Bokkapitel: "Mer demokrati och decentralisering"

Jag har precis fått besked att min text om hur demokratin i EU kan förbättras kommer med i Cogitos idéskrift om unionens framtid. Boken trycks i början av nästa år, men texten ligger redan uppe på projektets hemsida.

Om jag får säga det själv - och det här är ju min blogg - så är det en utmärkt text med ännu bättre förslag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Mer demokrati och decentralisering

Hösten 2013 går eurokrisen in på sitt femte år. Missnöjet med EU växer, och det med all rätt. Flera länder vars ekonomier inte passat in i eurozonen har drabbats av lågkonjunktur, massarbetslöshet och påtvingade nedskärningar. Unionen vacklar från krispaket till krispaket, och högerextremister vädrar morgonluft. Länder som är med i EMU kan varken devalvera eller sänka räntan och det gör att arbetslösheten biter sig fast. I det värst drabbade landet Grekland är ungdomsarbetslösheten 63 procent.

EMU är ett politiskt experiment som aldrig haft förutsättningar att fungera. Men ytterst handlar krisen inte bara om en dåligt fungerande valutaunion, utan också om brist på demokrati. Centraliseringen har gått för långt. EU:s krispolitik med nedskärningar och stödlån har misslyckats. Men istället för att angripa problemet försöker EU-ledarna tvinga fram ytterligare centralisering.

De senaste åren har EU tagit över allt mer makt ifrån medlemsländerna. Enligt tidningen Riksdag och Departement hade år 2012 hela 43 procent av den svenska regeringens propositioner sitt ursprung i Bryssel. När makten flyttar till EU blir det svårare för människor att påverka, men så länge unionen mest ägnade sig åt frågor de flesta uppfattar som tekniska, som jordbrukspolitik och produktstandardisering, var människor beredda att acceptera de demokratiska bristerna. Men i och med de senaste fördragen har EU fått mer makt än det klarar av.

Missnöjet växer i flera medlemsländer. I Storbritannien har den relativt EU-vänlige premiärministern Cameron tvingats utlova en folkomröstning. Han har begärt en omförhandling av fördragen för att motverka flödet av makt till Bryssel, och planen är att det brittiska folket år 2017 ska få välja mellan utträde och att stanna kvar i ett reformerat EU. Utgången är osäker.

Om britterna lämnar förlorar Sverige en viktig allierad och maktbalansen försämras radikalt. Det blir en mer sluten, protektionistisk union där den viktigaste kraften som står emot centraliseringen är borta. Det är något som borde oroa både EU-anhängare och motståndare. Det politiska priset för att stanna kvar i ett sådant EU kan bli mycket högt, och jag tror och hoppas att Sverige i så fall kommer att utträda ur unionen. Men idag behöver vi koncentrera oss på att uppnå ett bra resultat i de kommande förhandlingarna.

Nederländernas regering har redan tagit fram en lista på 54 punkter där de anser att EU går för långt. Vi gröna måste också ta tillfället i akt och driva vår egen agenda. Den närmsta tiden finns en historiskt unik möjlighet att demokratisera och decentralisera unionen.

Här är några reformförslag som borde vara möjliga att få igenom. Till skillnad från en del andra förslag som drivs av federalisterna på kontinenten förutsätter de varken en revolution, att länder som inte instämmer tvingas lämna unionen, eller ens att 28 regeringar i konsensus ska avstå från merparten av makt och inflytande. De här är förslag som är avsedda att genomföras.

Inför solnedgångsparagrafer
Till att börja med måste det bli enklare att ändra på dåliga beslut. När[1]  väljarna vill ha en annan politik så måste ett demokratiskt system kunna ändra sig. Men i EU krävs det kvalificerad majoritet (och i några fall enhällighet) i ministerrådet för att stifta lag. Fördelen med detta är att beslut föregås av ordentliga diskussioner, och att länderna inte körs över i onödan. Men besluten blir också svåra att ändra. I de flesta demokratier räcker det med att byta regering för att ändra en lag, men i EU behöver man övertyga både kommissionen, EU-parlamentet och en kvalificerad majoritet i ministerrådet. Det innebär att beslut som visat sig vara okloka eller direkt fel ändå kan vara i kraft, även om det finns en politisk majoritet för att ändra dem.

Det finns en elegant lösning på problemet som redan tillämpas i USA, där kontroversiell lagstiftning ofta innehåller solnedgångsparagrafer, vilket innebär att lagen måste bekräftas eller omförhandlas efter ett visst antal år. Det här bör EU införa på bred front. På vissa områden är det rimligt att ompröva politiken vart femte år, och i andra frågor är det rimligt med längre perioder. Om lagar som till exempel datalagringsdirektivet eller transportörsansvaret i EU:s flyktingpolitik var försedda med solnedgångsparagrafer skulle de vara betydligt enklare att ändra.

Motverka lobbyismen
Ett demokratiskt reformprogram måste också göra något åt lobbyismen. EU:s beslutsstruktur är så komplicerad att de som vill påverka lagstiftningen behöver anlita lobbyister, och det snedvrider politiken till förmån för ekonomiska intressen. Ett av de grundläggande problemen är att EU försöker göra för mycket och det innebär att lagstiftarna blir beroende av lobbyister. Det behövs hårdare regler och en riktig offentlighetsprincip.

Utveckla det ”gula kortet”
En stor fråga kommer att bli hur man motverkar att EU överskrider sina befogenheter. Dagens system där de nationella parlamenten kan visa ”gult kort” mot förslag på nya EU-lagar är helt otillräckligt. Systemet innebär, lätt förenklat, att om en tredjedel av parlamenten inom åtta veckor förklarar att ett nytt förslag strider mot subsidiaritetsprincipen, så behöver kommissionen antingen dra tillbaka förslaget eller motivera det en gång till. Riksdagen har ifrågasatt ett stort antal förslag och är ett av de få parlament som har jobbat seriöst med systemet, men det flesta parlament har inte tagit det på allvar. Det gula kortet har funnits sedan 2009, och bara utlösts två gånger.

Det finns många sätt att stärka det gula kortet. Gränsen för hur många parlament som behöver protestera borde sänkas, och om ett mindre antal parlament, låt oss säga tre, visar gult kort så bör de andra parlamenten informeras och få några extra veckors tid för att göra en ordentlig granskning. Det gula kortet bör inte heller begränsas enbart till frågan om subsidiaritet, utan parlamenten bör också få uttala sig om förslagens innehåll.

Ge de nationella parlamenten en riktig roll
För att demokratin ska fungera väl är det viktigt med en fungerande offentlighet. Men EU befinner sig i närmast permanent medieskugga. Nyhetsmedia klarar inte av att rapportera om EU-politiken på ett sätt som ger medborgarna rimliga möjligheter att utkräva ansvar. Det politiska spelet i Bryssel är för komplicerat och säljer sällan några lösnummer. Resultatet är att de flesta massmedia inte har några Brysselkorrespondenter, att EU-rapporteringen domineras av trivialiteter, och att EU-valen inte handlar om den förda politiken utan mest blir ett tillfälle för väljarna att uttrycka missnöje med sittande regering. Det är inte konstigt att valdeltagandet i EU-valen är lågt.

Det bästa sättet att föra hem EU-debatten till medlemsländerna är att ge de nationella parlamenten ett direkt inflytande över EU:s lagstiftning. Idag är det bara undantagsvis som svensk media uppmärksammar en EU-fråga medan den fortfarande går att påverka, och debatten vaknar inte förrän några år senare då riksdagen börjar diskutera på vilket sätt ett redan fattat direktiv ska införlivas i svensk lag. Debatten om datalagringsdirektivet är ett tydligt exempel. Det är tyvärr först när frågor debatteras på hemmaplan som media verkar klara av att beskriva politiken.

Ett enkelt förslag är att även de nationella parlamenten ska få rösta om nya direktiv och förordningar. För att inte rubba EU:s maktbalans skulle parlamentens röster vägas på samma sätt som regeringarnas röster i rådet. I normalfallet kommer parlamenten säkert att rösta precis som sina regeringar, så de direkta effekterna på EU-nivån blir små. Men regeringarna, och framför allt minoritetsregeringar, får ett starkt incitament att ta hem EU-frågorna till sina parlament och lyssna på vad de har att säga före omröstningen. Och när konfliktlinjerna i EU-frågorna blir synliga på hemmaplan så får media betydligt bättre förutsättningar att informera väljarna.

Återför makt till medlemsländerna
De här reformerna skulle förbättra demokratin i EU, men det grundläggande problemet är ändå att EU är för stort och bestämmer för mycket. Makten ska ligga så nära människorna som möjligt, och det går illa ihop med en överstatlig union med 500 miljoner medborgare. Kraven på decentralisering kommer att möta motstånd, men de är viktiga.

En grön huvudfråga måste vara att införa en rätt för EU:s medlemsländer att gå före med hårdare miljökrav på varor. Till skillnad från EU-länderna så har USA:s delstater den rättigheten, och miljövänliga delstater som Kalifornien använder sig av den med framgång för att driva på utvecklingen. Det är helt orimligt att det är förbjudet i EU.

Vi behöver också trycka på för att ta bort de skrivningar i Lissabonfördraget som förbinder medlemsstaterna att stärka sina militära resurser. EU är den enda statsbildningen i världen vars grundlag förbjuder nedrustning.

