Kritiken mot Privacy Shield växer

Europeiska datatillsynsmannen Giovanni Buttarelli gav i går sitt utlåtande om ”Privacy Shield”-avtalet. Han, likt många andra, är bekymrad över bristerna i det förslag till nytt avtal om överföring av persondata mellan EU och USA, som kommissionen har presenterat. Några av de saker som Buttarellis utlåtande pekar på är brister i skydd mot massövervakning och respekten mot dataskyddsrättigheter. Han menar att avtalet som det ser ut i dag inte är tillräckligt för att klara av en juridisk prövning inför en domstol. Jag håller helt med Buttarelli när han menar att vi måste få till en hållbar situation för transatlantiska dataflöden.

Några av de saker som Buttarelli tar upp i sitt utlåtande är hur insamlingen av personlig data med hänvisning till nationell säkerhet har blivit regel snarare än ett undantag. I Privacy Shield-avtalet får rättsväsendet och underrättelsetjänsten tillgång till att filtrera och analysera data som är insamlad i kommersiellt syfte. Data som är överförd från EU till USA löper alltså stor risk att bli föremål för övervakning av amerikanska myndigheter. Kommissionen borde vara tydlig på denna punkt. Insamling av stora mängder data ska inte vara tillåten utom under extraordinära omständigheter.

Vidare pekar även Buttarelli på att de principer som finns på plats i kommissionens utkast inte ger EU-medborgare tillräckliga rättigheter när det gäller att framföra klagomål kring användandet av persondata. Till exempel borde rollen för ombudspersonen som står omnämnd i avtalet ges en större självständighet och inte vara en del av samma institution som i dag har möjlighet att massövervaka medborgare.

Kommission borde ta tillfället i akt, nu när vi har en ny dataskyddsförordning på plats som ger tydliga direktiv och skyldigheter till dem som kontrollerar persondata, att faktiskt inrätta ett avtal som går i linje med de grundläggande rättigheterna vi har inom EU. Annars finns det en risk att vi får göra om allt detta igen när avtalet faller i en rättegång, och det har varken företag eller EU:s medborgare råd med.

Länk till datatillsynsmannens utlåtande.

"Frihandelsavtalets betydelse överdrivs"

Jag har en replik på Lars Adaktusson i Borås Tidning 22/5.

 * * *

Frihandelsavtalets betydelse överdrivs

I en ledarkrönika i BT 22/5 påstår Lars Adaktusson (KD) att TTIP-avtalet har enorm potential och skulle skapa både jobb och bättre välfärd. Tyvärr har Adaktusson inte bara fel om avtalets effekter utan verkar även helt ha missat de många risker som avtalet kan medföra för miljö och människor. Adaktusson hävdar att avtalet har enorm potential, och pekar bland annat på en studie från Kommerskollegium som säger att svensk export till USA ska öka med 17 procent. Vad betyder då detta för ekonomin i stort?

Jo, enligt samma studie handlar det om en tillväxt för Sverige år 2030 som motsvarar knappt åtta miljarder kronor. Det är inte ens hälften av vad Skatteverket betalade ut i Rot-avdrag år 2014. Inte heller finns det några trovärdiga belägg för att avtalet skulle skapa några jobb, tvärtom visar en ny studie från EU-parlamentets utredningsenhet att effekten på antalet jobb kan beräknas bli högst marginell.

I ett exempel om bilindustrin ser Adaktusson stora vinster. Nu handlar det dock inte i den här sektorn om direkt harmonisering (jämka så att man får samma tester/lagstiftning) utan ömsesidigt erkännande (godkänna varandras testmetoder för att en produkt är säker). Visst kan dubbeltestning te sig krångligt, men faktum är att det räddar liv. Enligt en omfattande trafiksäkerhetsstudie, där bland andra Chalmers deltagit, konstateras att det finns en riskskillnad gällande personskador mellan EU-testade bilar och amerikanska bilar. Det Europeiska transportsäkerhetsrådet (ETSC), som fungerar som rådgivare till EU-parlamentet och EU-kommissionen, menar att studien hissar en viktig varningsflagg och att TTIP-förhandlarna skulle riskera liv genom att ömsesidigt erkänna varandras fordonstester.

