Som ansvarig i partistyrelsen för det vildvuxna ämnet informationspolitik har jag nu gjort en lista över de gröna riksdagsmotioner som med lite god vilja kan räknas dit.
Det är bara att konstatera att infopolitiken är ett brett område som saknar tydliga gränser. (Fast det är knappast unikt. Tänk bara på miljöpolitiken.) Men jag hoppas att nu när vi drar igång informationspolitiska nätverket igen så kommer det bli fler motioner som fokuserar på informationspolitikens kärna till allmänna motionstiden i höst.
Det fasta telefonnätet
Jan Lindholm med flera vill bevara kopparnätet, och skriver klokt utifrån ett infrastruktur och sårbarhetsperspektiv.
Fildelning, rättsäkerhet och integritet
Maria Ferm med flera skriver om IPRED med mera, och vill avkriminalisera fildelning mellan privatpersoner för privat bruk. Bra uppdatering!
Skatt på direktreklam
Helena Leander med flera vill att det ska bli mindre direktreklam. Varför ska direktreklamen vara skattefri, när tidningarna betalar reklamskatt?
Reformering av WTO
Ulf Holm med flera skriver om internationell handelspolitik, och vill bland annat att frågorna om immaterialrätt (TRIPS-avtalet) ska brytas ut ur WTO. Motionen tar också upp förhandlingarna om EPA-avtalen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla Havet. Miljöpartiet står fast vid att EU borde sluta med sina påtryckningar och inte försöka tvinga in immaterialrätten i avtalen emot partnerländers vilja.
Växtgenetiska resurser
Tina Ehn vill ha en snabbutredning för att inte det nya gemensamma genbanken för nordiska fröer på Svalbard ska bli en flopp på grund av dåligt genomförande. Det är kanske tveksamt om det här är infopolitik, men jag gillar det.
Datalagringsdirektivet
Maria Ferm är första namn på miljöpartiets motion om (eller rättare sagt emot) EU:s datalagringsdirektiv.
Legalisera söktjänster på internet
Maria Ferm återanvänder Lage Rahms gamla fina motion från 2009 om att det ska vara lagligt att bedriva söktjänster på nätet.
Införande av elektronisk röstning i val
Ulf Holm och Peter Rådberg underskattar enligt min bedömning risken för valfusk.
Oadresserad direktreklam
Annikka Lillemets med flera vill att oadresserad direktreklam bara ska delas ut till de som aktivt ber om det. Låter bekant.
Med anledning av skr. 2010/11:66 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2009
Rödgrön trepartimotion som bland annat vill att de offentliga ombuden ska få bättre förutsättningar att jobba för medborgarnas integritet. Morgan Johansson är förstanamn, och Maria Ferm står bakom motionen för miljöpartiets räkning.
Med anledning av skr. 2010/11:41 Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Peter Rådberg med flera motionerar om FRA. Miljöpartiet vill riva upp FRA-lagarna, men motionens huvudpoäng är att regeringens årliga skrivelse om integritetskyddet är minst sagt oinformativ och under all kritik!
Andra bloggar om: miljöpartiet, infopolitik
19 januari 2011
Ta hem trupperna från Afghanistan
Jag och Mattias Wingstedt har motionerat om den svenska militära insatsen i Afghanistan till miljöpartiets kongress.
Överenskommelsen om Afghanistan måste leda till att vi tar hem trupperna
Det som en gång började som en fredsbevarande insats i Afghanistan har nu blandats samman med USA:s krigföring och förvandlats till strider för ena parten i ett inbördeskrig. Sverige har en viktig roll att spela i Afghanistan. Svenska biståndsorganisationer driver en stor del av landets sjukhus och skolor, vilket är ett oerhört viktigt arbete. För att de ska kunna fortsätta arbeta under konflikten får de inte uppfattas som en krigförande part. Den svenska militära insatsen håller på att bli ett hot mot biståndet.
Före valet sade vi att trupperna skulle hem under denna mandatperiod. Efter valet ingick vi istället en överenskommelse med regeringen som innebär att vi skickar fler soldater och att de militära anslagen ökar Det är visserligen bra med breda uppgörelser om svensk säkerhetspolitik. Men Miljöpartiet ska inte delta i uppgörelser som går åt fel håll.
Överenskommelsen om Afghanistan är dessutom oklar. Den innehåller formuleringar som kan tolkas på många olika sätt. Risken finns att regeringen gör sin egen tolkning och att den militära närvaron permanentas.
