in English; submitting a report containing remarks such as "we must check this before we submit the report".Det känns ju inte helt förtroendeingivande.
Other errors are said to be more serious, including conjuring up numbers when projects on the ground failed to provide them; giving a green light to commercial projects which make no contribution to reducing greenhouse gases; and approving existing projects which cannot claim to be part of the drive to cut emissions.En fråga som inte ställs i artikeln är varför CDM-systemet hitills har varit så slappt gentemot företagen. Det finns en viss oro i miljörörelsen över att CDM-systemet tagit lätt på kvalitetskraven i medvetenhet om att alltför höga krav skulle kunna resultera i att tillgången på nya utsläppsrättigheter blir starkt begränsad. Oavsett hur det är med det så är min bedömning att systemet är feltänkt redan från början.
Most of the concern is around the crucial CDM test of "additionality" - proof that a project is delivering cuts in greenhouse gases that would not otherwise have happened. In an unpublished report, one of the CDM board's expert advisers, Axel Michaelowa, examined all 52 Indian projects which had been registered up to May 2006 and found that a third of them failed this additionality test.
Mr Michaelowa found evidence of projects supplying false information which was then accepted by the companies who were supposed to check it. In one case cited in the report, he accuses an Indian company of making statements which were "blatantly false". Despite his protests, that scheme was approved.
Vill du läsa mer om detta fascinerande ämne rekommenderar jag för övrigt boken Carbon Trading. Den är lång, men läsvärd.
Läs mer: CDM lovar att sköta sig bättre.
Andra bloggar om: klimat, politik, utsläppsrättigheter, CDM Intressant
01 juni 2007
En delseger för valarna
Den internationella valfångstkommissionen, IWC:s möte i Alaska resulterade i en mindre seger för valarna. Förslagen om att luckra upp förbudet mot kommersiell valjakt röstades ned, och istället blev det en förstärkning av förbudet. Det verkar också som att Sverige ändrade sig och röstade rätt till slut.
Men allt är inte bra. Förbudet skulle kunna förstärkas ytterligare, och frågan om vad man ska göra för att lösa problemet med att 300000 valar dör varje år för människohand som bifångster eller i kollissioner diskuterades inte ens. Greenpeace kommer att fortsätta arbetet för valarna, och bland annat kämpa för att få till stånd marina reservat av tillräcklig storlek.
Japan var dock som vanligt missnöjd med IWC:s resultat, och igår hotade japanerna att lämna valfångstkommissionen. Det är lite av en tradition att de hotar med det efter mötena, och det behöver inte tas på allvar. Japan skulle inte ha råd med de internationella sanktioner och konsumentbojkotter som det skulle resultera i.
Och det här är relevant även i ett större sammanhang när det gäller frågan om hur världen ska se ut i framtiden.
Det finns de som har ett provinsiellt eurocentriskt perspektiv och som tror att EUs överstatlighet är någon form av lösning på de globala problemen. Men man måste komma ihåg att det ju inte är överstatlighet som har räddat valarna från utrotning fram till nu. Valarna har räddats genom mellanstatligt samarbete, och understatlig opinionsbildning. Det fungerar inte perfekt, men det fungerar. Och av de två så är det opinionsbildningen som är det i särklass viktigaste.
När det gäller globala problem så är det understatlighet och mellanstatlighet som är de framkomliga vägarna för att hitta en lösning. Det är så vi kommer att lösa frågan om klimatet också.
Andra bloggar om: politik, IWC, valjakt Intressant
Men allt är inte bra. Förbudet skulle kunna förstärkas ytterligare, och frågan om vad man ska göra för att lösa problemet med att 300000 valar dör varje år för människohand som bifångster eller i kollissioner diskuterades inte ens. Greenpeace kommer att fortsätta arbetet för valarna, och bland annat kämpa för att få till stånd marina reservat av tillräcklig storlek.
Japan var dock som vanligt missnöjd med IWC:s resultat, och igår hotade japanerna att lämna valfångstkommissionen. Det är lite av en tradition att de hotar med det efter mötena, och det behöver inte tas på allvar. Japan skulle inte ha råd med de internationella sanktioner och konsumentbojkotter som det skulle resultera i.
