Jan Guillou har fel om MP vs SD

Jan Guillou är alltid en intressant skribent och han brukar ha koll, men den här gången gör han bort sig rejält genom att lägga ut texten om en opinionsundersökning som han uppenbarligen inte har läst.

Han jämför de två partier som just nu brukar vara tredje störst i opinionsmätningarna, och får för sig att SD ligger bättre till än MP bland de unga:

"I åldersgruppen födda på 70-talet får MP ett förkrossande övertag och vinner över SD med betryggande 11–3. Men bland de yngre, födda på 80- och 90-talen, vinner SD med 14–2. Om Sveriges genom tiderna mest arbetslösa ungdom får bestämma så blir landet sverigedemokratiskt."

Det stämmer inte.

Fakta, enligt senaste SCB, är att 16,9 % av åldersgruppen 18-24 år anser att miljöpartiet är bästa parti. Motsvarande siffra för SD är 6,2 %. Siffrorna är nästan lika bra bland 25-34-åringarna.

Den undersökning som Guillou talar om är svårtolkad. Men det är uppenbart att han inte har läst den, utan litat på en dålig andrahandskälla.

Undersökningen, som är från FSI, handlar inte om vilket parti väljarna stöder, utan frågar istället om vilket parti väljarna anser har bäst politik på sexton olika områden. Undersökningen frågar bara efter vilket parti som är bäst. Om väljarna anser att ett parti har näst bäst eller tredje bäst politik på ett område, eller bara är bra i största allmänhet, så syns det inte i siffrorna.

Det finns några enstaka frågor där ett parti dominerar i FSI. 44 % av väljarna anser till exempel att MP har bäst miljöpolitik. Men med undantag för frågor där ett parti har en mycket tydlig profil får alla partier utom S och M väldigt låga siffror, delvis eftersom väljarna är osäkra på vad partierna tycker när man går in på detaljer.

 I yngsta åldersgruppen i FSI svarar till exempel 4 % att MP har bästa politik när det gäller skatterna, medan 5 % säger att SD har bäst skattepolitik. När det frågan om vilket parti som har bäst regionalpolitik slår SD miljöpartiet med 7 % mot 1 %. Underlaget är mycket litet. Varje procent i den här åldersgruppen motsvarar ungefär två personer.

Miljöpartiet är ett parti som samarbetar med andra partier, och det är också betydligt vanligare att våra väljare säger att ett annat parti har bättre politik i en enskild fråga. SDs väljare känner sig däremot mer isolerade på den politiska skalan.

Jag har inte haft tillgång till källmaterialet, men det är möjligt att det "övertag" för SD bland de unga som Guillou fäster så stor vikt vid beror på att 5 unga SD-sympatisörer (av 1426 svarspersoner) svarat att SD har bäst politik på allt.

Att ett parti får marginellt bättre FSI-siffror än ett annat på områden där inget av partierna profilerat sig betyder väldigt lite. Undersökningen säger betydligt mer om blockstrukturen i svensk politik än om vilket parti som har ungdomarnas stöd.

Nog för att det är trist att SD ligger över 4 %-spärren. Men det finns ingen anledning att överdriva.

Andra bloggar om: politik, miljöpartiet, sverigedemokraterna  Intressant

Vi behöver klarspråk om EU

Idag skriver jag om EU och det nya partiprogrammet på miljöpartiets partiprogramsblogg.



 * * *

Vi behöver klarspråk om EU

Nästa år ska miljöpartiet få ett nytt partiprogram. Här är några saker jag vill att vi tänker på när vi skriver om EU:

1) EU är inte utrikespolitik

Det är något konstigt med svensk EU-debatt. En mycket stor del av våra lagar – enligt vissa sätt att räkna en majoritet – kommer från Bryssel, men när svenska politiker håller tal låter det ofta som att de glömt bort att Sverige är med i unionen. Istället slänger de glatt ur sig förslag som riksdagen inte har rätt att besluta om. Det beror till stor del på den gamla dåliga traditionen i Sverige att se EU som en del av utrikespolitiken. Gör man det har man inte förstått vad EU är för något. I partiprogramet bör det vara tydligt att vi förstår vad EU är.