Miljöpartiet är ett fredsparti. För vår trovärdighet är det viktigt att överenskommelsen verkligen leder till att trupperna kommer hem. Överenskommelsen innehåller en sådan förhoppning, men inte några konkreta beslut.
Överenskommelsens tidsplan är:
Ett problem med uppgörelsen är att stöd till Afghanistans armé inte definieras tydligt. Svenska trupper strider idag tillsammans med den afghanska armén. Är en sådan insats stödjande eller stridande?
För oss är det självklart att detta ska räknas som stridande. Sådana gemensamma uppdrag måste upphöra när vi går över till stödjande säkerhetsåtgärder. Det får inte gå att frångå uppgörelsens anda genom att på pappret döpa om uppdrag från stridande till stödjande.
Riksdagen har varje år en omröstning om budget och inriktning för insatsen i Afghanistan. Vi anser att det är mycket viktigt att Miljöpartiet framöver ser till att de vaga förhoppningarna från överenskommelsen leder till en verklig förändring på marken. Om detta inte sker måste Miljöpartiet rösta mot framtida propositioner. Vi får inte återigen hamna i fällan att vi stödjer ökade militära insatser.
Vi yrkar:
att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner om de innebär att de militära anslagen minskar
att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner där stödjande säkerhetsinsatser till största delen sker i form av civil personal
att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner om det är klart att militär som utför stödjande säkerhetsinsatser inte deltar i stridande uppdrag
Att miljöpartiet står fast vid vallöftet om att vi vill avsluta den militära insatsen i Afghanistan under denna mandatperiod.
Andra bloggar om: miljöpartiet, Afghanistan
-------------------------------------------------------------------------
Överenskommelsen om Afghanistan måste leda till att vi tar hem trupperna
Det som en gång började som en fredsbevarande insats i Afghanistan har nu blandats samman med USA:s krigföring och förvandlats till strider för ena parten i ett inbördeskrig. Sverige har en viktig roll att spela i Afghanistan. Svenska biståndsorganisationer driver en stor del av landets sjukhus och skolor, vilket är ett oerhört viktigt arbete. För att de ska kunna fortsätta arbeta under konflikten får de inte uppfattas som en krigförande part. Den svenska militära insatsen håller på att bli ett hot mot biståndet.
Före valet sade vi att trupperna skulle hem under denna mandatperiod. Efter valet ingick vi istället en överenskommelse med regeringen som innebär att vi skickar fler soldater och att de militära anslagen ökar Det är visserligen bra med breda uppgörelser om svensk säkerhetspolitik. Men Miljöpartiet ska inte delta i uppgörelser som går åt fel håll.
Överenskommelsen om Afghanistan är dessutom oklar. Den innehåller formuleringar som kan tolkas på många olika sätt. Risken finns att regeringen gör sin egen tolkning och att den militära närvaron permanentas.
Miljöpartiet är ett fredsparti. För vår trovärdighet är det viktigt att överenskommelsen verkligen leder till att trupperna kommer hem. Överenskommelsen innehåller en sådan förhoppning, men inte några konkreta beslut.
Överenskommelsens tidsplan är:
- Under 2011 börjar säkerhetsansvar överlämnas till den afghanska armén.
- Under 2012 får detta konkreta resultat vilket gör att de stridande trupperna kan minska till förmån för så kallade stödjande säkerhetsinsatser.
- I slutet av 2014 ska all stridande trupp vara omvandlad till stödjande säkerhetsinsatser.
Ett problem med uppgörelsen är att stöd till Afghanistans armé inte definieras tydligt. Svenska trupper strider idag tillsammans med den afghanska armén. Är en sådan insats stödjande eller stridande?
För oss är det självklart att detta ska räknas som stridande. Sådana gemensamma uppdrag måste upphöra när vi går över till stödjande säkerhetsåtgärder. Det får inte gå att frångå uppgörelsens anda genom att på pappret döpa om uppdrag från stridande till stödjande.
Riksdagen har varje år en omröstning om budget och inriktning för insatsen i Afghanistan. Vi anser att det är mycket viktigt att Miljöpartiet framöver ser till att de vaga förhoppningarna från överenskommelsen leder till en verklig förändring på marken. Om detta inte sker måste Miljöpartiet rösta mot framtida propositioner. Vi får inte återigen hamna i fällan att vi stödjer ökade militära insatser.
