EU-försvar på RÅM

I helgen var jag på Grön Ungdoms riksårsmöte och föreläste om utträde ur EU och konstiutionen. Det gick rätt bra, och det var ett bra årsmöte överhuvudtaget och den som vill läsa mer om det kan göra det på RÅM-bloggen.

Under föreläsningen citerade jag bland annat den berömda meningen i artikel I:41.3 om att ”Medlemsstaterna ska åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga.” Översatt till normal svenska betyder den att EU-länderna förbinder sig att antingen skaffa sig ständigt bättre vapen eller upprustra. Nedrustning är solklart förbjuden.

Det är en konstig sak att skriva in i en grundlag.

Jag tog dessutom upp artikel I:41.2 om att ”Den gemensamma säkerhets och försvarspolitiken skall omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska Rådet med enhällighet har beslutat detta.”

En av seminariedeltagarna ville anteckna citatet, men det är lite långt att skriva ner på tavlan så jag lovade att blogga om det istället.

Om Sverige antar EU-konstitutionen och den fortfarande innehåller den här artikeln har vi gått med på att EU ska ha ett gemensamt försvar. Det vi har kvar att förhandla om då är tidpunkten för när det ska upprättas, men principbeslutet är redan taget.

Jag kan inte förstå hur socialdemokrater och centerpartister som å ena sidan inte vill att ska ha ett gemensamt försvar, men å andra sidan ändå är för konstitutionen inte ens vill diskutera om att Sverige borde försöka ändra detta nu när konstiutionen ändå omförhandlas.


Andra bloggar om: politik, eu, försvarspolitik, Grön Ungdom

Ett angrepp på regeringens tystnad

Bloggpaus råder, men att lägga ut ett lyckat inlägg från riksdagens talarstol är ju inte att blogga på riktigt.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - -

Fru talman! Alliansens representanter har talat rätt mycket om att de vill att Sverige ska vara en del av EU:s kärna. De har talat om att man ska arbeta aktivt. Men när det gäller den konkreta handlingen har det inte blivit så värst mycket, framför allt inte i de stora frågorna.

Det exempel som nämns oftast och med högst röstvolym är att man talar om att man deltar oftare på EU:s ministerrådsmöten än den föregående regeringen gjorde. Jag vet inte om det är ett bra mått på politisk aktivitet att man oftare i egen hög person flyger till ministerrådets möten. Jag tror inte att politisk aktivitet enbart kan mätas i den mängd koldioxid man släpper ut för att åka på möten.

Om Cecilia Malmström åker till Bryssel för att sitta och hålla tyst om EU-konstitutionen – kunde hon då inte ha skickat en statssekreterare i stället?

Inom parentes sagt brukar jag inte försvara Socialdemokraterna. Men det går att skicka statssekreterare på de här mötena. Det var det Socialdemokraterna gjorde när de tyckte att det verkade vara en rimlig prioritering. Jag tror att när nyhetens behag med allt Brysselresande som ministrarna nu ägnar sig åt har lagt sig lite så tror jag att de kommer att skicka statssekreterare i lite större utsträckning än vad de gör nu. Jag lovar i alla fall att inte kritisera dem för att deras intresse för EU-arbetet har minskat och för att de gör en bättre prioritering än de kanske gör i dag.

Men det är inte regeringens tystnad i Bryssel som upprör och oroar mig. Det som är oroande är regeringens tystnad här i Sverige om de stora EU-frågorna. Jag var, som många andra ledamöter, i Bryssel förra veckan. Där talades det väldigt mycket om EU-konstitutionen. Det talades om förslag att sockra konstitutionen med lite tillägg – det kallades treaty plus – så att det lättare skulle få oss att svälja den. Den alternativa metoden för att få folk att svälja den lättare var att hugga bort bitar av den – det kallades treaty minus. Man talade också om den mer vettiga modellen att utlysa ett nytt konvent och försöka skriva ihop en ny och bättre text än den som ligger på bordet.

Här i Sverige däremot verkar regeringen agera som om den här debatten inte existerar. Regeringens åsikt är att det är bra, vi behöver inte göra något, det som ligger på bordet är bra och det ska antas utan ändringar. Man ignorerar den debatt om förs ute i Europa. Det verkar som om regeringen inte har några åsikter. Den är tyst här också.

Nu är jag helt övertygad om att regeringen faktiskt har en åsikt. Jag misstänker i varje fall starkt att det finns flera ministrar som faktiskt tycker något om de här frågorna. Men utåt verkar regeringens inställning till EU-debatten vara att vi ska låtsas som om det inte förs någon diskussion och att svensk EU-debatt ska bestå av att Cecilia Malmström åker runt i landet och säger att allt är bra. Men så är det inte.

