"Öppet lobbyregister ökar demokratin i EU"

Jag och mina gröna kollegor skriver i GP om vårt arbete för att få kontroll på hobbyismen.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Öppet lobbyregister ökar demokratin i EU

Det är över ett år sedan EU-kommissionen började offentliggöra sina möten med lobbyister. EU-parlamentet har flera gånger sedan år 2008 krävt att det ska inrättas ett obligatoriskt lobbyregister för alla EU:s institutioner.

De tre huvudinstitutionerna, EU-kommissionen, EU-parlamentet och ministerrådet, är alla måltavlor för lobbyismen. Under de senaste åren har ett stort antal lobbyskandaler rapporterats. Det handlar bland annat om EU-parlamentariker som accepterat betalning för ändringsförslag, industri- och affärslobbyister som utsetts till rådgivare i EU-kommissionens expertgrupper och parlamentariker med lukrativa sidouppdrag för organisationer som ägnar sig åt lobbying. Här finns stora ekonomiska intressen, såsom företag och multinationella bolag, men också fackföreningar och företrädare för miljöorganisationer och religiösa grupper.

Det är bra att politiker lyssnar på olika intressegrupper och det kan bidra till att göra besluten bättre. Lobbying behöver inte vara dåligt, det är bristen på insyn, risken för oetiskt beteende och den ojämlika tillgången till beslutsfattarna som är grundproblemet.

Satsar miljarder
Bristen på öppenhet leder till att det är svårt att bedöma den verkliga omfattningen av lobbyismen. De uppskattningar som gjorts pekar på att lobbyismen ökar och att allt större summor spenderas av dem som vill påverka besluten. Det är inom läkemedels-, finans-, telekom- och energisektorn som lobbyismen är som störst. En rapport från Corporate Europe Observatory uppskattar att bara finanssektorn spenderar en miljard svenska kronor per år på lobbying i Bryssel och sysselsätter mer än 1 700 lobbyister. Det är 30 gånger så mycket som alla fackförbund och icke-statliga organisationer spenderar tillsammans.

Av de möten EU-kommissionen har hållit med intressenter inför förhandlingarna om handelsavtalet TTIP har över 90 procent varit möten med näringslivet. Endast fyra procent har hållits med företrädare från miljöorganisationer, konsumentgrupper eller liknande.

Det här är djupt problematiskt och odemokratiskt. När lobbying är oreglerat och det saknas möjlighet till insyn och offentlig granskning finns det risk att man fattar beslut som tjänar ett fåtal privata intressen snarare än allmänintresset. Mot bakgrund av detta är det inte konstigt att många medborgare tror att en elit fattar beslut över huvudet på dem, beslut som i slutändan påverkar deras välfärd, pensioner och framtid. Människor har rätt att få kontrollera hur makten utövas i Bryssel.

Vi går före
Det är därför vi som första partigrupp i EU-parlamentet har beslutat gå före och offentliggöra vilka möten vi har med lobbyister och intressegrupper, med hjälp av ett open-source verktyg som exporterar möten från våra kalendrar och publicerar dem på nätet.

Ett lobbyregister är inte lösningen på alla problem, men det är ett steg på vägen. Ett brett deltagande och bidrag av idéer från olika intressen är nödvändiga för att utveckling av politik, lagar och beslut bäst ska tjäna samhället och demokratiska intressen. Därför arbetar vi tillsammans med den gröna gruppen i EU-parlamentet på ett nytt betänkande med uppemot femtio olika förslag för att främja öppenhet, ansvar och integritet i EU.

Max Andersson (MP)
Europaparlamentariker

Linnéa Engström (MP)
Europaparlamentariker

Peter Eriksson (MP)
Europaparlamentariker

Bodil Valero (MP)
Europaparlamentariker

Debattartikel om TTIP på Euractiv

Jag och Rasmus Nordqvist från det danska Alternativet skriver om TTIP på Euractiv:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

The Transatlantic Trade and Investment Partnership has been flawed from the beginning. It is evident from the process that we need a new direction for our trade policy, write Max Andersson and Rasmus Nordqvist.

Max Andersson is an MEP from the Swedish Greens and Rasmus Nordqvist is member of the Danish Parliament for The Alternative party.

TTIP: 'Reform' of investor dispute settlement clause not enough

The inclusion of an investor-state dispute settlement (ISDS) mechanism has been the focal point of the debate, and rightly so. At the moment, various environmental measures, from phasing out nuclear power in Germany, to a moratorium on fracking in Canada, are being challenged by foreign investors under similar provisions in other agreements.

This highly controversial and unnecessary mechanism does not belong to a 21st century rule-of-law system. Foreign corporations should hold no greater rights than national firms or any other privileged position that allows them to challenge national legislation outside national courts.

