Max Andersson

Orsak och verkan

2012-01-19T20:00:00.002+01:00

Det är mindre än en vecka sedan jag lyfte "svängdörrsproblematiken" och behovet av karantänsregler för övergångar mellan politik och näringsliv i en motion till miljöpartiets kongress. Och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO har redan fått in en artikel på DN-debatt där de också föreslår skärpningar.

Det är väldigt raskt jobbat, eller - betydligt troligare - ett tecken på att det är en bra idé som ligger i tiden.

Etiska regler om lobbying

2012-01-16T00:33:00.002+01:00

Jag har motionerat till miljöpartiets kongress om etiska regler kring lobbying. Miljöpartiet har länge jobbat bra med frågorna om lobbyismen på EU-nivå, men när det gäller lobbyismen i Sverige har vi inte varit lika aktiva. På senare år har det också blivit allt fler miljöpartister som arbetar inom PR-branschen. Det är hög tid att skärper vår politik även när det gäller lobbyismen i Sverige och skaffar oss ett ordentligt regelverk med krav på tydlighet och öppenhet.

Etiska regler kan vara bra att ha. Ett parti som socialdemokraterna kan vara slarvigt nog att dra på sig en Primeaffär, men vi miljöpartister måste ha högre ambitioner än så.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Etiska regler om lobbying

Miljöpartiet är sedan länge ett av de partier som är mest kritiska till lobbyismen som fenomen. Det är inte för att det är fel i sig att företag eller ideella organisationer försöker påverka politiska beslut. Om ett lagförslag get oavsedda och skadliga konsekvenser är det ju bra om beslutsfattarna får reda på det. Problemet ligger inte heller i att företag eller organisationer anlitar PR-firmor för att få hjälp att påverka mer effektivt. Nej, problemet ligger istället i att vissa intressen har betydligt större ekonomiska resurser än andra att lägga på lobbying och att det snedvrider den politiska processen. Det är bara en mindre del av lobbyisterna som företräder allmänintresset och ideella organisationer, och den överväldigande mängden lobbyister representerar storföretagen intressen. Det är därför vi driver på för mer öppenhet, och skarpare regler när det gäller lobbyism.

Det finns också ett etiskt problem med lobbyismen. Nämligen svårigheten för människor att kombinera anställning som lobbyist eller PR-konsult med att vara aktiva medlemmar i ett politiskt parti. Om man till exempel arbetar som lobbyist åt ett tobaksbolag på dagarna, så går det ju inte att förena med att sitta i landstingets Folkhälsokommitté om kvällen.

De miljöpartister som arbetar på PR-firmor är naturligtvis väl medvetna om det här problemet, och tar inte uppdrag som de betraktar som oetiska. Men det finns andra fall som inte är lika självklara. Är det till exempel okej att vara anställd för driva en linje som man själv stöder, eller i varje fall inte har något emot, och att agera i samma fråga som medlem i ett politiskt parti. Jag är övertygad om att alla miljöpartister som arbetar i PR-branschen har det goda omdömet att aktivt försöka hålla sig borta från denna moraliska gråzon.

Men det är ju tyvärr inte alla människor som har gott omdöme. Hösten 2010 avslöjades det att Svenskt Näringsliv betalat 4 miljoner kronor till PR-byrån Prime för att några av deras anställda, som även var framstående medlemmar i Socialdemokraterna, skulle påverka partiet i en mer ”tillväxt-vänlig” riktining. Det innebar bland annat att de skulle åka runt i landet för att delta i socialdemokratins eftervalsdebatt och propagera för att samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle avbrytas, för att partiet skulle sluta vara för fastighets- och förmögenhetsskatten, och stödja RUT-avdraget och kärnkraften; utan att de talade om att de var betalda av Svenskt Näringsliv för att påverka partiet.

Reaktionerna på avslöjandet blev minst sagt häftiga. Och utan att gå in på detaljer, så kan vi ju konstatera att det här fallet hade etiska riktlinjer varit till nytta.

Ett annat etiskt problem med lobbyism är när politiker går direkt till industrin eller PR-branschen efter avslutat uppdrag, eller om regeringen rekryterar ledande tjänstemän direkt från företag som kommer att påverkas av de frågor tjänstemännen ska arbeta med.

Idag har miljöpartiet ingen skriftlig policy kring lobbyism. Jag är övertygad om att det behövs. Miljöpartiet är knappast automatiskt immunt mot problemen med den oreglerade lobbyismen. Vi är ett växande parti som får allt mer inflytande, och det är självklart att människor och olika intressen försöker påverka oss också. Saker som bör diskuteras är etiska riktlinjer, tydliga regler som minskar risken för intressekonflikter, krav på öppenhet om vem man företräder, och att vi vidareutvecklar vår politik så att vi överväger karantäntider mellan övergång mellan PR-branschen och politiken. I USA har Obama infört en två-årsregel för viktigare anställningar och det är något vi bör titta på. När man går in på detaljerna i ett sådant här regelverk blir det lätt komplicerat och svåra avvägningar. Därför yrkar jag

Att partistyrelsen får i uppdrag att anta en skriftlig policy om lobbyism i miljöpartiet.

Att partistyrelsen och riksdagsgruppen får i uppdrag att vidareutveckla vår politik när det gäller lobbyismen i Sverige.

Kommittén om översyn av valsystemet

2011-12-13T13:14:00.000+01:00

Jag har precis blivit utsedd att representera miljöpartiet i den nya statliga utredningen om vallagen, som miljöpartiet drivit på för att få igenom. Andra ledamöter i kommittén är bland annat Åsa Torstensson (C) och Carin Jämtin (S).

Vi ska bland annat titta på för- och nackdelar med elektronisk röstning, utreda om det behövs fler utjämningsmandat, och om det ska bli tillåtet med partisymboler på valsedlarna, och förhoppningsvis också lägga förslag på ny och bättre valkretsindelning i Västra Götaland.

Det är ett oerhört intressant uppdrag, och jag kommer att skriva mer om saken när utredningen kommer igång på allvar.

Länk till kommittédirektiven
Andra bloggar om: vallagen

Krisen behöver lösningar - inte stora ord!

2011-12-02T16:59:00.006+01:00

Jag har en ledare om eurokrisen och Parisdeklarationen på den gröna tankesmedjan Cogito.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Krisen behöver lösningar - inte stora ord!

Nu i dagarna har det Europeiska Gröna Partiet haft kongress i Paris. Det var en trevlig tillställning. Miljöpartiet fick igenom en resolution om EU:s fiskepolitik och hade stort inflytande på de nya stadgarna. Men om någon hoppats att kongressen skulle leverera ett grönt svar på skuldkrisen är jag rädd att man blir besviken.

Under extrem tidspress röstade kongressen dock igenom en deklaration om frågan. Men Parisdeklarationen är ingen lösning. Det är många stora ord, mycket vänsterretorik, några praktiska åtgärder som går åt rätt håll utan att desarmera krisbomben; och ett antal orealistiska förslag om att centralisera makten som inte löser problemen. Tråkigt nog tycks de europeiska gröna stå minst lika handfallna inför krisen som EU-ländernas regeringar.

Den europeiska skuldkrisen är egentligen två kriser: en bankkris och en eurokris. Under många år har bankerna – underblåsta av en osund bonuskultur - agerat vårdslöst och lånat ut för mycket pengar. Risken är att det finansiella systemet kollapsar och utlöser en depression.

Samtidigt håller EMU på att bryta samman. Om en valutaunion ska fungera behöver medlemmarna utvecklas i samma takt. Människor måste vara beredda att byta land och flytta dit jobben finns om de blir arbetslösa, och det behövs stora överföringar av pengar till länder som drabbas av lågkonjunktur. Allt detta saknas i EMU.

Länder som Grekland, Irland, Spanien, Portugal och Italien har drabbats hårt. När lågkonjunkturen bröt ut 2008 kunde länder med egen valuta som Island och Storbritannien stimulera ekonomin med räntesänkningar och devalveringar, men euroländerna saknar den möjligheten. Istället har de fastnat i lågkonjunkturen och sjunker nu långsamt ner i ett statsfinansiellt träsk. Grekland hankar sig fram från krispaketet till krispaket, och kommer förr eller senare tvingas ställa in betalningarna. Det kan bli gnistan som får Europas banksystem att explodera.

Grekland behöver antingen en riktig devalvering, eller sänka lönerna med uppåt 30 % för att bli konkurrenskraftiga. I praktiken innebär en sådan interndevalvering flera år av nedskärningar och massarbetslöshet för att tvinga ner lönerna. Det sociala och mänskliga priset för en interndevalvering är mycket högt.

EMU är en del av problemet. Den amerikanske nobelpristagaren Paul Krugman har nyligen försökt förklara hur det kunde gå så illa. Han påpekar att EMU är ett politiskt projekt som drivits igenom av det han kallar ”trista, grymma romantiker” som sätter sina drömmar om ett enat Europa högre än verkligheten och de människor som drabbas av politiken.

Nu ser vi resultatet. Det finansiella systemet står på randen av en kollaps. Det ena krispaketet avlöser det andra. Regeringar faller medan populister och högerextremister skördar valframgångar.

Det som behövs nu är modet att våga tänka nytt. EU måste släppa prestigen. Länder som inte är med i valutaunionen bör få rätten att slippa. De länder som vill lämna för att möta krisen på ett socialt ansvarsfullt sätt måste få rätt och hjälp att göra det. Det här är inte alldeles enkelt. Den mest realistiska lösningen kan mycket väl vara att det är Tyskland och några andra länder som lämnar EMU och skapar en ”nordlig euro”. Det är sådant som måste övervägas.

Parisdeklarationen innehåller många förslag som är bra på sikt och minskar risken för en ny bankkris om 10-20 år. De europeiska gröna vill göra upp med bankernas bonuskultur, öka transparensen, och re-kapitalisera bankerna. Man talar mycket om hållbarhet och social rättvisa, och till skillnad från miljöpartiet vågar man säga klart och tydligt att både inkomster och förmögenheter behöver utjämnas.

Men man blundar för problemen med EMU och förespråkar istället ett ”modigt kvantsprång” mot ytterligare centralisering. EU-skatter ska införas med majoritetsbeslut. EU-budgeten ska öka kraftigt, och utan att det sägs rent ut verkar det vara en tiodubbling eller mer som avses. Man vill också ge ut euro-obligationer, vilket är att skjuta problemen framför sig och finansiera kommande krispaket med sedelpressen. De här förslagen kräver enhällighet mellan samtliga medlemsstater, och förutom begränsade former av euro-obligationer är det orealistiskt att de blir verklighet.

Men det värsta är ändå Parisdeklarationens krav på ett nytt EU-fördrag som ska avskaffa vetorätten på många områden, och ska träda i kraft även om det bara accepteras av en majoritet. EGP vill alltså låtsas som att vetorätten mot fördragsändringar inte existerar, och agera som om medlemmarna upphört att vara självständiga och förvandlats till delstater i en förbundsstat. Åtminstone Storbritannien skulle allvarligt överväga utträde om EU beter sig så, och flera länders författningsdomstolar (däribland Tyskland) skulle helt enkelt vägra godkänna fördraget. Den ekonomiska krisen är tydligen inte illa nog. Istället ska vi gå in i en konstitutionell kris som skulle paralysera unionen för flera år framöver!

Det är inte det vi behöver, och miljöpartiets delegation röstade emot de dåliga inslagen i Parisdeklarationen. Förra gången EU ändrade sina fördrag tog det 8 år från att första toppmötet i Laeken tills att Lissabonfördraget trädde ikraft. Krisen behöver en lösning redan idag, och det är inte sannolikt att dagens EMU överlever så länge.

Krisen har redan fått många gamla anhängare att omvärdera valutaunionen. Man kan hoppas att EGP går igenom samma utveckling. I politiken måste man våga se problem, och formulera lösningar.

