"Luxleaks uppe i rätten - visselblåsare måste skyddas"

Jag skriver i ETC:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Luxleaks uppe i rätten - visselblåsare måste skyddas 

I dag inleds rättegången mot Antoine Deltour som avslöjade Luxleaks-skandalen för ett par år sedan. Om han döms är det hårt slag mot alla visselblåsare som avslöjar oegentligheter som allmänheten har rätt att känna till. Vi behöver stärka skyddet för visselblåsare i EU, skriver Max Andersson (MP), EU-parlamentariker.

Antoine Deltour står åtalad för bland annat brott mot företagshemligheter. Han riskerar ett fängelsestraff på upp till fem år och höga böter. Även journalisten Edouard Perrin som skrev om skattesmitningarna i Luxemburg står inför rätta, liksom ytterligare en person. Trots att visselblåsare läcker information för allmänhetens bästa finns det i dag inga tydliga ramar som skyddar visselblåsare i EU.

Tvärtom så röstade EU-parlamentet nyligen igenom ett nytt direktiv om skydd för företagshemligheter. Tyvärr ger direktivet företag överdrivna rättigheter att klassa något som en företagshemlighet, vilket innebär risker för visselblåsare och försvårar arbetet för undersökande journalister. Omröstningen skedde i kölvattnet av en annan skatteskandal, de så kallade Panamapappren, och var en besvikelse både för oss gröna i parlamentet och för Antoine Deltour och Edouard Perrin.

När kommissionen lanserade förslaget till direktiv var texten till och med sämre än den som slutligen röstades igenom av EU-parlamentet. I det rättsliga utskottet i parlamentet, som var ansvarigt för förhandlingarna med rådet och kommissionen, jobbade vi gröna med att stärka visselblåsare och journalisters ställning. Med stöd av journalister och mediebolag - också i Sverige - skrevs det in ett undantag för visselblåsare och journalister. Tyvärr är skyddet alldeles för svagt och innebär bland annat en omvänd bevisbörda vid rättsliga tvister. Dessutom kvarstår själva grundproblemet, nämligen den alldeles för breda definitionen av vad som ska räknas som företagshemligheter. Detta gör undantaget otillräckligt.

Antoine Deltour har starkt kritiserat direktivet om företagshemligheter och menar att de undantag i direktivet som är tänkta att skydda visselblåsare inte skulle hjälpa honom eller journalisten Edouard Perrin, eftersom de inte avslöjade något olagligt, endast något omoraliskt. Förra året belönades Antoine Deltour med EU-parlamentets europeiska medborgarpris för att ha slagit larm om oegentligheterna kring Luxleaks-härvan. Men i år vände EU-parlamentet honom och andra visselblåsare ryggen när det röstade ja till direktivet om företagshemligheter.

Den gröna gruppen i EU-parlamentet arbetade hårt för att omröstningen om direktivet skulle skjutas upp. Det hade varit naturligt att vänta med omröstningen om företagshemligheter tills kommissionen hunnit ta fram ett lagförslag om skydd för visselblåsare. Det är något som kommissionen har visat bristande intresse för att göra. Genom att skjuta upp omröstningen skulle vi haft en chans att pressa kommissionen att lägga fram ett förslag, men majoriteten av parlamentet ville annorlunda.

Nu tar vi i gröna gruppen istället nya tag. Vi har tagit fram ett eget förslag till EU-direktiv om skydd för visselblåsare som vi kommer att presentera i början av maj. Vi hoppas att det kan hjälpa kommissionen på traven med sitt förslag. Den här frågan är alldeles för viktig att dras i långbänk.
Max Andersson EU-parlamentariker (MP)

"MP: Massövervakning stoppar inte terrorism"

Jag och Bodil Valero skriver på Dagens Arena 13 april 2016.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

MP: Massövervakning stoppar inte terrorism

Ett av målen med attacker som de i Bryssel och Paris är att inskränka våra friheter. Det får vi inte låta ske, skriver Europaparlamentarikerna Max Andersson och Bodil Valero. 

