skip to main |
skip to sidebar
Jag skriver i SvD om CETA.
* * *
EU:s handelsavtal med Kanada måste stoppas
I helgen beräknas tusentals människor demonstrera mot EU:s handelsavtal med Kanada. Det är hög tid att ansvariga politiker lyssnar och sätter stopp för avtalet, som cementerar en samhällsutveckling som bara kan gå mot mer privatiseringar och avregleringar, inte mindre, skriver Max Andersson (MP).
*
I skuggan av handelsavtalet med USA har EU förhandlat klart ett omfattande handelsavtal med Kanada, CETA, som snart ska upp för beslut. Med de avsevärda risker avtalet innebär för klimatarbetet, vår välfärd och möjlighet att effektivt stärka skyddet för miljö och människor i framtiden menar jag att avtalet bör stoppas.
Förhandlingarna om ett handelsavtal med Kanada slutfördes år 2014. Att godkännandet av avtalet dröjt ända tills nu är ett resultat av att CETA, i likhet med det mer omdebatterade TTIP-avtalet, innehåller en tvistlösningsmekanism (ISDS) som ger utländska investerare möjlighet att stämma stater utanför nationella domstolar. Miljardstämningar har riktats mot länder som försöker skydda folkhälsan, stoppa byggandet av oljeledningar, förbjuda miljöskadlig skiffergasutvinning, ja, listan kan göras betydligt längre.
I CETA har ISDS ersatts med ett reformerat permanent system som EU-kommissionen kallar Investment Court System (ICS). Även om förslaget innebär förbättringar skyddas inte tillräckligt rätten att reglera, och internationella experter pekar på att länder som lagstiftar till skydd för exempelvis klimatet kan stämmas av utländska investerare. Tysklands största förbund av domare, DRB, framhåller att ICS inte bara skulle begränsa EU:s och medlemsstaternas lagstiftande makt utan helt förändra det etablerade rättssystemet inom unionen.
CETA-avtalet innebär även långtgående förpliktelser gentemot utländska investerare på tjänsteområdet. För första gången använder EU en så kallad negativ förteckning över tjänster. Förenklat innebär detta att liberalisering blir norm. På områden där Sverige saknar vattentäta reservationer innebär detta att genomförda avregleringar cementeras i avtalet. Sverige har exempelvis ett undantag för Systembolaget, men skulle en sittande regering avveckla alkoholmonopolet blir det en aktiv del i CETA och en annan regering kan därmed inte återinföra det utan att bryta mot avtalet. Det cementerar en samhällsutveckling som bara kan gå mot mer privatiseringar och avregleringar, inte mindre.
Alla internationella avtal kan givetvis medföra risker. Det centrala är att balansera dessa risker gentemot avtalens fördelar. CETA motiveras med att det är viktigt för jobb och tillväxt. Det är därför värt att poängtera vilka minimala makroekonomiska effekter CETA beräknas medföra. För EU:s del handlar det i optimistiska uträkningar på lång sikt om en BNP-tillväxt på 0,03 procent och en ökning av den totala exporten på 0,07 procent. Erfarenheter från liknande avtal visar att dessa siffror troligen är överskattade.
Världen behöver handelsavtal – men inte vilka som helst. Klimatet, arbetare, miljön, djur och konsumenter måste sättas i första rummet. Avtal som CETA premierar handel och investeringar, även om andra värden råkar stå i vägen. Den typen av handelsavtal tjänar varken miljön, konsumenter eller vårt samhälle på.
I helgen beräknas tusentals människor demonstrera mot avtalet i både Sverige och Tyskland. Det är hög tid att ansvariga politiker lyssnar och sätter stopp för CETA.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker
Jag skriver i Dagens Arena om arbetet med att få kontroll på hobbyismen i EU.
* * *
Alliansen motverkar etiska regler för politiker och lobbyister i EU
Vi vill reglera lobbyismen, stärka skyddet för visselblåsare och skärpa de etiska reglerna för EU-politiker. Men vi kan inte göra det ensamma, skriver EU-parlamentarikern Max Andersson (MP).
I början av veckan skulle det konstitutionella utskottet i EU-parlamentet ha röstat om en förslag för att reglera lobbyismen i EU-institutionerna, öka öppenheten och skärpa de etiska reglerna för politiker i EU.
Men i sista stund sköts beslutet upp. Det är moderaternas grupp i EU-parlamentet, EPP, som inte vill ha några bindande regleringar för öppenhet och etik. Även den liberala gruppen ALDE, där svenska Centerpartiet och Liberalerna sitter, motsätter sig en bättre reglering av lobbyism, och vill inte att medborgare ska få reda på vem som har påverkat EU:s lagstiftning och för vems räkning. Genom att skjuta upp omröstningen i utskottet försöker de här grupperna dra frågan i långbänk och vattna ur förslagen.