Men den viktigaste frågan handlar om EMU. Sverige måste, precis som Danmark och Storbritannien, få ett permanent undantag. Och alla EU:s medlemsländer måste förstås ha samma rätt att slippa gå med. Det är också viktigt att det öppnas en dörr ut ur EMU för länder som drabbas av en ekonomisk kris. Fem år av nedskärningar, krispaket och massarbetslöshet har visat att valutaunionen inte fungerar. Det är rimligt att länder som behöver det får både tillåtelse och ekonomisk hjälp att återgå till egna valutor.

EU står inför ett vägskäl. Unionen har blivit alldeles för centraliserad, och det växer fram ett folkligt missnöje. Förhoppningsvis kan gröna, röda, liberala och konservativa EU-kritiker kanalisera in det i konstruktiva banor för öppenhet, demokratisering och decentralisering. Det talas ofta om att EU behöver bli mer flexibelt, men hittills har det mest betytt att vissa medlemsländer ska få gå före mot ett Europas Förenta Stater. Men flexibiliteten måste gå i båda riktningarna. Den 62-åriga marschen mot en "ständigt fastare union" har nått vägs ände. EU har blivit alldeles för stort för att likriktning ska fungera. Det är hög tid att unionen lär sig att acceptera olikheter och inser att alla lösningar inte kan sökas i Bryssel.

Andra bloggar om: EU, demokrati,  Intressant

Bra rådsmöte i Bryssel

Nu i helgen samlades de Europeiska Gröna, EGP på rådsmöte i Bryssel för att förbereda valrörelsen. I en av pauserna på programmet passade dessutom vi som är föreslagna överst på EU-listan på att ta en gruppbild.

Sammanlagt var vi 17 miljöpartister där. Förutom delegaterna, dvs jag, Peter Eriksson, Isabella Lövin, Bodil Ceballos, Johan Hellström, Eva Goes, och Maria Ferm och Matilda Andersson, var även vår partisekreterare Anders Wallner, Agneta Börjesson, EGPs kassör Lena Lindström, Vivianne Gunnarsson från Gröna Seniorer, och flera tjänstemän från riksdagen på plats. Och dessutom deltog två nyfikna medlemmar som funderar på att grunda en utlandsavdelning i Holland.

Som delegationsledare har jag all anledning att vara nöjd. Framförallt fick vi stor majoritet för våra yrkanden om att EGP:s valkampanj ska respektera att alla partier inte tycker likadant i alla frågor. De Gröna är den partigrupp som röstar mest enigt i EU-parlamentet, och vår linje är att vi ska lyfta fram det som förenar oss. Vi får se hur det går när EGP tar sitt valmanifest i nästa år, men det här var ett stort steg på vägen.

Miljöpartiet hade lagt två egna resolutioner till rådsmötet, en om migration, och en om handelsavtalet med USA. Den första blev ihopskriven med en text om flyktingsituationen i medelhavet och bifölls direkt, medan den andra som vi lagt för att få upp frågan på dagordningen resulterade i att det tillsätts en särskild arbetsgrupp inför valkonventet i februari. Vi fick också enhälligt bifall för den tysk-svenska resolutionen om USAs övervakning.

Mötet innehåll även sju panelseminarier om olika valfrågor. Maria Ferm imponerade i panelen om migrationspolitik, och Peter Eriksson gjorde ett bra jobb i klimatpanelen. Förutom våra politiska framgångar gjorde vår partisekreterare Anders stor succé på karaokescenen under kongressfesten.

Ska Keller med sin inofficiella
kampanjledare i Sverige.
.

Rådsmötet var även startskottet för den gröna primärvalet där EGP låter alla gröna EU-medborgare över 16 år vara med och bestämma vilka som ska fronta vår valrörelse. Det finns fyra kandidater, och unga EU-parlamentarikern Ska Keller som miljöpartiet ställt sig bakom fick överlägset störst jubel vid kandidatpresentationen. Om rådsmötesdeltagarna bestämt hade hon varit självskriven, och nu får vi se vad väljarna säger.

Ska man säga något negativt så var det som en väntat en hel del förvirring och ordningsfrågor under röstningarna, och till det kommer vad som kan vara ett nytt EGP-rekord i försenad starttid på 50 minuter. Men på något vis löste det sig ändå, och till allas förvåning blev vi klara med flera minuters marginal.

Andra bloggar om: EGP

Miljöpartiets EU-valslista

Miljöpartiets riksvalberedning har idag lagt sitt förslag på toppnamn på EU-valslistan:

1. Isabella Lövin
2. Peter Eriksson
3. Bodil Ceballos
4. Max Andersson
5. Linnea Engström

Listan kommer att bestämmas av miljöpartiets medlemmar genom en omröstning under andra halvan av januari.

Mina viktigaste frågor är en politik som tar klimatkrisen på allvar, att ta tillbaka makt från EU, och att stoppa övervakningssamhället.

Om det går bra för oss i EU-valet så har vi chans att få fyra mandat och chanserna ökar rejält om centern och kristdemokraterna inte klarar spärren. Men det troligaste är nog att vi får tre mandat.

Det  känns stort och hedrande att vara föreslagen till fjärde plats, och jag hoppas få medlemmarnas förtroende att ge järnet i valrörelsen.

Artikel: Frivillig valutaunion kan lösa krisen

Jag har fått en artikel om EMU publicerad i miljöpartiets tidning Grönt nummer 3/2013.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Frivillig valutaunion kan lösa krisen

Denna höst går eurokrisen in på sitt femte år. Ingenting tyder på att slutet är i sikte. Flera länder i framförallt sydeuropa som inte kunnat hålla jämn takt med Tyskland har drabbats av lågkonjuktur, hårda nedskärningar och massarbetslöshet. I Grekland är ungdomsarbetslösheten nu uppe på 63 %, och ett nazistparti håller på att etablera sig i parlamentet.

Under folkomröstningen om EMU varnade vi på nej-sidan för att ett land som drabbas av stor arbetslöshet behöver kunna stimulera ekonomin. Antingen genom lägre räntor, devalvering eller ökade statliga utgifter. Men ett land som är med i EMU har inte de verktygen. Istället behöver människor flytta till andra länder för att söka jobb, och landet måste genomlida en så kallad ”intern devalering” - det vill säga flera år av massarbetslöshet som tvingar fram lönesänkningar som förhoppningsvis återställer konkurrenskraften. Det är en plågsam process, och den tar väldigt lång tid.

Riktiga devalveringar är inte heller något man vill uppleva. Men de har i alla fall den stora fördelen att de går snabbt och att ekonomin omedelbart kan börja återhämta sig.

EMU har aldrig varit ett ekonomiskt projekt. Den drivande kraften är istället en politisk idé om att centralisera makten och förvandla EU till en stat. En valutaunion kan inte fungera utan en massiv centralisering och stora överföringar av pengar. Och det är just därför som EU:s ledare stått så handfallna i krisen. Istället för att lösa problemet skjuter de frågan framför sig, genom att bevilja ständigt nya lån med förnedrande villkor som aldrig kommer att betalas tillbaka.

EMU har visat sig vara en minst lika dålig idé som vi EU-kritiker fruktade. Den ekonomiska politiken i ett land behöver kunna anpassa sig till landets ekonomiska läge, och länder som har så olika förutsättningar ska inte tvingas driva samma ekonomiska politik.

Den politiska slutsatsen borde vara uppenbar. EU:s fördrag måste ändras så att alla EU-länder som önskar stå fria från EMU får rätt att göra det. De länder som vill ut ur valutaunionen måste få rätt och hjälp att lämna. Det är ingen enkel lösning. Det innebär devalveringar, och det blir inte billigt att genomföra med socialt rimliga villkor för småsparare och husägare som har sina lån i euro. Men i längden blir det betydligt billigare att lösa problemet under ordnade former än att fortsätta betala mångmiljardbelopp varje år för att länder ska stanna kvar i massarbetslöshet.

EU behöver släppa prestigen i eurofrågan. Det finns bra lösningar på krisen.

Max Andersson
Ledamot i partistyrelsen (MP)

Kandidatpresentation Göteborg

I dagarna är det provval för Miljöpartiet i Göteborg och medlemmarna kan rösta på mig till riksdag, region och kommun. Men jag satsar på riksdagen.


Max Andersson
Biologstudent, Östra Göteborg

Mina hjärtefrågor:
Klimat, EU-kritik, IT- och integritetspolitik

Jag bor i Bergsjön och gör nu mitt examensarbete i biologi. Under förra mandatperioden satt jag i riksdagen. Det var fyra intensiva, roliga och lärorika år. Jag jobbade mycket utåtriktat, föreläste, debatterade, höll tal på demonstrationer, och motionerade om allt från friare fildelning och mer lyckoforskning till mindre direktreklam och förbud mot uranbrytning.

Den här mandatperioden har jag främst engagerat mig i regionfullmäktige och partistyrelsen. Jag har varit med i partistyrelsen sedan 2008, och i fjol blev jag också invald i arbetsutskottet, som är den grupp som arbetar närmast språkrören.

De frågor som jag har jobbat mest med är klimatet, EU/EMU, och kampen mot övervakningssamhället. Jag vill bevara alliansfriheten, ta tillbaka makt från EU, och satsa rejält på att minska klimatutsläppen. Klimatet är en global överlevnadsfråga. I valrörelsen vill jag att vi satsar hårt på att lyfta miljö- och klimatfrågor.

Den politiska framgång jag är mest stolt över det senaste året är min insats i vallagsutredningen där jag var Miljöpartiets representant. Bland annat föreslår vi nu ett stopp för diskrimineringen av små partier i kommunvalen. Det är något Miljöpartiet kämpat för ända sedan 1980-talet.

