EU-parlamentet mot reformer av jordbrukspolitiken

De som hoppats på att EU-parlamentet ska kämpa för reformer av EU:s misslyckade jordbrukspolitik när de får mer makt genom Lissabonfördraget har skäl att vara oroliga. Europanytt (EU-vänlig, men reflekterande) rapporterar att parlamentet med röstsiffrorna 510 mot 88 röstat för en rapport som säger nej till både åternationalisering och reformförslag.

Europanytt konstaterar:

EUs pågående jordbruksreform riskerar att tappa fart när Europaparlamentet får en ny rätt att utöva inflytande.

Jag undrar om de gröna kamrater som lite lätt naivt utgår från att det är bra med mer makt åt EP bara för att det är folkvalt har något att säga om det här?

Andra bloggar om: politik, EU, CAP, EU-parlamentet

Finländarna börjar ångra EU

EU-medlemskapet är inte särskilt populärt i Finland längre. Enligt en ny undersökning är numera 35 procent av finländarna negativt inställda till landets EU-medlemskap. Andelen positiva uppgår till 36%.

Även om de som är positiva till medlemskapet än så länge är i övervikt, så har andelen EU-negativa ökat stadigt under de senaste åren.

Hela 66 procent ansåg att EU-medlemskapet är för dyrt. Dessutom tyckte 79 procent att EU tvingar finländarna att följa många normer och beslut som de varken vill ha eller behöver. 29 procent tyckte att EU kan skrotas.

Andra bloggar om: politik, EU, Finland, opinionsundersökningar

The Machinery of Hope

Rolling Stone har en artikel om hur Obama-kampanjen byggts upp genom en skarp kombination av internet och gräsrotsaktivism.

Oavsett hur det än går i de kvarvarande staterna i de demkratiska primärvalet kommer Obama-kampanjen att betyda en hel del för hur politiska kamapnjer kommer att bedrivas i framtiden. Och det gäller även i Sverige.

Obama-kampanjen är inte bara en karismatisk kandidat. Det är i första hand en organisation med förmågan att organisera människor och får de att gå att rösta, på den punkten har den varit totalt överlägsen Hillary Clinton. Eller som Markos Moulitsas uttrycker det.

"I don't know how a candidate can say she'll be ready to lead on Day One, when she can't even organize a simple caucus."

Och apropå Hillary, så vill jag passa på att länka till Al Giordanos stenhårda analys av Clinton-kampanjen, vars inre liv verkar påminna mer om en Lars Norén-pjäs än om en folkrörelse.

Oerhört intressant.

Andra bloggar om: politik, USA, Obama, organisation
Tips-tack till Peter Gustavsson

EU-debatt i kammaren

Igår var det en allmän debatt om EU i riksdagen och Ulf och jag försvarade partilinjen, vilket Ekot tydligen uppfattade som en nyhet.

Under debatten försökte EU-nämndens ordförande Anna Kinberg Batra muta oss att ändra åsikt med hjälp av belgisk choklad. Utan framgång får man väl säga.

Folk har sagt att mitt debattinlägg var bra. Döm själva.

Andra bloggar om: politik, EU

Max i BT: Svag svensk klimatpolitik

Min artikel om den svaga svenska klimatpolitiken har blivit publicerad i Borås tidning.

I artikeln jämför jag EU:s, Norges och Sveriges klimatpolitik, och konstaterar att a) Norge är bra och b) Sverige behöver en ny regering.

Andra bloggar om: politik, EU, klimat, Norge

Max i NWT: Folkomrösta om EU-grundlagen

Jag fick in en rätt bra artikel om EU-grundlagen i Ny Wermlandstidningen i tisdags.
Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, Lissabonfördraget

Max i ST: "Ett slag i luften"

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Min debattartikel om EU:s utsläppsrätter för flyget har nu äntligen blivit publicerad, i Sundsvalls Tidning.

Trogna bloggläsare känner kanske igen argumentationen. Tack för hjälpen ni som kommenterade ursprungsinlägget.

Andra bloggar om: politik, EU, flyg, utsläppsrätter, miljö

LO-ledningen visar att de inte har koll

Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson visar att de fortfarande inte förstått hur EU och EG-rätten fungerar. Artikeln har ett visst humor-värde, om än av ett tämligen tragiskt slag när LOs ordförande uttrycker förvåning över att EG-domstolen

[inte heller verkar] ha brytt sig om det undantag för den svenska arbetsrätten som Sverige förhandlade fram i anslutningsfördraget.

Egentligen borde man inte skratta, men att EG-domstolen struntade i "undantaget" kan ju faktiskt ha något att göra med att det inte finns och aldrig har funnits. Vilket till exempel den gamle sosseministern Hans Karlsson skrev om i Östran nyligen.