Detta är förslag som borde ses som självklara delar i en fungerande demokrati. Frågan är om allianspartierna står bakom sina grupper i de här frågorna?
Det är den gröna gruppen i EU-parlamentet som har tagit initiativ till rapporten som syftar till att öka etiken och öppenheten i EU:s lagstiftningsprocess. EU plågas av en omfattande lobbyism som har tilltagit på senare år. I år spenderar de femtio största lobbyfirmorna i EU över 1 miljard kronor på att påverka lagstiftningen i EU, det är 40 procent mer än under år 2012.
Lobbyism i sig behöver inte vara dåligt, men här handlar det inte om någon rättvis tillgång till beslutsfattarna. Öppenhetsorganisationen Corporate Europe Observatory uppskattar att 70-80 procent av lobbyisterna i EU kommer från industrin och storföretagen. Då är det inte särskilt överraskande att lagstiftning ofta urvattnas till deras fördel.
I våras tog EU-parlamentet ett beslut om att ogräsmedlet glyfosat, som av Världshälsoorganisationen WHO klassats som cancerframkallande, ska få fortsätta användas i EU, starkt påhejad av storföretaget Monsanto som bedrivit en aggressiv lobbykampanj mot EU:s politiker. Det här är bara ett av många exempel på lobbyismens inverkan på EU-lagstiftning.
Därför har vi gröna i EU-parlamentet nu lagt fram fyrtionio förslag för att komma till bukt med problem som detta och få EU att fungera bättre. Vi föreslår bland annat ett obligatoriskt register över lobbyister, införande av ett »lobbyfotavtryck«, så att medborgare kan se svart på vitt vem som har påverkat ett lagförslag och för vems räkning. Vi vill också stärka de etiska reglerna för politiker. Det ska inte vara tillåtet för politiker att samtidigt ha sidojobb för organisationer eller företag som lobbar mot EU:s institutioner.
I den gröna gruppens rapport finns förutom reglering av lobbyismen även förslag om stärkt skydd för visselblåsare, en obligatorisk karenstid för politiker, ökad tillgång till dagordningar och mötesanteckningar från EU:s olika politiska möten och att EU-kommissionens expertgrupper ska bli mer öppna och balansera olika intressen, för att inte domineras av näringslivet som de gör i dag.
Med tanke på att en mycket stor del av alla lagar som fattas i Sveriges riksdag kommer från EU berör detta oss i allra högsta grad. Få svenskar vet i dag hur EU fungerar och det finns små möjligheter för medborgare att påverka. Det är dags att vi sätter press på EU och att de svenska EU-parlamentarikerna i alliansen hjälper till att göra något åt detta. Det handlar i grunden om helt självklara delar i en fungerande demokrati.
Max Andersson (MP), EU-parlamentariker
Jag hade en replik om TTIP i Aftonbladet 5 sept 2016.
* * *
Nej, TTIP ger inte fler jobb
Replik från Max Andersson (MP) om handelsavtalet TTIP
REPLIK. Ann Linde och Karl Petter Thorwaldsson påstår att TTIP behövs – för jobben. Men faktum är det inte finns några trovärdiga belägg för att avtalet skulle leda till fler arbeten.
TTIP är inte ett frihandelsavtal. Snarare handlar det om ett avtal för investeringsskydd och regelsamverkan. Därför blir det märkligt när Linde och Thorwaldssons försöker utmåla motståndare till avtalet som protektionister. De organisationer, forskare och myndigheter som pekat på risker med avtalet kan knappast rubriceras som frihandelsmotståndare.
Det saknas empiriskt stöd för debattörernas påståenden om att TTIP skulle skapa jobb. När EU-parlamentets utredningsenhet förra året gjorde en genomgång av eventuella jobbeffekter av TTIP var slutsatsen tydlig – avtalets effekter på jobben bedöms som högst osäkra och kommer oavsett utfall att vara väldigt små.
Frågan vi måste ställa oss är om det är rimligt att investeringsskydd är så mycket värt att Sverige kan stämmas utanför nationella domstolar när investerare upplever att nya beslut negativt påverkar värdet av deras investeringar?
Är det rimligt att vi för att öka handeln öppnar upp för storskalig import av särskilt smutsiga fossila bränslen från USA?
Är det rimligt att handeln alltid kommer först, oavsett effekter på miljö och människor?
Debatten om TTIP förtjänar att lyftas bortom plattityder om för eller emot frihandel. Flera studier poängterar att TTIP kan hota miljön, konsumentskydd och klimatarbetet. Den finns goda skäl att ta dessa farhågor på allvar.
Max Andersson, EU-parlamentariker (MP)