I senaste EU-valet fick jag 2800 personkryss trots att jag aktivt uppmanade människor att kryssa Carl Schlyter istället för mig. Det var också oerhört kul att se valresultaten på de skolor jag besökt. Efter att jag var med i debatten på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg fick miljöpartiet 49,7% i skolvalet. Det vill jag gärna överträffa. Jag älskar att driva valrörelse!

Det roligaste jag vet i politiken är att hjälpa andra att utvecklas och bli bättre politiker. Politik är ett lagarbete, och vi behöver bli både fler och bättre om vi ska kunna förverkliga våra visioner.

Sammanfattningsvis så är jag en entusiastisk valarbetare som gjorde ett riktigt bra jobb förra gången jag satt i riksdagen. Jag vill ge järnet i valrörelsen, och känner att jag har mer att ge.

10 år sedan EMU-segern

Igår var jag med på Musik- och teatermuseet i Stockholm och deltog i firandet av nej-sidans seger i folkomröstningen. Carl Schlyter hade fått förhinder så jag fick också rycka in som talare.



Seminariet filmades och kommer säkert upp på Forum för EU-debatt om några dagar.

Leif Pagrotsky höll ett av de mest intressanta inläggen. I och med att Storbritannien begärt omförhandlingar av EU-fördragen och ska folkomrösta om medlemskapet är det hög tid att börja fundera på vad vi vill driva i förhandlingarna. Nederländernas regering har redan tagit fram en lista med 54 punkter.

Nationalekonomen Stefan de Vylder förutspådde att EMU spricker och framhöll att det är betydligt bättre om det är Tyskland som lämnar först. De sociala konsekvenserna om krisländerna lämnar först kan bli allvarliga när de nya valutorna devalverar kraftigt och människor sitter med lån i euro.



Överlag så var inläggen riktigt bra och underhållande, och arrangörerna hade ordnat så att de elva talarna tog upp olika saker. Som sig bör på ett jubileum fokuserade de flesta på kampanjen och hur vi vann folkomröstningen. Jag tog också upp vad vi behöver driva i omförhandlingen. Det räcker inte med att Sverige får ett undantag från EMU. Alla länder som vill måste få rätt att stå fria från valutaunionen.


Seminariet och festen var mycket välarrangerade, och vi fick även in en bra artikel i SvD. I stort sett hela den gamla nej-sidan var där, men det märktes att det var folk från nätverket Europa Ja - Euro Nej som organiserat, bland annat genom den stora ekonomdominansen bland talarna.

Det är nästan lite synd att de svenska EMU-anhängarna verkar ha gett upp. Det skulle vara kul att vinna en folkomröstning till med det här gänget.

Hur faller MP-mandaten över landet 2014 ?

Så här i nomineringstider får jag en del frågor om hur chanserna för riksdagsmandat ser ut i olika delar av Sverige. Så jag har räknat fram hur bra miljöpartiet behöver lyckas i riksdagsvalet på nationell nivå för att ta mandat i de olika valkretsarna.

Beräkningarna bygger på flera osäkra antaganden, och det skulle förvåna mig om valresultatet blir exakt så här. Men det ger i alla fall en grov uppfattning av läget.

Metod och felkällor:
Metoden bygger på det grundläggande antagandet att förhållandet mellan miljöpartiets röstandelar i de olika valkretsarna kommer att vara likadant som i valet 2010. Om antalet röster ökar med 25 % på riksnivå ska alltså rösterna öka med 25 % i samtliga valkretsar. Om ett distrikt gör en särskilt bra valrörelse, eller om det till exempel hålls en lokal folkomröstning om trängselavgifter som höjer valdeltagandet så påverkar det naturligtvis resultatet.

Beräkningen är gjord utifrån en förenklad modell där alla mandat antas vara utjämningsmandat. Så ser förstås inte det svenska valsystemet ut, men det är ett bra sätt att räkna. Det finns dock en liten risk att någon valkrets överraskar genom att göra ett kanonval och tar ett fast mandat. I så blir det ett utjämningsmandat mindre att dela på för de andra.

Jag antar också att alla åtta riksdagspartier klarar 4 %-spärren, och att partierna utanför riksdagen får lika många röster som 2010. Om något parti faller under spärren så får vi ett eller två extra mandat.

Jag gör också det optimistiska antagandet att miljöpartiet kommer att få full utdelning för våra röster. I valet 2010 gick miljöpartiet miste om ett mandat vi egentligen borde fått på grund av att utjämningsmandaten inte räcker till när det finns åtta partier i riksdagen. Det är troligt att samma sak händer igen. Personer med pessimistisk läggning bör utgå från att vi inte får det sista mandatet vi har rätt till. Men i den här beräkningen utgår jag från att vi har tur. 

(Det här problemet är förhoppningsvis löst till 2018, i alla fall om riksdagen följer det förslag vi tog fram i vallagsutredningen.)

Mina sista antaganden är att ändrat valdeltagande och förändringar i antal röstberättigade i olika valkretsar inte kommer att påverka resultatet. Det kommer att komma nya siffror från valmyndigheten över antal röstberättigade i mars 2014, och det kan vara värt att räkna om då. Det sista utjämningsmandatet hänger ofta på några få röster, så små förändringar kan ha stor betydelse.

Men nu över till resultaten!

De tryggaste mandaten:
Just nu ligger miljöpartiet så mycket bättre till än de 5,3 % vi fick i valet 2006 att det inte känns meningsfullt att ta fram procent-siffror för de första 19 mandaten. Det är nästan samma mandat som när jag satt i riksdagen, förutom Dalarna och det tredje mandatet från Stockholms län som ersatts av Halland och Jönköping.

Stockholms stad 3 mandat
Stockholms län 2 mandat
Göteborg 2 mandat
Östergötland
Uppsala län
Stockholms län
Skåne läns södra
Västra Götalands läns västra
Malmö
Södermanland
Västerbotten
Västra Götalands läns norra
Örebro län
Halland
Jönköpings län
Gävleborg

Mandaten upp till förra valresultatet på 7,3 %
Om vi antar att vi får samma valresultat som i förra valet får vi föga förvånande samma mandat vi har idag. Och så ett extra mandat i Skaraborg, tack vare det optimistiska antagandet att utjämningsmandaten räcker till.

Stockholms län, 3:e mandat (5,5 %)
Dalarna (5,8 %)
Skåne läns norra och östra (6,1 %)
Värmland (6,4 %)
Skåne läns västra (6,6 %)
Västmanlands län (6,9 %)
Skaraborg (7,2 %)

Bättre valresultat:
Stockholms stad, 4:e mandat, (7,5 %)
Västernorrland (7,8 %)
Kalmar län (8,0 %)
Norrbotten (8,3 %)
Stockholms län (8,6 %)
Västra Götalands läns södra (8,8 %)
Stockholms stad, 5:e mandat (9,2 %)
Östergötland, 2:a mandat (9,4 %)
Kronoberg (9,7 %)
Göteborg, 3:e mandat (10,0 %)
Uppsala län, 2:a mandat, (10,3 %)
Stockholms län, 5:e mandat, (10,6 %)
Stockholms stad, 6:e mandat (10,9 %)
Skåne läns södra, 2:a mandat (11,1 %)
Jämtland (11,4 %)
Blekinge (11,7 %)
Västra Götalands läns västra, 2:a mandat (12,0 %)
Stockholms stad, 7:e mandat, (12,3%)
Malmö, 2:a mandat (12,5 %)
Stockholms län, 6:e mandat, (12,8 %)
Göteborg, 4:e mandat, (13,1 %)

Andra bloggar om: Miljöpartiet, val2014, valmatematik

Kongress 2013

Miljöpartiets kongress i Västerås 2013 var en ovanligt trevlig kongress, och jag är - så långt jag hunnit läsa protokollen - mycket nöjd med de flesta besluten, och då särskilt det nya partiprogrammets EU-kapitel.

En stor fördel med de många kloka beslut kongressen tog är också att vi slipper höra talas om regeringssamarbete med moderaterna och folkpartiet ett bra tag framöver. Jag tror vi vinner både på en skarp grön linje och på tydlighet i regeringsfrågan. Det ser med andra ord bra ut.

Och så blev jag omvald till partistyrelsen också. Om du inte redan gissat det så är det vi på bilden ovan.

Mitt första maj tal 2013

Den första maj i år var jag en av de tre talarna på det gemensamma rödgröna första maj i Lidköping.

Mycket debatt om nätröstning

Det har varit en hel del media i veckan om förslaget om e-röstning. Här är en länksamling.

Debatten på Brännpunkt:
Min debattartikel: Flera demokratiska risker med e-röstning
Moderaternas replik: Bakåtsträvande att stoppa e-röstning
Min slutreplik: M tar lätt på risken för påtryckningar 

Nyheter:

Riksdag och Departement: Elektronisk röstning kan testas i valet 2018 

Riksdag och Departement: Ask vill ha samsyn om elektroniska val 

Radiodebatt i Studie Ett mellan mig och Lars Beckman (M).