Men det är artikelns huvudtes som är verkligt pinsam. LO-ledningen framför den minst sagt orginella tesen att Lissabonfördraget ger politiker mer makt på bekostnad av juristerna. Och deras unika argument för detta är att fördraget gör den sk kallade rättighetsstadgan juridiskt bindande.

Just det. Du läste rätt. LO-ledningen förstår inte att en juridiskt bindande rättighetsstadga per definition innebär att juristerna får rätt att sätta sig över politiska beslut.

Det finns visserligen en omfattande, och bitvis något förvirrad debatt om exakt hur mycket mer makt som EG-domstolens jurister får genom Lissabonfördraget. Den debatten kan sammanfattas med att rättsläget är oklart. Men att som LO-toppen argumentera för att EG-domstolen får mindre makt om man ger dem rätten att bestämma över mer...

Jag saknar ord.


Andra bloggar om: politik, LO, Lissabonfördraget, EU-grundlagen

Socialdemokratiskt uppvaknande

Morgan Johansson och Bo Bernhardsson har en oerhört intressant artikel på DN-debatt , där de föreslår att socialdemokraterna ska stoppa Lissabonfördraget i riksdagen till dess det är omförhandlat till dess att Vaxholmsfrågan är löst.

Det här är inte bara ett utslag av besvikelse över domen i Vaxholmsfallet. Artikeln genomsyras också av en genomtänkt EU-kritisk analys, och ett erkännande av att den socialdemokratiska ja-sida som författarna tillhör inte förstod EG-domstolens betydelse och vad det egentligen var de röstade ja till.

Artikeln är värd att läsas i sin helhet, men här är några höjdpunkter:

"ingen tycks vilja ifrågasätta det verkligt principiella i detta: när gavs EG-domstolen mandat att döma över svenska konfliktregler? När blev EG-domstolen en överordnad Arbetsdomstol? Och ska den verkligen vara det?"

"Problemet är att EG-domstolen har en tendens till att oavbrutet utvidga sitt mandat, och lägga större och större områden under sig."

"Nu använder den svenska regeringen risken för att dras inför EG-domstolen som argument för att slå sönder presstödet och avskaffa den sociala bostadspolitiken. Det är visserligen långt ifrån säkert att det blir så - regeringen använder här sannolikt EU som svepskäl för politikförändringar som man egentligen själv vill se - men om det skulle hända, blir det ytterligare områden som läggs under EG-domstolens domvärjo.

Vaxholmsfallet är ett solklart exempel på ett område - konflikträtten - där EG-domstolen lagt sig i på ett sätt som nog ingen på den socialdemokratiska ja-sidan hade väntat sig."

Allmännyttan i fara

EU-medlemskapet är en hävstång som högerkrafter använder för att tvinga igenom saker de annars aldrig hade kunnat få igenom i Sverige.

SvD rapporterar om hur allmännyttan nu kan komma att försvinna, och EU är i allra högsta grad inblandat. Om det förslag som Svd rapporterar om går igenom kommer många människor få höjda hyror.

Det är inte EU som tvingar oss att göra precis på det här viset. EG-rätten ger oss ett visst manöverutrymme. Men förslaget hade aldrig lagts fram om det inte vore för EU.


Andra bloggar om: politik, EU, allmännyttan, hävstångseffekten

Imponerande

I Storbritannien har nej-sidan tagit saken i egna händer och arrangerat lokala folkomröstningar om Lissabonförrdaget ute i tio valkretsar. De lokala folkomröstningarna har gett en hel del publicitet och två av parlamentsledamöterna vars valkretsar röstat har bestämt sig för att gå emot sina partiledningar och rösta för en folkomröstning.

Nu har valresultaten kommit. 152000 människor röstade och och nejsidan vann som väntat överväldigande. 89% röstade nej till Lissabonfördraget och bara 8% röstade ja, men ja-sidan ville ju helst inte att folk skulle gå och rösta.

Det verkligt intressanta är istället att valdeltagandet var på hela 36.2%. Det är aningen mer än vad som brukar rösta i brittiska kommunalval, och det är väldigt mycket för en rådgivande privat folkomröstning.

Jag undrar om vi skulle kunna göra något liknande i Sverige?


Andra bloggar om: politik, EU, EU-grundlagen, Storbritannien

EU och miljön

Vänsterpartiets EU-parlamentariker Jens Holm har noterat Marias utspel i EU-frågan.

Miljön är ett av skälen till att hon har bytt fot. Jag håller inte med. Jag har svårt att ha särskilt mycket fördragsamhet med en av de få organisationer i världen som kan tvinga länder att försämra sin miljöpolitik. I EU är marknadskraven överordnade miljö- och folkhälsa. Ett enskilt medlemsland får inte ha en mer progressiv lagstiftning på områden som kan komma i strid med den inre marknaden. Och detta omfattar dessvärre en gigantisk mängd områden.