The European Commission has proposed a “reform” of the ISDS system and although this means minor improvements, it is little more than a marketing exercise rebranding old wine in new bottles. There is no argument for giving foreign corporations the opportunity to sue states outside the national courts.

We call for a rejection of this system in TTIP. Moreover, the trade deal with Canada must not include this discriminatory practice either.

No safeguards for environment
From the beginning, we have been promised strong environmental safeguards. However, a recently leaked paper (now made public) shows that this is no more than empty words. While striving to grant foreign investors special privileges, and the ability to challenge environmental measures, no mechanisms are at this point put in place to protect public health or the planet from degradation, although reasonable suggestions have been made by environmental organisations.

With an average tariff rate on EU-US trade in goods at about 3%, TTIP is about regulation. It is about so-called non-tariff barriers - differences in regulations and standards.  We know that the EU strives to sidestep Buy-American clauses, while the US considers the precautionary principle a “trade barrier”, along with fundamental EU regulations regarding chemicals and animal welfare protection.

By harmonising or recognising each other’s standards in various sectors, the deal is supposed to unlock a huge market adding billions of euros and millions of jobs, while setting high standards for the rest of the world to adopt, according to proponents. Sounds too good to be true? Well, it is.

Trade with side-effects
Various economists and reports have diluted the economic arguments and numbers put forward by the European Commission, business lobbyists and the Nordic member states especially. Forecasts are hypothetical and overoptimistic about the effects of TTIP and neglect any negative side-effects to health and environment while ignoring structural adjustment costs (assuming full employment at any given time). We know from, for example, NAFTA that this is not the case.

We are promised that the deal will not lower any standards on health, environment, labour rights or data security, since the negotiation mandate, approved by national parliaments and the European Parliament, states that a deal must not lower any standards. However, we have already seen the opposite. For example, the EU fuel quality directive, aiming to decrease CO2 emissions from transport fuel, has been weakened, allowing for the import of the dirty CO2-intensive tar sands, mainly imported from US and Canada. A great deal of evidence suggests that the weak implementation of this directive was a gesture to accommodate US and Canadian demands to soften the ground in the trade negotiations.

Regulatory deregulation
TTIP in itself may not resolve in EU acceptance of GMOs, hormone-treated beef, chlorinated chicken or the lowering of financial safeguards in the US, however the institutions put in place by TTIP may very well have a deregulatory effect on these so-called “trade-irritants”. Introducing tariff-free US meat on the EU market, produced with antibiotics as growth-promoters and without any animal welfare production standards, could distort competition. EU farmers, forced to follow stricter standards with higher production costs will suffer, risking an internal pressure on EU standards.
Furthermore, a “regulatory cooperation body”, which shall facilitate cooperation on all existing and future laws, is proposed.  The aim is to minimise trade irritants in future and current legislation, which could delay and/or impede future legislation aimed at prohibiting toxic chemicals, according to the Swedish Chemical Safety Authority (KEMI).

We need a new green alternative
In the light of the flawed negotiations, we must have full transparency. The Commission has taken some steps to increase transparency, but this is, however, only a beginning. Publishing documents, which are already leaked, is not real transparency.

Citizens have the right to know what is really on the table – both from the EU and US side. We need to be able to see what we risk to trade away.

Since modern trade deals are about everything than can be traded, we cannot pretend that trade deals are only about smoothing out some simple controversies.

We must replace the current path towards ever-increasing volumes of goods and set sail towards a new era where trade is compatible with planetary boundaries and public interest. An era where empty words are replaced by concrete actions and demands. Ratification of ILO-conventions, climate change measures, environmental safeguards, and protection of public health need to play a focal role in trade deals.

Max Andersson and Rasmus Nordqvist

Debattartikel: Terrorister stoppas inte av EU:s register

Jag och Bodil Valero skriver om PNR i Aftonbladet:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Terrorister stoppas inte av EU:s register

DEBATT. Nyligen röstade EU-parlamentets utskott för mänskliga fri-och rättigheter igenom ett förslag som innebär att EU-länderna kan bli tvungna att införa ett register som kallas PNR (passenger name records). Det ska innehålla information som flygbolagen samlar in om passagerare, till exempel namn, adress, telefonnummer, kreditkortsuppgifter, resplan, bagageinformation och platsnummer.

Uppgifterna ska sedan sparas upp till fem år och skickas till de ansvariga myndigheterna i EU:s medlemsländer.
 
Förespråkarna hoppas att PNR-registret ska bidra till att upptäcka terrorister i ett tidigt skede. Men det finns få skäl att tro att det är en effektiv eller proportionerlig åtgärd. Det finns redan i dag information som inkluderar namn, nationalitet och passnummer som samlas in och används av polis för att söka efter exempelvis efterlysta brottslingar.