Max Andersson
Ledamot i Miljöpartiets partistyrelse

Andra bloggar om: EU, eurokrisen, EMU, EGP

#StuffModeraternaDid

2011-10-26T18:41:00.002+02:00

Besluten på moderatstämman nyligen om att partiet var ledande i kampen för rösträtt och mot apartheid har fått många att höja på ögonbrynen. Sociala medier som Twitter och Facebook har därefter översvämmats med poster som berättar mer om alla de glömda stordåd moderaterna uträttat, uppmärkta med hash-taggen #stuffmoderaternadid.

Mitt bidrag till munterheterna:

Nya Moderaternas äventyr i Tid och Rymd

År 4004 f.Kr: Gud överväger att utrota mänskligheten som ett straff för äppelpallningen i Edens lustgård. Sven-Otto Littorin övertalar honom att istället införa Arbetslinjen!

Cirka 1790 f.Kr.: Under ett statsbesök i Babylon förklarar Beatrice Ask det där med rättssäkerhet för den unge Hammurabi!

År 1479 f.Kr: Jämställdhetskämpen Reinfeldt flyger till Egypten. I bagaget har han med sig ett lösskägg åt prinsessan Hatshepsut.

År 63 f.Kr: Oroad av konsekvenserna för arbetslinjen om Catalina lyckas ta makten i Rom äter Schlingmann middag med Cicero och ger honom några goda råd i konsten att hålla tal.

År 50 f.Kr: Sven-Otto Littorin delar med sig av receptet på en hemlig trolldryck till Miraculix, och hindrar därmed Rom från att erövra hela Gallien,

Tidigt på morgonen 15:e mars år 44 f.Kr.: Anton Abele försöker skapa Facebookgruppen "Stoppa det meningslösa gatuvåldet", men får tyvärr ingen mobiltäckning.

År 284: Mats Svegfors Ansvarsutredning rekommenderar att Romerska riket delas i en östlig och västlig rikshalva. Tack vare regionaliseringen överlever Öst-Rom ytterligare 1000 år!

1269: Handelsminister Ewa Björling tar upp en italiensk liftare på en handelsdelegation på väg till Kina.

1434: Efter att Erik av Pommern vägrat gå med på jobbavdraget förenar sig Nya Moderaterna med Engelbrekt och reformerar istället skattesystemet genom att bränna fogdeborgarna.

‎1492: På en av sina många utlandsresor upptäcker Carl Bildt Amerika.

1776: Anders Borg diskuterar nationernas välstånd med en av deltagarna på en whisky-provning. Borg säger till honom att han verkligen borde skriva en bok!

2 juli 1776: Reinfeldt övertygar Thomas Jefferson om att alla människor är födda lika, med rätt till liv, frihet och strävan efter jobbskatteavdrag.

När tryckfelet upptäcks två dagar senare är det för sent.

1815: Napoleonkrigen är äntligen över, och Carl Bildt har en ledande roll på Wienkongressen. Förutom att bevisa sin överlägsenhet när det gäller att dansa vals ritar han om Europas karta för generationer. Twittrar från förhandlingarna under hashtaggen #Wien1815.

Cirka 1935: Ulf Adelsohn konsultar i Italien, och lyckas mot alla odds få tågen att gå i tid.

1945: Anders Björck och Johnny Magnusson deltar i en hemlig kommandoräd mot Hitlers bunker, och förkortar andra världskriget med flera månader. Den framgångsrika operationen mörkläggs dock av IB-chefen Erlander.

1991: Carl Bildt uppfinner internet!

Andra bloggar om: stuffmoderaternadid

Mer om EGP-mötet i Budapest

2011-04-03T13:58:00.021+02:00

På Europeiska Gröna Partiets rådsmöte i Budapest var det ungefär 400 deltagare. Mycket av arbetet med att ta fram resolutioner ägde rum på glest besökta förmöten, där det är viktigt att vara med om man vill påverka resultaten.

Precis som jag förutspått lyckades rådsmötet vaska fram en kompromiss om den väpnade insatsen i Libyen, och lyfte framförallt fram flyktingarnas situation. Diskussionerna på det förberedande manglingsmötet var dock heta. Många gröna är pacifister, och även om de inte sade det rakt ut verkade vissa andra inte ha något mer militärt våld för att störta en diktator. Jag drev linjen att EGP skulle anta en resolution om de saker som vi är mer eller mindre eniga om, och det var där vi landade.

Med anledning av kärnkraftsolyckan i Japan antog rådet en resolution om kärnkraftsavveckling där vi kräver att de reaktorer som har störst säkerhetsproblem ska stängas omedelbart. Jag fick med mig förmötet på ett svenskt förslag om att vi också ska vara emot effekthöjningar på kärnkraftsreaktorer.

Debatten på mötet var dock inget vidare. Bismarck sade en gång något i stil med att man helst inte vill veta hur det går till när korv och lagar produceras. Det samma gäller även resolutioner. På mötet drev EGP:s språkrör Monica Frassoni hårt att alla reaktorer som byggts före 1980 skulle stängas omedelbart. De flamländska gröna argumenterade emot eftersom det skulle vara mycket svårt att genomföra i verkligheten och strider mot en nationell överenskommelse om hur snabbt kärnkraften ska avvecklas. Årtalet var godtyckligt satt utifrån att Tyskland precis bestämt sig för att tillfälligt stänga de reaktorer som är äldre än det året. Frassoni svarade dock att man inte kan ta hänsyn till enskilda länder och argumenterade som att det inte var viktigt att kraven i EGP-resolutionen var genomförbara. För mig som miljöpartist känns den attityden väldigt främmande. Den resolution som antogs gick dock på flamländarnas linje. Och det är bra. Det är ju trots allt reaktorernas säkerhet och inte ålder sig som är problemet.

Rådsmötets höjdpunkt var ett improviserat tal av den tyske EU-parlamentarikern Reinhard Bütikofer som berättade om valframgångarna i delstatsvalen nu under våren. De gröna har gått fram över hela Tyskland och i Baden-Württemberg fick de 24,1%, och blev större än socialdemokraterna. Enligt Bütikofer beror framgången på en kombination av uthålligt arbete i många år med att presentera seriösa genomförbara förslag, att man haft modet att våga vara radikal i bland annat kärnkraftsfrågan (utan att bli alltför radikal), politisk bredd som gjort att man byggt upp förtroende i många olika frågor (framförallt när det gäller den ekonomiska politiken), och att man lyssnat och varit genuint öppna för andra, även landsbygdsbor och människor som inte tillhör medelklassen. Andra viktiga faktorer var lokal styrka där gröna i kommunala majoriteter vunnit människors förtroende, en populär ledare i delstaten och att partiets olika falanger varit eniga och dragit åt samma håll i valrörelsen. Miljökatastrofen i Japan bidrog också till att mobilisera väljare, men det är värt att notera att de gröna hade 20 % i opinionsmätningarna redan innan Fukushima.

Rådsmötets sämsta beslut var resolutionen om ”sustainable prosperity”. Resolutionen argumenterar bland annat för EU-skatter, euro-statsobligationer, och en rejäl ökning av EU-budgeten. Resolutionen förordar också att nya EU-skatter ska kunna beslutas med majoritetsbeslut. Miljöpartiet röstade emot den här resolutionen och vi fick med oss bland annat de engelska gröna.

Jag var också med utrikespolitiska arbetsgruppens möte där vi bland annat fick en dragning från en fransman som argumenterade för att EGP borde driva kravet om en gemensam EU-arme. Några av tyskarna (bland annat Bütikofer) framhöll att det inte är en realistisk ide, och definitivt inte just nu. Jag talade naturligtvis emot, och lyfte också frågan om EU:s stridsgrupper som står och kostar pengar, men hittills aldrig har använts. EU har hittills inte varit särskilt bra på militära operationer och en av tyskarna lyfte frågan om inte EU borde koncentrera sig på civila insatser istället. Fransmännen verkar visserligen vilja skriva in ett krav om en gemensam EU-armé i nästa valmanifest, men jag tror att det är möjligt att stoppa.

Rådsmötet hann också med att rösta om organisationsutredningen ”Fit for the Future”. Det finns en grundläggande konflikt där vissa vill att EGP ska utvecklas till ett eget parti i sig, medan andra istället anser att EGP är och ska vara en organisation för nationella gröna partier som samarbetar med varandra. De som vill centralisera driver på för individuellt medlemskap och vill införa transnationella listor i EU-parlamentsvalen. De flesta frågor som berör konfliktfrågorna hänskjuts för vidare utredning, och rådsmötet ägnade sig främst åt att styra upp en massa saker som vi är mer eller mindre eniga om. Bland annat så ska rådsmötena bli bättre, antalet olika sorters resolutioner bli färre, och medlemskriterierna redas ut. Mötet rekommenderade också att EGP i längden inte ska acceptera att medlemspartier konkurrerar med varandra i samma val. På det stora hela var det bra beslut.

EGP-möte i Budapest

2011-04-01T20:15:00.001+02:00

Sitter i en elegant konferenshall, och lyssnar på en föredragning om vad som hände på klimatkonferensen i Cancun och vad som ska göras inför COP17 i Sydafrika nu i höst.

Europeiska Gröna Partiets vårkonferens i Budapest började idag, men den har inte riktigt kommit igång än. Dagens höjdpunkt har varit välkomsttalet av Bernadett Szél som är språkrör för det ungerska partiet LMP. De är ett nytt och ungt parti som kom in i parlamentet förra året vid sitt första försök, och hon lyfte fram hur de lyckats få människor som tidigare inte känt något intresse för partipolitiken att engagera sig. Deras största problem är det auktoritära regeringspartiet Fidesz som har två-tredjedelsmajoritet i parlamentet och nu håller på att skriva om grundlagen för att försvåra för oppositionen och grundlagsfästa sin egen politik - bland annat platt skatt.

Konferensens stora frågor är en organisationsutredning, och ett aningen pladdrigt dokument om den "sociala dimensionen av Green New Deal" som det inkommet 188 ändringsyrkanden om. Presidiet har redan nu meddelat att man inte ens tänker försöka få klart det nu under vårkonferensen. Jag är inte säker på om dokumentet verkligen kommer att vara till nytta för någon, men det är säkert bättre att det blir bra än att man stressar fram det.

Vi miljöpartister gillar förresten inte att dokumentet kallas Green New Deal. Den ursprungliga iden med Green New Deal var att göra klimatinvesteringar för att ta sig ut ur den ekonomiska krisen. Men nu urholkar man begreppet, och det har blivit en obegriplig synonym för "grön politik". Men man får välja sina strider.

Resolutionerna kommer att behandlas senare i helgen. Vi kommer bland annat anta en resolution om om kärnkraftsavveckling, och en resolution om interventionen i Libyen. Eftersom de gröna partierna är oeniga så kommer den förhoppningsvis inte innehålla något kontroversiellt. Det stora problemet är en "fransk-sinnad" resolution om "sustainable prosperity" som bland annat kräver en kraftigt ökad EU-budget, EU-statsobligationer, att nya EU-skatter ska beslutas med kvalificerad majoritet, men vi hoppas att vi kan få med oss tyskarna på att rösta ner den.

Bilden ovan föreställer Konstpalatset på andra sidan Donau. Eftersom jag inte tog med kameran har jag hämtat den snyggaste Budapest-bilden från Wikipedia, men den är tagen från bara några meter bakom där jag sitter.

Andra bloggar om: EGP

Insatsen i Libyen är en dålig kompromiss

2011-03-31T13:43:00.002+02:00

Jag är ingen radikalpacifist. Frågan om det är rätt eller fel att ingripa militärt måste avgöras från fall till fall.