EU är inte utrikespolitik, och därför passar det dåligt att göra det till en del av det utrikespolitiska kapitlet. I grund och botten handlar det om vem det är som ska bestämma. Det rimliga är att EU behandlas i ett eget kapitel eller tillsammans med demokratifrågorna.

2) Våga tala klarspråk

EU är inte demokratiskt. Det är svårt för vanliga medborgare att påverka, och makten ligger i händerna på en liten elit av höga tjänstemän och toppolitiker. Storföretagen som har råd att anlita lobbyister har ett alldeleles för stort inflytande. Det är mycket svårt att ändra på EUs struktur eftersom det kräver fördragsändringar, och det är inte lätt att ändra politiken heller. I några fall är politiken till och med inskrivet i fördragen.

Det kan vara frestande att bara tala om trevliga saker i ett partiprogram. Men om vi inte vill att det ska se ut som att vi skönmålar eller blundar för problem behöver vi kritisera det som är fel.

3) Vi är fortfarande kritiska

 Det finns olika åsikter om många frågor i vårt parti, och det gäller även EU. Medlemsomröstningen för några år sedan landade i att miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti som inte kräver utträde. Det är en kompromiss som de flesta är rätt nöjda med, och på ett eller annat sätt borde den skrivas in i partiprogrammet. Om kongressen istället väljer att ducka i de frågor de finns oenighet och nöjer sig med lite oförargliga plattityder om öppenhet och klimatskatter som alla håller med om så bäddar det för problem.

 För det är ju tyvärr inte så att oenighet försvinner bara för att man sopar den under mattan. Det dyker hela tiden upp nya EU-frågor, som EMU-krisen eller fördragsändringar, där ett politiskt parti måste ta ställning. Om inte kongressen drar upp huvudlinjerna i vår EU-politik så måste någon annan göra det, och vi kommer att behöva slita de oavgjorda tvistefrågorna efter hand på möten i partistyrelsen, riksdagsgruppen, eller mellan våra EU-parlamentariker. Jag vill att partiprogrammet ska ge vägledning om politiken, och det bör stå klart att miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti.

 4) Vi behöver både visioner och dagspolitik

 Den som läser partiprogrammet bör ha en hyfsad chans att förstå vad det är vi tycker är fel med dagens EU och hur vi vill ha det i stället. Då finns det några saker som behöver tas upp: bristen på demokrati, EMU, militarisering, att vi vill flytta tillbaka makt till medlemsländerna och närmare folken, och att vi inte vill se en federal (dvs centraliserad) EU-stat, och att vi vill ge länderna rätt att gå före med hårdare miljökrav. Det bör understrykas att vi är för de öppna gränserna inom EU, samtidigt som vi emot att unionen stänger sina gränser för flyktingar. Det finns också poäng att vinna på att tala positivt om utvidgning med ett demokratiskt Ryssland och Turkiet.

Men det räcker inte med värderingar och långsiktiga visioner (som i praktiken är svåra att genomföra i dagens EU om det inte kommer en rejäl kris först). Texten måste också innehålla konkreta förslag som är möjliga att genomföra redan idag. Vi har många bra förslag att välja på som klimatskatter, ny handelspolitik, en klimatsäkring och minskning av EU:s budget, upphovsrättsreform, en ny fiskepolitik, etc…

Miljöpartiet de Grönas styrka är att vi har både en dröm om framtiden och en bra politik redan idag. De långsiktiga visionerna illustrerar våra värderingar. Reformförslagen visar på vår handlingskraft.

Max Andersson
Författaren satt i riksdagens EU-nämnd 2006-10 och är EU-ansvarig i partistyrelsen.

Seminarium om lobbyism

Osund lobbyism eller demokratisk påverkan - var går gränsen? 

Kongress-seminarium:
Tid: Fredag 25 maj kl 18.30-19.30
Plats: seminarierum Oden på plan 1

De gröna har kämpat hårt för att reglera lobbyisterna i EU, men problemet är stort även i Sverige. Som vi har sett i Saudi-affären så är den svenska lobbyismen närmast oreglerad. Är det dags att skärpa reglerna även här? Men var går egentligen gränsen mellan osund lobbyism och demokratisk påverkan? Kan lobbyismen bli demokratisk? Och kan Miljöpartiet göra mer?