Det var en ledamot från Folkpartiet som pratade om att vi behöver en ny folkomröstning om EMU därför att saker och ting har förändrats så otroligt mycket. Hon hänvisade till utvidgningen, som ju alla ändå kände till var på väg när folkomröstningen hölls. Hon hänvisade till att Slovenien har gått med i EMU, vilket är en stor förändring för Slovenien, men i vårt perspektiv är det inte så stort. Hon hänvisade till att ministrarna nu oftare sitter tysta på ministerrådets möten därför att det är fler medlemmar. Saker och ting har förändrats, och de har förändrats tillräckligt mycket för att man ska ha en ny folkomröstning om EMU. Jag välkomnar en ny folkomröstning om EMU. Vi skulle vinna den också. Jag välkomnar en ny folkomröstning om EU-medlemskapet, och jag hoppas att vi skulle vinna den också.

Om det nu är så oerhört stora förändringar som har skett i och med utvidgningen är den stora frågan: Borde inte de förändringarna kunna motivera att man tar en seriös diskussion om EU-konstitutionen som skrevs ihop innan utvidgningen? Det behövs en seriös diskussion där man börjar om på nytt. Det fördrag som finns kommer att falla en gång till. Förr eller senare måste regeringen och alla vi andra ta den debatten.

Andra bloggar om: politik, EU, konstitutionen

Bloggpaus februari?

Efter en intensiv vecka med tre dagars styrelsemöte med Gröna Studenter, studieresa till Bryssel, och nu en heldag som fyllts av ett intressant EU-seminarium och ett möte med Folkomröstning.nu börjar jag undra om jag verkligen har tid att blogga.

Bloggen har precis passerat 300 inlägg och det börjar bli dags att utvärdera.

Jag återkommer 1 mars; om inte förr.

Moderaterna - ett grönt parti?

Partierna i riksdagen har fått precis fått frågan om de är ett grönt parti. Underligt nog så har alla partierna svarat Ja.

Moderaternas lite småtråkiga svar är dock längre än alla de andra partierna tillsammans.

Är ni ett grönt parti?

Det beror givetvis på vad man lägger i orden "grönt parti". Moderaterna är ett parti som tar frågor som rör vår miljö och natur på stort allvar. Området handlar såväl om hur människan ska kunna bruka utan att förbruka inom jordbruket och fisket som om att vi ska kunna möta och förebygga klimatförändringar med mera. Vissa partier och människor har definierat att endast om man står för en viss politik så kan man kalla sig för ett grönt och miljövänligt parti. Vi delar inte den bilden. Vi har under de senaste månaderna i regeringsställning gjort viktigare förändringar inom miljöområdet än vad förra regeringen gjorde under flera år. Den vetenskapliga panelen, kommissionen för hållbar utveckling samt den parlamentariska beredningen visar på flera saker - framför allt att vi kommer att fatta beslut utifrån vetenskaplig grund som har en bred förankring såväl politiskt som inom företag och organisationer. Vi skärper också ambitionen vad gäller utsläpp av växthusgaser inom EU till 30%. Utöver detta vill moderaterna se en teknikneutral forskning som vågar blicka framåt och hitta nya energislag, tekniska lösningar osv. Vi för har lagt ett stort antal förslag som ska underlätta för lantbrukare att utveckla sin verksamhet och vi vill uppmuntra enskilda människor att göra "miljöbra" saker. Om det som jag skriver om ovan är att vara ett grönt parti, är svaret på din första fråga ja.

De skulle ju också kunna ha uttryckt saken som Reinfeldt gjorde i somras.

Miljön är ingen prioriterad fråga för moderaterna.

Falsk marknadsföring

Värnpliktsrådet har en debattartikel på Europaportalen där de kritiserar Försvarsmakten för att systematiskt undvika att förmedla de faror som är specifikt förknippade med uppdraget i EUs Battle Group. Värnpliktsrådet kräver att krigsromantiken ska ersättas med objektiv information.

"Vi anser att Försvarsmakten har en skyldighet att informera om att ett deltagande i Nordic Battle Group är förenat med livsfara; inte bara gentemot de soldater som ska komma att delta i en potentiell insats utan även gentemot samhället i stort."

"Vi anser att Försvarsmakten har misslyckats med att förmedla den faktiska risk som en anställning i NBG innebär. Istället har Försvarsmakten likställt risken med att medverka i NBG med den fara som existerat under tidigare utlandsmissioner"

"Försvarsmakten har helt enkelt fokuserat för mycket på att rekrytera och för lite på att informera vilket vi anser vara ytterst allvarligt."

Andra bloggar om: politik, EU, Battle Groups, försvar