Å ena sidan är det rätt att hindra Khadaffi-regimen från att hämnas på befolkningen i de städer som gjort uppror, men det är också rimligt att känna tveksamhet inför operationen. Hela insatsen verkar vara framhastad och ogenomtänkt. Slutmålet är oklart. Ska Libyen delas så att den östra delen av landet bryter sig loss? Är det möjligt att förhandla en lösning? Eller är målet att Khadaffi tvingas lämna landet, och vilka krafter ska i så fall ersätta honom? Upproret är en heterogen samling, och en del av de krafter som ingår i upproret är rätt obehagliga. Det här är inte fråga om en enkel strid mellan en diktatur och demokrater. Det finns risk för ett långt inbördeskrig, och Irak är ett avskräckande exempel. Konsekvenserna på sikt om västmakterna går in och störtar en arabisk diktator är svåra att överblicka.

FN-resolutionen 1973 som insatsen bygger på talar om behovet av att skydda civilbefolkningen, och duckar därmed för frågan om framtiden.

Det är inte heller en slump att samtidigt som världens blickar riktades mot insatsen i Libyen så gick saudiarabiska trupper in i Bahrain för att slå ner demokratirörelsen med våld. Saudi-diktaturen fick statuera ett exempel, och USA som har en viktig flottbas i Bahrain behöver inte längre oroa sig för att folkligt inflytande leder till att landet orienterar sig mot Iran.

Den internationella politiken består till stor del av hycklande.

Regeringen har lagt en proposition om att Sverige ska delta i kriget, och riksdagen ska rösta om den på fredag. Problemet är att den är ogenomtänkt. Förslaget är att Sverige ska vara med och upprätthålla en flygförbudszon, men de svenska JAS-planen ska bara få skjuta på andra flygplan. De ska inte få attackera marktrupper, ens om de är på väg att begå övergrepp. Andra länders plan som flyger bredvid svenskarna ska dock kunna attackera soldater på marken.

Det finns starka skäl att vara skeptisk till att vi ska delta i insatsen i Libyen, men det här en dålig kompromiss. Det är visserligen socialdemokraterna som har drivit den här halvmesyren, men regeringen har gått med på den. Regeringen är ansvarig.

Det finns inte stöd i riksdagen för att Sverige ska vara med i kriget på riktigt. Så istället väljer regeringen att lägga 200 miljoner på en insats som går ut på att vi ska låtsas.

Vore det inte bättre att istället lägga de pengarna på civila insatser för att hjälpa människorna på marken? Behoven är stora, och en sådan insats skulle troligtvis göra betydligt större nytta.

Intressanta länkar:
Annika Nordgren Christensen, en av miljöpartiets mest interventionsvänliga politiker skriver att "Reinfeldts och Juholts JAS-haveri visar att Sverige ingenting lärt" och landar i slutsatsen att vi borde satsa på att hjälpa människorna på marken med civila insatser.

Peter Eriksson försöker försvara kompromissen i en TV-debatt gentemot Birgitta Ohlsson (fp). Det går sådär.

Artikeln "Insatsen i Libyen långt ifrån självklar." av Johan Wiktorin, officer och redaktör för Försvar och Säkerhet är också synnerligen läsvärd.

Andra bloggar om: Libyen

Lästips: Johan Ingerö om EU-skatt

2011-03-30T13:22:00.001+02:00

Liberale opinionsbildaren Johan Ingerö har läst folkpartiets senaste kravartikel om att vi borde införa EU-skatter och han är inte imponerad. Istället skriver han ett riktigt bra svar där han tar han tar ett brett grepp på hela EU-frågan.

I kölvattnet på euro-krisen och en mängd EU-förslag som kränker den personliga integriteten har det börjat växa fram en ny skarp EU-kritik även bland borgarna.

Som Margit Gennser brukade säga: Fakta sparkar!

Andra bloggar om: EU, Johan Ingerö

Mustaschtalet - en blivande klassiker?

2011-03-27T12:03:00.008+02:00

Håkan Juholt var visserligen okänd för den breda allmänheten tills helt nyligen, och bilden av honom har inte hunnit sätta sig än. Men något säger mig att han kan sätta rekord när det gäller att snabbt bli både välkänd och populär.

Jag kan rekommendera ett fascinerande klipp på SVT-play där Juholt demonstrerar hur en politiker kan använda humor för att definiera sig själv; genom att besvara den opolitiska frågan om hur man odlar en riktig mustasch.

Talet är ett utmärkt exempel på den retoriska tekniken "att visa istället för att berätta". Talaren demonstrerar både att han har humor och självförtroende, och han övertygar också om att han inte tar sig själv på för stort allvar. Han framstår också som en empatisk man som bryr sig.

Och även om intervjuarens fråga handlade om mustaschodling är det uppenbart att det inte bara är sin mustasch han talar om:

"Det viktigaste är att man inte slarvar. Utan att man är beredd att att ta ansvar..."

Juholt återkommer flera gånger till begrepp som trygghet, styrka, ansvar, och lyfter fram fram vikten av att vara konsekvent, beslutsför och orka stå emot trender och tendenser.

Efter att han till synes har svarat på frågan gör han en övergång, och framför sitt huvudbudskap om att människor måste vara trygga för att vara starka.

Juholt använder de ord han vill att människor ska förknippa honom med - en retorisk teknik som är effektiv när den används rätt - och han ger ett synnerligen stabilt intryck.

Jag tror att Reinfeldt, vars främsta retoriska bedrift är att lyckats göra sin lågmäldhet till en politisk tillgång kommer att få väldigt svårt att tas med Juholt i valrörelsen 2014.

Statsvetarna säger att det kan ta lång tid för en ny partiledare att bli känd för den breda allmänheten. Det tog flera år innan alla visste vem Reinfeldt var. Juholt kommer att bli känd snabbare än så.

Andra bloggar om: politik, Juholt, val2014, retorik

Vänersborg nästa?

2011-03-08T14:54:00.003+01:00

Det slarvades tyvärr vid rösträkningen i Västra Götaland förra hösten och regionvalet kommer därför göras om den 15:e maj. Detta har utlyst intensiv aktivitet både i regionhuvudstaden Vänersborg, och i valkretsarna där man nu håller på att ta fram kandidatlistor.

I söndags så tog miljöpartiets årsmöte i Göteborg en ny regionlista, och jag blev uppsatt på 4:e plats. Jag ersätter därmed Göran Hådén som har flyttat till Umeå.

Det är bara att tacka för förtroendet.

Just nu har MP-Göteborg fem mandat i regionen. Men eftersom vi bara har vilda gissningar att räkna på när det gäller valdeltagande i omval, så kan man inte vara säker på mer än att det är spännande.

Andra bloggar om: mijöpartiet, val2011

Varför TV-reklam är en dålig idé för miljöpartiet

2011-03-07T21:14:00.007+01:00

Nu när valfebern hunnit lägga sig så är det en rätt en allmän uppfattning inom miljöpartiet på riksnivå att vår TV-reklam inte var särskilt bra. Jag är inte förvånad, men innan jag analyserar varför filmen inte höll måttet så vill jag börja med en solskenshistoria från EMU-valrörelsen.

Jag tror att det var en eftermiddag sent i april 2003. Jag var kampanjgeneral för Grön Ungdom och satt som vanligt och jobbade på Herkulesgatan, när Johan Schiff ringde upp mig och berättade att det var kris med miljöpartiets affischer. Enkelt uttryckt så hade reklambyrån inte klarat av jobbet. Partisekreteraren Håkan Wåhlstedt behövde få in nya slogans snarast möjligt, och AU skulle ta beslut inom bara en eller två dagar.

Det var alltså rejält bråttom. Så jag släppte vad jag hade för handen och med hjälp av några andra GU-are som var på kansliet lyckades jag få fram ett 30-tal slogans under några timmars brainstorming. Några av dem var i och för sig rätt dåliga, men det fanns också några riktiga guldkorn. Bland annat min egen slogan "Hellre lön i kronor än A-kassa i euro".

Arbetsutskottet gjorde ett bra jobb. Av miljöpartiets sju EMU-affischer hade vi som satt och brainstormade på kansliet varit med om att ta fram två, och miljöpartiets affischer blev omskrivna som bland de bästa i folkomröstningskampanjen. Delvis tack vare att miljöpartiet är bra på att improvisera och utnyttja den kreativitet som finns ute i rörelsen.

Reklambyråer kan vara bra till mycket. Men det är livsfarligt att lita blint på dem och utgå från att de kommer fram till bra förslag.

Vilket för oss till miljöpartiets reklamfilm. Om du sett moderaternas "Kärlek på jobbet" eller Centerpartiets film om A-kassa eller riktiga jobb från samma valrörelse så är oddsen rätt goda att du kommer ihåg dem, men vad var det egentligen miljöpartiets reklamfilm handlade om?

Filmen är visserligen gullig, men den är minst sagt vag. Vem är målgruppen? Vad är egentligen budskapet? Vilka retoriska argumentet använder den för att övertyga väljarna om att rösta på miljöpartiet?

Det finns många olika sätt att testa hur effektiva politiska budskap är. Några av dem - som fokusgrupper - är dyra och tar tid. Ett snabbt och enkelt sätt är att testa budskapet med bröderna Chip and Dan Heaths SUCCES-formel. Metoden beskrivs utförligt i deras bok "Made To Stick".

Bröderna Heaths tumregel är att budskap fastnar i mottagaren om de är Simple, Unexpected, Concrete, Credible, Emotional Stories, förkortat till SUCCES.

Översatt till svenska betyder det att ett budskap fungerar bäst om det är

Enkelt
Oväntat
Har tydliga hårda fakta
Är trovärdigt
Väcker känslor
Och innehåller en berättelse

Hur väl står sig mp:s reklamfilm i en SUCCES-analys?

Simple:
Är budskapet enkelt och lätt att förstå? Nej, men vi räknar snällt och den innehåller i alla fall ett tydligt angrepp på regeringen. 0,5 poäng.

Unexpected:
Är det oväntat att miljöpartister åker kollektivt, sopsorterar och bryr sig om miljön? Nej. 0 poäng.

Concrete:
Innehåller budskapet konkreta faktauppgifter? Nej. O poäng.

Credible:
Är det trovärdigt? Ja. Våra potentiella väljare anser att det är trovärdigt att miljöpartiet bryr sig om miljön. 1 poäng.

Emotional:
Väcker filmen några känslor? Nej. Filmen väcker förhoppningsvis intresse genom att tittaren undrar vad den handlar om, men man blir inte känslomässigt engagerad. 0 poäng.

Stories:
Utgör filmen en retorisk berättelse? Nej. 0 poäng.

Sammanlagt blir det alltså 1,5 poäng på en skala från 0 till 6. Enskilda omdömen kan alltid diskuteras, men det här är ett mycket dåligt resultat. Jämför gärna med moderaternas och centerns filmer och sätt dina egna poäng.

Man behöver inte hålla med om budskapet för att gilla filmen.

Min bedömning är att centerns film får en fullpoängare med 6 poäng. Moderaterna får nöja sig med 5 poäng då den inte är särskilt konkret. "Kärlek på jobbet" har dock andra kvaliteter och är en fantastisk film som tål att ses flera gånger - särskilt imponerande är hur den försöker förändra bilden av partiet genom att så många av filmens huvudpersoner bryter mot stereotypen om en klassisk moderatväljare.

SUCCES-formeln är inget exakt mått. Men den är ett bra verktyg för att sålla bra idéer från dåliga. Så varför tog miljöpartiet fram en reklamfilm som den allmänna visdomen nu i efterhand kommit fram till inte var särskilt bra?

Jag blev orolig redan när manuset presenterades på partistyrelsens möte, och försökte få PS att inse att det inte var en bra idé att lägga miljoner på en reklamfilm med oklart budskap. En film som dessutom förknippar oss med sopsortering och kommer snubblande nära att antyda att det är jobbigt att vara miljövän. Nu blev visserligen slutresultatet så trevligt att jag inte tror att den skrämde bort några väljare, men pengarna hade kunnat användas bättre.

Jag vet att jag lyckades få några ledamöter att tvivla, men beslutet om att vi skulle köra TV-reklam var redan fattat och produktionen hade kommit så långt att det inte fanns tid att göra ändringar.