Vi yrkar:
att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner om de innebär att de militära anslagen minskar
att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner där stödjande säkerhetsinsatser till största delen sker i form av civil personal
att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner om det är klart att militär som utför stödjande säkerhetsinsatser inte deltar i stridande uppdrag
Att miljöpartiet står fast vid vallöftet om att vi vill avsluta den militära insatsen i Afghanistan under denna mandatperiod.
Andra bloggar om: miljöpartiet, Afghanistan
18 januari 2011
Jag vill bli miljöpartiets nästa partisekreterare
Miljöpartiet ska välja en ny partisekreterare i år, och i helgen gick nomineringstiden ut. Så här presenterar jag min kandidatur för Riksvalberedningen.
Till Riksvalberedningen:
Härmed kandiderar jag till uppdraget som miljöpartiets nästa partisekreterare. Jag har breda erfarenheter från alla nivåer i partiet. Jag bryr mig om organisationsfrågorna, och jag brinner för att miljöpartiet ska utvecklas till en folkrörelse. Jag är övertygad om att vi behöver satsa mer på att ta hand om våra medlemmar, förbättra internutbildningen, och stärka interndemokratin för att bli den gröna folkrörelse vi skulle kunna bli.
Jag känner partiet bättre än de flesta. Jag har suttit tre år i partistyrelsen, och fyra år i riksdagen. Jag vet hur det är att vara ledamot och hur rikspolitiken fungerar. Som mångårig ordförande i MP-Göteborg vet jag hur det är att leda en lokalavdelning och få den att växa. Som gammal regionpolitiker och som ombudsman i fyra år för GU-Väst vet jag att förutsättningarna för politiskt arbete ser väldigt annorlunda ut i landet utanför storstäderna. Jag vet att vi måste växa i hela landet för att bli stora. Jag har suttit tre år i Grön Ungdoms Förbundsstyrelse under Gustav Fridolins tid som språkrör. Jag har varit valsamordnare i Göteborg, och jag ledde GU:s kampanj under EMU-folkomröstningen. Jag har varit språkrör för Gröna Studenter.
Satsa på organisationsutveckling!
Jag vill att vi ska satsa betydligt mer på att utveckla organisationen. De flesta gröna bryr sig enligt min erfarenhet i första hand om politiken, och är tämligen ointresserade av organisation. Det är inget konstigt. Det är ju politiken som är partiets syfte. Men det har lett till att det långsiktiga arbetet med att stärka partiet har försummats. Vi skulle ha varit betydligt fler medlemmar och väljare idag om vi prioriterat bättre och undvikt organisatoriska misstag som skadat oss i onödan.
Jag har en känsla för vad som fungerar och vad som inte gör det i organisationsfrågorna. Jag byggde upp GU-Väst från att varit mycket svaga till att bli ungdomsförbundets starkaste distrikt, under min tid som ordförande för MP-Göteborg bidrog jag till den fantastiska utveckling lokalavdelningen har haft de senaste åren. Åren 2002 till 2004 utgjorde jag tillsammans med Lage Rahm, Annelie Rannamaa och Cecilia Engström Grön Ungdoms Organisationsgrupp, analyserade förbundets strukturella problem och såg till att ungdomsförbundet reformerades. Under min tid som språkrör för Gröna Studenter var jag en nyckelperson för att få förbundet på fötter.
Jag har alltid sett arbetet för att stärka organisationen som något av det viktigaste vi kan ägna oss åt. Det finns mycket som ett parti kan syssla med: Pressarbete. Idéutveckling. Förhandlingar om sakpolitiska framgångar. Men jag är övertygad om att ingenting vi gör spelar större roll i längden än det arbete vi gör för att stärka partiet. Miljöpartiet behöver bli betydligt bättre på att ta emot nya medlemmar, vi måste förbättra internutbildningen, och vi måste utvecklas som organisation så att fler medlemmar väljer att stanna kvar. Det är nämligen partiet som vinner valen. Det är medlemmarnas goda arbete som får folk att rösta på oss.
Partisekreterarens roll
Partisekreterarens roll är inte särskilt väl definierad i miljöpartiet. Den överlappar med partistyrelsens sammankallande, och de måste kunna dela upp arbetet på ett bra sätt mellan sig.
