Det är mindre än en vecka sedan jag lyfte "svängdörrsproblematiken" och behovet av karantänsregler för övergångar mellan politik och näringsliv i en motion till miljöpartiets kongress. Och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO har redan fått in en artikel på DN-debatt där de också föreslår skärpningar.
Det är väldigt raskt jobbat, eller - betydligt troligare - ett tecken på att det är en bra idé som ligger i tiden.
19 januari 2012
16 januari 2012
Etiska regler om lobbying
Jag har motionerat till miljöpartiets kongress om etiska regler kring lobbying. Miljöpartiet har länge jobbat bra med frågorna om lobbyismen på EU-nivå, men när det gäller lobbyismen i Sverige har vi inte varit lika aktiva. På senare år har det också blivit allt fler miljöpartister som arbetar inom PR-branschen. Det är hög tid att skärper vår politik även när det gäller lobbyismen i Sverige och skaffar oss ett ordentligt regelverk med krav på tydlighet och öppenhet.
Etiska regler kan vara bra att ha. Ett parti som socialdemokraterna kan vara slarvigt nog att dra på sig en Primeaffär, men vi miljöpartister måste ha högre ambitioner än så.
Etiska regler om lobbying
Miljöpartiet är sedan länge ett av de partier som är mest kritiska till lobbyismen som fenomen. Det är inte för att det är fel i sig att företag eller ideella organisationer försöker påverka politiska beslut. Om ett lagförslag get oavsedda och skadliga konsekvenser är det ju bra om beslutsfattarna får reda på det. Problemet ligger inte heller i att företag eller organisationer anlitar PR-firmor för att få hjälp att påverka mer effektivt. Nej, problemet ligger istället i att vissa intressen har betydligt större ekonomiska resurser än andra att lägga på lobbying och att det snedvrider den politiska processen. Det är bara en mindre del av lobbyisterna som företräder allmänintresset och ideella organisationer, och den överväldigande mängden lobbyister representerar storföretagen intressen. Det är därför vi driver på för mer öppenhet, och skarpare regler när det gäller lobbyism.
Det finns också ett etiskt problem med lobbyismen. Nämligen svårigheten för människor att kombinera anställning som lobbyist eller PR-konsult med att vara aktiva medlemmar i ett politiskt parti. Om man till exempel arbetar som lobbyist åt ett tobaksbolag på dagarna, så går det ju inte att förena med att sitta i landstingets Folkhälsokommitté om kvällen.
De miljöpartister som arbetar på PR-firmor är naturligtvis väl medvetna om det här problemet, och tar inte uppdrag som de betraktar som oetiska. Men det finns andra fall som inte är lika självklara. Är det till exempel okej att vara anställd för driva en linje som man själv stöder, eller i varje fall inte har något emot, och att agera i samma fråga som medlem i ett politiskt parti. Jag är övertygad om att alla miljöpartister som arbetar i PR-branschen har det goda omdömet att aktivt försöka hålla sig borta från denna moraliska gråzon.
Men det är ju tyvärr inte alla människor som har gott omdöme. Hösten 2010 avslöjades det att Svenskt Näringsliv betalat 4 miljoner kronor till PR-byrån Prime för att några av deras anställda, som även var framstående medlemmar i Socialdemokraterna, skulle påverka partiet i en mer ”tillväxt-vänlig” riktining. Det innebar bland annat att de skulle åka runt i landet för att delta i socialdemokratins eftervalsdebatt och propagera för att samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle avbrytas, för att partiet skulle sluta vara för fastighets- och förmögenhetsskatten, och stödja RUT-avdraget och kärnkraften; utan att de talade om att de var betalda av Svenskt Näringsliv för att påverka partiet.
Reaktionerna på avslöjandet blev minst sagt häftiga. Och utan att gå in på detaljer, så kan vi ju konstatera att det här fallet hade etiska riktlinjer varit till nytta.
Ett annat etiskt problem med lobbyism är när politiker går direkt till industrin eller PR-branschen efter avslutat uppdrag, eller om regeringen rekryterar ledande tjänstemän direkt från företag som kommer att påverkas av de frågor tjänstemännen ska arbeta med.
Idag har miljöpartiet ingen skriftlig policy kring lobbyism. Jag är övertygad om att det behövs. Miljöpartiet är knappast automatiskt immunt mot problemen med den oreglerade lobbyismen. Vi är ett växande parti som får allt mer inflytande, och det är självklart att människor och olika intressen försöker påverka oss också. Saker som bör diskuteras är etiska riktlinjer, tydliga regler som minskar risken för intressekonflikter, krav på öppenhet om vem man företräder, och att vi vidareutvecklar vår politik så att vi överväger karantäntider mellan övergång mellan PR-branschen och politiken. I USA har Obama infört en två-årsregel för viktigare anställningar och det är något vi bör titta på. När man går in på detaljerna i ett sådant här regelverk blir det lätt komplicerat och svåra avvägningar. Därför yrkar jag
Att partistyrelsen får i uppdrag att anta en skriftlig policy om lobbyism i miljöpartiet.