Och det här är relevant även i ett större sammanhang när det gäller frågan om hur världen ska se ut i framtiden.
Det finns de som har ett provinsiellt eurocentriskt perspektiv och som tror att EUs överstatlighet är någon form av lösning på de globala problemen. Men man måste komma ihåg att det ju inte är överstatlighet som har räddat valarna från utrotning fram till nu. Valarna har räddats genom mellanstatligt samarbete, och understatlig opinionsbildning. Det fungerar inte perfekt, men det fungerar. Och av de två så är det opinionsbildningen som är det i särklass viktigaste.
När det gäller globala problem så är det understatlighet och mellanstatlighet som är de framkomliga vägarna för att hitta en lösning. Det är så vi kommer att lösa frågan om klimatet också.
Andra bloggar om: politik, IWC, valjakt Intressant
"Duktig pojke, Fredrik Reinfeldt"
Dagens Nyheter rapporterar andäktigt om Reinfeldts Tysklandsresa.
Det faktum att Alliansen gick till val på "ett smalare men vassare EU" och att man sagt sig vilja begränsa EUs makt verkar har glömts bort både av DN och regeringen.
För det är faktiskt nu under förhandlingarna om det nya EU-fördraget som man har chansen att uppfylla löftet om att minska EUs makt. Eller som borgarna föredrar att uttrycka det: försöka få EU att koncentrera sig på gränsöverskridande frågor. Men på den fronten har regeringen inte gjort någonting. Som framgår av Cecilia Malmströms svar på mina frågor i Sveriges riksdag så vill man inte ens försöka.
Istället åker Reinfeldt runt i medlemsländerna och försöker övertala motsträviga regeringar att gå med på att köpa den EU-konstitution som redan har blivit nedröstad två gången i dess nya fräscha förpackning.
Det är tydligt att Reinfeldt anstränger sig för att vara en duktig pojke. Det vore bättre om han ansträngde sig för att uppfylla sitt vallöfte.
Lästips för oss som gillar dåliga skämt: Ali Esbati om DN-artikeln.
Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen Intressant
Statsminister Fredrik Reinfeldt var på Berlinbesök på torsdagen och fick beröm av Angela Merkel. Om alla vore som han skulle det vara det lätt att vara EU-ordförande.Berömmet är inte helt oförtjänt. Regeringen Reinfeldt har varit en synnerligen aktiv nickedocka som gått med på nästan allt Tyskland föreslår.
Det faktum att Alliansen gick till val på "ett smalare men vassare EU" och att man sagt sig vilja begränsa EUs makt verkar har glömts bort både av DN och regeringen.
För det är faktiskt nu under förhandlingarna om det nya EU-fördraget som man har chansen att uppfylla löftet om att minska EUs makt. Eller som borgarna föredrar att uttrycka det: försöka få EU att koncentrera sig på gränsöverskridande frågor. Men på den fronten har regeringen inte gjort någonting. Som framgår av Cecilia Malmströms svar på mina frågor i Sveriges riksdag så vill man inte ens försöka.
Istället åker Reinfeldt runt i medlemsländerna och försöker övertala motsträviga regeringar att gå med på att köpa den EU-konstitution som redan har blivit nedröstad två gången i dess nya fräscha förpackning.
Det är tydligt att Reinfeldt anstränger sig för att vara en duktig pojke. Det vore bättre om han ansträngde sig för att uppfylla sitt vallöfte.
Lästips för oss som gillar dåliga skämt: Ali Esbati om DN-artikeln.
Andra bloggar om: politik, EU, EU-konstitutionen Intressant
Utträdets fördelar
Här är min artikel om fördelarna med utträde som publicerades i Stockholms Fria Tidnings serie om alternativen till EU.
------------------------------------------------------------------
Det finns mycket som kan skrivas om alternativen till EU. Det jag vill göra här är att titta närmare på hur ett Sverige utanför EU skulle kunna se ut, och vilka konkreta fördelar det skulle föra med sig.