Partisekreteraren är vald av, och ansvarar inför kongressen. Partisekreteraren är inte någon tjänsteman eller rörens förlängda arm. Partisekreteraren måste vara en självständig aktör och en person med integritet och egen vilja. En partisekreterare måste i varje läge vara lojal mot partiet, och sätta partiets bästa främst. Lojaliteten mot partiet innebär att partisekreteraren så gott som alltid måste backa upp rören externt. Men när partisekreteraren anser att rören har fel (och det kommer rören att ha tid efter annan) så är det partisekreterarens jobb att säga det internt.
Det finns en tyvärr en stark tendens till konformism i partiledningen, och det är något vi behöver förändra. Frågan om ledarskap i miljöpartiet är inte helt enkel. Våra avgående språkrör har på det hela taget gjort ett mycket bra jobb. Det mesta de gjort har varit bra, och bara en del har varit dåligt. Men till det dåliga hör hur språkrörsrollen gradvist förändrats i riktning mot partiledare, och det innebär att risken för dåliga och förhastade beslut har ökat. Jag anser att hela partistyrelsen, och hela riksdagsgruppen, ska vara inblandade i de beslut som ligger på de två organens respektive bord. Under de senaste åren har det blivit vanligt att de viktigaste besluten gjorts upp på förhand genom att rören kommit överens innan det formella mötet. Det är inte en bra utveckling. Jag tror att besluten blir bättre och mer genomtänkta när riksdagsgruppen och partistyrelsen får vara med på riktigt.
En av partisekreterarens viktigaste uppgifter är att lyfta frågan om hur olika förslag påverkar partiorganisationen ute i landet. Erfarenheten visar att de ledamöter och tjänstemän som sitter i riksdagshuset tenderar att fastna med huvudet i det rikspolitiska spelet. Partisekreteraren däremot ska vara ute och lyssna på partimedlemmarna ute i landet. Det är något jag kommer att ta på allvar.
Partisekreteraren har andra roller också. Kampanjsamordning och konflikthantering är viktigt. Övergripande kommunikationsansvar kommer att bli viktigt. Förmågan att hålla peppande fördrag ute i landet är ett plus, och förmågan tala med media i pressade lägen utan att göra bort sig är en absolut nödvändighet. Förmågan att bedriva en preventiv krishantering och se till att potentiella problem hanteras och blir lösta redan innan de inträffar är lika viktig som den är underskattad.
Partisekreteraren måste också klara av att stötta båda rören, och se till att deras samarbete fungerar smidigt. För få saker kan vara farligare för partiet än två språkrör som inte drar jämnt. Partisekreteraren måste både ha förmågan att vara en smidig diplomat, samtidigt som man också måste vara är en orädd person som vågar ta konflikter.
Det är en ingen lätt uppgift. Det är en svår uppgift. Men jag tror mig ha det som krävs.
Den gröna folkrörelsen behöver demokrati
Miljöpartiet har ett fantastiskt läge. Vi håller på att bli ett självklart val för den engagerade medelklassen. Vi har börjat växa även i grupper där vi tidigare varit svaga. Vi kan mycket väl bli ett 15 %-parti på sikt och stabilisera oss på den nivån. Det är väljare som i första hand kommer att komma till oss från socialdemokratin och de kan ge oss en central roll i politiken för lång tid framöver. Men det förutsätter att vi klarar av att växa. Och det förutsätter mer än bara skickliga språkrör, en bra politik, bättre organisation (med fungerande regioner i hela landet, en levande interndebatt, en bättre krishantering som inte låter enskildas personkonflikter lamslå en hel avdelning, väl fungerande valberedningar på lokal och regional nivå, och avdelningar som inte tappar bort aktiva medlemmar bara för att de som håller i mötena inte fått lära sig hur man gör när de plötsligt börjar komma fler människor på våra möten, med mera…)
Det förutsätter också att vi är en folkrörelse där det är värt att engagera sig. Där medlemmarna känner att de kan påverka. Och där det också spelar roll i praktiken vad medlemmarna tycker. Interndemokrati är en vacker princip och det är mycket lätt att hylla den i teorin. I praktiken är det mycket svårare. Det är inte lätt för en politisk ledning att dela med sig av sitt inflytande, och följa kongressbeslut även när man anser att besluten är fel eller okloka. Medlemmarna behöver kunna känna stolthet över vårt parti, och veta att deras beslut respekteras. Och verklig interndemokrati handlar om mer än att bara respektera kongressbeslut. Det handlar också om att dela med sig av makten till medlemmarna redan på förhand. Det är inte lätt. Men det är så vi kan skapa en folkrörelse.