Att partistyrelsen och riksdagsgruppen får i uppdrag att vidareutveckla vår politik när det gäller lobbyismen i Sverige.
Etiska regler kan vara bra att ha. Ett parti som socialdemokraterna kan vara slarvigt nog att dra på sig en Primeaffär, men vi miljöpartister måste ha högre ambitioner än så.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Etiska regler om lobbying
Miljöpartiet är sedan länge ett av de partier som är mest kritiska till lobbyismen som fenomen. Det är inte för att det är fel i sig att företag eller ideella organisationer försöker påverka politiska beslut. Om ett lagförslag get oavsedda och skadliga konsekvenser är det ju bra om beslutsfattarna får reda på det. Problemet ligger inte heller i att företag eller organisationer anlitar PR-firmor för att få hjälp att påverka mer effektivt. Nej, problemet ligger istället i att vissa intressen har betydligt större ekonomiska resurser än andra att lägga på lobbying och att det snedvrider den politiska processen. Det är bara en mindre del av lobbyisterna som företräder allmänintresset och ideella organisationer, och den överväldigande mängden lobbyister representerar storföretagen intressen. Det är därför vi driver på för mer öppenhet, och skarpare regler när det gäller lobbyism.
Det finns också ett etiskt problem med lobbyismen. Nämligen svårigheten för människor att kombinera anställning som lobbyist eller PR-konsult med att vara aktiva medlemmar i ett politiskt parti. Om man till exempel arbetar som lobbyist åt ett tobaksbolag på dagarna, så går det ju inte att förena med att sitta i landstingets Folkhälsokommitté om kvällen.
De miljöpartister som arbetar på PR-firmor är naturligtvis väl medvetna om det här problemet, och tar inte uppdrag som de betraktar som oetiska. Men det finns andra fall som inte är lika självklara. Är det till exempel okej att vara anställd för driva en linje som man själv stöder, eller i varje fall inte har något emot, och att agera i samma fråga som medlem i ett politiskt parti. Jag är övertygad om att alla miljöpartister som arbetar i PR-branschen har det goda omdömet att aktivt försöka hålla sig borta från denna moraliska gråzon.
Men det är ju tyvärr inte alla människor som har gott omdöme. Hösten 2010 avslöjades det att Svenskt Näringsliv betalat 4 miljoner kronor till PR-byrån Prime för att några av deras anställda, som även var framstående medlemmar i Socialdemokraterna, skulle påverka partiet i en mer ”tillväxt-vänlig” riktining. Det innebar bland annat att de skulle åka runt i landet för att delta i socialdemokratins eftervalsdebatt och propagera för att samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle avbrytas, för att partiet skulle sluta vara för fastighets- och förmögenhetsskatten, och stödja RUT-avdraget och kärnkraften; utan att de talade om att de var betalda av Svenskt Näringsliv för att påverka partiet.
Reaktionerna på avslöjandet blev minst sagt häftiga. Och utan att gå in på detaljer, så kan vi ju konstatera att det här fallet hade etiska riktlinjer varit till nytta.
Ett annat etiskt problem med lobbyism är när politiker går direkt till industrin eller PR-branschen efter avslutat uppdrag, eller om regeringen rekryterar ledande tjänstemän direkt från företag som kommer att påverkas av de frågor tjänstemännen ska arbeta med.
Idag har miljöpartiet ingen skriftlig policy kring lobbyism. Jag är övertygad om att det behövs. Miljöpartiet är knappast automatiskt immunt mot problemen med den oreglerade lobbyismen. Vi är ett växande parti som får allt mer inflytande, och det är självklart att människor och olika intressen försöker påverka oss också. Saker som bör diskuteras är etiska riktlinjer, tydliga regler som minskar risken för intressekonflikter, krav på öppenhet om vem man företräder, och att vi vidareutvecklar vår politik så att vi överväger karantäntider mellan övergång mellan PR-branschen och politiken. I USA har Obama infört en två-årsregel för viktigare anställningar och det är något vi bör titta på. När man går in på detaljerna i ett sådant här regelverk blir det lätt komplicerat och svåra avvägningar. Därför yrkar jag
Att partistyrelsen får i uppdrag att anta en skriftlig policy om lobbyism i miljöpartiet.
Att partistyrelsen och riksdagsgruppen får i uppdrag att vidareutveckla vår politik när det gäller lobbyismen i Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)