Innan jag börjar är det väl säkert en och annan läsare som undrar om det verkligen är möjligt att lämna EU. Svaret på det är otvetydigt ja. Sådana frågor regleras i Wienkonventionen från 1969, och faktum är att Grönland redan har lämnat EU. Svårigheten ligger inte på det juridiska planet, utan i att få riksdagen att besluta om en folkomröstning. I dag kan ett sådant beslut kännas avlägset, men den sortens saker kan ändra sig. Om EU blir rejält impopulärt, till exempel genom att EMU kollapsar eller att EU:s militära insatsstyrkor dras in i ett misslyckat krig (som USA i Irak) så blir frågan aktuell igen. Om opinionsstödet är starkt kan en folkomröstning mycket väl bli resultatet av en regeringsförhandling. Man ska inte heller utesluta att något av de stora partierna utlyser folkomröstning som ett sätt att hantera intern splittring. Sådana saker har hänt förr.
Svenska exempel inkluderar både kärnkraften, EMU och EU-omröstningen. I valet i Storbritannien 1975 utlovade de "Europavänliga" socialdemokraterna en folkomröstning om utträde, för att vinna röster. Tyvärr vann de inte bara det valet utan också i folkomröstningen.
Den här artikeln utgår från att Sverige lyckas lämna EU - exakt hur är inte så viktigt - och att EU kvarstår ungefär som tidigare. Vilka fördelar och nackdelar skulle vi ha av det?
• Makten kommer närmare människorna. Den största fördelen är så grundläggande att den kan tyckas självklar. Utanför EU får vi större frihet att göra det vi själva vill. Vi behöver inte lyda de beslut som EU-kommissionen någon gång lyckats baxa genom EU:s beslutsprocedur, utan vi får möjlighet att utforma lagar och regler som vi själva anser lämpliga. Det handlar helt enkelt om självstyre.
När Sverige stiftar lag, så kommer det inte alltid bli så som jag önskar, men det kommer att stämma betydligt bättre med värderingarna hos de flesta av oss som bor här i landet än om lagarna stiftas i Bryssel. När makten ligger så nära människorna som möjligt blir besluten bättre.
I ett självständigt Sverige kommer de valda politikerna också att vara ansvariga för den förda politiken. Man kommer inte längre att kunna vifta undan kritik mot dåliga lagar, som till exempel förbudet mot fildelning, genom att skylla på att det är något vi måste göra för att uppfylla ett EU-direktiv.
Utanför EU kommer väljarna att få det lättare att påverka politiken. Väljarnas makt är betydligt starkare i de frågor som avgörs på nationell nivå än när det är EU som bestämmer. En svensk opinion på, låt oss säga 50 000, irriterade väljare är ett problem för en regering som önskar bli omvald. Svenska val är så jämna att en sådan opinion kan tvinga en regering att backa - och jag hoppas se flera exempel på detta de kommande åren - men att få igenom en ändring av ett beslut i EU:s ministerråd är oerhört svårt. Där tas besluten antingen med cirka två tredjedelsmajoritet, eller med enhällighet. Om det är majoritetsröstning som gäller måste man få regeringar som innehar minst en tredjedel av rösterna att byta åsikt. Det är svårt. Om beslutet togs i enhällighet måste man få samtliga EU-länder att ändra sig. Besluten i EU är huggna i sten, och det behövs enorma ansträngningar för att ändra dem. I ett Sverige som står fritt från EU kommer det att bli oerhört mycket enklare för vanliga medborgare att påverka politiken.