Det här är inte första gången som miljöpartiet gjort reklamfilm. I valrörelsen 1988 gjorde vi en humorfilm för biograferna som lyckades kombinera temat sex och luftföroreningar. Även en del av EU-valsfilmerna 2004 som "Det behövs inte fler mesar i Bryssel" var riktigt bra. Eugen-filmerna från 2009 bör vi kanske tala tyst om, även om jag har hört sägas att de inte behöver betraktas som misslyckanden utan kan ses som ett projekt där vi lärde oss mer om sociala media. Gott så i så fall.

Politisk TV-reklam är en svår genre. Moderaterna och Centern lyckades visserligen få bra filmer 2010, men det är många partier som har misslyckats. KD:s djurreklam från 2010 var bara konstig, och deras reklamfilm i EP-valet var oengagerade för att inte säga pinsam. Jag är övertygad om att Junilistans beslut att bränna sin valbudget på den här valfilmen resulterade i att de missade 4%-spärren. Junilistans reklam-makare glömde bort att de måste ge väljarna ett skäl att rösta på dem, och filmen rock-techno skär sig dessutom rejält mot partiets nationalekonom-image.

Det är inte bara små partier som misslyckas med TV-reklam. Socialdemokraternas otydliga och glättiga valfilm om ungdomsarbetslöshet från 2010 kan knappast ha gett många röster. Den kan till och med ha gjort skada, eftersom den lyfte en fråga där Alliansen hade större trovärdighet. I alla fall i marginalväljarnas ögon.

Politisk TV-reklam är en mycket svår genre.

Det finns framför allt tre skäl till att miljöpartiet bör lägga sin valbudget på bättre saker än TV-reklam i framtiden.

1) Det är ineffektivt
Låt oss börja med att konstatera att TV-reklam är dyrt. Den når visserligen ut i många vardagsrum, men frågan är hur uppmärksamma människor är under reklamavbrotten. Undersökningar från USA visar att TV-reklam är effektivt om man vill smutskasta sin motståndare i ett personval, men i Sverige så väljer vi ju utifrån parti. Men det stora problemet är att det inte finns någon verklig möjlighet att målgruppsanpassa när man använder TV-reklam i Sverige. Så istället för att presentera ett skarpt budskap i en fråga som väljaren bryr sig, om måste vi slipa ned budskapet till den största gemensamma nämnaren. Risken är stor att budskapet blir utslätat uddlöst. Som förra årets valfilm.

2) Är det bra för demokratin?
Många miljöpartister är emot politisk TV-reklam av ideologiska skäl. Vi gillar inte TV-reklam överhuvudtaget, och vi är oroade för att det leder till dyra valkampanjer som gynnar de stora partierna. Det finns också en oro för att det kommer att leda till att den politiska debatten förflackas om valrörelsen domineras av 30-sekunders snuttar.

3) Det är ett riskprojekt
Det är svårt att göra bra politisk TV-reklam, och när man väl har startat ett projekt är det svårt att avbryta. När ett parti märker att det inte blev lyckat har det redan sänkt stora kostnader i projektet, och troligtvis finns det heller inte tid att börja om med något bättre. Det är alltså inte undra på att politisk TV-reklam i Sverige till stor del består av stolpskott.

När miljöpartiets affisch-kampanj inför EMU-omröstningen såg ut att bli medioker så tog partisekreteraren tag i det hela, och på några dygn så fixade vi till en utmärkt kampanj. Så kan man göra med affischer. Men det fungerar av lätt insedda skäl inte med reklamfilm.

Det finns partier i Sverige som är så rika att de har råd att ta fram flera reklamfilmer och bara sända de bästa. Miljöpartiet är inte ett av dem. Vi måste använda vår resurser så klokt som möjligt. TV-reklam är ett ineffektivt, demokratiskt tveksamt medium där det finns en stor risk att slutresultatet blir mediokert. Om vi väljer att lägga våra pengar på TV-reklam så kommer det vara en gökunge i valbudgeten, och det finns betydligt bättre saker vi kan göra för pengarna.

Andra bloggar om: miljöpartiet, val2010, opinionsbildning

Politisk intensivutbildning

2011-03-06T23:59:00.000+01:00

En av mina starka sidor är att jag är bra på organisationsutveckling. Det här är ett förslag som jag är riktigt stolt över och som jag skrev ihop för miljöpartiets partistyrelse i höstas. Projektets syfte är att stärka partiets bas inför framtiden, och nu när omorganisation på MP-riks börjar bli klar så hoppas jag det kan bli verklighet.

Förslaget bygger på idéer som jag och Johan Hellström diskuterade fram när vi var på resa tillsammans inför valet.

-----------------------------------------------------------------

Förslag om inrättande av en intensivutbildning

Detta är ett idé-PM om att inrätta en längre och mer krävande utbildning för relativt nya lovande medlemmar från hela landet om hur man jobbar politiskt. Utbildningen ska bestå av cirka 10 lördagar under loppet av ett år då man blandar teori och praktik och får lära sig det politiska hantverket. Ledande miljöpartister bör delta som föreläsare och kursledare.

En grupp bör vara cirka 25 personer, så att det uppstår bra nätverk mellan deltagarna, och om projektet blir lyckat bör det upprepas 2012 och 2013.

Förväntat utfall: Tanken är att kursdeltagarna under ett år i koncentrerad form ska få mycket av den praktiska kompetens många medlemmar fått genom att vara riksaktiva tre-fyra år i Grön Ungdom. Kursdeltagarna ska få en bra basutbildning i det gröna politiska hantverket, och många av dem kommer att vara valsamordnare, kandidater, regionordföranden, styrelseledamöter, gruppledare eller tjänstemän inför eller efter nästa val.

Bakgrund: Det politiska hantverket är något som man lär sig genom att jobba tillsammans med andra. En stor del av partiets ledning och tjänstemän på nationell, regional och lokal nivå har en bakgrund i Grön Ungdom och Gröna Studenter. Det är inget fel med det, men det beror ytterst på att medlemmar som är riksaktiva i GU och GS får en mycket bra kompetensutveckling genom att vara aktiva. För medlemmar som kommer in när de känner sig för gamla för GU eller inte har möjlighet att sätta sig i en förbundsstyrelse går miste om den här möjligheten. Miljöpartiet kan bli betydligt bättre på att utveckla våra medlemmars fulla potential. Det är bara ett fåtal lokalavdelningar i landet som är tillräckligt starka för att ge sina medlemmar en bra kompetensutveckling på egen hand.

Innehåll: Deltagarna ska både lära sig mer om vår politik på viktiga områden och få kunskaper om hur man jobbar med den praktiskt i miljöpartiet. I kursen bör bland annat tas upp: Kunskap om hur man värvar medlemmar och får en organisation att fungera, mötesteknik, retorik, konsten att skriva, konsten att hantera media, förhandlingsteknik, konflikthantering, valberedning, krishantering, något om relationen anställda-förtroendevalda, och kunskap om hur man driver en valrörelse.
Utbildningen ska blanda teori och praktik. Kurslitteratur ska läsas mellan träffarna. En lämplig inlämningsuppgift kan till exempel vara att skriva en debattartikel, som man då även får respons på av en ledande miljöpartist, och förhoppningsvis blir debattartikeln även publicerad. I den mån det är möjligt bör kursuppgifterna kunna kopplas till deltagarnas praktiska arbete i sina kommuner.
Utbildningen ska ge en bra grund för deltagarna att fortsätta utvecklas, och även kunna sprida sin kompetens till andra.

Urval: De som vill gå kursen får skicka in en skriftlig ansökan med referenser till miljöpartister och arbetsprov (till exempel i form av en debattartikel). Det är viktigt att urvalet av kursdeltagare reflekterar partiets bredd och utförs av en grupp som har brett stöd i partiet.
En viktig poäng med kursen är att deltagarna ska vara medlemmar som redan har kommit in i partiet och jobbar aktivt i partiet. Jämställdhet och mångfald är naturligtvis viktiga urvalskriterier. Det är bra med att det skapas nätverk som binder samman partiet så det är bra om medlemmar som är aktiva i GU och GS deltar, men primärt så är utbildningen till för lite äldre medlemmar.
Regional spridning är mycket viktigt. Storstadsområdena bör vara representerade bland kursdeltagarna, men i första hand ska kursen vara till för de som inte bor i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tjänstemannastöd: Utbildningen behöver tjänstemannastöd för att kunna genomföras på ett bra sätt.

Finansiering: Deltagaravgiften bör hållas på en rimlig nivå och det bör undersökas om kursen kan delfinansieras genom studieförbund eller samarbete med folkhögskola.

Tidplan: Det finns en fördel om utbildningen kan avslutas i februari-mars så att den inte kolliderar med årsmötessässongen. Det är bra om kursdeltagare tar på sig arbetsuppgifter i till exempel regionstyrelser efter genomgången kurs.

Max i Lund 10:e och 11:e mars

2011-03-04T21:45:00.000+01:00

På torsdag och fredag nästa vecka gör jag ett kort avbrott i biologi-studierna och åker ner till Lund istället.

Seminarium med Gröna Studenter: "Grönt är framtidens färg!"
Max Andersson om Grön ideologi och hur vi bygger partiet inför 2014.
Tid: Torsdag 10:e mark kl 19-20
Plats: Kansliet, Lilla Fiskaregatan 10
Mer info: Facebook

"Young Ideas for Europe":
Den 11:e mars ska jag vara med på EU-infoprojekt på Spykens gymnasium där jag och Jens Holm (V) ska vara med i finalen. Det ska bli spännande att se vad det blir av det eftersom eleverna bland annat har använt min bok "Imperiet" som studiematerial.
Arr: Wake-up call

Nygamla trakter!

2011-02-14T18:44:00.002+01:00

De senaste veckorna har bloggen legat i oplanerad träda. Det beror framförallt på att jag lyckats komma in på biologiutbildningen vid Göteborgs Universitet igen efter 12 års uppehåll.

Det känns riktigt skönt att läsa naturvetenskap igen efter alla år i politiken. Men jag är lite rostig och även om det är kul att repetera begrepp som tonoplast och plasmodesmata ger det mindre tid att blogga.

Nu lagom till tentan börjar det dock lugna ner sig. Om det är något man blir bra på vid Helgeandsholmen så är det att plöja texter!

Miljöpartiets informationspolitiska riksdagsmotioner 2010/11

2011-01-24T19:50:00.002+01:00

Som ansvarig i partistyrelsen för det vildvuxna ämnet informationspolitik har jag nu gjort en lista över de gröna riksdagsmotioner som med lite god vilja kan räknas dit.

Det är bara att konstatera att infopolitiken är ett brett område som saknar tydliga gränser. (Fast det är knappast unikt. Tänk bara på miljöpolitiken.) Men jag hoppas att nu när vi drar igång informationspolitiska nätverket igen så kommer det bli fler motioner som fokuserar på informationspolitikens kärna till allmänna motionstiden i höst.

Det fasta telefonnätet
Jan Lindholm med flera vill bevara kopparnätet, och skriver klokt utifrån ett infrastruktur och sårbarhetsperspektiv.

Fildelning, rättsäkerhet och integritet
Maria Ferm med flera skriver om IPRED med mera, och vill avkriminalisera fildelning mellan privatpersoner för privat bruk. Bra uppdatering!

Skatt på direktreklam
Helena Leander med flera vill att det ska bli mindre direktreklam. Varför ska direktreklamen vara skattefri, när tidningarna betalar reklamskatt?

Reformering av WTO
Ulf Holm med flera skriver om internationell handelspolitik, och vill bland annat att frågorna om immaterialrätt (TRIPS-avtalet) ska brytas ut ur WTO. Motionen tar också upp förhandlingarna om EPA-avtalen mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla Havet. Miljöpartiet står fast vid att EU borde sluta med sina påtryckningar och inte försöka tvinga in immaterialrätten i avtalen emot partnerländers vilja.

