I dagarna är det provval för Miljöpartiet i Göteborg och medlemmarna kan rösta på mig till riksdag, region och kommun. Men jag satsar på riksdagen.
Max Andersson
Biologstudent, Östra Göteborg
Mina hjärtefrågor:
Klimat, EU-kritik, IT- och integritetspolitik
Jag bor i Bergsjön och gör nu mitt examensarbete i biologi. Under förra mandatperioden satt jag i riksdagen. Det var fyra intensiva, roliga och lärorika år. Jag jobbade mycket utåtriktat, föreläste, debatterade, höll tal på demonstrationer, och motionerade om allt från friare fildelning och mer lyckoforskning till mindre direktreklam och förbud mot uranbrytning.
Den här mandatperioden har jag främst engagerat mig i regionfullmäktige och partistyrelsen. Jag har varit med i partistyrelsen sedan 2008, och i fjol blev jag också invald i arbetsutskottet, som är den grupp som arbetar närmast språkrören.
De frågor som jag har jobbat mest med är klimatet, EU/EMU, och kampen mot övervakningssamhället. Jag vill bevara alliansfriheten, ta tillbaka makt från EU, och satsa rejält på att minska klimatutsläppen. Klimatet är en global överlevnadsfråga. I valrörelsen vill jag att vi satsar hårt på att lyfta miljö- och klimatfrågor.
Den politiska framgång jag är mest stolt över det senaste året är min insats i vallagsutredningen där jag var Miljöpartiets representant. Bland annat föreslår vi nu ett stopp för diskrimineringen av små partier i kommunvalen. Det är något Miljöpartiet kämpat för ända sedan 1980-talet.
I senaste EU-valet fick jag 2800 personkryss trots att jag aktivt uppmanade människor att kryssa Carl Schlyter istället för mig. Det var också oerhört kul att se valresultaten på de skolor jag besökt. Efter att jag var med i debatten på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg fick miljöpartiet 49,7% i skolvalet. Det vill jag gärna överträffa. Jag älskar att driva valrörelse!
Det roligaste jag vet i politiken är att hjälpa andra att utvecklas och bli bättre politiker. Politik är ett lagarbete, och vi behöver bli både fler och bättre om vi ska kunna förverkliga våra visioner.
Sammanfattningsvis så är jag en entusiastisk valarbetare som gjorde ett riktigt bra jobb förra gången jag satt i riksdagen. Jag vill ge järnet i valrörelsen, och känner att jag har mer att ge.
19 september 2013
15 september 2013
10 år sedan EMU-segern
Igår var jag med på Musik- och teatermuseet i Stockholm och deltog i firandet av nej-sidans seger i folkomröstningen. Carl Schlyter hade fått förhinder så jag fick också rycka in som talare.
Seminariet filmades och kommer säkert upp på Forum för EU-debatt om några dagar.
Leif Pagrotsky höll ett av de mest intressanta inläggen. I och med att Storbritannien begärt omförhandlingar av EU-fördragen och ska folkomrösta om medlemskapet är det hög tid att börja fundera på vad vi vill driva i förhandlingarna. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista med 54 punkter.
Nationalekonomen Stefan de Vylder förutspådde att EMU spricker och framhöll att det är betydligt bättre om det är Tyskland som lämnar först. De sociala konsekvenserna om krisländerna lämnar först kan bli allvarliga när de nya valutorna devalverar kraftigt och människor sitter med lån i euro.
Överlag så var inläggen riktigt bra och underhållande, och arrangörerna hade ordnat så att de elva talarna tog upp olika saker. Som sig bör på ett jubileum fokuserade de flesta på kampanjen och hur vi vann folkomröstningen. Jag tog också upp vad vi behöver driva i omförhandlingen. Det räcker inte med att Sverige får ett undantag från EMU. Alla länder som vill måste få rätt att stå fria från valutaunionen.