Miljön behöver föregångare. Ett av de största problemen med EU är att de håller oss tillbaka. Det här problemet är allra mest uppenbart i miljöpolitiken. EU tillämpar principen att en vara, till exempel ett bekämpningsmedel som är tillåten i ett EU-land ska vara tillåten i alla. Det är resultatet av att företagens önskan om en fri inre marknad har satts före miljön. Länder får inte gå före, och det är ett problem. De stora internationella framgångarna har ofta kommit genom att någon gått före, och röjt vägen. Det mest berömda exemplet är Kalifornien som tog beslut om hårdare avgaskrav på bilarna under 80-talet, och tvingade fram utvecklingen av katalysatorer. Resten av världen tog efter. Kalifornien är en delstat i USA och alltså inte med i EU:s inre marknad, så de hade möjlighet att göra detta. Världens miljö behöver föregångare. Helt enkelt därför att det är så mycket enklare att argumentera för ett förslag när man kan visa att det redan är prövat och fungerar bra.
Om Sverige lämnar EU skulle vi kunna gå före med hårdare lagstiftning på miljöområdet och stimulera utvecklingen av bättre alternativ.
Sverige är ett rikt land, med en stark miljörörelse, och vi har råd att satsa. Särskilt med tanke på att satsningar på miljövänlig teknik har en tendens att betala sig själva genom ökade exportinkomster och fler jobb när folk vill köpa ens produkter. Om vi lämnar EU skulle vi visserligen inte längre kunna lägga våra röster i rätt vågskål de gånger ministerrådet stiftar lagar för hela EU, men man måste fråga sig hur tungt 10 röster av 345 verkligen väger. EU:s gemensamma miljöpolitik måste dessutom alltid anpassa sig efter de fattigaste medlemsländerna, och då är det svårt att vara radikal. Bra miljö kostar pengar och många medlemsländer kan inte eller vill inte prioritera nya utgifter. Det är ett av skälen till att kemikalieförslaget Reach har blivit så urvattnat. När många länder ska göra saker tillsammans måste man anpassa takten efter dem som vill röra sig långsammast. Sverige skulle kunna göra mer för miljön som föregångare utanför EU.
EU håller oss tillbaka. På den tiden när miljöpartiet, vänstern och socialdemokraterna styrde Sverige hände det då och då att vi kom överens om saker som EU helt oväntat beslutade sig för att förhindra. Det mest kända exemplet är torskstoppet 2002. När vi beslutat att stoppa fisket i svenska vatten, i ett försök att rädda torsken från utrotning, hindrade kommissionen detta med hänvisning till att det bara är EU som ska bestämma över fisket. Om det fortfarande finns torsk kvar den dag Sverige lämnar EU är jag rädd att ett av regeringens första beslut måste bli att införa torskstopp.
Ett mindre känt exempel är att överenskommelsen om att avskaffa momsen på Krav-mat hindrades med hänvisning till att det skulle vara svårt med hänsyn till EU:s regler. Samma problem gör det svårt att subventionera miljövänliga bränslen.
Det kanske mest upprörande exemplet på hur EU håller oss tillbaka är att kommissionen hindrade oss från att införa lagen om bättre villkor för minkar i pälsindustrin. Det var Frankrike som var oroligt för att den svenska lagen skulle kunna försämra konkurrenskraften för landets pälstillverkare. EU:s hand är lång.
Om Sverige lämnar EU skulle våra politiker kunna fatta beslut om betydligt bättre djurhållning. Det finns ett stort folkligt stöd för detta, och Ingvar Carlssons löfte till Astrid Lindgren om ett bättre liv för burhönorna är berömt. Det som hindrar goda förslag från att genomföras är att vi är en del av EU:s inre marknad. Om riksdagen skärper reglerna i dag så ökar kostnaderna, och produktionen flyttar utomlands till länder där djuren har det sämre. Om vi lämnar EU skulle vi få möjlighet att stoppa import av djurprodukter som framställts med oetiska metoder.
• Trygghet på arbetsmarknaden. Medan detta skrivs överväger EG-domstolen om det ska vara tillåtet för svenska fackföreningar att ta till konflikt för att motverka lönedumping här i Sverige. Utgången är djupt osäker. Om Sverige fälls i det så kallade Vaxholmsfallet öppnar det upp för företag att anställa människor till utländska löner, och lönerna i flera branscher riskerar att sänkas. Det här är ett typexempel på en fråga som EU inte borde få bestämma över. Rimligen borde väl svenska fack ha rätt att kämpa för att svenska avtal ska gälla i Sverige.