Intervju i Sveriges Radio

Nyhetsinslag i bland annat SvD UNT The Local Metro

Ledarsidor som är skeptiska till nätröstning:
UNT: I valbåset är man ensam
Borås Tidning: Valet är ingen melodifestival

Svenska Dagbladet: Lyssna på Piratpartisterna

DN: Valet ingen nätshopping
Gotlands Allehanda: Val är inte nätenkäter
Västerbottens kuriren: Skrota förslaget om e-röstning
Norrtelje Tidning: Att rösta är inte samma sak som att boka hotell
Borås Tidning, igen: Modernt värna valhemligheten
Göteborgsposten18 april (Ej på nätet.)
Nya Wermlandstidningen: Säg nej till e-röstning

Ledarsidor som avvaktar:
Helsingborgs Dagblad: Säkerheten central

Opinionsjournalistik och pressmeddelanden som positiva till nätröstning:
Ystads Allehanda: Räkna med digitala röster
Vibecke Specht i Sydsvenskan: Tillit, demokrati och e-röstning
DHR som påpekar att det finns fördelar för funktionshindrade.

Bloggar:
Christian Engström (PP): E-röstning är en dålig och farlig idé 

Två analyser av debatten i Danmark:
Jesper Kildebogaard på Version2: Analyse: Hvad kan vi lære af e-valgsdebatten?

Information: Maskinstormernes sejr

Up-date - Särskilt läsvärda nya inlägg:
Sydsvenskan 28 april: Thore Husfeldt, professor i datalogi: "E-rösta är en dålig idé" 
Statsvetarna Henrik Oscarsson och Richard Öhrvall 30 maj: "Att rösta: med e eller utan e"

M tar lätt på risken för påtryckningar

Min slutreplik på moderaterna om val på internet är nu uppe på Brännpunkt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

M tar lätt på risken för påtryckningar 

Det är inte bara i Sverige som e-röstning debatteras denna vår. I Danmark har Folketinget precis röstat nej efter en mobilisering av IT-experter, akademiker och programmerare som lyckades vända hela frågan och övertyga oppositionspartierna om att fälla regeringens förslag.

Vallagskommittén föreslår nu en utredning med sikte på ett försök med röstning på internet efter norsk förebild 2018, men det är oroande att moderaterna inte tar problemen på allvar. På annat sätt är det svårt att tolka artikeln på Brännpunkt 18/4 där tre riksdagsledamöter hävdar att kritiken mot e-röstning beror på teknikfientlighet och bakåtsträvande.

Det norska systemet är visserligen resistent mot valfusk. Men det har inte tillräckligt skydd för valhemligheten, varken mot att någon tittar över axeln när man röstar, eller mot spionprogram på väljarens dator. Utvärderingen av testvalet i tio kommuner år 2011 tyder också på att det inte gav ökat valdeltagande.

Även om de tekniska problemen - inklusive oupptäckta säkerhetshål - skulle gå att lösa, kan det bli svårt att övertyga alla medborgare om säkerheten i ett system som bara kan förstås av experter. Det ligger ett stort demokratiskt värde i att människor förstår hur rösterna räknas, och att de som inte litar på regeringen ändå har fullt förtroende för valsystemet.

Den avgörande svagheten med val över nätet - även med bästa tänkbara teknik - är risken för otillbörlig påverkan i okontrollerade miljöer. Moderaterna tar anmärkningsvärt lätt på att människor kan bli pressade eller tvingade att rösta på ett visst sätt av familjemedlemmar. Den norska regeringen lyfter frågan i sin proposition, men moderaterna verkar istället utgå ifrån att det inte blir några problem.

Man bör inte heller blunda för risken för olämpliga kampanjmetoder som gruppröstning eller att valarbetare ”hjälper” väljare att rösta. Det svenska personvalet ger mycket starka incitament att jaga personkryss. Moderaterna är emot att det finns vallokaler i Folkets Hus, men samtidigt öppnar de upp för okontrollerad e-röstning direkt från valstugorna.

Moderaterna väljer även att lyfta argumentet att nätröstning kan spara papper i form av valsedlar. Det är lovvärt, men även om valsedlarna avskaffas helt rör det sig ju bara om cirka 20 gram papper per väljare och år.

Så sent som för tre veckor sedan föreslog moderaterna att Sverige skulle testa nätröstning redan till september 2014 trots risken att stress och tekniska fel resulterar i omval. Det gläder mig att de flesta andra partier i utredningen tar problemen på större allvar.

Debatten om e-röstning bör inte ses som en tävling i teknikvänlighet. De verkliga frågorna handlar om IT-säkerhet, valhemlighet för alla, och allmänhetens förtroende för valsystemet.

Max Andersson (MP)

Andra bloggar om: vallag, e-röstning

Reservation om e-röstning

Efter drygt ett och ett halvt års arbete och två betänkanden har 2011 års vallagskommitté avslutat sitt arbete. Vi har enats om ett stort antal utmärkta förslag på ett bättre valsystem, men just i frågan om e-röstning kunde jag inte ställa mig bakom förslaget.

Här kan man läsa vårt slutbetänkande (SOU 2013:24), och här är min reservation

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

Reservation om e-röstning av Max Andersson (MP)

Det finns fördelar med att införa elektronisk röstning via internet i allmänna val, som ökad bekvämlighet för väljaren och billigare val, men enligt min mening överväger nackdelarna.

Till att börja med är det svårt att garantera säkerheten i ett rent elektroniskt röstningssystem. Dagens svenska valsystem är inte perfekt, men det är uppbyggt på ett sätt som gör det mycket svårt att manipulera utgången genom valfusk. De slarvfel med röstmottagningen som förekom på vissa ställen i 2010 års val är inte acceptabla, men de bör ses som ett argument för att vi ska lägga mer resurser på att utbilda röstmottagare och minska risken för slarv i framtiden. Det är inget skäl att byta till ett system med sämre säkerhet. 

Ett rent elektroniskt röstsystem är sårbart. Det är svårt att garantera att valutgången inte påverkats väsentligt av fel på utrustning, programmeringsfel, eller medvetet valfusk. Och om någon vill manipulera valresultatet är det möjligt även för en mycket liten grupp att göra det utan att det märks.

Ett annat stort problem vid röstning på internet är svårigheterna att bevara valhemligheten. Det gäller då inte bara att hålla de databaser där väljarnas röster lagras säkra, utan också den avsevärt svårare uppgiften att hålla väljarnas datorer fria från spionprogram.

Och även om det mot förmodan skulle gå att finna lösningar på de tekniska problemen, så kan det bli svårt att övertyga alla väljare om att lösningarna verkligen fungerar. Om folk inte litar på att valhemligheten är säker finns det risk för att det påverkar deras val eller att väljare avstår från att rösta. Om vi inför elektronisk röstning är det därför av största vikt att vi också behåller möjligheten att rösta i vallokal.

I betänkandet resoneras också om det problematiska i att tillåta röstning i okontrollerade miljöer, där det finns risk för att väljare utsätts för otillbörlig påverkan eller tvingas rösta på ett visst sätt av exempelvis en dominant familjemedlem. Detta är ett problem som är mycket svårt att komma åt. Kommittén har resonerat i termer om individens eget ansvar, men i grunden har samhället också ett ansvar för att utforma valsystemet så att alla väljare har möjlighet att göra sina egna val.

Ett annat problem med att tillåta röstning i okontrollerade miljöer är risken för olämpligt agerande från överambitiösa valarbetare som kommer att ”hjälpa” väljare att välja parti och personrösta. Det är värt att komma ihåg att svenska valarbetare har hamnat i domstol och blivit dömda för sitt agerande i samband med budröstning, och det finns inget skäl att tro att problemen med dåligt omdöme blir mindre om röstningen sker på internet. Det svenska valsystemet, så som det ser ut i dag, ger också starka incitament för kandidater att jaga enskilda personkryss, och risken är att vi kommer att få se en normförskjutning där kampanjmetoder som till exempel offentlig gruppröstning, som i dag skulle ses som djupt olämpliga, normaliseras.

Jag har inget principiellt emot elektroniska hjälpmedel vid val. Det kan finnas skäl att utreda om det är värt att använda elektroniska röstningsmaskiner i vallokaler, men jag delar kommitténs bedömning att kostnaden för e-röstning i vallokaler kan vara större än fördelarna.

Om det införs så måste det finnas fysiska spår som gör det möjligt att kontrollräkna rösterna, till exempel genom att röstningsmaskinerna inte bara avläser rösten elektroniskt utan även skriver ut ett papperskvitto.

Elektronisk röstning i allmänna val i okontrollerade miljöer är ingen bra idé. Jag reserverar mig därför mot att utreda det vidare inför valet 2018.

Flera demokratiska risker med e-röstning

I morgon bitti ska vallagskommittén överlämna sitt slutbetänkande. Men min artikel om riskerna med e-röstning har redan kommit upp på Svenska Dagblandets Brännpunkt.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Flera demokratiska risker med e-röstning

Vallagskommittén lägger nu ett förslag om elektronisk röstning via internet. Enligt förslaget behövs det mer utredning men inriktningen är ändå att det ska testas i valen 2018. Jag är miljöpartiets representant i utredningen och har reserverat mig, skriver Max Andersson (MP). 

Jag är själv teknikentusiast. Miljöpartiet tror på internet som verktyg för att utveckla demokratin, och jag är en av de drivande inom miljöpartiets nätverk för informationspolitik. Men ingen ny teknik – hur fascinerande den än är – är värd att äventyra förtroendet för demokratin och valsystemet. 

Det är lätt att se fördelarna med nätröstning. Det är bekvämt att slippa gå till vallokalen, och valet blir lite billigare. Men det uppväger inte nackdelarna. 