Visst finns det handelshinder och onödiga skillnader i standarder som hade kunnat åtgärdas via ett avtal. Men risken med TTIP är att även lagstiftning till skydd för miljö och människor behandlas som just ett hinder för handeln, snarare än som ett viktigt skydd för vår hälsa. Forskare, myndigheter och miljöorganisationer varnar för vilka effekter TTIP kan få på nuvarande lagstiftning och vår möjlighet att gå före med skarpa förslag för att stärka skyddet mot exempelvis farliga kemikalier i framtiden.

Det finns goda skäl att sansa debatten om TTIP:s förtjänster en aning och faktiskt ta de forskningsstudier som pekar på risker på allvar. Något annat vore direkt oansvarigt.

Platsannons: Politisk sekreterare för Max Andersson (MP) i EU-parlamentet

Nu söker vi en politisk sekreterare till EU-parlamentariker Max Anderssons (MP) kontor. Vi önskar en person som kan hjälpa till med att få genomslag för en grön EU-kritik som både visar på EU:s brister och lägger fram konstruktiva alternativ.

Den politiska sekreteraren bistår ledamoten med att utveckla politiska förslag, ta fram underlag, driva opinionsbildning och skriva debattartiklar. Tjänsten har två huvudområden: dels EU-kritiken, som är en av ledamotens fyra profilfrågor, och dels det politiska arbetet i det konstitutionella utskottet AFCO i EU-parlamentet.

Tjänsten kräver allmänpolitisk kunnighet och förmåga till politisk analys. Du ska vara en god skribent, och kunna arbeta självständigt och strukturera ditt arbete. Erfarenhet av politiska organisationer är en fördel. Arbetsplatsen är Bryssel, och ibland Strasbourg.

Som person önskar vi att du är effektiv, självgående och lyhörd. Du måste också vara beredd att periodvis arbeta i ett högt tempo. Arbetet är i nära samarbete med ett team på fyra personer. Stor vikt läggs vid personlig lämplighet. Vi ser gärna sökande med olika bakgrund, kön och ålder.

Våra arbetsspråk är svenska och engelska. Det är viktigt att du delar Miljöpartiets värderingar, men det finns inga krav på medlemskap eller tidigare engagemang i partiet.

Anställningsformen är 6 mån provanställning följt av tidsbestämd anställning till och med slutet av mandatperioden 2019. Tillträde efter överenskommelse.

Du ska ha minst en kandidatexamen eller 3 års arbetslivserfarenhet. 



Skicka med ett exempel på en politisk text som du har skrivit som en bilaga till din ansökan. 



Mejla din ansökan senast 29 maj kl 23:59 till ansok.max.andersson@gmail.com.

Klimatförhandlingarna i Bonn - från ambition till aktion?

I veckan avslutades klimatförhandlingarna i Bonn. Under två veckor har förhandlare från hela världen samlats i Bonn för den årliga mellansessionen under UNFCCC, i år med fokus på att försöka enas om hur världen ska gå vidare med implementering av Parisavtalet. Dessa mellansessioner är viktiga tillfällen för parterna att ses, och för-förhandla. Det finns mer tid att prata med varandra om olika positioner, och det är en bra tidpunkt att stämma av vad som behöver hända inför nästa COP.

Ambitionen är satt, nu är det dags för aktion och implementering. För det behövs alla aktörer, beslutsfattare lika mycket som civilsamhälle och privat sektor. De nya ordförandena för Ad-Hoc Working Group on the Paris Agreement är två kvinnor från länder som hittills inte imponerat i klimat-sammanhang, men som nu förhoppningsvis ökar sin ambitionsnivå – Nya Zeeland och Saudi Arabien.