Om mig:
Jag bor i Göteborg. Jag är 37 år och gick med i miljöpartiet 1992. Jag ska snart återuppta min universitetsutbildning i biologi. Jag har god kompetens när det gäller EU, och politisk kommunikation. Jag har jobbat en hel del med internationell klimatpolitik, utrikespolitik och IT/informationspolitik. Jag står någonstans i mitten av partiet. Kanske lite mer liberal när det gäller frihetsfrågor, och lite mer vänster när det gäller social rättvisa.
-------------------------------------------------------------------------
Till Riksvalberedningen:
Härmed kandiderar jag till uppdraget som miljöpartiets nästa partisekreterare. Jag har breda erfarenheter från alla nivåer i partiet. Jag bryr mig om organisationsfrågorna, och jag brinner för att miljöpartiet ska utvecklas till en folkrörelse. Jag är övertygad om att vi behöver satsa mer på att ta hand om våra medlemmar, förbättra internutbildningen, och stärka interndemokratin för att bli den gröna folkrörelse vi skulle kunna bli.
Jag känner partiet bättre än de flesta. Jag har suttit tre år i partistyrelsen, och fyra år i riksdagen. Jag vet hur det är att vara ledamot och hur rikspolitiken fungerar. Som mångårig ordförande i MP-Göteborg vet jag hur det är att leda en lokalavdelning och få den att växa. Som gammal regionpolitiker och som ombudsman i fyra år för GU-Väst vet jag att förutsättningarna för politiskt arbete ser väldigt annorlunda ut i landet utanför storstäderna. Jag vet att vi måste växa i hela landet för att bli stora. Jag har suttit tre år i Grön Ungdoms Förbundsstyrelse under Gustav Fridolins tid som språkrör. Jag har varit valsamordnare i Göteborg, och jag ledde GU:s kampanj under EMU-folkomröstningen. Jag har varit språkrör för Gröna Studenter.
Satsa på organisationsutveckling!
Jag vill att vi ska satsa betydligt mer på att utveckla organisationen. De flesta gröna bryr sig enligt min erfarenhet i första hand om politiken, och är tämligen ointresserade av organisation. Det är inget konstigt. Det är ju politiken som är partiets syfte. Men det har lett till att det långsiktiga arbetet med att stärka partiet har försummats. Vi skulle ha varit betydligt fler medlemmar och väljare idag om vi prioriterat bättre och undvikt organisatoriska misstag som skadat oss i onödan.
Jag har en känsla för vad som fungerar och vad som inte gör det i organisationsfrågorna. Jag byggde upp GU-Väst från att varit mycket svaga till att bli ungdomsförbundets starkaste distrikt, under min tid som ordförande för MP-Göteborg bidrog jag till den fantastiska utveckling lokalavdelningen har haft de senaste åren. Åren 2002 till 2004 utgjorde jag tillsammans med Lage Rahm, Annelie Rannamaa och Cecilia Engström Grön Ungdoms Organisationsgrupp, analyserade förbundets strukturella problem och såg till att ungdomsförbundet reformerades. Under min tid som språkrör för Gröna Studenter var jag en nyckelperson för att få förbundet på fötter.
Jag har alltid sett arbetet för att stärka organisationen som något av det viktigaste vi kan ägna oss åt. Det finns mycket som ett parti kan syssla med: Pressarbete. Idéutveckling. Förhandlingar om sakpolitiska framgångar. Men jag är övertygad om att ingenting vi gör spelar större roll i längden än det arbete vi gör för att stärka partiet. Miljöpartiet behöver bli betydligt bättre på att ta emot nya medlemmar, vi måste förbättra internutbildningen, och vi måste utvecklas som organisation så att fler medlemmar väljer att stanna kvar. Det är nämligen partiet som vinner valen. Det är medlemmarnas goda arbete som får folk att rösta på oss.
Partisekreterarens roll
Partisekreterarens roll är inte särskilt väl definierad i miljöpartiet. Den överlappar med partistyrelsens sammankallande, och de måste kunna dela upp arbetet på ett bra sätt mellan sig.
