För ett tag sedan var jag i Århus och deltog som hedersgäst på Folkebevaegelsen mod EUs landsmöte för att ta emot årets internationella träskopris. Priset består av ett par träskor och delas ut till någon de vill hedra för ett gott arbete mot EU. Jag är inte helt på det klara med symboliken bakom att priset utgörs av just ett par träskor, men det har något att göra med att att folk som har träskor på sig står fast och är pålitliga.
Bland svenskar som har tagit emot träskopriset tidigare märks Astrid Lindgren och P O Engkvist, och det är ju hur som helst ett hedrande sällskap. Bland skälen till att jag fick priset nämndes mitt arbete mot Lissabonfördraget, boken Imperiet, och att jag jobbat mycket internationellt inom den EU-kritiska rörelsen.
Folkebevaegelsen mod EU har ett mandat i EU-parlamentet och fick 170 000 röster och 7,2 % i förra EU-valet. De kan enklast beskrivas som en tvärpolitisk center-vänster organisation, och i Sverige motsvaras de närmast av Folkrörelsen Nej till EU. En stor del av medlemmarna kommer från vänstern (många är medlemmar i Enhedslistan eller vänsterpartiets systerparti SF), men det finns också en stark grupp som är med i Radikale Venstre, som Centerpartiets socialliberala och betydligt trevligare syskonparti heter i Danmark.
Landsmötet är Folkebevaegelsens årliga kongress och i år hade det uppåt 200 deltagare. Detta var det första landsmötet efter EU-valet 2009 då de gick fram kraftigt och fick sitt bästa valresultat på 15 år. De har också ökat med 500 medlemmar. Kongressen avlöpte i stort sett utan konfliktfrågor, och man uppmärksammade särskilt att det är 50 årsjubileum i år för den europeiska frihandelsorganisationen EFTA som många ser som viktig del i ett alternativ till EU.
Deras EU-parlamentariker Søren Søndergaard höll ett utmärkt tal. Som väntat talade han en hel del om eurokrisen och mot det nya förslaget om fördragsändringar. Det blev också tydligt att Folkbevaegelsen varit tvungna att tänka efter hur de som tvärpolitisk rörelse ska agera i EU-parlamentet nu när det fått mer inflytande. En annan viktig fråga för de danska EU-motståndarna är kampen mot social dumping och Søren underströk kraftfullt att utländska arbetare ska vara välkomna i Danmark men att de ska ha sociala rättigheter och få danska löner.
En av de politiskt intressanta frågorna på en synnerligen lugn kongress var valet av ny styrelse. Flera av kandidaterna hade tidigare haft ledande roller inom den EU-kritiska Junibevaegelsen, men gått över till Folkbevaegelsen efter valet 2009. Junibevaegelsen lyckades dåligt i det valet är numera nedlagd. Men många av deras medlemmar har nu gått över till Folkbevaegelsen och bland annat så blev Nils I Meyer som var en av deras stiftare invald i den nya styrelsen, vilket uppmärksammades i dansk media. Frågan var inte kontroversiell. Det danska EU-motståndet håller på att återförenas.
En annan intressant sak med landsmötet var att få se en minst sagt främmande organisationskultur. En av många skillnader mellan Sverige och Danmark är att danskarna inte har valberedningar. Istället väljer årsmöten direkt bland samtliga kandidater. Jag är inte helt klar på hur det fungerar i praktiken men danskarna tycker det är helt självklart att det är så det bör vara.
En annan kulturskillnad är att kongressen antog en arbetsordning som särskilt påtalade att det var rökförbud i lokalerna. Arbetsordningen lästes upp från presidiet så att alla skulle vara medvetna om att man inte kunde tända en cigg i plenum. Alkoholkonsumtion var dock tillåten.
Under åren framöver så kommer en av de stora frågorna för Folkebevaegelsen vara att fortsätta hålla Danmark utanför EMU, även om det knappast finns någon risk för att det ska bli en ny folkomröstning de närmaste åren nu i och med eurokrisen.
Överhuvudtaget så var det en trevlig kongress. Det danska EU-motståndet går framåt och vi i Sverige har en hel del att lära av deras sätt att arbeta.
Media: Dansk TV sände ett halvtimmes program om landsmötet.
Andra bloggar om: Danmark, Folkebevaegelsen mod EU