Saudiarabien visade i Bonn upp en helt annan sida än i Paris, där de motsatte sig vare steg mot ett mer ambitiöst avtal. N
u har de istället engagerat sig i konstruktiva förhandlingar – ett viktigt steg framåt. Överlag så verkar parterna ha flyttat fram sina positioner, och samarbetsviljan är stor även om de gamla konfliktområdena finns kvar. Vem som ska ta ansvar, och hur mycket alla ska bidra är ständiga frågor i dessa sammanhang. Hänsyn ska tas till alla länders olika kapacitet och resurser, samtidigt som länder hittills är olika drabbade, och har olika historiskt ansvar för utsläppen. Det är komplicerat minst sagt.

Tydliga politiska riktlinjer är nödvändiga för att sätta rätt kurs för vårt klimat. I Paris var flyg- och sjötransportindustrin på plats och efterfrågade just detta, men utan resultat. Denna sektor har hamnat utanför avtalet, trots att den har en stor påverkan på hur avtalet kommer kunna implementeras då transport står för en så stor andel av världens utsläpp koldioxid. Tyvärr var dessa viktiga diskussioner inte heller en del av agendan i Bonn. Förhoppningsvis kommer vi kunna trycka på för att detta ska diskuteras på kommande klimatförhandlingar i Marrakesh. Allt annat är oansvarigt. Särskilt nu när vissa beräkningar ger oss fem år att bli koldioxidneutrala innan vi är beroende av negativa utsläpp, och då kommer att behöva ta bort koldioxid från atmosfären på konstgjord väg. Detta kräver teknik som inte finns idag. Vi måste ta allt större kliv framåt i våra ambitioner för att inte hamna i en så osäker position.

För att inte förlora ”Paris-andan”, så har länderna gått försiktigt framåt dessa veckor, och nästan undvikit de känsliga frågorna. Ingen vill trampa någon på tårna och riskera att omkullkasta avtalet. Förhandlingarna handlade istället främst om vad som händer om Parisavtalet ratificeras i förtid; om transparens mellan länderna; och om finansiering. Viktigt nu är att den Gröna klimatfonden, som Sverige bidragit med fyra miljarder kronor till, kickar igång. Finansieringen är inte tillräcklig än, men det finns pengar, och nu måste fonden börja dela ut bidrag till projekt. Vi måste börja gå från ambition till aktion.

I november återsamlas världens länder i Marrakesh för COP22. Under tiden ser jag fram emot att fortsätta vårt arbete i EU-parlamentet för att höja ambitionerna och möjliggöra en snabb ratificering och implementering av Parisavtalet.

EU-parlamentet röstade för bristfälligt dataskyddsavtal med USA

I torsdags gav EU-parlamentet sitt utlåtande om Privacy Shield, det avtal som EU-kommissionen vill ingå med USA gällande överföring av persondata över Atlanten. Trots att ledamöterna uttryckte en oro över brister i avtalstexten, röstade en majoritet för upplägget. Jag hade hoppats på starkare skydd för personlig integritet på nätet. 

Det är bara att beklaga att parlamentet antog en så svag text som inte garanterar att EU-medborgares personuppgifter skyddas när dessa överförs till USA. Vi gröna ville också se en tidsbegränsning av Privacy Shield för att kunna utvärdera regelverket efter några år och vid behov omförhandla. 

Privacy Shield är tänkt att ersätta de gamla Safe Harbor-reglerna som underkändes av EU-domstolen förra året. De gamla reglerna innebar att amerikanska företag kunde tvingas lämna ut känsliga personuppgifter till amerikanska myndigheter, mot användarnas vilja. 

Nu riskerar Privacy Shield att gå samma öde till mötes som de gamla Safe Harbor-reglerna. Vi har inte råd med ännu ett misslyckat avtal som hindrar ett säkert och fritt flöde över Atlanten. Vi behöver ett dataskyddsavtal som respekterar EU-medborgares rättigheter även när deras känsliga personuppgifter har flyttats till USA.

"Hur realistiskt är TTIP, Malmström?"

I måndags läckte viktiga delar av TTIP-förhandlingarna ut i offentligheten. Jag skriver om detta på Dagens Arena.

Hur realistiskt är TTIP, Malmström?

På måndagen läckte miljöorganisationen Greenpeace en mängd dokument inifrån de sekretesstyngda TTIP-förhandlingarna.