LO:s vice ordförande Erland Olausson har hotat med att LO kan byta åsikt om EU-medlemskapet om domen går dem emot. Det är nog mera snack än hockey, men en fördel med utträde redan nu är att då slipper fackföreningsrörelsen oroa sig för att EU-beslut vi inte kan påverka riskerar att slå undan grundförutsättningarna för den svenska modellen.
• Den svenska alkoholpolitiken är under hårt tryck av EU:s införselregler. Det är helt enkelt för lätt och för billigt att ta in sprit från utlandet. Om vi ska kunna bevara den i längden är det troligen nödvändigt att återinföra någon form av gränskontroller. Det blir oerhört mycket lättare utanför EU.
• Utanför EU kommer vi också att kunna minska byråkratin i jordbruket, och återta kontrollen av regionalpolitiken som EU i dag missköter. Vi skulle kunna förenkla reglerna för småföretagen och underlätta för dem att bedriva verksamhet istället för att syssla med pappersarbete.
I ett självständigt Sverige kommer vi att kunna avskaffa tullarna mot tredje världen som EU tvingar på oss. Det här handlar bland annat om ris, socker eller skor från Vietnam, men det här är inte i första hand en ekonomisk fråga, utan en moralisk. EU-tullarna är i grunden orättfärdiga, och de som drabbas är producenterna i tredje världen.
• En solidarisk flyktingpolitik blir lättare att införa utanför EU. EU har i dag djupt omoraliska regler om transportöransvar som hotar flygbolag med dryga böter om de släpper in flyktingar utan visum. Konsekvensen är att människor inte lyckas fly, eller tvingas anlita flyktingsmugglare. Utanför EU kommer vi att kunna bedriva en mänskligare flyktingpolitik.
• En utrikespolitik för global rättvisa. En gång i tiden, före EU-medlemskapet var Sverige ett land som respekterades i världen. Vi stod för vår egen linje, och vi ställde oss ofta på utvecklingsländernas sida i den internationella debatten och FN:s omröstningar. Sedan EU-inträdet 1995 har Sverige tyvärr rättat in sig i ledet, och röstar nu med de stora EU-länderna. Under folkomröstningen var det många som pratade om att vi skulle påverka EU, men tyvärr var det de som påverkade oss. Sveriges röst i världen har tystnat. Om vi lämnar EU kan den väckas till liv igen.
Frihandel och samarbete med EU kan självklart fortsätta. Det finns flera sätt att ordna det praktiskt. När det gäller ekonomin och hur vi ska organisera frihandeln med EU kan vi välja att antingen göra som Norge och Island och ansluta oss till EES-avtalet, eller göra som Schweiz och organisera samarbetet i separata frihandels- och samarbetsavtal. Detaljerna får avgöras under "skilsmässoförhandlingarna", men den schweiziska modellen är antagligen att föredra. Egentligen är det ganska enkelt. Men när jag höll mitt jungfrutal i riksdagen om EU var det en centerpartist som begärde replik, och försökte tala om för mig att vi inte kan isolera oss och ha det som i Kambodja! Den kommentaren är tyvärr ganska kännetecknande för nivån på svensk EU-debatt.
Studentutbytena kommer att fortsätta och vi kommer att fortsätta samarbeta med EU i Europarådet, OSSE och andra organisationer. EU-anhängarnas tal om "isolering" är bara ett försök att skrämmas. Det kan vara värt att tänka på Grönland som har en speciell situation, men fortfarande får sex procent av BNP i bistånd från EU, trots att de lämnade EU redan 1985.