Till att börja med så är ett rent elektroniskt system sårbart. Det svårt att garantera att valutgången inte påverkats av fel på utrustning, programmeringsfel, eller medvetet fusk. Felen kan bli stora utan att det märks, och det kan räcka med att en enda valfuskare med datorkompetens hackar sig in i systemet för att manipulera resultatet. 

Datasäkerhet är svårt. Det är ingen slump att IT-människor ofta är de som är mest skeptiska till e-röstning. 

Det svenska valsystemet är inte perfekt, men det är uppbyggt så att det i praktiken är omöjligt att manipulera utgången genom valfusk. Vi behöver visserligen förbättra utbildningen av röstmottagare för att motverka slarvfel av den sort som förekom 2010, med det finns inget skäl att byta till ett system med sämre säkerhet.

 

Om omröstning sker via internet får vi också problem med valhemligheten. Det gäller inte bara säkerheten i de databaser där rösterna lagras, utan också den avsevärt svårare uppgiften att hålla väljarnas datorer fria från spionprogram. Det är viktigt att möjligheten att rösta i vallokal finns kvar, men det är inte tillräckligt. Risken är uppenbar att människor kommer att avstå från att rösta på vissa partier av rädsla för att valhemligheten bryts.

Med nätröstning kommer vi alltid löpa risken att valresultat blir fel, eller att det läggs upp på sidor som Flashback hur människor har röstat. Och även om det skulle gå att finna bra lösningar på de tekniska problemen så är det bara ett litet antal experter som kan bedöma hur stora riskerna är. Det kan det bli svårt att övertyga alla väljare om att valsystemet är säkert. Även om bara 10 procent av medborgarna misstror valsystemet så vore det ett allvarligt problem för tilliten i samhället. 

En stor fördel med vallokaler, där väljaren går in ensam bakom en skärm och lägger valsedeln i kuvertet, är att varje väljare kan göra sitt eget val. Det finns ingen risk att någon tvingas rösta på ett visst sätt av till exempel en dominant familjemedlem. Men när val görs via datorer och mobiler inom hemmets väggar finns det inga garantier för vare sig valhemlighet eller ens att det är väljaren själv som väljer. Och det är ett problem som är mycket svårt att komma åt. Samhället har ett ansvar för att utforma valsystemet så att alla väljare kan göra sina egna val.

Miljöpartiet värnar om demokratin och förtroendet för valsystemet. Enligt min mening vet vi redan tillräckligt för att avskriva förslaget om allmänna val via internet. Det finns bättre sätt att utveckla demokratin. Vi behöver fler folkomröstningar, starkare kommunalt självstyre, och en riksdag med mer självständiga ledamöter som står starkare gentemot både regeringen och EU. Det bästa sättet att stärka demokratin är att flytta makten närmare medborgarna. 

MAX ANDERSSON (MP)
ledamot i 2011 års vallagskommitte

Andra bloggar om: e-röstning, demokrati, vallag

Spännande valresultat i Italien

Bild-Zeitung bidrar till folkens förbrödring

Italien har precis haft val i skuggan av eurokrisen och EU:s nedskärningspolitik.

57 % av rösterna gick till partier som är mot åtstramningarna, och det finns ingen klar majoritet. Det största partiet är en nybildad proteströrelse under ledning av en komiker. Det säger en hel del om läget i Italien att landet största parti vill ha en folkomröstning om EMU.

Valresultatet har föranlett en hel del intressanta reaktioner från omvärlden. Eurogruppens ordförande Jeroen Dijsselbloem kommenterade till exempel:

“I assume that, no matter what a new government in Italy looks like, it will live up to the agreements that have been made".

Och EU-kommissionens president Barroso ställer frågan:

"Should we determine our policy, our economic policy, by short-term electoral considerations or by what has to be done to put Europe back on the path to sustainable growth? For me the answer is clear.

Översättning: Landets väljare har röstat emot den politik EU bestämt att de ska ha, men vi tänker inte låta det påverka politiken.

Jag undrar vad väljarna säger om det?  

Andra bloggar om: EU, demokrati, Italien

Förslag på EU-avsnitt i nya partiprogrammet

Jag har tagit fram ett förslag på ett nytt avsnitt om EU i det nya partiprogrammet, som nu ligger uppe på vårt öppna forum.

Miljöpartiet är ett parti där det finns stor bredd i åsikterna om EU, så det vi behöver är en genomtänkt kompromiss.

Tanken med det här förslaget är att vare sig EU-motståndare eller EU-anhängare ska få helt som de vill, utan att vi istället ska ha en genomtänkt EU-kritisk linje som säger saker som betyder något.

Texten kommer helt säkert att förändras, men hittills har responsen varit positiv.

 *  *  *

6.2: Europeiska unionen

Nytt stycke före #stycke1 

Miljöpartiet de gröna vill att beslut ska fattas så nära människorna som möjligt. Makt ska utövas av dem som påverkas av den. Denna övertygelse har gett oss en grundläggande skepsis mot centralstyrning och beslut som flyttar makt längre ifrån människor. Idag bestämmer EU för mycket, och vi arbetar för att begränsa unionens makt i frågor som bättre hanteras i länderna, lokalt eller regionalt.

#stycke1 

Vi är varma anhängare av internationellt samarbete. Vi vill se ett fritt Europa i en fri värld där folk och länder rör sig fritt över gränserna, handlar och samarbetar med varandra. Vi är positiva till mellanstatliga samarbeten där länder deltar frivilligt i besluten. Det finns dock frågor där vi ser goda skäl för överstatlighet. Det gäller bland annat gränsöverskridande miljöfrågor och skydd av grundläggande mänskliga rättigheter. Idag är EU ett viktigt forum för detta i vår del av världen.

Nytt stycke efter #stycke1 

Vi arbetar aktivt för att förändra och förbättra unionens politik. I vissa frågor som kemikaliepolitiken har EU drivit på i rätt riktning, men unionens politik har också ökat de globala orättvisorna. Det krävs radikala förändringar av unionens fiskeri och handelspolitik, och jordbrukspolitiken behöver reformeras i grunden. Mänskliga rättigheter, fredlig konflikthantering, och en konfliktförebyggande politik behöver sättas i första rummet för EU:s bistånds och utrikespolitik, och vi accepterar inte att EU steg för steg militäriseras. vi tror inte på idén att en stormakt kan bli en motvikt till kapitalet, och särskilt inte en union med EU:s nuvarande mål och inriktning. Sverige har i alltför hög grad anpassat sin utrikespolitik till de stora EU-länderna, och vi vill istället återuppta tradition av arbete för de fattiga i världen. Den gemensamma utrikespolitiken får inte bli en ursäkt för en passiv svensk politik i FN:s generalförsamling.

 

#stycke3

Vi vill förbättra demokratin i EU, som fortfarande stora brister. Unionens konstruktion genomsyras av ett elitistiskt tankesätt, och det folkliga inflytandet är begränsat. EU-kommissionen är alltför mäktig och det är svårt att utkräva ansvar. Vi vill istället decentralisera makten. Medborgarna ska få insyn och kunna påverka besluten. Offentlighetsprincip och meddelarfrihet i EU efter svensk modell bör införas. Tjänstemannaväldet och lobbyisternas inflytande ska brytas. 

#stycke4 flyttas

#stycke5

Medlemsländerna måste få rätt att gå före med hårdare lagstiftning till skydd för miljö och hälsa även om det strider mot EU:s inre marknad.  Handelshinder gentemot fattiga länder ska rivas så att handelspolitiken kan bli ett effektivt verktyg för fattiga länder att utveckla sina ekonomier i sin egen takt, samtidigt som de inte ska lockas till överexploatering av egna naturresurser. Vi vill införa hårda miljökrav och sociala krav i handelspolitiken som kan bidra till förbättringar långt utanför EU:s gränser. EU:s jordbruksbudget ska inte bidra till att dumpa priser på marknaderna i utvecklingsländer.

Nytt stycke efter #stycke5

EU måste föra en mer aktiv miljöpolitik. Vi ser gärna överstatliga beslut angående miljöskyddande åtgärder så som hantering av gränsöverskridande miljöföroreningar, skydd för hotade arter och biotoper samt miniminormer för gränsvärden i utsläpp, natur och mat.

Nytt stycke före #stycke6

EU-budgeten används ofta ineffektivt och till fel saker. Det är inte rimligt att EU lägger på kemikaliejordbruk och motorvägsbyggen i rika delar av EU. Budgeten måste ses över så att den inte längre går till åtgärder som skadar klimatet.

#stycke6

Det är Europarådet som är det främsta organet för att skydda och utveckla de mänskliga rättigheterna i vår del av världen. Men EU har varit en mycket positiv kraft för utvecklingen i ansökarländerna, och lyckades villkora medlemskapet med viktiga reformer. Samtidigt ser vi nu hur diskriminering tilltar mot migranter och minoriteter inom EU, inte minst mot judar, muslimer och romer. EU måste få bättre verktyg att ta itu med brott mot de mänskliga rättigheterna inom unionen, och sanktionssystemet behöver utvecklas.

#stycke7 

EU:s flyktingpolitik har rest höga murar mot omvärlden. Varje år dör ett stort antal människor som försöker ta sig in över unionens yttre gränser.  Politiken måste ändras. Vi anser att människor ska få rätt och en reell möjlighet att fly till EU och få en seriös prövning av sina asylskäl. Ingen människa är illegal.