För första gången får vi nu en inblick i USA:s konkreta förslag i avtalet. Vi ser svart på vitt hur amerikanska förslag skulle underminera försiktighetsprincipen men också försämra förutsättningarna för att stärka lagar och regler till skydd för klimat, människor och miljö i framtiden.

Handelsavtalet TTIP har förhandlats mellan EU och USA sedan sommaren 2013, och parterna hoppas nu att förhandlingarna är på väg in i ett slutskede. Men det råder ingen tvekan om att EU och USA fortfarande står långt ifrån varandra på många områden. Läckan från Greenpeace innehåller, förutom en sammanfattning av det strategiska läget i förhandlingarna, konsoliderade texter. Dessa är ett utkast på hur det färdiga avtalet kan se ut men där förhandlingar kvarstår.

Vad som är tydligt i USA:s förslag är att företag ges närmast oändliga möjligheter att påverka och försena nya lagar och regler.

Europeiska myndigheter och lagstiftare måste vid framtagandet av ny lagstiftning och regler »förklara sig« och bevisa behovet av lagstiftningen i omfattande konsekvensanalyser inför företagen. De måste vidare ge företagen möjlighet att yttra sig, bemöta alla yttranden, ta emot förslag på lagar och regler från företag och USA som ska dras tillbaka eller ändras, svara på förslagen, bevisa att åtgärden är den minst handelsrestriktiva av befintliga alternativ.

Ja, det fortsätter. Det blir en fullständigt orimlig börda, inte minst administrativt.
Skulle en ny lag som främjar miljö och konsumenter på handelns bekostnad på något osannolikt sätt lyckats bli verklighet finns som en sista utväg möjligheten att stämma den lagstiftande staten på miljardbelopp via avtalets tvistlösningsmekanism.

Reaktionerna på läckan har föranlett hård kritik från fler håll än oss i Miljöpartiet. EDRi, en organisation som arbetar för medborgerliga rättigheter på internet, pekar ut delar av kapitlet om telekommunikation där USA:s förslag ger enskilda tillsynsmyndigheter möjlighet att helt strunta i EU:s lagstiftning.

Den välrenommerade amerikanska konsumentorganisationen Public Citizen menar att USA:s förslag i TTIP skulle exportera de sämsta inslagen av USA:s regulativa system och ge stora företag enorma möjligheter att blockera, underminera och på andra sätt hämma europeiska lagar och regler. Frankrikes handelsminister Matthias Fekl sa att som TTIP ser ut i dag skulle det vara ett dåligt avtal, och pekade på bristen av skydd för miljön och klimatet.

EU-kommissionär Cecilia Malmström har kallat debatten efter läckorna för »en storm i ett vattenglas« och pekat på att EU inte kommer gå med på ett innehåll som påverkar våra konsument- och miljöstandarder negativt.

Om Malmström menar allvar ligger EU och USA i nuläget så långt ifrån varandra i förhandlingarna att ett avtal där EU:s intressen tillvaratas inte bara är osannolikt, utan också direkt omöjligt.

Det är hög tid att fråga sig om TTIP verkligen kan bli ett avtal där skyddet för konsumenter och miljön sätts i första rummet, inte bara i dag utan också i framtiden. I nuläget tyder nämligen allt på motsatsen.

Max Andersson (MP), 
EU-parlamentariker

Rapport om klimatkommunikation

I höstas bad jag Stockholm Environment Institute att svara på frågan om vad forskningen säger om bästa sättet att övertyga människor i klimatfrågan. Jag har nämligen länge haft på känn att vi borde kunna göra detta bättre. Och jo, det stämmer! 

Idag presenterade jag SEIs rapport "Building bridges and changing minds: Insights from climate communication research and practice" på mötet med Gröna Gruppens klimatgrupp. Och om några veckor kommer också rapportens huvudförfattare Gregor Vulturius att berätta mer om rapporten i en workshop om klimatkommunikation på de europeiska grönas rådsmöte i i Utrecht.

Rapporten är kort, och helt klart läsvärd.