Andra bloggar om: politik, EU, utträde ur EU
------------------------------------------------------------------
Ett liv utanför EU
Riksdagsledamoten Max Andersson resonerar kring fördelarna med att vara utanför EU. Det är möjligt för Sverige att gå ur, skriver han, och påpekar många möjligheter som skulle öppnas i och med detta, utan att möjligheten att samarbeta med EU försvinner. Demokratin vitaliseras och vi kan ta initiativ och vara föregångare, bland annat när det gäller miljö, livsmedel, djurskydd, arbetsmarknad, alkoholpolitik och flyktingpolitik.Det finns mycket som kan skrivas om alternativen till EU. Det jag vill göra här är att titta närmare på hur ett Sverige utanför EU skulle kunna se ut, och vilka konkreta fördelar det skulle föra med sig.
Innan jag börjar är det väl säkert en och annan läsare som undrar om det verkligen är möjligt att lämna EU. Svaret på det är otvetydigt ja. Sådana frågor regleras i Wienkonventionen från 1969, och faktum är att Grönland redan har lämnat EU. Svårigheten ligger inte på det juridiska planet, utan i att få riksdagen att besluta om en folkomröstning. I dag kan ett sådant beslut kännas avlägset, men den sortens saker kan ändra sig. Om EU blir rejält impopulärt, till exempel genom att EMU kollapsar eller att EU:s militära insatsstyrkor dras in i ett misslyckat krig (som USA i Irak) så blir frågan aktuell igen. Om opinionsstödet är starkt kan en folkomröstning mycket väl bli resultatet av en regeringsförhandling. Man ska inte heller utesluta att något av de stora partierna utlyser folkomröstning som ett sätt att hantera intern splittring. Sådana saker har hänt förr.
Svenska exempel inkluderar både kärnkraften, EMU och EU-omröstningen. I valet i Storbritannien 1975 utlovade de "Europavänliga" socialdemokraterna en folkomröstning om utträde, för att vinna röster. Tyvärr vann de inte bara det valet utan också i folkomröstningen.
Den här artikeln utgår från att Sverige lyckas lämna EU - exakt hur är inte så viktigt - och att EU kvarstår ungefär som tidigare. Vilka fördelar och nackdelar skulle vi ha av det?
• Makten kommer närmare människorna. Den största fördelen är så grundläggande att den kan tyckas självklar. Utanför EU får vi större frihet att göra det vi själva vill. Vi behöver inte lyda de beslut som EU-kommissionen någon gång lyckats baxa genom EU:s beslutsprocedur, utan vi får möjlighet att utforma lagar och regler som vi själva anser lämpliga. Det handlar helt enkelt om självstyre.
När Sverige stiftar lag, så kommer det inte alltid bli så som jag önskar, men det kommer att stämma betydligt bättre med värderingarna hos de flesta av oss som bor här i landet än om lagarna stiftas i Bryssel. När makten ligger så nära människorna som möjligt blir besluten bättre.
I ett självständigt Sverige kommer de valda politikerna också att vara ansvariga för den förda politiken. Man kommer inte längre att kunna vifta undan kritik mot dåliga lagar, som till exempel förbudet mot fildelning, genom att skylla på att det är något vi måste göra för att uppfylla ett EU-direktiv.
Utanför EU kommer väljarna att få det lättare att påverka politiken. Väljarnas makt är betydligt starkare i de frågor som avgörs på nationell nivå än när det är EU som bestämmer. En svensk opinion på, låt oss säga 50 000, irriterade väljare är ett problem för en regering som önskar bli omvald. Svenska val är så jämna att en sådan opinion kan tvinga en regering att backa - och jag hoppas se flera exempel på detta de kommande åren - men att få igenom en ändring av ett beslut i EU:s ministerråd är oerhört svårt. Där tas besluten antingen med cirka två tredjedelsmajoritet, eller med enhällighet. Om det är majoritetsröstning som gäller måste man få regeringar som innehar minst en tredjedel av rösterna att byta åsikt. Det är svårt. Om beslutet togs i enhällighet måste man få samtliga EU-länder att ändra sig. Besluten i EU är huggna i sten, och det behövs enorma ansträngningar för att ändra dem. I ett Sverige som står fritt från EU kommer det att bli oerhört mycket enklare för vanliga medborgare att påverka politiken.