Nytt stycke efter #stycke7, baserat på tidigare #stycke 4

Den politiska oförmågan att hantera den ekonomiska krisen och växande klyftor, som förvärrats at det ogenomtänkta prestigeprojektet med en gemensam valuta, har under 2010-talet lett till att nya motsättningar växt fram mellan människor och länder i Europa. Utvecklingen är oroande. Vi arbetar i EU mot rasism och nyfascism.

#stycke8
Vi är ett EU-kritiskt parti, och därför arbetar vi för att förändra. Vi vill begränsa EU:s makt och återföra den till medlemsländerna. Miljöpartiet de gröna motsätter sig en europeisk federation. Vi stöder tanken att EU ska utvecklas till ett mer flexibelt samarbete där varje medlemsland inom rimliga gränser kan välja vilka delar de vill delta i. Medlemsländernas egna parlament ska ges reell möjlighet att kontrollera att EU inte fattar beslut över sina befogenheter. Det är viktigt att EU inte utvecklas så att en grupp länder bygger upp en superstat inom EU:s ramar och tvingar på andra länder sin vilja. Centralstyrning ska minska och de enskilda ländernas frihet öka. Sverige ska stå fritt från EMU och inte införa euron. Vi anser att varje land i Europa ska få gå med i EU om landet uppfyller grundläggande krav i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

Andra bloggar om: EU, miljöpartiet, partiprogram

Mötesrapport från Partistyrelsen

Årets första PS-möte dominerades av kongressförberedelser. För de flesta i partiet är det fortfarande ett bra tag kvar tills maj, men i partistyrelsen börjar det redan dra ihop sig.

Kongressen
Förslaget till verksamhetsplan innebär bland annat att vi ska ha rådslag om eurokrisen och att vi kommer att sätta vår lista till EU-parlamentet genom en medlemsomröstning. PS föreslår också att om de två översta platserna vinns av kvinnor så ska inte den andra kvinnan kvoteras ner, och enligt förslaget ska listan innehålla 25 namn.

Valplan
Mötets viktigaste punkt var valplanen som nu går ut på remiss till lokalavdelningar och regioner. Valplanen berättar bland annat om vilka frågor vi ska lyfta när vi själva får välja vad vi talar om, och vilka frågor vi ska vara extra förbereda att svara på. Valplanen är skriven som en enda lång fotbolls-metafor, med anfallare (Gustav Fridolin och Åsa Romson), försvarare, och målvakter (krishanteringsgruppen). De tre anfallsfrågor som PS föreslår är kanske inte helt överraskande: klimat, skola och nya jobb.

Svensk väljaropinion
Vi fick också en dragning från Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap i Göteborg som berättade om den senaste valforskningen. Sammanfattningsvis så ligger miljöpartiet bra till, och det är många som redan ser oss som näst bästa parti. En annan intressant nyhet är att valrörelsens slutspurt betyder mindre än vad man tidigare trott. Människor säger gärna att de väntar tills valdagen med att bestämma sig, men i praktiken är det rätt få som ändrar sig den sista månaden.

Det kan alltså vara en bra ide för ett parti som vill växa att vara ute i god tid och jobba utåtriktat.

Partiprogrammet
Mötets absolut tyngsta punkt var partiprogramsgruppens förslag. Det är första gången PS behandlar partiprogrammet, och under den senaste remissomgången kom det in en bra bit över tusen förslag på ändringar. Vi biföll en hel del, men med tanke på att vi i genomsnitt skulle hinna med två förslag i minuten är det troligt att en del bra idéer drunknade i mängden. Lyckligtvis blir det en tredje remissrunda på Vote-IT innan PS lägger sitt slutgiltiga förslag. En sak som märktes klart under behandlingen är att korta och tydliga yrkanden har betydligt lättare att gå igenom.

Proposition om arbetsmarknad
En annan viktigt fråga på mötet var propositionen om arbetsmarknad och arbetstidsförkortning. Texterna är inte riktigt klara än, men den innehåller redan flera bra förslag om hur vi kan förbättra människors kontroll över sitt liv och arbetsliv. Jag hoppas att vi dessutom tar med några genomförbara förslag om arbetstidsförkortning som gäller för folk i allmänhet och inte bara vissa grupper.

Allmänt
För att hinna med allting så behövde vi förlänga mötet med flera timmar och satt från 10 på morgonen till 22 på kvällen (utom en ledamot som hade biljetter till en Quincy Jones-konsert), och vi började dessutom en timma tidigare morgonen därpå. Trots tidspressen blev besluten rätt hyggliga, men det är bara att konstatera att partistyrelsen nog skulle må bra av en arbetstidsförkortning.

Andra bloggar om: miljöpartiet, mötesrapport
Foto: Gabriel Liljenström

Ett nytt och rättvisare valsystem

Nu i torsdags offentliggjorde den statliga vallagskommittén sitt första betänkande. Jag är miljöpartiets representant i utredningen, och den leds av juristen Bengt-Åke Nilsson som även har äran att vara dagens illustrationsbild.

Alla partier står bakom förslagets helhet, förutom SD som reserverar sig på några punkter. Vi föreslår bland annat:

Rättvisa riksdagsval
Vi föreslår rättvisa och proportionella riksdagsval som ger rätt utfall även när det finns fler än fem partier i riksdagen. Det svenska valsystemet utformades på 1970-talet för en riksdag med bara fem partier, men i  dagens mångpartisystem så räcker inte utjämningsmandaten till. I valet 2010 innebar det att fyra partier, däribland mp, gick miste om mandat de egentligen borde erhållit i senaste valet. I stället fick socialdemokraterna tre och moderaterna ett mandat för mycket.

Vårt förlag innebär lätt förenklat att om ett parti får ett mandat för mycket så förlorar det ett mandat i den valkrets där dess sista mandat hade svagast stöd. Det överförs istället till ett annat parti i samma valkrets. På det viset får vi ett riksproportionellt valresultat, med god geografisk balans, där det är väljarna och inte slumpen som avgör vilka partier som vinner.

Den stora förändringen är alltså att riksdagsvalen kommer att börja fungera som det är tänkt att de ska igen.

Rättvisa region och landstingsval
Vi föreslår också att att samma lösning används för att göra valen proportionella i landstingen och regionerna. Det gamla valsystemet fungerade ännu sämre i landstingen, och idag blir det "fel" valresultat ungefär i var annat landsting. Det är inte OK.

Utjämningsmandat i kommunerna
Vi föreslår proportionella kommunval med utjämningsmandat i kommunerna, vilket ger betydligt rättvisare valresultat. Idag har vi allvarliga problem med proportionaliteten i kommunerna. Det finns till exempel ett parti i Stockholm som har 3,5 % av rösterna som bara fått ett av 101 mandat, samtidigt som ett annat parti som är bara något större har tre gånger så många ledamöter. Idag är det också möjligt för en kommunledning att rita valkretsar så att ett parti behöver mer än 6 procent för att vara säkra på att komma in i. Om man tar Jönköping som exempel så brukade det vara lättare för miljöpartiet att få in en ledamot i riksdagen än i fullmäktige.

Idag finns det en osynlig småpartispärr i kommunerna som varierar väldigt mycket från valkrets till valkrets, och som kan vara betydligt högre än riksdagsspärren. Det är viktigt att de osynliga spärrarna sänks.

Synlig småpartispärr i kommunerna
Men för att införandet av utjämningsmandat inte ska leda till att extremt små partier kommer in i de folkvalda församlingarna föreslår utredningen också införandet av synlig småpartispärr. Utan spärr hade den lägsta tröskeln för att komma in i Stockholm hamnat på 0,59 %, och det tyckte de flesta partier var alldeles för lågt. När det gällde nivån behövde vi hitta en kompromiss. De stora partierna ville ha 3 %-spärrar och de mindre partierna föreslog att nivån skulle ligga på 2 %. Utredningen landade i en kompromiss med småpartispärrar på 2 % i kommuner utan valkretsar och 3 % i kommuner med valkretsar.

I de flesta kommuner med valkretsar innebär den här kompromissen en sänkning av de faktiska spärrarna. Som en del i kompromissen föreslår vi också att tvånget för stora kommuner ha valkretsar tas bort.

Frihet för kommuner att avskaffa valkretsarna
Frågan om valkretsarna verkligen behövs har diskuterats åtminstone sedan 1950-talet. Idag måste alla kommuner med fler än 24 000 röstberättigade ha valkretsar, oavsett om de vill det eller inte. Detta trots att partierna oftast har samma listor i hela kommunen. Utredningen föreslår istället ny regel om att alla kommuner ska ha rätt att avskaffa valkretsarna om de vill, och kommuner med färre än 36 000 röstberättigade bara ska få ha valkretsar om det finns särskilda skäl.

Det är inte en perfekt lösning. Det innebär ju att vissa kommuner själva kan bestämma som den vill ha en spärr på 2 eller 3 procent. Men det är ändå betydligt bättre än det system vi har idag där en majoritet i en kommun kan bestämma själv hur hög den effektiva spärren ska vara inom ett spann som sträcker sig från 1,49 till över 6 procent.

Konsekvenserna av 3%-spärren i valkretskommunerna för miljöpartiets del förväntas bli små. I valet 2010 fanns det bara en valkretskommun där mp fick mindre än 3%. I valet 2006 fick vi mellan 2 och 3 % i åtta valkretskommuner, men alla de kommunerna har mindre än 36 000 röstberättigade och ska alltså i normalfallet inte ha några valkretsar.