Partisekreteraren är vald av, och ansvarar inför kongressen. Partisekreteraren är inte någon tjänsteman eller rörens förlängda arm. Partisekreteraren måste vara en självständig aktör och en person med integritet och egen vilja. En partisekreterare måste i varje läge vara lojal mot partiet, och sätta partiets bästa främst. Lojaliteten mot partiet innebär att partisekreteraren så gott som alltid måste backa upp rören externt. Men när partisekreteraren anser att rören har fel (och det kommer rören att ha tid efter annan) så är det partisekreterarens jobb att säga det internt.
Det finns en tyvärr en stark tendens till konformism i partiledningen, och det är något vi behöver förändra. Frågan om ledarskap i miljöpartiet är inte helt enkel. Våra avgående språkrör har på det hela taget gjort ett mycket bra jobb. Det mesta de gjort har varit bra, och bara en del har varit dåligt. Men till det dåliga hör hur språkrörsrollen gradvist förändrats i riktning mot partiledare, och det innebär att risken för dåliga och förhastade beslut har ökat. Jag anser att hela partistyrelsen, och hela riksdagsgruppen, ska vara inblandade i de beslut som ligger på de två organens respektive bord. Under de senaste åren har det blivit vanligt att de viktigaste besluten gjorts upp på förhand genom att rören kommit överens innan det formella mötet. Det är inte en bra utveckling. Jag tror att besluten blir bättre och mer genomtänkta när riksdagsgruppen och partistyrelsen får vara med på riktigt.
En av partisekreterarens viktigaste uppgifter är att lyfta frågan om hur olika förslag påverkar partiorganisationen ute i landet. Erfarenheten visar att de ledamöter och tjänstemän som sitter i riksdagshuset tenderar att fastna med huvudet i det rikspolitiska spelet. Partisekreteraren däremot ska vara ute och lyssna på partimedlemmarna ute i landet. Det är något jag kommer att ta på allvar.
Partisekreteraren har andra roller också. Kampanjsamordning och konflikthantering är viktigt. Övergripande kommunikationsansvar kommer att bli viktigt. Förmågan att hålla peppande fördrag ute i landet är ett plus, och förmågan tala med media i pressade lägen utan att göra bort sig är en absolut nödvändighet. Förmågan att bedriva en preventiv krishantering och se till att potentiella problem hanteras och blir lösta redan innan de inträffar är lika viktig som den är underskattad.
Partisekreteraren måste också klara av att stötta båda rören, och se till att deras samarbete fungerar smidigt. För få saker kan vara farligare för partiet än två språkrör som inte drar jämnt. Partisekreteraren måste både ha förmågan att vara en smidig diplomat, samtidigt som man också måste vara är en orädd person som vågar ta konflikter.
Det är en ingen lätt uppgift. Det är en svår uppgift. Men jag tror mig ha det som krävs.
Den gröna folkrörelsen behöver demokrati
Miljöpartiet har ett fantastiskt läge. Vi håller på att bli ett självklart val för den engagerade medelklassen. Vi har börjat växa även i grupper där vi tidigare varit svaga. Vi kan mycket väl bli ett 15 %-parti på sikt och stabilisera oss på den nivån. Det är väljare som i första hand kommer att komma till oss från socialdemokratin och de kan ge oss en central roll i politiken för lång tid framöver. Men det förutsätter att vi klarar av att växa. Och det förutsätter mer än bara skickliga språkrör, en bra politik, bättre organisation (med fungerande regioner i hela landet, en levande interndebatt, en bättre krishantering som inte låter enskildas personkonflikter lamslå en hel avdelning, väl fungerande valberedningar på lokal och regional nivå, och avdelningar som inte tappar bort aktiva medlemmar bara för att de som håller i mötena inte fått lära sig hur man gör när de plötsligt börjar komma fler människor på våra möten, med mera…)
Det förutsätter också att vi är en folkrörelse där det är värt att engagera sig. Där medlemmarna känner att de kan påverka. Och där det också spelar roll i praktiken vad medlemmarna tycker. Interndemokrati är en vacker princip och det är mycket lätt att hylla den i teorin. I praktiken är det mycket svårare. Det är inte lätt för en politisk ledning att dela med sig av sitt inflytande, och följa kongressbeslut även när man anser att besluten är fel eller okloka. Medlemmarna behöver kunna känna stolthet över vårt parti, och veta att deras beslut respekteras. Och verklig interndemokrati handlar om mer än att bara respektera kongressbeslut. Det handlar också om att dela med sig av makten till medlemmarna redan på förhand. Det är inte lätt. Men det är så vi kan skapa en folkrörelse.