Miljön behöver föregångare. Ett av de största problemen med EU är att de håller oss tillbaka. Det här problemet är allra mest uppenbart i miljöpolitiken. EU tillämpar principen att en vara, till exempel ett bekämpningsmedel som är tillåten i ett EU-land ska vara tillåten i alla. Det är resultatet av att företagens önskan om en fri inre marknad har satts före miljön. Länder får inte gå före, och det är ett problem. De stora internationella framgångarna har ofta kommit genom att någon gått före, och röjt vägen. Det mest berömda exemplet är Kalifornien som tog beslut om hårdare avgaskrav på bilarna under 80-talet, och tvingade fram utvecklingen av katalysatorer. Resten av världen tog efter. Kalifornien är en delstat i USA och alltså inte med i EU:s inre marknad, så de hade möjlighet att göra detta. Världens miljö behöver föregångare. Helt enkelt därför att det är så mycket enklare att argumentera för ett förslag när man kan visa att det redan är prövat och fungerar bra.
Om Sverige lämnar EU skulle vi kunna gå före med hårdare lagstiftning på miljöområdet och stimulera utvecklingen av bättre alternativ.
Sverige är ett rikt land, med en stark miljörörelse, och vi har råd att satsa. Särskilt med tanke på att satsningar på miljövänlig teknik har en tendens att betala sig själva genom ökade exportinkomster och fler jobb när folk vill köpa ens produkter. Om vi lämnar EU skulle vi visserligen inte längre kunna lägga våra röster i rätt vågskål de gånger ministerrådet stiftar lagar för hela EU, men man måste fråga sig hur tungt 10 röster av 345 verkligen väger. EU:s gemensamma miljöpolitik måste dessutom alltid anpassa sig efter de fattigaste medlemsländerna, och då är det svårt att vara radikal. Bra miljö kostar pengar och många medlemsländer kan inte eller vill inte prioritera nya utgifter. Det är ett av skälen till att kemikalieförslaget Reach har blivit så urvattnat. När många länder ska göra saker tillsammans måste man anpassa takten efter dem som vill röra sig långsammast. Sverige skulle kunna göra mer för miljön som föregångare utanför EU.
EU håller oss tillbaka. På den tiden när miljöpartiet, vänstern och socialdemokraterna styrde Sverige hände det då och då att vi kom överens om saker som EU helt oväntat beslutade sig för att förhindra. Det mest kända exemplet är torskstoppet 2002. När vi beslutat att stoppa fisket i svenska vatten, i ett försök att rädda torsken från utrotning, hindrade kommissionen detta med hänvisning till att det bara är EU som ska bestämma över fisket. Om det fortfarande finns torsk kvar den dag Sverige lämnar EU är jag rädd att ett av regeringens första beslut måste bli att införa torskstopp.
Ett mindre känt exempel är att överenskommelsen om att avskaffa momsen på Krav-mat hindrades med hänvisning till att det skulle vara svårt med hänsyn till EU:s regler. Samma problem gör det svårt att subventionera miljövänliga bränslen.
Det kanske mest upprörande exemplet på hur EU håller oss tillbaka är att kommissionen hindrade oss från att införa lagen om bättre villkor för minkar i pälsindustrin. Det var Frankrike som var oroligt för att den svenska lagen skulle kunna försämra konkurrenskraften för landets pälstillverkare. EU:s hand är lång.
Om Sverige lämnar EU skulle våra politiker kunna fatta beslut om betydligt bättre djurhållning. Det finns ett stort folkligt stöd för detta, och Ingvar Carlssons löfte till Astrid Lindgren om ett bättre liv för burhönorna är berömt. Det som hindrar goda förslag från att genomföras är att vi är en del av EU:s inre marknad. Om riksdagen skärper reglerna i dag så ökar kostnaderna, och produktionen flyttar utomlands till länder där djuren har det sämre. Om vi lämnar EU skulle vi få möjlighet att stoppa import av djurprodukter som framställts med oetiska metoder.