Växtgenetiska resurser
Tina Ehn vill ha en snabbutredning för att inte det nya gemensamma genbanken för nordiska fröer på Svalbard ska bli en flopp på grund av dåligt genomförande. Det är kanske tveksamt om det här är infopolitik, men jag gillar det.

Datalagringsdirektivet
Maria Ferm är första namn på miljöpartiets motion om (eller rättare sagt emot) EU:s datalagringsdirektiv.

Legalisera söktjänster på internet
Maria Ferm återanvänder Lage Rahms gamla fina motion från 2009 om att det ska vara lagligt att bedriva söktjänster på nätet.

Införande av elektronisk röstning i val
Ulf Holm och Peter Rådberg underskattar enligt min bedömning risken för valfusk.

Oadresserad direktreklam
Annikka Lillemets med flera vill att oadresserad direktreklam bara ska delas ut till de som aktivt ber om det. Låter bekant.

Med anledning av skr. 2010/11:66 Hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning vid förundersökning i brottmål under år 2009
Rödgrön trepartimotion som bland annat vill att de offentliga ombuden ska få bättre förutsättningar att jobba för medborgarnas integritet. Morgan Johansson är förstanamn, och Maria Ferm står bakom motionen för miljöpartiets räkning.

Med anledning av skr. 2010/11:41 Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet
Peter Rådberg med flera motionerar om FRA. Miljöpartiet vill riva upp FRA-lagarna, men motionens huvudpoäng är att regeringens årliga skrivelse om integritetskyddet är minst sagt oinformativ och under all kritik!

Andra bloggar om: miljöpartiet, infopolitik

Ta hem trupperna från Afghanistan

2011-01-19T13:53:00.002+01:00

Jag och Mattias Wingstedt har motionerat om den svenska militära insatsen i Afghanistan till miljöpartiets kongress.

-------------------------------------------------------------------------

Överenskommelsen om Afghanistan måste leda till att vi tar hem trupperna

Det som en gång började som en fredsbevarande insats i Afghanistan har nu blandats samman med USA:s krigföring och förvandlats till strider för ena parten i ett inbördeskrig. Sverige har en viktig roll att spela i Afghanistan. Svenska biståndsorganisationer driver en stor del av landets sjukhus och skolor, vilket är ett oerhört viktigt arbete. För att de ska kunna fortsätta arbeta under konflikten får de inte uppfattas som en krigförande part. Den svenska militära insatsen håller på att bli ett hot mot biståndet.

Före valet sade vi att trupperna skulle hem under denna mandatperiod. Efter valet ingick vi istället en överenskommelse med regeringen som innebär att vi skickar fler soldater och att de militära anslagen ökar Det är visserligen bra med breda uppgörelser om svensk säkerhetspolitik. Men Miljöpartiet ska inte delta i uppgörelser som går åt fel håll.

Överenskommelsen om Afghanistan är dessutom oklar. Den innehåller formuleringar som kan tolkas på många olika sätt. Risken finns att regeringen gör sin egen tolkning och att den militära närvaron permanentas.

Miljöpartiet är ett fredsparti. För vår trovärdighet är det viktigt att överenskommelsen verkligen leder till att trupperna kommer hem. Överenskommelsen innehåller en sådan förhoppning, men inte några konkreta beslut.

Överenskommelsens tidsplan är:

Under 2011 börjar säkerhetsansvar överlämnas till den afghanska armén.
Under 2012 får detta konkreta resultat vilket gör att de stridande trupperna kan minska till förmån för så kallade stödjande säkerhetsinsatser.
I slutet av 2014 ska all stridande trupp vara omvandlad till stödjande säkerhetsinsatser.

Som exempel på stödjande säkerhetsinsatser nämns utbildning och stöd av Afghanistans armé, polis och andra säkerhets- och rättsorgan. För oss är det självklart att svenska poliser, åklagare och domare har bättre kompetens än militären gällande stöd till polis, säkerhets- och rättsorgan. Vid övergången till stödjande säkerhetsinsatser kan därför närvaron av militär personal minska till förmån för civil kompetens.

Ett problem med uppgörelsen är att stöd till Afghanistans armé inte definieras tydligt. Svenska trupper strider idag tillsammans med den afghanska armén. Är en sådan insats stödjande eller stridande?

För oss är det självklart att detta ska räknas som stridande. Sådana gemensamma uppdrag måste upphöra när vi går över till stödjande säkerhetsåtgärder. Det får inte gå att frångå uppgörelsens anda genom att på pappret döpa om uppdrag från stridande till stödjande.

Riksdagen har varje år en omröstning om budget och inriktning för insatsen i Afghanistan. Vi anser att det är mycket viktigt att Miljöpartiet framöver ser till att de vaga förhoppningarna från överenskommelsen leder till en verklig förändring på marken. Om detta inte sker måste Miljöpartiet rösta mot framtida propositioner. Vi får inte återigen hamna i fällan att vi stödjer ökade militära insatser.

Vi yrkar:

att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner om de innebär att de militära anslagen minskar

att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner där stödjande säkerhetsinsatser till största delen sker i form av civil personal

att Miljöpartiet enbart stöder framtida Afghanistan-propositioner om det är klart att militär som utför stödjande säkerhetsinsatser inte deltar i stridande uppdrag

Att miljöpartiet står fast vid vallöftet om att vi vill avsluta den militära insatsen i Afghanistan under denna mandatperiod.

Andra bloggar om: miljöpartiet, Afghanistan

Jag vill bli miljöpartiets nästa partisekreterare

2011-01-18T13:02:00.003+01:00

Miljöpartiet ska välja en ny partisekreterare i år, och i helgen gick nomineringstiden ut. Så här presenterar jag min kandidatur för Riksvalberedningen.

-------------------------------------------------------------------------

Till Riksvalberedningen:

Härmed kandiderar jag till uppdraget som miljöpartiets nästa partisekreterare. Jag har breda erfarenheter från alla nivåer i partiet. Jag bryr mig om organisationsfrågorna, och jag brinner för att miljöpartiet ska utvecklas till en folkrörelse. Jag är övertygad om att vi behöver satsa mer på att ta hand om våra medlemmar, förbättra internutbildningen, och stärka interndemokratin för att bli den gröna folkrörelse vi skulle kunna bli.

Jag känner partiet bättre än de flesta. Jag har suttit tre år i partistyrelsen, och fyra år i riksdagen. Jag vet hur det är att vara ledamot och hur rikspolitiken fungerar. Som mångårig ordförande i MP-Göteborg vet jag hur det är att leda en lokalavdelning och få den att växa. Som gammal regionpolitiker och som ombudsman i fyra år för GU-Väst vet jag att förutsättningarna för politiskt arbete ser väldigt annorlunda ut i landet utanför storstäderna. Jag vet att vi måste växa i hela landet för att bli stora. Jag har suttit tre år i Grön Ungdoms Förbundsstyrelse under Gustav Fridolins tid som språkrör. Jag har varit valsamordnare i Göteborg, och jag ledde GU:s kampanj under EMU-folkomröstningen. Jag har varit språkrör för Gröna Studenter.

Satsa på organisationsutveckling!
Jag vill att vi ska satsa betydligt mer på att utveckla organisationen. De flesta gröna bryr sig enligt min erfarenhet i första hand om politiken, och är tämligen ointresserade av organisation. Det är inget konstigt. Det är ju politiken som är partiets syfte. Men det har lett till att det långsiktiga arbetet med att stärka partiet har försummats. Vi skulle ha varit betydligt fler medlemmar och väljare idag om vi prioriterat bättre och undvikt organisatoriska misstag som skadat oss i onödan.

Jag har en känsla för vad som fungerar och vad som inte gör det i organisationsfrågorna. Jag byggde upp GU-Väst från att varit mycket svaga till att bli ungdomsförbundets starkaste distrikt, under min tid som ordförande för MP-Göteborg bidrog jag till den fantastiska utveckling lokalavdelningen har haft de senaste åren. Åren 2002 till 2004 utgjorde jag tillsammans med Lage Rahm, Annelie Rannamaa och Cecilia Engström Grön Ungdoms Organisationsgrupp, analyserade förbundets strukturella problem och såg till att ungdomsförbundet reformerades. Under min tid som språkrör för Gröna Studenter var jag en nyckelperson för att få förbundet på fötter.

Jag har alltid sett arbetet för att stärka organisationen som något av det viktigaste vi kan ägna oss åt. Det finns mycket som ett parti kan syssla med: Pressarbete. Idéutveckling. Förhandlingar om sakpolitiska framgångar. Men jag är övertygad om att ingenting vi gör spelar större roll i längden än det arbete vi gör för att stärka partiet. Miljöpartiet behöver bli betydligt bättre på att ta emot nya medlemmar, vi måste förbättra internutbildningen, och vi måste utvecklas som organisation så att fler medlemmar väljer att stanna kvar. Det är nämligen partiet som vinner valen. Det är medlemmarnas goda arbete som får folk att rösta på oss.

Partisekreterarens roll
Partisekreterarens roll är inte särskilt väl definierad i miljöpartiet. Den överlappar med partistyrelsens sammankallande, och de måste kunna dela upp arbetet på ett bra sätt mellan sig.

Partisekreteraren är vald av, och ansvarar inför kongressen. Partisekreteraren är inte någon tjänsteman eller rörens förlängda arm. Partisekreteraren måste vara en självständig aktör och en person med integritet och egen vilja. En partisekreterare måste i varje läge vara lojal mot partiet, och sätta partiets bästa främst. Lojaliteten mot partiet innebär att partisekreteraren så gott som alltid måste backa upp rören externt. Men när partisekreteraren anser att rören har fel (och det kommer rören att ha tid efter annan) så är det partisekreterarens jobb att säga det internt.

Det finns en tyvärr en stark tendens till konformism i partiledningen, och det är något vi behöver förändra. Frågan om ledarskap i miljöpartiet är inte helt enkel. Våra avgående språkrör har på det hela taget gjort ett mycket bra jobb. Det mesta de gjort har varit bra, och bara en del har varit dåligt. Men till det dåliga hör hur språkrörsrollen gradvist förändrats i riktning mot partiledare, och det innebär att risken för dåliga och förhastade beslut har ökat. Jag anser att hela partistyrelsen, och hela riksdagsgruppen, ska vara inblandade i de beslut som ligger på de två organens respektive bord. Under de senaste åren har det blivit vanligt att de viktigaste besluten gjorts upp på förhand genom att rören kommit överens innan det formella mötet. Det är inte en bra utveckling. Jag tror att besluten blir bättre och mer genomtänkta när riksdagsgruppen och partistyrelsen får vara med på riktigt.

En av partisekreterarens viktigaste uppgifter är att lyfta frågan om hur olika förslag påverkar partiorganisationen ute i landet. Erfarenheten visar att de ledamöter och tjänstemän som sitter i riksdagshuset tenderar att fastna med huvudet i det rikspolitiska spelet. Partisekreteraren däremot ska vara ute och lyssna på partimedlemmarna ute i landet. Det är något jag kommer att ta på allvar.

Partisekreteraren har andra roller också. Kampanjsamordning och konflikthantering är viktigt. Övergripande kommunikationsansvar kommer att bli viktigt. Förmågan att hålla peppande fördrag ute i landet är ett plus, och förmågan tala med media i pressade lägen utan att göra bort sig är en absolut nödvändighet. Förmågan att bedriva en preventiv krishantering och se till att potentiella problem hanteras och blir lösta redan innan de inträffar är lika viktig som den är underskattad.

Partisekreteraren måste också klara av att stötta båda rören, och se till att deras samarbete fungerar smidigt. För få saker kan vara farligare för partiet än två språkrör som inte drar jämnt. Partisekreteraren måste både ha förmågan att vara en smidig diplomat, samtidigt som man också måste vara är en orädd person som vågar ta konflikter.

Det är en ingen lätt uppgift. Det är en svår uppgift. Men jag tror mig ha det som krävs.