Därefter radar han upp en lång rad med exempel på där EU ligger som en våt filt över progressiv miljöpolitik.

Klart läsvärt.

Nu är jag inte särskilt orolig inför vare sig kongressen och medlemsomröstningen om EU - mitt stalltips är att vi som har drömmer om ett annat Europa kommer att vinna med en majoritet på omkring 70% - men Jens Holms utmärkta inlägg ger anledning att vara orolig för vad som händer om Peter och Maria mot förmodan lyckas avveckla vårt EU-motstånd.

För faktum är att ett miljöparti som gett upp vårt EU-motstånd inte längre kommer att kunna kritisera bristerna i EUs miljöpolitik utan att lägga sig vidöppet för attacker om att vi fortfarande bara är negativa. "Du måste se det positivt..." kommer det att heta, och när EU gång på gång beslutar om åtgärder som bara skrapar på ytan utan att lösa problemen så kommer partiet allt för ofta berömma dem som steg i rätt riktning.

I praktiken betyder språkrörens linje att vi kommer att få svårt att lägga fram relevant kritik när det gäller EU och miljön. Om miljöpartiet skulle bli positivt till EU måste vi också börja betrakta dess miljöpolitik som positiv. Annars hänger inte det olitiska budskapet ihop. Det räcker med att läsa Marias ledare i Grönt för att se att tendensen att börja betrakta EUs miljöpolitik genom ett rosenfärgat skimmer redan har börjat.

Vänsterpartiet kommer däremot att fortsätta kritisera EU för dess brister på miljöområdet, och för första gången kommer de att kunna plocka poäng gentemot oss på miljöfrågorna, framförallt om en kunnig miljöpolitiker - som till exempel Jonas Sjöstedt tar över efter Ohly till valet 2014.

Om vi låter det hända har vi bara oss själva att skylla.

Andra bloggar om: politik, EU, miljö

Ett blått boktips

Något av det nyttigaste man kan göra som politisk aktivist är att sätta sig in i hur människor från helt andra politiska traditioner än den man själv tillhör resonerar. Det skärper intellektet, och om man har tur så kan exponeringen för främmande tanketraditioner det väcka tankar som i slutändan mynnar ut i riktigt goda idéer.

Frihetsfronten är - för de som inte känner till dem - en synnerligen nyliberal organisation som har förstått nyttan av att lyssna på politiska motståndare. På sina talarkväller tidigare har de bland annat haft besök av Gustav Fridolin, Yvonne Ruwaida och Fredrik Reinfeldt. Jag är lite osäker på vem av dessa tre de anser sig vara mest mot, men i torsdags var det i alla fall jag som grillades.

Jag ska väl inte recensera mitt eget framträdande, men jag tror att jag lyckades bryta en och annan fördom de hade mot oss gröna. Under kvällen fick jag anledning att tipsa om "The Regulation Race" av Rahim Taghizadegan och Gregor Hochreiter. Det är en kort och välskriven skrift som tar upp EU-frågan från ett uttalat nyliberalt perspektiv. Den är nyttig läsning i allmänhet och särskilt om man vill förstå vad de är som är så grundläggande fel med EU.

Och som en ren bonus så får man även som grön läsare en bättre förståelse för vad det är som är så grundläggande fel med nyliberalismen, men det skriver jag om någon annan gång.


Andra bloggar om: politik, EU, nyliberalism, The Regulation Race

Så kan Storbritannien stoppa fördraget

Helen Szamuely skriver om hur det brittiska överhuset kan tvinga fram en folkomröstning om Lissabonfördraget. Enligt de som säger sig veta finns det en hygglig chans att det går att få ihop en majoritet i överhuset för ett tilläggsyrkande till lagen om ratificering för att det ska hållas en folkomröstning. I så fall bollas lagen över till underhuset igen.

Underhuset kan dock att vägra gå med på förslaget om folkomröstning, och de kan skicka tillbaks det till överhuset och kräva att de tänker efter en gång till. Den här politiska pingismatchen kan hålla på ett bra tag. Och ju längre den håller på desto högre blir den politiska kostnaden för de politiker som vill köra över folket.

Det kommer inte att bli lätt, men det kommer att bli mycket spännande att se hur det utvecklar sig. Förutsatt förstås att den irländska nej-sidan inte förstör hela nöjet genom att gå och vinna sin folkomröstning nu till sommaren.

Andra bloggar om: politik, EU, Storbritannien, LIssabonfördraget, EU-grundlagen