Seminariet och festen var mycket välarrangerade, och vi fick även in en bra artikel i SvD. I stort sett hela den gamla nej-sidan var där, men det märktes att det var folk från nätverket Europa Ja - Euro Nej som organiserat, bland annat genom den stora ekonomdominansen bland talarna.
Det är nästan lite synd att de svenska EMU-anhängarna verkar ha gett upp. Det skulle vara kul att vinna en folkomröstning till med det här gänget.
Seminariet filmades och kommer säkert upp på Forum för EU-debatt om några dagar.
Leif Pagrotsky höll ett av de mest intressanta inläggen. I och med att Storbritannien begärt omförhandlingar av EU-fördragen och ska folkomrösta om medlemskapet är det hög tid att börja fundera på vad vi vill driva i förhandlingarna. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista med 54 punkter.
Nationalekonomen Stefan de Vylder förutspådde att EMU spricker och framhöll att det är betydligt bättre om det är Tyskland som lämnar först. De sociala konsekvenserna om krisländerna lämnar först kan bli allvarliga när de nya valutorna devalverar kraftigt och människor sitter med lån i euro.
Överlag så var inläggen riktigt bra och underhållande, och arrangörerna hade ordnat så att de elva talarna tog upp olika saker. Som sig bör på ett jubileum fokuserade de flesta på kampanjen och hur vi vann folkomröstningen. Jag tog också upp vad vi behöver driva i omförhandlingen. Det räcker inte med att Sverige får ett undantag från EMU. Alla länder som vill måste få rätt att stå fria från valutaunionen.
Seminariet och festen var mycket välarrangerade, och vi fick även in en bra artikel i SvD. I stort sett hela den gamla nej-sidan var där, men det märktes att det var folk från nätverket Europa Ja - Euro Nej som organiserat, bland annat genom den stora ekonomdominansen bland talarna.
Det är nästan lite synd att de svenska EMU-anhängarna verkar ha gett upp. Det skulle vara kul att vinna en folkomröstning till med det här gänget.
06 september 2013
Hur faller MP-mandaten över landet 2014 ?
Så här i nomineringstider får jag en del frågor om hur chanserna för riksdagsmandat ser ut i olika delar av Sverige. Så jag har räknat fram hur bra miljöpartiet behöver lyckas i riksdagsvalet på nationell nivå för att ta mandat i de olika valkretsarna.
Beräkningarna bygger på flera osäkra antaganden, och det skulle förvåna mig om valresultatet blir exakt så här. Men det ger i alla fall en grov uppfattning av läget.
Metod och felkällor:
Metoden bygger på det grundläggande antagandet att förhållandet mellan miljöpartiets röstandelar i de olika valkretsarna kommer att vara likadant som i valet 2010. Om antalet röster ökar med 25 % på riksnivå ska alltså rösterna öka med 25 % i samtliga valkretsar. Om ett distrikt gör en särskilt bra valrörelse, eller om det till exempel hålls en lokal folkomröstning om trängselavgifter som höjer valdeltagandet så påverkar det naturligtvis resultatet.
Beräkningen är gjord utifrån en förenklad modell där alla mandat antas vara utjämningsmandat. Så ser förstås inte det svenska valsystemet ut, men det är ett bra sätt att räkna. Det finns dock en liten risk att någon valkrets överraskar genom att göra ett kanonval och tar ett fast mandat. I så blir det ett utjämningsmandat mindre att dela på för de andra.
Jag antar också att alla åtta riksdagspartier klarar 4 %-spärren, och att partierna utanför riksdagen får lika många röster som 2010. Om något parti faller under spärren så får vi ett eller två extra mandat.
Jag gör också det optimistiska antagandet att miljöpartiet kommer att få full utdelning för våra röster. I valet 2010 gick miljöpartiet miste om ett mandat vi egentligen borde fått på grund av att utjämningsmandaten inte räcker till när det finns åtta partier i riksdagen. Det är troligt att samma sak händer igen. Personer med pessimistisk läggning bör utgå från att vi inte får det sista mandatet vi har rätt till. Men i den här beräkningen utgår jag från att vi har tur.