Den gröna folkrörelsen behöver demokrati
Miljöpartiet har ett fantastiskt läge. Vi håller på att bli ett självklart val för den engagerade medelklassen. Vi har börjat växa även i grupper där vi tidigare varit svaga. Vi kan mycket väl bli ett 15 %-parti på sikt och stabilisera oss på den nivån. Det är väljare som i första hand kommer att komma till oss från socialdemokratin och de kan ge oss en central roll i politiken för lång tid framöver. Men det förutsätter att vi klarar av att växa. Och det förutsätter mer än bara skickliga språkrör, en bra politik, bättre organisation (med fungerande regioner i hela landet, en levande interndebatt, en bättre krishantering som inte låter enskildas personkonflikter lamslå en hel avdelning, väl fungerande valberedningar på lokal och regional nivå, och avdelningar som inte tappar bort aktiva medlemmar bara för att de som håller i mötena inte fått lära sig hur man gör när de plötsligt börjar komma fler människor på våra möten, med mera…)

Det förutsätter också att vi är en folkrörelse där det är värt att engagera sig. Där medlemmarna känner att de kan påverka. Och där det också spelar roll i praktiken vad medlemmarna tycker. Interndemokrati är en vacker princip och det är mycket lätt att hylla den i teorin. I praktiken är det mycket svårare. Det är inte lätt för en politisk ledning att dela med sig av sitt inflytande, och följa kongressbeslut även när man anser att besluten är fel eller okloka. Medlemmarna behöver kunna känna stolthet över vårt parti, och veta att deras beslut respekteras. Och verklig interndemokrati handlar om mer än att bara respektera kongressbeslut. Det handlar också om att dela med sig av makten till medlemmarna redan på förhand. Det är inte lätt. Men det är så vi kan skapa en folkrörelse.

Om mig:
Jag bor i Göteborg. Jag är 37 år och gick med i miljöpartiet 1992. Jag ska snart återuppta min universitetsutbildning i biologi. Jag har god kompetens när det gäller EU, och politisk kommunikation. Jag har jobbat en hel del med internationell klimatpolitik, utrikespolitik och IT/informationspolitik. Jag står någonstans i mitten av partiet. Kanske lite mer liberal när det gäller frihetsfrågor, och lite mer vänster när det gäller social rättvisa.

Jag kandiderar till partisekreterare!

2011-01-16T00:50:00.000+01:00

Nu vid tolvslaget i natt gick motionstiden ut inför miljöpartiets kongress och det var dessutom sista chansen att lämna in nomineringar. Jag ställer upp för omval till både partistyrelsen och EGP-rådet. Och jag är en av flera bra kandidater som anmält intresse för att bli partisekreterare.

Så vitt jag vet är det just nu miljöpartister som kandiderar till språkrör, och sex kandidater till uppdraget som partisekreterare. I det senaste numret av Fokus så avslöjar jag vem jag stöder som manligt språkrör, och när det gäller valet av partisekreterare anser jag kanske inte heller så överraskande att jag är den bäste.

Men nu är det dags för valberedningen att säga sitt. Och i vårt parti är det upp till kongressen att avgöra.

Stiftelser som verktyg i miljöpolitiken

2011-01-02T21:52:00.008+01:00

Mystical forest
Originally uploaded by Ernst Vikne.

Rickard Arvidsson, Göran Hådén och jag har fått in en artikel i miljöpartiets tidning Grönt där vi lyfter fram den amerikanske entreprenören Peter Barnes idéer om att stiftelser kan användas för att förvalta och bevara allmänningar.

Bland annat föreslår vi att den svenska gammelskogen skulle kunna vara ett bra fall att börja med.

Den som är mer intresserad av dessa tankar bör läsa Peter Barnes utmärkta bok Capitalism 3.0 .

Den underbara illustrationen är ska säkert leda tankarna till vårt förslag om gammelskogen. Bilden föreställer dock i själva verket en bokskog i Norge. Men vackrare än så här kan det ju knappast bli.

Andra bloggar om: miljö, Capitalism 3.0

Sören Wibe är borta

2011-01-01T22:56:00.001+01:00

Det gamla året slutade sorgligt med att Sören Wibe gick ur tiden. Han spelade en viktig roll inför EMU-omröstningen och betydde mycket för nej-sidans framgång. Jag lärde känna honom först en tid senare när vi arbetade tillsammans i kampanjen Folkomröstning.nu emot EU-konstitutionen och Lissabonfördraget. Han gjorde stora insatser även där med sin energi, auktoritet och förmåga att skapa god stämning.

Sören Wibe var en politiker med djupa kunskaper och äkta övertygelse. Men framför allt så var han i besittning av politisk ryggrad. Jag kommer att sakna honom.

Peter Gustavsson, Håkan Larsson och Jonas Sjöstedt har skrivit läsvärda minnesord.

Detta är kanske ingen nyhet...

2010-12-21T12:19:00.003+01:00

Men ibland så är den verkliga nyheten att det står i tidningarna.

Der Spiegel:

Monnet, who is considered a "father of Europe," wanted to guide European countries into a super-state "without their people understanding what is happening. This can be accomplished by successive steps, each disguised as having an economic purpose." Apparently the fathers of the euro acted in accordance with the same philosophy later on. The new currency became a vehicle for further integration, and the EU became a monetary union -- but not an economic, let alone a political, union. As a result, the current financial crisis is too much to handle for the continent and the EU colossus.

Tips-tack: Charles Berkow
Andra bloggar om: EU, EMU

Primeskandalen

2010-12-20T16:53:00.005+01:00

Primeskandalen rullar vidare. Det är bara att konstatera att Svenskt Näringsliv har fått mycket god utdelning på de 4 miljoner de gav till Prime för att påverka socialdemokraternas eftervalsdebatt.

Det är möjligt att de socialdemokrater som jobbar på PR-firman Prime verkligen tror att kärnkraften och RUT-avdraget är bra, och att samarbetet mellan s, v och mp är av ondo. Men att skriva artiklar, driva opinion och delta på möten inom ett parti utan att berätta att man har betalt för att framföra sitt budskap är inte okej.

PR-konsulterna har hittills haft ett mycket stort genomslag i debatten, men det tog nog slut förra veckan. Eller som Morgan Johansson säger:

- Varje gång de öppnar munnen i fortsättningen så kommer man att undra om taxametern är på och om Svenskt näringsliv faktureras

Lobbyismen är en del av politiken och befinner sig ofta i en moralisk gråzon. Men att uppträda under falsk flagg är definitivt inte okej.

Daniel Suhonen har skrivit en rasande bra sammanfattning av Prime-skandalen. Han avlutar med en jämförelse med Offensivs infiltration innan de blev uteslutna 1981 och han har en poäng.

Före detta ministern Lena Sommestad har ett mer försonligt och eftertänksamt tonläge men är inte mindre skarp i analysen. Bland annat konstaterar hon att de som försöker tona ned nyheten är förfärande naiva.

Mats Engström, som bland annat har skrivit den intressanta lobbyism-boken Maktkamp Europa anser att socialdemokraterna behöver en uppförandekod för att begränsa PR-firmornas inflytande. Bland annat vill han att personer anställda på PR-bolag som inte uppger sina kunder inte ska kunna ha förtroendeuppdrag för partiet.

Men det mest intressanta är nog Rebellabloggen som diskuterar vad Primeskandalen gör med förtroendet mellan människor inom partiet. När förtroende saknas är det väldigt svårt att återupprätta.

Min bild är att Svenskt Näringsliv gjort en mycket god affär. De betalade 4 miljoner kronor för att vrida sossarnas eftervalsdebatt åt höger. Och om den socialdemokratiska partiledningen - i den mån någon sådan existerar för ögonblicket - inte tar itu med affären så kommer partiet skadas allvarligt för lång tid framöver av misstroende och konflikter. För Svenskt Näringsliv är en handikappad socialdemokrati värt betydligt mer än 4 miljoner.

Och som miljöpartister ska vi inte tro att vi själva är immuna mot problemen med den oreglerade lobbyismen. Vi är ett växande parti som får allt mer inflytande, och det är självklart att lobbyisterna försöker påverka oss också. Det är inte bara socialdemokraterna som kan ha nytta av ett regelverk för att begränsa PR-firmornas inflytande.

Uppdatering:
Erik Berg ger ett vänsterpartistiskt perspektiv.
Den här annonsen på Fyndtorget är underbart rolig!

Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, lobbyism, Primeskandalen

Höger eller vänster?

2010-12-16T16:28:00.001+01:00

I dagarna fick jag en anonym enkät från statsvetarna vid Göteborgs Universitet. En av frågorna handlade om att kort beskriva vad höger och vänster innebär i dag.

Mitt svar blev:

Vänster: Ekonomisk jämlikhet, folkstyre och överdriven statlig kontroll

Höger: Ekonomiska klyftor, elitism och vackra tankar om individens frihet som de har svårt att omsätta i praktiken.

Båda: Oförmåga att ta miljö- och resursproblemen på allvar.

Jag misstänker att min partitillhörighet är tämligen uppenbar.

Andra bloggar om: politik

Träskopriset och kongress i Danmark

2010-11-11T00:36:00.004+01:00

För ett tag sedan var jag i Århus och deltog som hedersgäst på Folkebevaegelsen mod EUs landsmöte för att ta emot årets internationella träskopris. Priset består av ett par träskor och delas ut till någon de vill hedra för ett gott arbete mot EU. Jag är inte helt på det klara med symboliken bakom att priset utgörs av just ett par träskor, men det har något att göra med att att folk som har träskor på sig står fast och är pålitliga.

Bland svenskar som har tagit emot träskopriset tidigare märks Astrid Lindgren och P O Engkvist, och det är ju hur som helst ett hedrande sällskap. Bland skälen till att jag fick priset nämndes mitt arbete mot Lissabonfördraget, boken Imperiet, och att jag jobbat mycket internationellt inom den EU-kritiska rörelsen.

Folkebevaegelsen mod EU har ett mandat i EU-parlamentet och fick 170 000 röster och 7,2 % i förra EU-valet. De kan enklast beskrivas som en tvärpolitisk center-vänster organisation, och i Sverige motsvaras de närmast av Folkrörelsen Nej till EU. En stor del av medlemmarna kommer från vänstern (många är medlemmar i Enhedslistan eller vänsterpartiets systerparti SF), men det finns också en stark grupp som är med i Radikale Venstre, som Centerpartiets socialliberala och betydligt trevligare syskonparti heter i Danmark.

Landsmötet är Folkebevaegelsens årliga kongress och i år hade det uppåt 200 deltagare. Detta var det första landsmötet efter EU-valet 2009 då de gick fram kraftigt och fick sitt bästa valresultat på 15 år. De har också ökat med 500 medlemmar. Kongressen avlöpte i stort sett utan konfliktfrågor, och man uppmärksammade särskilt att det är 50 årsjubileum i år för den europeiska frihandelsorganisationen EFTA som många ser som viktig del i ett alternativ till EU.

Deras EU-parlamentariker Søren Søndergaard höll ett utmärkt tal. Som väntat talade han en hel del om eurokrisen och mot det nya förslaget om fördragsändringar. Det blev också tydligt att Folkbevaegelsen varit tvungna att tänka efter hur de som tvärpolitisk rörelse ska agera i EU-parlamentet nu när det fått mer inflytande. En annan viktig fråga för de danska EU-motståndarna är kampen mot social dumping och Søren underströk kraftfullt att utländska arbetare ska vara välkomna i Danmark men att de ska ha sociala rättigheter och få danska löner.

En av de politiskt intressanta frågorna på en synnerligen lugn kongress var valet av ny styrelse. Flera av kandidaterna hade tidigare haft ledande roller inom den EU-kritiska Junibevaegelsen, men gått över till Folkbevaegelsen efter valet 2009. Junibevaegelsen lyckades dåligt i det valet är numera nedlagd. Men många av deras medlemmar har nu gått över till Folkbevaegelsen och bland annat så blev Nils I Meyer som var en av deras stiftare invald i den nya styrelsen, vilket uppmärksammades i dansk media. Frågan var inte kontroversiell. Det danska EU-motståndet håller på att återförenas.

