Två röster...

Igår kväll satte miljöpartiet i Göteborg de tre första platserna på riksdags- och regionlistan. Jag har äran att ha blivit placerad på tredje plats till riksdagen, vilket innebär att jag lär bli omvald om vi fortsätter att ligga i närheten av de opinionssiffror vi har nu.

Mötet var olyckligtvis extremt rörigt, och om bara två personer hade röstat annorlunda hade jag hamnat på förstaplatsen. Det är sånt som händer i politiken, men jag erkänner att sånt här känns betydligt roligare när man befinner sig på andra sidan om marginalen.

På första plats på riksdagslistan har vi den utmärkte Valter Mutt. Och andra platsen gick föga förvånande till Lise Nordin, som kommer att göra en fantastisk valrörelse och bli en av de klarast lysande stjärnorna i nästa riksdagsgrupp.

Regionlistan toppas av Birgitta Losman (miljöpartiets nästa regionråd om jag får bestämma), följd av Joakim Larsson och Anna Sibinska. De är också bra folk.

Resten av listorna, som vi pinsamt nog inte hann med på det här mötet, kommer att fastställas vid ett senare möte någon gång nästa år. Miljöpartiet i Göteborg brukar ha väldigt bra och välorganiserade möten, och man skulle ju kunna hoppas att de i likhet med Mp-Stockholms möten blir betydligt bättre när det verkligen gäller.

Men det är en fråga för utvärderingsgruppen. Nu har jag en valkampanj att planera!

Reinfeldt och klimatpengarna

Jag har blivit intervjuvad på Second Opinion om skillnaden mellan hur bra Fredrik Reinfeldts påstår att han lyckades på EU:s klimatmöte, och vad det egentligen var som hände.

Statsministern har visserligen rätt att överdriva sina prestationer inom rimlighetens gränser, men någon måtta för det ändå vara.

Mats Engström skriver mer om detta, och Klimatmagasinet Effekt beskrev det som att "Reinfeldt lurade media om klimatpengarna".

Andra bloggar om: politik, EU, klimat, Reinfeldt

Mer om Malmström

Tidningen Fokus har ett mycket läsvärt artikelporträtt på Sveriges Europaminister och blivande EU-kommissionär. Artikeln har rubriken "Frälst" och beskriver hennes politiska karriär, behandlar hennes starka och svaga sidor, och lyfter fram att hon är en av Sveriges mest EU-frälsta politiker.

Jämfört med de devota hyllningsporträtten som brukar publiceras om svenska politiker som verkar i utlandet är det en mycket bra artikel. Det förtjänar dock att påpekas att hon inte är riktigt så mycket expert på de konstitutionella frågorna som författaren fått för sig. Det är snarare "visionen" om EU som hon brinner för, inte för kunskaper om detaljerna. Och en del av kritiken som artikeln känns dessutom orättvis och skvallrig. Påståendet att hon aldrig fått ett eget starkt folkligt mandat är bara tramsigt - vi talar ändå om en politiker som fick nästan 83000 personkryss och stöd av 33% av folkpartisterna i EP-valet 2004 - och att en anonym källa ifrågasätter hur bra hon var på franska när hon var utbytesstudent i Paris på 80-talet är milt sagt lite mer information än vad jag har behov av.

Artikeln spekulerar också kring hur framgångsrik hon kommer att bli som kommissionär. Det är svårt att förutsäga, och artikeln drar försiktigt nog inga slutsatser. Men det är knappast någon vågad gissning att borgarna och svensk massmedia i allmänhet kommer att framställa henne som oerhört framgångsrik, på samma sätt som Wallström och Bildt har framställts som politiska superstjärnor så länge de höll sig utomlands.

När politikern återvänder hem tenderar dock glorian att ersättas med en nyktrare bedömning. Ett gott exempel på en väl avvägd analys om varför Carl Bildt misslyckades med att bli EU-utrikesminister står till exempel miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter för i debatten på Newsmill. Och när man bedömmer Wallströms insatser kan det vara värt att studera tidningen Economists betyg på de 27 avgående ledamöterna i kommissionen. Nu är det ju inte sant bara för att det står i Economist, men det är värt att notera att Wallström inte klarar sig särskilt bra i jämförelsen. Det hade man aldrig kunnat tro om man bara läst svensk media så sent som i EU-valet i våras.

Andra bloggar om: politik, EU, Malmström

EU-kommissionär Malmström?

Jag har inte mycket till övers för EU-ministerns politik. Men hon är energisk, kompetent, och ärligt övertygad om att hennes EU-federalistiska politik är den rätta. Reinfeldt kunde ha gjort ett betydligt sämre val.

Min bedömning är att hennes granskning i EU-parlamentet blir närmast en formalitet, och att hon kommer att passa in mycket väl i Bryssel. Och det är just det som är problemet.

För några veckor sedan sammanfattade Mattias Svensson problemet med hennes EU-entusiasm i den läsvärda artikeln: "I Malmströms värld jublar alla över Lissabonfördraget."