Medverkande: Max Andersson, ledamot i MP:s partistyrelse, Carl Schlyter, EU-parlamentariker och Helene Öberg, sammankallande i partistyrelsen och Årets Lobbyist 2010.

Karantänregler och lobbyism

Idag ska riksdagen rösta om miljöpartiets förslag om att utreda införandet av karantänregler för ministrar och höga tjänstemän som går över till anställningar i näringslivet där det kan finnas intressekonflikter. Det gäller bland annat lobbybranschen.

Miljöpartiet är det enda partiet i riksdagen som står bakom reservationen så man kan räkna med att den blir avslagen. Förhoppningsvis kommer väl åtminstone vänsterpartiet ansluta sig i kammaren även om de missat att stödja reservationen.

Men förslaget stöds och uppmärksammas trevligt nog av Expressens ledarsida:

Politiker och höga tjänstemän som får värdefull insiderinformation medan de arbetar i folkets tjänst borde förstås inte kunna slå mynt av den genom att hoppa över till företag eller lobbande PR-byråer.

Det är fullständigt självklart. Därför har man i civiliserade länder ofta karenstid för politiker.

Andra bloggar om: lobbyism

Knapptryckarkompaniet

Min recension av Knapptryckarkompaniet har blivit publicerad i Grönt.

---------------------------------------------------------------------

Knapptryckarkompaniet

Efter åtta år i riksdagen bestämde sig Anne-Marie Pålsson för att inte kandidera för omval. Istället har hon skrivit boken Knapptryckarkompaniet som ger en fascinerande inblick i hur det är att sitta i riksdagen för moderaterna. Enligt författaren är det en värld där ledamöterna ringaktas, avvikande åsikter bestraffas med utfrysning, och blind lojalitet mot ledningen är det viktigaste kriteriet för att få uppdrag.

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat”, ska statsministern ha skällt ut ledamöter som ifrågasatte FRA-lagen.

Men det här är i grund och botten inte en bok om Reinfeldt, utan om riksdagen. Sverige är ett av de länder i den demokratiska världen som har de minst självständiga parlamentarikerna, och författaren söker förklaringar i maktens strukturer. Hon lägger också fram flera förslag på förbättringar. Men det märks att hon har begränsad erfarenhet av den politiska världen utanför moderaterna.

Bokens främsta behållning är nog att den så tydligt visar hur vi inte vill ha det i vårt parti, den dag vi kommer in i regeringen. Boken får mig också att känna stolthet över den gröna partikulturen där beslut föregås av diskussion, människor respekteras, och yrkanden automatiskt går till omröstning utan att det ses som en misstroendeförklaring. Det är bra för ett parti att ha maktdelning, två språkrör, rotationsprincip, och självständiga valberedningar. Det är värt att slå vakt om.

Max Andersson

Andra bloggar om: Knapptryckarkompaniet, Anne-Marie Pålsson
ISBN:9789173534710

Orsak och verkan

Det är mindre än en vecka sedan jag lyfte "svängdörrsproblematiken" och behovet av karantänsregler för övergångar mellan politik och näringsliv i en motion till miljöpartiets kongress. Och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO har redan fått in en artikel på DN-debatt där de också föreslår skärpningar.

Det är väldigt raskt jobbat, eller - betydligt troligare - ett tecken på att det är en bra idé som ligger i tiden.

Etiska regler om lobbying

Jag har motionerat till miljöpartiets kongress om etiska regler kring lobbying. Miljöpartiet har länge jobbat bra med frågorna om lobbyismen på EU-nivå, men när det gäller lobbyismen i Sverige har vi inte varit lika aktiva. På senare år har det också blivit allt fler miljöpartister som arbetar inom PR-branschen. Det är hög tid att skärper vår politik även när det gäller lobbyismen i Sverige och skaffar oss ett ordentligt regelverk med krav på tydlighet och öppenhet.