En annan intressant sak med landsmötet var att få se en minst sagt främmande organisationskultur. En av många skillnader mellan Sverige och Danmark är att danskarna inte har valberedningar. Istället väljer årsmöten direkt bland samtliga kandidater. Jag är inte helt klar på hur det fungerar i praktiken men danskarna tycker det är helt självklart att det är så det bör vara.

En annan kulturskillnad är att kongressen antog en arbetsordning som särskilt påtalade att det var rökförbud i lokalerna. Arbetsordningen lästes upp från presidiet så att alla skulle vara medvetna om att man inte kunde tända en cigg i plenum. Alkoholkonsumtion var dock tillåten.

Under åren framöver så kommer en av de stora frågorna för Folkebevaegelsen vara att fortsätta hålla Danmark utanför EMU, även om det knappast finns någon risk för att det ska bli en ny folkomröstning de närmaste åren nu i och med eurokrisen.

Överhuvudtaget så var det en trevlig kongress. Det danska EU-motståndet går framåt och vi i Sverige har en hel del att lära av deras sätt att arbeta.

Media: Dansk TV sände ett halvtimmes program om landsmötet.
Andra bloggar om: Danmark, Folkebevaegelsen mod EU

På väg till Danmark

2010-10-29T15:31:00.000+02:00

Sitter på Danmarksterminalen i Göteborg och väntar på att insläppet till färjan ska öppna. Nu i helgen ska vara i Århus och delta på Folkebevaegelsen mod EUs kongress, eller landsmöte som det tydligen heter på danska.

Rapport följer.

Sökmotortips och konsten att länka

2010-10-15T12:53:00.001+02:00

Daily Kos har en serie med sökmotortips för politiska bloggare och idag tar de upp konsten att länka. Artikel handlar om vikten av att man markerar rätt ord när man sökmotor-optimerar sina texter, men den fick mig att fundera kring stilistik och länkandets många olika funktioner.

I första hand så är länken förstås en guide för vidare läsning. Men i politiska bloggar är det vanligt att länkarna används mer som källhänvisning, fakta-arkiv och som ett sätt att fiska läsare via tjänster som Twingly. Länkandet har också en uppenbart social funktion där man länkar för att visa uppskattning. Och sist men inte minst så är det val man gör när man markerar en länktext ett fascinerande stilistiskt verktyg som kan ge emfas, förtydliga, och berätta något om det som länkas.

Det är lätt att glömma bort att det också väger tungt i Googles sökmotor. Måste jag välja mellan ett bra språk eller sökmotoroptimering väljer jag språket. Men det går att kombinera.

Andra bloggar om: SEO, bloggar, konsten att skriva

Rapport från EGP-mötet

2010-10-14T17:21:00.002+02:00

Nu i helgen var jag med och representerade miljöpartiet på det Europeiska Gröna Partiet rådsmöte i Tallinn tillsammans med bland annat Eva Goes, Peter Eriksson och Bodil Ceballos. Det här var mitt första rådsmöte och det uppfyllde förväntningarna. EGP lider av de internationella konferensernas vanliga problem med oklart syfte, bristande organisation, och programpunkter som främst existerar för att framträdande personer ska få hålla låda, men det verkar ändå som att det finns en probleminsikt och en önskan om att använda mötena till något vettigt.

Rådsmötet var fullt av seminarier och föredrag, och det inslag som imponerade mest handlade om det nya ungerska grönas valkampanj och hur de lyckades komma in i parlamentet och få 7,4 % knappt två år efter sitt grundande genom att vara ett tydligt alternativ. Jag gillar verkligen deras partinamn Lehet Más a Politika! som översatt till svenska betyder "Politiken kan vara Annorlunda!"

Det var också intressant att höra tyskarna tala om sina opinionssiffror på över 20 procent. De räknar inte med att få så mycket i verkligheten i nästa val; "19 % är mer realistiskt" som någon av de sade. Deras långsiktiga mål är att etablera sig som en verklig tredje kraft i politiken vid sidan av kristdemokraterna och socialdemokraterna, och de är på god väg att lyckas.

Diskussionen om socialdemokratins problem i västeuropa var också intressant. Även om våra svenska socialdemokrater tycker att det gick dåligt i år så ligger de ändå rätt bra till i en internationell jämförelse. Än så länge i alla fall.

Den konkreta politiska diskussionen om vilka resolutioner som skulle antas var dock inte riktigt lika inspirerande som seminarierna. EGPs resolutioner är inte bindande, och eftersom besluten inte är i skarpt läge finns det många delegater som röstar för förslag med oklara konsekvenser bara för att det låter bra. Jag har upplevt liknande fenomen tidigare i politiska sammanhang, till exempel på Grön Ungdoms Förbundsråd på den tiden det stormötet brukade överösa miljöpartiet med kongressmotioner, och även om det känns välbekant och lite hemtrevligt så är det inte riktigt mitt ideal om hur ett internationellt parti borde arbeta.

När det gäller resolutionerna så var jag mest intresserad av NATO, nätneutralitet och Green New Deal. Fransmännen försökte stoppa in ett helt omotiverat tilläggsyrkande om att det behövs ett gemensamt europeiskt försvar i en resolution som egentligen skulle handla om NATO och kärnvapennedrustning. Vår riksdagsledamot Bodil Ceballos tog tag i den här frågan för den svenska delegationens räkning, och efter att Estland och Portugal protesterat i plenumdebatten blev det nedröstat med stor majoritet. Fransmännen kommer dock att lyfta frågan igen till nästa möte.

När det gäller nätneutraliteten så hade tyskarna lagt ett förslag om nätneutralitet som utgick från att internetoperatörer aldrig någonsin ska ge någon information företräde framför någon annan. Det låter bra när man säger det, men ibland behöver internetoperatörerna göra undantag från den principen för att saker och ting ska fungera. Det är till exempel helt orimligt om nödsamtal inte kan kopplas fram bara för att det är för mycket YouTube-klipp som väntar på nedladdning. Jag skrev om hela förslaget, och efter en viss förhandling med tyskarna kom vi fram till en "konstruktivt otydlig" kompromiss som kunde antas enhälligt.

En annan bra förändring jag fick in i resolutionen om nätneutralitet är att Europeiska Gröna Partiet numera uppmanar alla länder att säkra nätneutraliteten på nationell nivå. Tyskarnas ursprungsförslag talade enbart om EU-nivån, och de hade glömt bort att det finns mycket som kan uträttas i varje land för sig. En liten men trevlig seger för miljöpartiets EU-kritik, även om det hade varit ännu bättre om mer än en bråkdel av delegaterna hade vetat vad nätneutralitet är för något.

När det gäller den nya ekonomiska politiken så lyckades vi dock inte lika bra. Förslaget om en Green New Deal togs ursprungligen fram inför EP-valet och då handlade det om att möta den ekonomiska krisen med klimatinvesteringar som skapar jobb - en slags modern klimatkeynesianism - men den nya Green New Deal har breddats och blivit betydligt spretigare. Det finns många bra idéer om allt möjligt från nya sätt att definiera välfärd till hur man motverkar bankkriser, men också några dåliga förslag, och en hel del detaljer som jag inte är kompetent att bedöma om de vettiga eller inte. (Om jag uppfattade voteringen korrekt så antogs till exempel tilläggsförslaget om att EGP bör verka för ett förbud mot"leveraged short-selling" på aktiemarknaden. Det förslaget är säkert värt att diskutera, men det innebär inte att det bör antas utan diskussion.)

Lyckligtvis är det dock ingen större katastrof om det antas dåliga detaljförslag i resolutionerna på rådsmöte, eftersom ansvarstagande politiker i medlemspartierna har full frihet att ignorera dem. Men helt klockrent är det inte.

Resolutionen om Green New Deal gick även in på det allvarliga problemet att EMU inte fungerar. Det senaste året med den grekiska krisen och bostadsbubblorna i Spanien och Irland har gjort det uppenbart att det uppstår allvarliga spänningar i en valutaunion där medlemsländernas ekonomier fortsätter att utvecklas i olika takt. Den lösning som förespråkas i GND-resolutionen är införa en gemensam europeisk finansminister, mångdubbla EU-budgeten och ge EU rätt att besluta om medlemsländernas egna budgetar. (Det sista förslaget är dock skrivet på ett så oklart sätt att det är osäkert vad delegaterna egentligen röstade på.) Miljöpartiet står inte bakom de här förslagen och vi valde därför att rösta nej till den nya Green New Deal resolutionen.

Det mest spännande med hela rådsmötet var definitivt att se hur den nya Green New Deal utvecklade under processens gång. Slutresultatet blev inte bra, men det förbättrades betydligt på vägen, och det var till stor del tyskarnas förtjänst. Till exempel fick vi bort skrivningar som doftade protektionism, och i tilläggsförslaget om att mångdubbla EU-budgeten hade man vänligheten att plocka bort uttrycket "federalt" även om man inte ändrade substansen. Det roligaste var dock när tyskarna förklarade att de skulle rösta nej till hela GND om man inte tog bort ett förslag om att sälja EU-obligationer för att få in pengar till klimatinvesteringar. Det där med att finansiera utgifter genom att låta sedelpressarna gå varma är fortfarande ett känsligt ämne i Tyskland, och jag är väldigt glad att de ser till att hålla de grönas ekonomiska politik på rätt köl.

En annan inspirerande sak var att se hur rådsmötet lyckades hantera mer än 60 ändringsyrkanden bara på Green New Deal under mer eller mindre demokratiska former. Man hade ett bra jämkningsarbete i utskottet kvällen före, och de gjorde att de 40 förslag som bedömdes som okontroversiella kunde betas av i ett enda klubbslag. Det sägs att EGPs röstningssessioner brukade vara ganska frustrerande tillställningar förr i tiden, men i så fall har de skärpt till sig rejält.

På nästa rådsmöte kommer vi bland annat diskutera om hur man avslutar kriget i Afghanistan. Åsikterna skiljer sig rätt mycket mellan partierna där också, och jag tror att det kan bli en väldigt spännande diskussion.

Andra miljöpartister om EGP:s rådsmöte: Hans Andersson
Andra bloggar om: EGP

Rådsmöte i Estland

2010-10-07T16:02:00.001+02:00

Nu i helgen håller det Europeiska Gröna Partiet (EGP) sitt rådsmöte för hösten i Estland och som nyvald första ersättare i EGP jag har åkt hit för att representera miljöpartiet.

På dagordningen står bland annat frågan om hur vi fortsätter att utveckla den ekonomiska politiken med en Green New Deal, kärnvapennedrustning, och en resolution om nätneutralitet som är tyvärr är lite slarvigt skriven men som jag hoppas kunna hyfsa till innan den blir antagen.

Jag vet inte om det blir så mycket tid över för annat än politik, men jag har i alla fall fått tips om ett pannkaksställe i Tallinns turistkvarter som lär vara bästa vegetariska maten i stan.

Ett tack, och några tankar mitt i flytten

2010-10-01T13:35:00.000+02:00

Miljöpartiet gjorde tyvärr bara en blygsam framgång i valet, och som väntat fick vi två mandat i Göteborg. Det är alltid trist när man inte blir omvald, men jag kunde inte ha önskat mig bättre efterträdare än Lise Nordin och Valter Mutt. De kommer att göra ett bra jobb i riksdagen och jag önskar dem lycka till på det nya uppdraget.

Det finns en hel del att säga om den här valrörelsen, men det får anstå till en särskild valutvärdering. Så nu nöjer jag mig med att rikta ett alldeles särskilt tack till alla som hjälpt till i valrörelsen eller som röstade på mig. Jag drev ingen personvalskampanj och jag har aldrig tyckt det varit särskilt viktigt att jämföra antalet kryss, men varje enskilt kryss är uttryck för förtroende och 334 kryss i Göteborg är ett stort förtroende att leva upp till.