(Det här problemet är förhoppningsvis löst till 2018, i alla fall om riksdagen följer det förslag vi tog fram i vallagsutredningen.)
Mina sista antaganden är att ändrat valdeltagande och förändringar i antal röstberättigade i olika valkretsar inte kommer att påverka resultatet. Det kommer att komma nya siffror från valmyndigheten över antal röstberättigade i mars 2014, och det kan vara värt att räkna om då. Det sista utjämningsmandatet hänger ofta på några få röster, så små förändringar kan ha stor betydelse.
Men nu över till resultaten!
De tryggaste mandaten:
Just nu ligger miljöpartiet så mycket bättre till än de 5,3 % vi fick i valet 2006 att det inte känns meningsfullt att ta fram procent-siffror för de första 19 mandaten. Det är nästan samma mandat som när jag satt i riksdagen, förutom Dalarna och det tredje mandatet från Stockholms län som ersatts av Halland och Jönköping.
Stockholms stad 3 mandat
Stockholms län 2 mandat
Göteborg 2 mandat
Östergötland
Uppsala län
Stockholms län
Skåne läns södra
Västra Götalands läns västra
Malmö
Södermanland
Västerbotten
Västra Götalands läns norra
Örebro län
Halland
Jönköpings län
Gävleborg
Mandaten upp till förra valresultatet på 7,3 %
Om vi antar att vi får samma valresultat som i förra valet får vi föga förvånande samma mandat vi har idag. Och så ett extra mandat i Skaraborg, tack vare det optimistiska antagandet att utjämningsmandaten räcker till.
Stockholms län, 3:e mandat (5,5 %)
Dalarna (5,8 %)
Skåne läns norra och östra (6,1 %)
Värmland (6,4 %)
Skåne läns västra (6,6 %)
Västmanlands län (6,9 %)
Skaraborg (7,2 %)
Bättre valresultat:
Stockholms stad, 4:e mandat, (7,5 %)
Västernorrland (7,8 %)
Kalmar län (8,0 %)
Norrbotten (8,3 %)
Stockholms län (8,6 %)
Västra Götalands läns södra (8,8 %)
Stockholms stad, 5:e mandat (9,2 %)
Östergötland, 2:a mandat (9,4 %)
Kronoberg (9,7 %)
Göteborg, 3:e mandat (10,0 %)
Uppsala län, 2:a mandat, (10,3 %)
Stockholms län, 5:e mandat, (10,6 %)
Stockholms stad, 6:e mandat (10,9 %)
Skåne läns södra, 2:a mandat (11,1 %)
Jämtland (11,4 %)
Blekinge (11,7 %)
Västra Götalands läns västra, 2:a mandat (12,0 %)
Stockholms stad, 7:e mandat, (12,3%)
Malmö, 2:a mandat (12,5 %)
Stockholms län, 6:e mandat, (12,8 %)
Göteborg, 4:e mandat, (13,1 %)
Andra bloggar om: Miljöpartiet, val2014, valmatematik
Beräkningarna bygger på flera osäkra antaganden, och det skulle förvåna mig om valresultatet blir exakt så här. Men det ger i alla fall en grov uppfattning av läget.
Metod och felkällor:
Metoden bygger på det grundläggande antagandet att förhållandet mellan miljöpartiets röstandelar i de olika valkretsarna kommer att vara likadant som i valet 2010. Om antalet röster ökar med 25 % på riksnivå ska alltså rösterna öka med 25 % i samtliga valkretsar. Om ett distrikt gör en särskilt bra valrörelse, eller om det till exempel hålls en lokal folkomröstning om trängselavgifter som höjer valdeltagandet så påverkar det naturligtvis resultatet.