Etiska regler kan vara bra att ha. Ett parti som socialdemokraterna kan vara slarvigt nog att dra på sig en Primeaffär, men vi miljöpartister måste ha högre ambitioner än så.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Etiska regler om lobbying

Miljöpartiet är sedan länge ett av de partier som är mest kritiska till lobbyismen som fenomen. Det är inte för att det är fel i sig att företag eller ideella organisationer försöker påverka politiska beslut. Om ett lagförslag get oavsedda och skadliga konsekvenser är det ju bra om beslutsfattarna får reda på det. Problemet ligger inte heller i att företag eller organisationer anlitar PR-firmor för att få hjälp att påverka mer effektivt. Nej, problemet ligger istället i att vissa intressen har betydligt större ekonomiska resurser än andra att lägga på lobbying och att det snedvrider den politiska processen. Det är bara en mindre del av lobbyisterna som företräder allmänintresset och ideella organisationer, och den överväldigande mängden lobbyister representerar storföretagen intressen. Det är därför vi driver på för mer öppenhet, och skarpare regler när det gäller lobbyism.

Det finns också ett etiskt problem med lobbyismen. Nämligen svårigheten för människor att kombinera anställning som lobbyist eller PR-konsult med att vara aktiva medlemmar i ett politiskt parti. Om man till exempel arbetar som lobbyist åt ett tobaksbolag på dagarna, så går det ju inte att förena med att sitta i landstingets Folkhälsokommitté om kvällen.

De miljöpartister som arbetar på PR-firmor är naturligtvis väl medvetna om det här problemet, och tar inte uppdrag som de betraktar som oetiska. Men det finns andra fall som inte är lika självklara. Är det till exempel okej att vara anställd för driva en linje som man själv stöder, eller i varje fall inte har något emot, och att agera i samma fråga som medlem i ett politiskt parti. Jag är övertygad om att alla miljöpartister som arbetar i PR-branschen har det goda omdömet att aktivt försöka hålla sig borta från denna moraliska gråzon.

Men det är ju tyvärr inte alla människor som har gott omdöme. Hösten 2010 avslöjades det att Svenskt Näringsliv betalat 4 miljoner kronor till PR-byrån Prime för att några av deras anställda, som även var framstående medlemmar i Socialdemokraterna, skulle påverka partiet i en mer ”tillväxt-vänlig” riktining. Det innebar bland annat att de skulle åka runt i landet för att delta i socialdemokratins eftervalsdebatt och propagera för att samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle avbrytas, för att partiet skulle sluta vara för fastighets- och förmögenhetsskatten, och stödja RUT-avdraget och kärnkraften; utan att de talade om att de var betalda av Svenskt Näringsliv för att påverka partiet.

Reaktionerna på avslöjandet blev minst sagt häftiga. Och utan att gå in på detaljer, så kan vi ju konstatera att det här fallet hade etiska riktlinjer varit till nytta.

Ett annat etiskt problem med lobbyism är när politiker går direkt till industrin eller PR-branschen efter avslutat uppdrag, eller om regeringen rekryterar ledande tjänstemän direkt från företag som kommer att påverkas av de frågor tjänstemännen ska arbeta med.

Idag har miljöpartiet ingen skriftlig policy kring lobbyism. Jag är övertygad om att det behövs. Miljöpartiet är knappast automatiskt immunt mot problemen med den oreglerade lobbyismen. Vi är ett växande parti som får allt mer inflytande, och det är självklart att människor och olika intressen försöker påverka oss också. Saker som bör diskuteras är etiska riktlinjer, tydliga regler som minskar risken för intressekonflikter, krav på öppenhet om vem man företräder, och att vi vidareutvecklar vår politik så att vi överväger karantäntider mellan övergång mellan PR-branschen och politiken. I USA har Obama infört en två-årsregel för viktigare anställningar och det är något vi bör titta på. När man går in på detaljerna i ett sådant här regelverk blir det lätt komplicerat och svåra avvägningar. Därför yrkar jag

Att partistyrelsen får i uppdrag att anta en skriftlig policy om lobbyism i miljöpartiet.

Att partistyrelsen och riksdagsgruppen får i uppdrag att vidareutveckla vår politik när det gäller lobbyismen i Sverige.