Om mig:
Jag bor i Göteborg. Jag är 37 år och gick med i miljöpartiet 1992. Jag ska snart återuppta min universitetsutbildning i biologi. Jag har god kompetens när det gäller EU, och politisk kommunikation. Jag har jobbat en hel del med internationell klimatpolitik, utrikespolitik och IT/informationspolitik. Jag står någonstans i mitten av partiet. Kanske lite mer liberal när det gäller frihetsfrågor, och lite mer vänster när det gäller social rättvisa.
16 januari 2011
Jag kandiderar till partisekreterare!
Nu vid tolvslaget i natt gick motionstiden ut inför miljöpartiets kongress och det var dessutom sista chansen att lämna in nomineringar. Jag ställer upp för omval till både partistyrelsen och EGP-rådet. Och jag är en av flera bra kandidater som anmält intresse för att bli partisekreterare.
Så vitt jag vet är det just nu miljöpartister som kandiderar till språkrör, och sex kandidater till uppdraget som partisekreterare. I det senaste numret av Fokus så avslöjar jag vem jag stöder som manligt språkrör, och när det gäller valet av partisekreterare anser jag kanske inte heller så överraskande att jag är den bäste.
Men nu är det dags för valberedningen att säga sitt. Och i vårt parti är det upp till kongressen att avgöra.
Så vitt jag vet är det just nu miljöpartister som kandiderar till språkrör, och sex kandidater till uppdraget som partisekreterare. I det senaste numret av Fokus så avslöjar jag vem jag stöder som manligt språkrör, och när det gäller valet av partisekreterare anser jag kanske inte heller så överraskande att jag är den bäste.
Men nu är det dags för valberedningen att säga sitt. Och i vårt parti är det upp till kongressen att avgöra.
02 januari 2011
Stiftelser som verktyg i miljöpolitiken
Rickard Arvidsson, Göran Hådén och jag har fått in en artikel i miljöpartiets tidning Grönt där vi lyfter fram den amerikanske entreprenören Peter Barnes idéer om att stiftelser kan användas för att förvalta och bevara allmänningar.
Bland annat föreslår vi att den svenska gammelskogen skulle kunna vara ett bra fall att börja med.
Den som är mer intresserad av dessa tankar bör läsa Peter Barnes utmärkta bok Capitalism 3.0 .
Den underbara illustrationen är ska säkert leda tankarna till vårt förslag om gammelskogen. Bilden föreställer dock i själva verket en bokskog i Norge. Men vackrare än så här kan det ju knappast bli.
Andra bloggar om: miljö, Capitalism 3.0
Bland annat föreslår vi att den svenska gammelskogen skulle kunna vara ett bra fall att börja med.
Den som är mer intresserad av dessa tankar bör läsa Peter Barnes utmärkta bok Capitalism 3.0 .
Den underbara illustrationen är ska säkert leda tankarna till vårt förslag om gammelskogen. Bilden föreställer dock i själva verket en bokskog i Norge. Men vackrare än så här kan det ju knappast bli.
Andra bloggar om: miljö, Capitalism 3.0
01 januari 2011
Sören Wibe är borta
Det gamla året slutade sorgligt med att Sören Wibe gick ur tiden. Han spelade en viktig roll inför EMU-omröstningen och betydde mycket för nej-sidans framgång. Jag lärde känna honom först en tid senare när vi arbetade tillsammans i kampanjen Folkomröstning.nu emot EU-konstitutionen och Lissabonfördraget. Han gjorde stora insatser även där med sin energi, auktoritet och förmåga att skapa god stämning.
Sören Wibe var en politiker med djupa kunskaper och äkta övertygelse. Men framför allt så var han i besittning av politisk ryggrad. Jag kommer att sakna honom.
Peter Gustavsson, Håkan Larsson och Jonas Sjöstedt har skrivit läsvärda minnesord.
Sören Wibe var en politiker med djupa kunskaper och äkta övertygelse. Men framför allt så var han i besittning av politisk ryggrad. Jag kommer att sakna honom.
Peter Gustavsson, Håkan Larsson och Jonas Sjöstedt har skrivit läsvärda minnesord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)