I dag torsdag röstar EU-parlamentet om direktivet för insamlande av flygpassagerares personuppgifter, det så kallade Passenger Name Record-registret (PNR). Det omtvistade förslaget har redan röstats ned en gång i parlamentet, men efter den senaste tidens terrorattacker i Europa har en ny version skyndats fram till omröstning.

Redan i dag samlar flygbolagen in information om sina passagerare. Det inkluderar namn, nationalitet och passnummer och kan användas av polis för att söka efter efterlysta brottslingar. PNR å andra sidan, innehåller betydligt känsligare information – där en individs religion, sociala status och sexuella läggning kan avslöjas.

Det handlar i klartext om godtycklig massövervakning av vanliga människor som inte är misstänkta för något brott. Terrorister som vill undvika systemet kan exempelvis enkelt ta tåget.

PNR är varken ett effektivt eller proportionerligt sätt att bekämpa terrorism. En utvärdering av den amerikanska underrättelsetjänsten NSA:s massövervakning visade att den inte lett till att en enda terrorist fällts i domstol, medan traditionellt polisarbete däremot lyckats stoppa flera terrorattacker.

Efter fruktansvärda terrordåd höjs ofta röster om massövervakning eller stängda gränser. Den psykologiska reaktionen att ropa efter snabba och hårda tag är förståelig. Men i 15 år har den strategin redan prövats och misslyckats. »Kriget mot terrorismen« har inte skapat mer säkerhet utan tvärtom förvärrat problemet.

Månaderna efter terrordåden i Madrid 2004 och i London 2005 införde EU snabbt massövervakning av tele- och datatrafik genom det så kallade datalagringsdirektivet. Några år senare förklarade EU-domstolen massövervakningen olaglig, eftersom den bryter mot mänskliga rättigheter och äventyrar den personliga integriteten. Det finns goda skäl att tro att även PNR kommer att fällas i domstol på liknande grunder.

PNR uppskattas enligt kommissionens konsekvensanalys kosta medlemsländerna knappt 650 miljoner euro att införa och hålla igång de första 5 åren. Vi menar att de pengarna kan användas effektivare, till exempel i traditionellt polisarbete, gemensamma utredningsgrupper och starkare samordning av de europeiska polis- och underrättelsetjänsterna.

I de senaste terrorattackerna var terroristerna redan kända av polis och underrättelsetjänst. Vad som behövs är inte mer insamlade uppgifter, utan bättre utbyte mellan medlemsländerna av den information som redan finns. Men terrorismen kan inte bemötas enbart med polisiära åtgärder. Framförallt krävs ett långsiktigt och förebyggande arbete på hemmaplan.

De flesta av gärningsmännen i Paris och Bryssel växte upp i Europa och var europeiska medborgare. Vi måste arbeta hårt för att motverka grundorsakerna till radikalisering. Det handlar om att bryta segregeringen i våra städer, samt att motarbeta och erbjuda alternativ till de hatiska ideologier som våldsverkarna förespråkar.

Miljöpartiet och den rödgröna regeringen prioriterar det förebyggande arbetet mot radikalisering högt, bland annat via den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism och stöd till kommuners handlingsplaner. Vi ökar investeringarna för nya bostäder och skola, vilket minskar risken för utanförskap och marginalisering. I ett samhälle som håller ihop får extremismen svårare att slå rot.

Ett av målen med attacker som de i Bryssel och Paris är att skapa splittring, hat och polarisering i vårt samhälle. Att inskränka våra friheter. Det får vi inte låta ske.

När vårt öppna och demokratiska samhälle attackeras är det just öppenheten och demokratin vi måste stå fast vid.

Max Andersson (MP), Europaparlamentariker
Bodil Valero (MP), Europaparlamentariker

Jag skriver på SVT Opinion 11 april 2016.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

”EU banar väg för fler företagshemligheter”

”Direktivet om skydd för företagshemligheter ger företag överdrivna rättigheter att kalla något en företagshemlighet och kan därmed begränsa insynen i företagen. Definitionen av företagshemligheter måste bli tydligare och skyddet för visselblåsare måste bli bättre”, skriver Max Andersson (MP).