• Trygghet på arbetsmarknaden. Medan detta skrivs överväger EG-domstolen om det ska vara tillåtet för svenska fackföreningar att ta till konflikt för att motverka lönedumping här i Sverige. Utgången är djupt osäker. Om Sverige fälls i det så kallade Vaxholmsfallet öppnar det upp för företag att anställa människor till utländska löner, och lönerna i flera branscher riskerar att sänkas. Det här är ett typexempel på en fråga som EU inte borde få bestämma över. Rimligen borde väl svenska fack ha rätt att kämpa för att svenska avtal ska gälla i Sverige.
LO:s vice ordförande Erland Olausson har hotat med att LO kan byta åsikt om EU-medlemskapet om domen går dem emot. Det är nog mera snack än hockey, men en fördel med utträde redan nu är att då slipper fackföreningsrörelsen oroa sig för att EU-beslut vi inte kan påverka riskerar att slå undan grundförutsättningarna för den svenska modellen.
• Den svenska alkoholpolitiken är under hårt tryck av EU:s införselregler. Det är helt enkelt för lätt och för billigt att ta in sprit från utlandet. Om vi ska kunna bevara den i längden är det troligen nödvändigt att återinföra någon form av gränskontroller. Det blir oerhört mycket lättare utanför EU.
• Utanför EU kommer vi också att kunna minska byråkratin i jordbruket, och återta kontrollen av regionalpolitiken som EU i dag missköter. Vi skulle kunna förenkla reglerna för småföretagen och underlätta för dem att bedriva verksamhet istället för att syssla med pappersarbete.
I ett självständigt Sverige kommer vi att kunna avskaffa tullarna mot tredje världen som EU tvingar på oss. Det här handlar bland annat om ris, socker eller skor från Vietnam, men det här är inte i första hand en ekonomisk fråga, utan en moralisk. EU-tullarna är i grunden orättfärdiga, och de som drabbas är producenterna i tredje världen.
• En solidarisk flyktingpolitik blir lättare att införa utanför EU. EU har i dag djupt omoraliska regler om transportöransvar som hotar flygbolag med dryga böter om de släpper in flyktingar utan visum. Konsekvensen är att människor inte lyckas fly, eller tvingas anlita flyktingsmugglare. Utanför EU kommer vi att kunna bedriva en mänskligare flyktingpolitik.
• En utrikespolitik för global rättvisa. En gång i tiden, före EU-medlemskapet var Sverige ett land som respekterades i världen. Vi stod för vår egen linje, och vi ställde oss ofta på utvecklingsländernas sida i den internationella debatten och FN:s omröstningar. Sedan EU-inträdet 1995 har Sverige tyvärr rättat in sig i ledet, och röstar nu med de stora EU-länderna. Under folkomröstningen var det många som pratade om att vi skulle påverka EU, men tyvärr var det de som påverkade oss. Sveriges röst i världen har tystnat. Om vi lämnar EU kan den väckas till liv igen.
Frihandel och samarbete med EU kan självklart fortsätta. Det finns flera sätt att ordna det praktiskt. När det gäller ekonomin och hur vi ska organisera frihandeln med EU kan vi välja att antingen göra som Norge och Island och ansluta oss till EES-avtalet, eller göra som Schweiz och organisera samarbetet i separata frihandels- och samarbetsavtal. Detaljerna får avgöras under "skilsmässoförhandlingarna", men den schweiziska modellen är antagligen att föredra. Egentligen är det ganska enkelt. Men när jag höll mitt jungfrutal i riksdagen om EU var det en centerpartist som begärde replik, och försökte tala om för mig att vi inte kan isolera oss och ha det som i Kambodja! Den kommentaren är tyvärr ganska kännetecknande för nivån på svensk EU-debatt.
Studentutbytena kommer att fortsätta och vi kommer att fortsätta samarbeta med EU i Europarådet, OSSE och andra organisationer. EU-anhängarnas tal om "isolering" är bara ett försök att skrämmas. Det kan vara värt att tänka på Grönland som har en speciell situation, men fortfarande får sex procent av BNP i bistånd från EU, trots att de lämnade EU redan 1985.
Andra bloggar om: politik, EU, utträde ur EU
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)