Att utlovade folkomröstningar ställts in (Storbritannien, Portugal) eller negligerats (Nederländerna, Frankrike, Irland) efter press från de andra medlemsstaterna, eller att frågan gått igenom parlamenten utan något mandat från allmänna val [...] det existerar inte i Malmströms skönmålade värld. I hennes världsbild har detta retuscherats till ett entusiastiskt och massivt ja, så massivt att det som bara hotas av ”[e]n ensam man i en union med 500 miljoner medborgare” som hon beskriver Tjeckiens president Vaclav Klaus i hans officiella befogenheter som statschef.

Jag begär inte att Reinfeldt ska skicka en EU-kritiker till kommissionen, men det vore bättre med någon som står närmare mittfåran i svensk EU-politik.

Jag kan för övrigt rekommendera dagens underhållande lördagsintervju i Ekot. Malmström har verkligen ingen bra dag, och intervjuvaren Tomas Ramberg briljerar.

Andra bloggar om: politik, EU, Malmström

En halv seger om telekompaketet

Det verkar som att de internetvänliga krafterna i EU-parlamentet har lyckats tvinga fram en hygglig kompromiss om telekompaketet. Till och med Christian Engström verkar nöjd för dagen. Karl Sigfrid sätter dock in uppgörelsen in ett större sammanhang, och det är lätt att se att den politiska striden mot att fildelare stängs av från nätet fortfarande är långt ifrån över.

La Quadrature du Net kopplar ihop uppgörelsen till förhandlingarna om ACTA, i inlägget "Europe only goes half-way in protecting Internet rights".

"Despite its lack of clarity and ambition, this text does provide legal ammunition to continue the fight against restrictions of Internet access. The agreed text does not meet the challenge of clearly preserving a fundamental right of access to the Net. Threats to Internet Freedom still loom, with the intense lobbying of the entertainment industries to push the ACTA treaty, which endangers Net neutrality and seeks to impose the liability of the technical intermediaries."

Själv nöjer jag mig med konstatera att även halva segrar är goda nyheter.

Andra bloggar om: EU, telekompaketet, fildelning

Vem vill bli president?

Den spännande dokusåpan kring vilka som ska utses till EU:s högsta ledare går vidare, och Göran Hådén och Gösta Torstensson har båda skrivit intressanta kommentarer.

Göstas inlägg är det mest informativa, men Görans inlägg i form av en kontaktannons är absolut det roligaste.

Andra bloggar om: EU

Lissabonfördraget undertecknat

Avdemokratiseringen av EU fortskrider. EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget kommer att träda ikraft den 1:a december. Det räckte inte med att den röstades ned i folkomröstningar i Frankrike, Nederländerna och Irland. EU-eliten drev igenom den ändå, och det var bara på Irland som de ens brydde sig om att pressa fram ett ja i en ny folkomröstning. Om man hade tillåtit folken i alla medlemsländer rösta hade den nya grundlagen aldrig kunnat träda i kraft.

Lissabonfördraget innebära en massiv maktförskjutning från medlemsländerna till unionens institutioner. Förändringen kommer att visa sig gradvis, och när väl den stundande striden om de nya topposterna som EU-president och utrikesminster är över vidtar den gradvisa avvecklingen av stora delar av medlemsländernas utrikesförvaltningar. EU håller på att bli en stat, och nu ska den skaffa sig en egen utrikesförvaltning. Frågan om en gemensam armé står och väntar i kulisserna.

Överstatligheten inom EU ökar. Istället för att besluten tas i nationella parlament där makten ligger någorlunda nära medborgarna så flyttas makten till en överstatlig nivå där det är oerhört svårt för vanliga människor att påverka.

Det är värt att minnas att den nya grundlagens arkitekter började med ambitionen att döpa om EU till Europas Förenta Stater, och ge en regelrätt konstitution. De var tvungna att backa när det gäller symbolfrågorna som namn, flagga och att grundlagen ska kallas konstitution, men när det gäller substansen så har de i stort sett fått igenom sin vilja.

EU är redan en statsbildning, och den är på god väg att bli en stat. Hittills har EU opererat "under radarn", och framförallt sysslat med tekniska frågor som jordbruksstöd, handelsregler och annat som inte väcker den breda allmänhetens passioner. De flesta medborgare och politiker har inte förstått hur stor del av makten som flyttat till Bryssel. Men i det nya EU som Lissabonfördraget kommer att skapa går det inte längre att dölja att en mycket stor del av makten har flyttat bortom demokratisk kontroll.

Den Europeiska Unionen är en bräcklig konstruktion. De europeiska folken vill ha samarbete men det finns ingen entusiasm för en europeisk statsbildning. Nu har Lissbonfördraget drivits igenom utan folkligt stöd. Det kan ta några år innan vi ser konsekvenserna, men den europeiska makteliten har lagt in en beställning på mycket allvarlig legitimitetskris.

Andra bloggar om: EU, Lissabonfördraget