Partisymboler på valsedlarna
Utredningen föreslår att det ska bli tillåtet att ha partisymboler på valsedlarna. Det kommer förhoppningsvis göra det enklare för väljaren att inte ta fel valsedel av misstag.

Skydd mot ofrivilliga val
Vi föreslår också ett skydd mot att människor blir ofrivilligt uppsatta på valsedlar för partier som de inte stöder. Vårt förslag är att den som vill kandidera för ett parti ska skriftligen meddela det till valmyndigheten senast fredagen före valet. Det innebär att människor inte kommer att bli invalda i fullmäktige för Sverigedemokraterna bara för att någon skrivit dit deras namn på en valsedel som ett skämt. Det kommer inte heller längre vara möjligt för ohederliga partier att sätta upp kända människor på sina listor utan deras vetskap och medgivande.

Nya valkretsar i Västra Götaland

Utredningen föreslår också att valkretsarna i Västra Götaland att ändras så att de motsvarar hur västsverige ser ut idag och inte hur nationsgränserna gick på Axel Oxenstiernas tid.

Enkelt uttryckt så bildar kommunerna runt Göteborg en ny valkrets, och norra Bohuslän, Dalsland och Vänersborg-Trollhättan utgör den nya norra valkretsen. Samtidigt flyttar Herrljunga och Vårgårda till Södra Älvsborg (Borås med omnejd) vilket gör att det valkretsen får en rimlig storlek och sannolikt fler mandat. Därmed kommer vi ifrån dagens absurda situation med avlånga valkretsar där Partille är i samma valkrets som Strömstad, medan Lerum är tillsammans med Åmål. För oss som jobbar politiskt i Västra Götaland är det en mycket viktig fråga.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd med utredningens resultat så här långt. De flesta av våra förslag förutsätter grundlagsändringar och kommer att kunna träda i kraft till 2018 års val.

Andra bloggar om: vallag, politik Intressant

Ska EU bestämma över A-kassan?

För att en valutaunion ska fungera behöver delarna utvecklas i någorlunda samma takt, och människor måste vara beredda att flytta mellan länderna dit jobben finns. EMU fungerar inte. Den gemensamma valutakursen och penningpolitiken skadar flera av euroländernas ekonomier, och de länder som inte kan hålla jämn takt med Tyskland trycks ned i fattigdom om massarbetslöshet.

Nu föreslår kommissionen en symptom-behandling: en gemensam A-kassa för euroland som ska mildra smärtan. Men kommissionen vill inte ta itu med grundproblemet att valutaunionen inte kan fungera. Istället fortsätter man att centralisera makten ännu mer.

För EU-kommissionen är det viktigare att bygga en superstat än att människor har jobb.

Andra bloggar om: EU, A-kassa, EMU

100 böcker

Ett av nyårslöftena för år 2012 var att läsa mer böcker. Det lyckades.

Böckerna har grupperats enligt följande:

***** Oerhört bra böcker!
**** Riktigt bra!
*** Också bra!
** Helt OK
* Nja...

***** Oerhört bra böcker!
Getting Things Done av David Allen
Carnival av Elisabeth Bear
For The Win av Cory Doctorow
Eifelheim av Michael Flynn
Coraline av Neil Gaiman
The Princess Bride av William Goldman
The Tough Guide to Fantasyland av Diana Wynne Jones
A Game of Thrones av George R R Martin
A Clash of Kings av George R R Martin
A Storm of Swords av George R R Martin
River of Gods av Ian McDonald
The Willpower Instinct av Kelly McGonigal
On Stranger Tides av Tim Powers
The Female Man av Joanna Russ
A Time of Changes av Robert Silverberg
Anathem av Neal Stephenson
Pirate Freedom av Gene Wolfe

**** Riktigt bra!
The Heroes av Joe Abercrombie
The Corridors of Time av Poul Anderson
The Dancer from Atlantis av Poul Anderson
The Player of Games av Iain M Banks
Dust av Elisabeth Bear
Chill av Elisabeth Bear
Storm Front av Jim Butcher
Characters and Viewpoint av Orson Scott Card.
How to write Science Fiction and Fantasy av Orson Scott Card
Banewreaker av Jacqueline Carey
Godslayer av Jacqueline Carey
23 Things They Dont Tell You About Capitalism av Ha-Joon Chang
Eurokrisen av Stefan de Vylder
Paingod and Other Delusions av Harlan Ellison
Slaktare Små av Erik Granström
Rubicon av Tom Holland
Frans och Lars av Kalle Holmqvist
Dark Lord of Derkholm av Dianna Wynne Jones
A Feast for Crows av George R R Martin
A Dance with Dragons av George R R Martin
The Sailor on the Seas of Fate av Michael Moorcock
Black Powder War av Naomi Novik
Small Gods av Terry Pratchett
Wyrd Sisters av Terry Pratchett
Lords and Ladies av Terry Pratchett
Pyramids av Terry Pratchett
Knapptryckarkompaniet - rapport från Sveriges Riksdag av Anne-Marie Pålsson
The Quantum Thief av Hannu Rajaniemi
Revelation Space av Alistair Reynolds
The Signal and the Noise av Nate Silver
Halting State av Charlie Stross
Atlantis and Other Places av Harry Turtledove
The Misplaced Legion av Harry Turtledove
Happy Birthday, Wanda June av Kurt Vonnegut

*** Också bra!
Grail av Elisabeth Bear
Familjens Projektledare Säger Upp Sig av Gunilla Bergensten
A Princess of Mars av Edgar Rice Burroughs
The Gods of Mars av Edgar Rice Burroughs
The Warlord of Mars av Edgar Rice Burroughs
Fool Moon av Jim Butcher
Quiet av Susan Cain
Kesrith av C J Cherryh
The Greatest Show on Earth av Richard Dawkins
Warriors I, antologi sammanställd av GRR Martin och Gardner Dozois
Folkinitiativ - handbok i direktdemokrati av Peter Eriksson och Bruno Kaufmann
The Eyre Affair av Jasper Fforde
1636: The Saxon Uprising av Eric Flint
The January Dancer av Michael Flynn
Howl's Moving Castle av Diana Wynne Jones
The Big Time av Fritz Leiber
Manifest Destiny av Barry B Longyear
Sheepfarmer´s Daughter av Elizabeth Moon
Empire of Ivory av Naomi Novik
Victory of Eagles av Naomi Novik
Tongues of Serpents av Naomi Novik
Guards! Guards! av Terry Pratchett
Moving Pictures av Terry Pratchett
Sourcery av Terry Pratchett
Eric av Terry Pratchett
Witches Abroad av Terry Pratchett
Phantom of the Paradise av Bjarne Rostaign
The Square Root of Man av William Tenn
The Peloponnesian War av Thykidides
Willpower - rediscovering our greatest strenght av Roy Baumeister och John Tierney
The Legion of Videssos av Harry Turtledove
Swords of the Legion av Harry Turtledove
An Emperor for the Legion av Harry Turtledove

** Helt OK
Kalmar, Lördag V av Jan G Andersson
Romersk Retorik. Till Herennius av okänd i översättning av Birger Bergh.
Star of Danger av Marion Zimmer Bradley
Shonjir av C J Cherryh
Kutath av C J Cherryh
How to Win an Election av "Quintus Tullius Cicero"
Luck in the Shadows av Lynn Flewelling
Välfärd Utan Tillväxt av Tim Jackson
Retiefs Krig av Keith Laumer
The Face in the Abyss av Abraham A Merrit
Elric of Melniboné av Michael Moorcock
The Fortress of the Pearl av Michael Moorcock
Fuzzy Nation av John Scalzi
Curious Notions av Harry Turtledove

* Nja...
Minska Din Stress med Meditation av Andries Kroese
Anthem av Ayn Rand

Andra bloggar om: nyårslöften, böcker, sf

Jan Guillou har fel om MP vs SD

Jan Guillou är alltid en intressant skribent och han brukar ha koll, men den här gången gör han bort sig rejält genom att lägga ut texten om en opinionsundersökning som han uppenbarligen inte har läst.

Han jämför de två partier som just nu brukar vara tredje störst i opinionsmätningarna, och får för sig att SD ligger bättre till än MP bland de unga:

"I åldersgruppen födda på 70-talet får MP ett förkrossande övertag och vinner över SD med betryggande 11–3. Men bland de yngre, födda på 80- och 90-talen, vinner SD med 14–2. Om Sveriges genom tiderna mest arbetslösa ungdom får bestämma så blir landet sverigedemokratiskt."

Det stämmer inte.

Fakta, enligt senaste SCB, är att 16,9 % av åldersgruppen 18-24 år anser att miljöpartiet är bästa parti. Motsvarande siffra för SD är 6,2 %. Siffrorna är nästan lika bra bland 25-34-åringarna.

Den undersökning som Guillou talar om är svårtolkad. Men det är uppenbart att han inte har läst den, utan litat på en dålig andrahandskälla.

Undersökningen, som är från FSI, handlar inte om vilket parti väljarna stöder, utan frågar istället om vilket parti väljarna anser har bäst politik på sexton olika områden. Undersökningen frågar bara efter vilket parti som är bäst. Om väljarna anser att ett parti har näst bäst eller tredje bäst politik på ett område, eller bara är bra i största allmänhet, så syns det inte i siffrorna.

Det finns några enstaka frågor där ett parti dominerar i FSI. 44 % av väljarna anser till exempel att MP har bäst miljöpolitik. Men med undantag för frågor där ett parti har en mycket tydlig profil får alla partier utom S och M väldigt låga siffror, delvis eftersom väljarna är osäkra på vad partierna tycker när man går in på detaljer.