Beräkningen är gjord utifrån en förenklad modell där alla mandat antas vara utjämningsmandat. Så ser förstås inte det svenska valsystemet ut, men det är ett bra sätt att räkna. Det finns dock en liten risk att någon valkrets överraskar genom att göra ett kanonval och tar ett fast mandat. I så blir det ett utjämningsmandat mindre att dela på för de andra.
Jag antar också att alla åtta riksdagspartier klarar 4 %-spärren, och att partierna utanför riksdagen får lika många röster som 2010. Om något parti faller under spärren så får vi ett eller två extra mandat.
Jag gör också det optimistiska antagandet att miljöpartiet kommer att få full utdelning för våra röster. I valet 2010 gick miljöpartiet miste om ett mandat vi egentligen borde fått på grund av att utjämningsmandaten inte räcker till när det finns åtta partier i riksdagen. Det är troligt att samma sak händer igen. Personer med pessimistisk läggning bör utgå från att vi inte får det sista mandatet vi har rätt till. Men i den här beräkningen utgår jag från att vi har tur.
(Det här problemet är förhoppningsvis löst till 2018, i alla fall om riksdagen följer det förslag vi tog fram i vallagsutredningen.)
Mina sista antaganden är att ändrat valdeltagande och förändringar i antal röstberättigade i olika valkretsar inte kommer att påverka resultatet. Det kommer att komma nya siffror från valmyndigheten över antal röstberättigade i mars 2014, och det kan vara värt att räkna om då. Det sista utjämningsmandatet hänger ofta på några få röster, så små förändringar kan ha stor betydelse.
Men nu över till resultaten!
De tryggaste mandaten:
Just nu ligger miljöpartiet så mycket bättre till än de 5,3 % vi fick i valet 2006 att det inte känns meningsfullt att ta fram procent-siffror för de första 19 mandaten. Det är nästan samma mandat som när jag satt i riksdagen, förutom Dalarna och det tredje mandatet från Stockholms län som ersatts av Halland och Jönköping.
Stockholms stad 3 mandat
Stockholms län 2 mandat
Göteborg 2 mandat
Östergötland
Uppsala län
Stockholms län
Skåne läns södra
Västra Götalands läns västra
Malmö
Södermanland
Västerbotten
Västra Götalands läns norra
Örebro län
Halland
Jönköpings län
Gävleborg
Mandaten upp till förra valresultatet på 7,3 %
Om vi antar att vi får samma valresultat som i förra valet får vi föga förvånande samma mandat vi har idag. Och så ett extra mandat i Skaraborg, tack vare det optimistiska antagandet att utjämningsmandaten räcker till.
Stockholms län, 3:e mandat (5,5 %)
Dalarna (5,8 %)
Skåne läns norra och östra (6,1 %)
Värmland (6,4 %)
Skåne läns västra (6,6 %)
Västmanlands län (6,9 %)
Skaraborg (7,2 %)
Bättre valresultat:
Stockholms stad, 4:e mandat, (7,5 %)
Västernorrland (7,8 %)
Kalmar län (8,0 %)
Norrbotten (8,3 %)
Stockholms län (8,6 %)
Västra Götalands läns södra (8,8 %)
Stockholms stad, 5:e mandat (9,2 %)
Östergötland, 2:a mandat (9,4 %)
Kronoberg (9,7 %)
Göteborg, 3:e mandat (10,0 %)
Uppsala län, 2:a mandat, (10,3 %)
Stockholms län, 5:e mandat, (10,6 %)
Stockholms stad, 6:e mandat (10,9 %)
Skåne läns södra, 2:a mandat (11,1 %)
Jämtland (11,4 %)
Blekinge (11,7 %)
Västra Götalands läns västra, 2:a mandat (12,0 %)
Stockholms stad, 7:e mandat, (12,3%)
Malmö, 2:a mandat (12,5 %)
Stockholms län, 6:e mandat, (12,8 %)
Göteborg, 4:e mandat, (13,1 %)
Andra bloggar om: Miljöpartiet, val2014, valmatematik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)