Nu i veckan röstar EU-parlamentet om ett nytt direktiv om skydd för företagshemligheter.
Lagförslaget har fått utstå massiv kritik av flera organisationer i Sverige eftersom det kan leda till ökat hemlighetsmakeri och begränsa allmänhetens rätt till information.

Hittills är det endast vi gröna i EU-parlamentet som uttryckligen har motsatt oss lagförslaget. Vi hoppas att även övriga partier ställer sig på öppenheten och transparensens sida.

Direktivet kommer att innebära att vi för första gången får en lagstiftning kring skydd för företagshemligheter på EU-nivå. Tanken är att det ska få företag att vilja investera mer inom EU.

Men direktivet ger företag överdrivna rättigheter att kalla något en företagshemlighet och kan därmed begränsa insynen i företagen.

En av de organisationer som har flaggat för problem med denna kontroversiella lag är den svenska intresseorganisationen Utgivarna, som består av flera medieföretag. De var rädda att lagen om skydd för företagshemligheter skulle hindra journalister från att utföra grävande journalistik.

Efter mycket påtryckningar, bland annat från de gröna i EU-parlamentet, förhandlades det fram en ny text som ger medier vissa undantag, men förslaget innehåller fortfarande många dåliga delar.
Vi tycker att förslaget fortfarande innebär stora risker för medborgarnas rätt till information och granskning. EU ska inte möjliggöra för företag att undgå granskning.

Om vi ska ha en likriktad lag på EU-nivå kring skydd för företagshemligheter måste bland annat följande punkter förbättras:

• Definitionen av företagshemligheter måste bli tydligare. Det nuvarande lagförslaget ger företagen överdrivna rättigheter att definiera något som en företagshemlighet. Det kan leda till att företag kan hävda att all intern kommunikation inom företaget är företagshemligheter och därmed blir insynen i företaget minimal. Det skapar även en juridisk osäkerhet kring tolkningen av företagshemligheter, vilket kan innebära att en rättstvist mellan en journalist och ett företag inte alls tar medborgarnas intressen i beaktande, utan snarare gynnar företagens ekonomiska intressen.
• Skyddet för visselblåsare måste bli bättre. Det nuvarande lagförslaget innehåller ett undantag för visselblåsare som läcker dokument för allmänhetens bästa, men skyddet är inte heltäckande och gäller endast efter att en rättstvist har inletts. Den enskilda visselblåsaren måste också själv ta fram bevis som styrker att dokumenten har läckts för allmänhetens bästa. Just nu står exempelvis visselblåsaren som läckte LuxLeaks-dokumenten inför rätta, för att hans avslöjande om massivt skattefusk i Luxemburg ska ha röjt företagshemligheter. Vi behöver starkare skydd för visselblåsare på EU-nivå.
• Arbetstagare måste ha rätt att byta arbete. Arbetstagares rättigheter är också hotade då erfarenheter och kompetenser man lärt sig inom ett företag kan klassas som företagshemligheter. Detta skulle kunna sätta arbetare i en knepig juridisk sits om de vill byta arbetsgivare. Vi vill se en skrivning i det nya direktivet som stärker rätten för arbetstagare att byta jobb.

I ett öppet och demokratiskt samhälle är det oerhört viktigt att journalister har möjligheten att granska oegentligheter och att arbetstagare som upptäcker missförhållanden på sina arbetsplatser vågar och kan säga ifrån. Vi får inte låta företagens ekonomiska intressen hindra yttrandefriheten.

Den här veckan kommer lagförslaget om företagshemligheter upp till omröstning i EU-parlamentet.

Vi gröna kommer att rösta nej till förslaget som det ser ut i dag och hoppas att även övriga partier väljer samma väg. Vi kan göra lagtexten bättre så att den gynnar både företagen och allmänheten.

Max Andersson (MP) 
EU-parlamentariker