PNR innehåller en vidare kategori information, som inkluderar data med känslig information där en individs religion, sociala status och sexuella läggning kan avslöjas. PNR-data jämförs sedan med profiler i förbestämda bedömningskriterier för att upptäcka misstänksamma mönster eller beteenden. Men detta är ett mycket godtyckligt verktyg.

I praktiken är det mycket troligt att vanliga medborgare kommer att stoppas på flygplatser på grund av sitt namn, ursprung, religion eller sociala bakgrund. Dessutom kan den som inte vill bli sedd lätt kringgå PNR-registret genom att exempelvis ta bilen eller betala sin resa kontant.

EU-kommissionen, som har presenterat förslaget, har inte kunnat visa att ett PNR-register är nödvändigt eller proportionerligt. I de allra flesta fall, som vid de terrorattackerna i Paris i november, var terroristerna redan kända av polis och underrättelsetjänst. Lagringstiden, alltså fem år för personuppgifter, är också för lång för ändamålet och det finns en risk att registret missbrukas eller hamnar i orätta händer.

Det problematiska med den här typen av massövervakning är också att det kan skapa en falsk känsla av trygghet, när det egentligen är andra insatser som behövs för att förebygga och stoppa terrorism. Till exempel behövs en bättre samordning mellan polis och säkerhetspolis i de olika EU-länderna, så att de lättare kan utbyta information. Istället för att avsätta fem miljarder kronor på ett PNR-register kan pengarna användas till gränsöverskridande polisarbete via Europol eller Eurojust.

Faktum är att varken den omfattande massövervakningen via NSA i USA eller signalspaningen via FRA i Sverige har lett till att en enda terrorist har fällts i domstol. Det som har lett till att terroristhandlingar har kunnat avslöjas vid ett antal tillfällen har varit traditionellt polisarbete. Vi behöver också satsa mer på socialt arbete och minskat utanförskap för att motverka våldsbejakande extremism och även stoppa tillgången till illegala vapen.

På grund av terrorattackerna tidigare i år har det nuvarande PNR-direktivet rusat genom lagstiftningsprocessen trots att det innehåller långtgående förslag om massövervakning av alla flygpassagerare inom EU. Men vi får inte upprepa samma misstag som gjordes år 2005, när direktivet om lagring av data antogs under mycket liknande omständigheter bara tre månader efter terroristattackerna i London, och därefter ogiltigförklarades av EU-domstolen. Det är när det öppna och fria samhället hotas som det är som viktigast att inte låta rädsla ersätta vårt förnuft.

Max Andersson

Bodil Valero

EU-parlamentariker (MP)

33 böcker

Jag fortsätter min nyårstradition att sammanfatta årets bokskörd. 

***** Oerhört bra böcker! 
Getting Things Done, av David Allen

First Man in Rome, av Colleen McCullough

The Grass Crown, a Colleen McCullough

Island in the Sea of Time, av S M Stirling

Rule 34, av Charles Stross

 **** Riktigt bra! 

Skulden – Eurokrisen Sedd från Aten, av Kajsa Ekis Ekman

Vredesverk, av Erik Granström

Eurafrika, av Peo Hansen och Stefan Jonsson

How to Lie With Statistics, av Darell Huff

Don’t Even Think About It - Why Our Brains Are Wired To Ignore Climate Change, av George Marshall

Fortune’s Favourites, av Colleen McCullough

Caesar’s Women, av Colleen McCullough

Caesar, av Colleen McCullough

The October Horse, av Colleen McCullough

Med Uppenbar Känsla för Stil, av Stephan Mendel-Enk

Absolution Gap, av Alistair Reynolds

Saturn’s Children, av Charless Stross

Neptune’s Brood, av Charless Stross

Counting Up, Counting Down, av Harry S Turtledove

*** Också bra! 

Existence, av David Brin

Empire of Little Kings, av Derk Jan Eppink

Europe Deserves Better, av Philip Lerulf och Jan Å Johansson

The Dying of the Light av George R R Martin

The Amazing Maurice and His Educated Rodents, av Terry Pratchett

The Wee Free Men, av Terry Pratchett

Antifragile, av Nassim Nicholas Taleb

The Rule of the Clan, av Mark S Weiner

How To Run the European Parliament

 ** Helt OK 
Farewell Fantastic Venus, red Brian Aldiss & Harry Harrison

Kalmar Lördag VI – Politisk Dagbok 2012-14, av Jan G Andersson

From This Day Forward, av John Brunner
The Weathermonger, av Peter Dickinson

* Nja… 
Coaching for Politicians, av Elke Esders

Som vanligt skiljer jag på de allra bästa böckerna och de som bara är väldigt bra. Det innebär att många läsvärda böcker får förre stjärnor än vad de skulle fått på ett kommersiellt rankingsystem som Goodreads. Alla böcker med minst två stjärnor är rekommenderade.