 I yngsta åldersgruppen i FSI svarar till exempel 4 % att MP har bästa politik när det gäller skatterna, medan 5 % säger att SD har bäst skattepolitik. När det frågan om vilket parti som har bäst regionalpolitik slår SD miljöpartiet med 7 % mot 1 %. Underlaget är mycket litet. Varje procent i den här åldersgruppen motsvarar ungefär två personer.

Miljöpartiet är ett parti som samarbetar med andra partier, och det är också betydligt vanligare att våra väljare säger att ett annat parti har bättre politik i en enskild fråga. SDs väljare känner sig däremot mer isolerade på den politiska skalan.

Jag har inte haft tillgång till källmaterialet, men det är möjligt att det "övertag" för SD bland de unga som Guillou fäster så stor vikt vid beror på att 5 unga SD-sympatisörer (av 1426 svarspersoner) svarat att SD har bäst politik på allt.

Att ett parti får marginellt bättre FSI-siffror än ett annat på områden där inget av partierna profilerat sig betyder väldigt lite. Undersökningen säger betydligt mer om blockstrukturen i svensk politik än om vilket parti som har ungdomarnas stöd.

Nog för att det är trist att SD ligger över 4 %-spärren. Men det finns ingen anledning att överdriva.

Andra bloggar om: politik, miljöpartiet, sverigedemokraterna  Intressant

Vi behöver klarspråk om EU

Idag skriver jag om EU och det nya partiprogrammet på miljöpartiets partiprogramsblogg.



 * * *

Vi behöver klarspråk om EU

Nästa år ska miljöpartiet få ett nytt partiprogram. Här är några saker jag vill att vi tänker på när vi skriver om EU:

1) EU är inte utrikespolitik

Det är något konstigt med svensk EU-debatt. En mycket stor del av våra lagar – enligt vissa sätt att räkna en majoritet – kommer från Bryssel, men när svenska politiker håller tal låter det ofta som att de glömt bort att Sverige är med i unionen. Istället slänger de glatt ur sig förslag som riksdagen inte har rätt att besluta om. Det beror till stor del på den gamla dåliga traditionen i Sverige att se EU som en del av utrikespolitiken. Gör man det har man inte förstått vad EU är för något. I partiprogramet bör det vara tydligt att vi förstår vad EU är.

EU är inte utrikespolitik, och därför passar det dåligt att göra det till en del av det utrikespolitiska kapitlet. I grund och botten handlar det om vem det är som ska bestämma. Det rimliga är att EU behandlas i ett eget kapitel eller tillsammans med demokratifrågorna.

2) Våga tala klarspråk

EU är inte demokratiskt. Det är svårt för vanliga medborgare att påverka, och makten ligger i händerna på en liten elit av höga tjänstemän och toppolitiker. Storföretagen som har råd att anlita lobbyister har ett alldeleles för stort inflytande. Det är mycket svårt att ändra på EUs struktur eftersom det kräver fördragsändringar, och det är inte lätt att ändra politiken heller. I några fall är politiken till och med inskrivet i fördragen.

Det kan vara frestande att bara tala om trevliga saker i ett partiprogram. Men om vi inte vill att det ska se ut som att vi skönmålar eller blundar för problem behöver vi kritisera det som är fel.

3) Vi är fortfarande kritiska

 Det finns olika åsikter om många frågor i vårt parti, och det gäller även EU. Medlemsomröstningen för några år sedan landade i att miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti som inte kräver utträde. Det är en kompromiss som de flesta är rätt nöjda med, och på ett eller annat sätt borde den skrivas in i partiprogrammet. Om kongressen istället väljer att ducka i de frågor de finns oenighet och nöjer sig med lite oförargliga plattityder om öppenhet och klimatskatter som alla håller med om så bäddar det för problem.

 För det är ju tyvärr inte så att oenighet försvinner bara för att man sopar den under mattan. Det dyker hela tiden upp nya EU-frågor, som EMU-krisen eller fördragsändringar, där ett politiskt parti måste ta ställning. Om inte kongressen drar upp huvudlinjerna i vår EU-politik så måste någon annan göra det, och vi kommer att behöva slita de oavgjorda tvistefrågorna efter hand på möten i partistyrelsen, riksdagsgruppen, eller mellan våra EU-parlamentariker. Jag vill att partiprogrammet ska ge vägledning om politiken, och det bör stå klart att miljöpartiet är ett EU-kritiskt parti.

 4) Vi behöver både visioner och dagspolitik

 Den som läser partiprogrammet bör ha en hyfsad chans att förstå vad det är vi tycker är fel med dagens EU och hur vi vill ha det i stället. Då finns det några saker som behöver tas upp: bristen på demokrati, EMU, militarisering, att vi vill flytta tillbaka makt till medlemsländerna och närmare folken, och att vi inte vill se en federal (dvs centraliserad) EU-stat, och att vi vill ge länderna rätt att gå före med hårdare miljökrav. Det bör understrykas att vi är för de öppna gränserna inom EU, samtidigt som vi emot att unionen stänger sina gränser för flyktingar. Det finns också poäng att vinna på att tala positivt om utvidgning med ett demokratiskt Ryssland och Turkiet.

Men det räcker inte med värderingar och långsiktiga visioner (som i praktiken är svåra att genomföra i dagens EU om det inte kommer en rejäl kris först). Texten måste också innehålla konkreta förslag som är möjliga att genomföra redan idag. Vi har många bra förslag att välja på som klimatskatter, ny handelspolitik, en klimatsäkring och minskning av EU:s budget, upphovsrättsreform, en ny fiskepolitik, etc…

Miljöpartiet de Grönas styrka är att vi har både en dröm om framtiden och en bra politik redan idag. De långsiktiga visionerna illustrerar våra värderingar. Reformförslagen visar på vår handlingskraft.

Max Andersson
Författaren satt i riksdagens EU-nämnd 2006-10 och är EU-ansvarig i partistyrelsen.

Seminarium om lobbyism

Osund lobbyism eller demokratisk påverkan - var går gränsen? 

Kongress-seminarium:
Tid: Fredag 25 maj kl 18.30-19.30
Plats: seminarierum Oden på plan 1

De gröna har kämpat hårt för att reglera lobbyisterna i EU, men problemet är stort även i Sverige. Som vi har sett i Saudi-affären så är den svenska lobbyismen närmast oreglerad. Är det dags att skärpa reglerna även här? Men var går egentligen gränsen mellan osund lobbyism och demokratisk påverkan? Kan lobbyismen bli demokratisk? Och kan Miljöpartiet göra mer?

Medverkande: Max Andersson, ledamot i MP:s partistyrelse, Carl Schlyter, EU-parlamentariker och Helene Öberg, sammankallande i partistyrelsen och Årets Lobbyist 2010.

Karantänregler och lobbyism

Idag ska riksdagen rösta om miljöpartiets förslag om att utreda införandet av karantänregler för ministrar och höga tjänstemän som går över till anställningar i näringslivet där det kan finnas intressekonflikter. Det gäller bland annat lobbybranschen.

Miljöpartiet är det enda partiet i riksdagen som står bakom reservationen så man kan räkna med att den blir avslagen. Förhoppningsvis kommer väl åtminstone vänsterpartiet ansluta sig i kammaren även om de missat att stödja reservationen.

Men förslaget stöds och uppmärksammas trevligt nog av Expressens ledarsida:

Politiker och höga tjänstemän som får värdefull insiderinformation medan de arbetar i folkets tjänst borde förstås inte kunna slå mynt av den genom att hoppa över till företag eller lobbande PR-byråer.

Det är fullständigt självklart. Därför har man i civiliserade länder ofta karenstid för politiker.

Andra bloggar om: lobbyism

Knapptryckarkompaniet

Min recension av Knapptryckarkompaniet har blivit publicerad i Grönt.

---------------------------------------------------------------------

Knapptryckarkompaniet

Efter åtta år i riksdagen bestämde sig Anne-Marie Pålsson för att inte kandidera för omval. Istället har hon skrivit boken Knapptryckarkompaniet som ger en fascinerande inblick i hur det är att sitta i riksdagen för moderaterna. Enligt författaren är det en värld där ledamöterna ringaktas, avvikande åsikter bestraffas med utfrysning, och blind lojalitet mot ledningen är det viktigaste kriteriet för att få uppdrag.

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat”, ska statsministern ha skällt ut ledamöter som ifrågasatte FRA-lagen.

Men det här är i grund och botten inte en bok om Reinfeldt, utan om riksdagen. Sverige är ett av de länder i den demokratiska världen som har de minst självständiga parlamentarikerna, och författaren söker förklaringar i maktens strukturer. Hon lägger också fram flera förslag på förbättringar. Men det märks att hon har begränsad erfarenhet av den politiska världen utanför moderaterna.

Bokens främsta behållning är nog att den så tydligt visar hur vi inte vill ha det i vårt parti, den dag vi kommer in i regeringen. Boken får mig också att känna stolthet över den gröna partikulturen där beslut föregås av diskussion, människor respekteras, och yrkanden automatiskt går till omröstning utan att det ses som en misstroendeförklaring. Det är bra för ett parti att ha maktdelning, två språkrör, rotationsprincip, och självständiga valberedningar. Det är värt att slå vakt om.

Max Andersson

Andra bloggar om: Knapptryckarkompaniet, Anne-Marie Pålsson
ISBN:9789173534710