Sedan valet har jag varit upptagen med flytt, överlämning och arkivering, men jag siktar på att återuppta mina biologistudier så snart jag hunnit landa. Jag kommer också lägga en hel del tid på mina uppdrag i partistyrelsen och Europeiska Gröna Partiet.

Nu när jag snart inte längre sitter i riksdagen behöver jag koncentrera mig på färre frågor. Men EMU, klimat och informationspolitik är definitivt något jag kommer att fortsätta med i framtiden.

Stoppa vapenexporten till Saudiarabien!

2010-09-17T17:04:00.003+02:00

Idag rapporterar media att Bofors sålt avancerade pansarvärnsrobotar till Saudiarabien, en av världens värsta diktaturer. Det är pinsamt för Sverige, och ännu pinsammare för moderaterna vars handelsminister nyligen förnekat att vi säljer krigsmaterial för strid till det landet.

Om de rödgröna vinner valet så kommer vi att skärpa reglerna för vapenexporten. På pappret ser reglerna bra ut, men i praktiken har de tillämpats dåligt. Till att börja med så vill de rödgröna stoppa vapenexporten till länder som bryter grovt mot de mänskliga rättigheterna, och vi vill införa ett demokratikriterium som gör att Sverige slutar sälja vapen till diktaturer. Vapenexport till ett land som Saudiarabien är helt enkelt inte acceptabel.

Miljöpartiet och vänsterpartiet är de partier som driver kravet på tuffare regler mot vapenexporten hårdast, men vi har haft god hjälp av starka krafter inom socialdemokratin. En röst på de rödgröna är en röst på en anständig utrikespolitik.

Andra bloggar om: vapenexport, Saudiarabien, val2010
Bloggtips: Anders Utbult på Alliansfritt Sverige

Folkpartiet skolkar mest i EU

2010-09-16T23:20:00.004+02:00

De senaste fyra åren har borgarna ofta skrutit om att den nya regeringen varit bättre på att skicka ministrar till mötena i Bryssel än vad sossarna var.

Det stör mig. Och inte bara för att det varit väldigt mycket skryt för ganska liten skillnad. Det är faktiskt inget konstigt med att sossarna skickade en statssekreterare istället för en minister då och då, och det har även alliansen gjort när de tyckt att det har varit bättre. Alla möten är inte lika viktiga.

Man kan dock ifrågasätta om regeringen har valt rätt möten att vara borta från. Beatrice Ask har till exempel en del att förklara. Men framförallt så ser det illa ut att regeringen plötsligt börjat skolka från en tredjedel av sina möten nu under 2010. Det är inte okej att missköta arbetet i Bryssel bara för att det är valår hemma i Sverige.

Innan borgarna började valskolka från mötena i Bryssel så hade de dock en något högre närvaro. Och det parti som skrutit mest, och rackat ner på sossarna hårdast är utan tvekan folkpartiet.

Folkpartiet brukar säga att de gillar "Europa". Men det är visionen om EU som de är förtjusta i. Verklighetens EU är inte lika intressant.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att det är just folkpartiet som ligger i botten på närvarostatistiken. Nyamko Sabuni är den minister som skolkat mest från möten i Bryssel och bara deltagit på 46,7 % av mandatperiodens möten. Därmed räddar hon folkpartiledaren Jan Björklund som varit borta på 50 % från sistaplatsen.

Andra bloggar om: EU, ministerrådet, folkpartiet, val2010
Bloggar: Jonas Sjöstedt skriver om detta utifrån sin erfarenhet i EU-parlamentet.

Immaterialrätten har spårat ur

2010-09-13T00:38:00.002+02:00

US tv host Conan O'Brien announced his new talk show Conan ... but first had to acquire a licence from Conan Properties International, which has trademarked the Robert E. Howard character's common Irish name. (Washington Post, 2 September)

Inget ont om Conan Barbaren, men jag tror han skulle känt sig väldigt främmande för dagens immaterialrätt.

Andra bloggar om: Conan immaterialrätt

EMU-seminarium och IT-debatt i Lund 13 september

2010-09-12T19:40:00.002+02:00

Just nu sitter jag på tåget på väg till Lund och förbereder mig inför morgondagens kampanjdag med Gröna Studenter. På programmet står bland annat detta:

Lunchseminarium: EMU - Har det någon framtid?
Tid: 12-13
Plats: Eden
Mat: Gröna Studenter bjuder på vegetariska lunchbaguetter.

Debatt: IT och integritet
Tid: 18:00
Plats: Wickmanska
Debattörer: Max Andersson (MP), Otto von Arnold (KD), Jakob Dexe (PP) och Louise Rehn (M)

Andra bloggar om: val2010, Lund

Tankar om Valpejl.se

2010-09-04T14:34:00.004+02:00

Sedan en tid tillbaka ligger min presentation uppe på public services valsatsning Valpejl.se. Jag har också svarat på enkätfrågorna i hemsidans valkompass. Jag tänker inte rekommendera Kompassen - annat än som ren underhållning - men den är utan konkurrens det minst dåliga valtest jag har sett i detta val.

Därmed inte sagt att valtest är något som bör tas på allvar. Även när konstruktörerna som i detta fall faktiskt ansträngt sig är det oundvikligt med allvarliga brister. Till att börja med så kommer test som är tillräckligt korta för att människor ska orka svara alltid att utelämna viktiga frågor. Och några av Valpejls prioriteringar är minst sagt tvivelaktiga. Testet utelämnar till exempel både NATO och EMU, men inkluderar däremot både frågan om burkabärande lärare och fri entré på de statliga muséer.

En allvarligare brist med Kompassen är att flera frågor formulerats på ett sätt som gör att svaren blir närmast slumpmässiga. Ska man till exempel som god miljöpartist svara "Ja" på frågan om ifall skatten på arbete ska sänkas eftersom man vill ha en skatteväxling, eller ska man svara "Nej" därför att man är mot borgarnas skattesänkningar? Svaret är långtifrån självklart. En annan knepig fråga handlar om bistånd till odemokratiska länder där jag och min kollega i Utrikesutskottet Bodil Ceballos (mp) har precis samma åsikt, men ändå ger väldigt olika svar.

Det här är bara två exempel på underliga frågor. Den som kollar upp vad miljöpartiets riksdagsledamöter svarat och vet eller tar reda på vad vi tycker kommer att märka att spridningen i våra svar är enormt mycket större än spridningen i åsikter. Jag utgår från att samma mönster finns i alla partier, förutom i de som skickat ut direktiv till sina kandidater om hur de ska svara.

Det går dock att hitta en del intressanta saker i enkäten om man anstränger sig. Och att få se hur människor man känner svarat har definitivt ett visst underhållningsvärde.

Men om man har en enkät med 50 frågor kan det upplevas som ett seriöst och faktabaserat underlag. Gör man testet själv får man till och med en procentsiffra för hur väl man stämmer överens med varje kandidat och det ser väldigt vetenskapligt ut. Jag har till och med sett hur människor använder resultatet i Valpejl som motivering för hur de personröstar.

Jag är inte överlycklig över denna trend, men finner den ändå rätt roande.

Valpejls enkät är klart bättre än sina konkurrenter - människor som arbetar aktivt i ett politiskt parti brukar i alla fall få det som sitt partival - men när det gäller att identifiera vilken kandidat inom ett visst parti man bör kryssa är det bara marginellt bättre än slantsingling.

Andra bloggar om: politik, valpejl, val2010, miljöpartiet
Media på liknande tema: DN

Gästinlägg på Uppsalainitiativet

2010-09-03T10:58:00.001+02:00

Idag sammanfattar jag miljöpartiets klimatpolitik på Uppsalainitiativets blogg. Det är förhoppningsvis bra läsning inför att man ställer sig i valstugan också.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Miljöpartiet anser att politikerna måste lyssna på forskningen. De senaste åren har det blivit allt tydligare att läget är allvarligare än vad som tidigare varit känt. Miljöpartiet anser nu att klimatmålet ska skärpas till högst 1,5 graders uppvärmning. Tvågradersmålet är inte tillräckligt.

Det kan tyckas optimistiskt att förespråka skärpta klimatmål i dagens läge efter misslyckandet i Köpenhamn. Om inte utsläppen börjar minska kraftigt kommer redan tvågradersmålet överskridas. Men de långsiktiga klimatmålen kan inte sättas utifrån vilka åtgärder som skulle kunna passera den amerikanska senaten i dag, utan måste sättas utifrån vilket utfall och vilka klimatrisker vi är beredda att acceptera för framtiden.

Ju närmare valet kommer desto större blir frestelsen för vissa politiker att ta till populism och klaga över bensinpriserna. Miljöpartiet håller emot. Det krävs stora åtgärder för att säkra klimatet, och vi vågar stå för att även impopulära lösningar behövs. Det är viktigt med ny teknik, men de enkla lösningarna kommer inte att räcka. Det behövs både ny teknik, stora investeringar i ny infrastruktur och att människor förändrar sin livsstil. Framtidens samhälle kommer på många sätt att vara ett bättre samhälle, med mer avancerad teknik och ökad resurseffektivitet, men det kommer inte att vara likadant som idag. Människor kommer att äta mindre kött, åka mer kollektivt, bo i betydligt mer välisolerade hus, och bilarna kommer att drivas med andra bränslen än bensin.

Idag släpper Sverige ut flera gånger mer CO2 än vi skulle göra om världens klimatutrymme fördelades rättvist. Det är inte bara moraliskt självklart att vi måste minska våra utsläpp - det är nödvändigt. Om inte vi som bor i den rikaste delen av världen gör vår del så blir det mycket svårare att övertyga länder som Kina och Indien att de ska avstå från materiell konsumtion för att begränsa sina utsläpp

IPCC har rekommenderat att rika industriländer ska minska utsläppen med 25-40 % till 2020 jämfört med år 1990. De rödgröna partierna vill minska de svenska utsläppen med 28,8 megaton. Det motsvarar 40 % sedan 1990. Borgarna säger att de också har ett 40 % mål, men de vill att 6,7 Mton av detta ska genomföras utanför EU. Vi vill göra minst lika mycket som regeringen i andra länder, men ser inte det som en ursäkt att skruva ner målsättningen i Sverige.

Även inom EU har de rödgröna högre ambitioner. Just nu förs en intensiv debatt om ifall EU ska skärpa sina mål om minskande utsläpp från 20 till 30 %. Det är otillräckligt men ändå ett viktigt steg i rätt riktning. I dag så är regeringen emot detta.

Men den stora skillnaden mellan miljöpartiet och regeringen är att vi har mängder av förslag som kan genomföras här i Sverige.

Två av de mest effektiva sätten att få ner utsläppen är koldioxidskatt och kilometerskatt för lastbilar. Miljöpartiet har motionerat om att höja CO2-skatten, och om vårt förslag gått igenom skulle bensinpriset höjas med 2 kronor litern. I den rödgröna uppgörelsen nådde vi dock bara fram till 49 öre. Enligt en sammanställning från TT skulle den höjningen innebära att bensinpriset fortfarande bara är 12:e högst i Europa, men det gör att de bättre bränslena blir mer konkurrenskraftiga.

I den rödgröna uppgörelsen har vi också fått igenom att lastbilar ska beskattas per körd kilometer, vilket redan görs i många länder, och det kommer att styra över trafik till båt och järnväg.

För att underlätta övergången från bensin till andra bränslen vill de gröna också satsa på en konverteringspremie för den som bygger om sin bil till drift med etanol eller biogas.

Enligt FN-organet FAO står den globala köttkonsumtionen för 18 % av utsläppen av växthusgaser. Oavsett hur det går i valet så kommer Sverige behöva arbeta för att minska köttkonsumtionens klimatpåverkan. Till att börja med föreslår vi att skolköken ska få utbildning i att laga god vegetarisk mat och att minst en dag i veckan på skolorna ska vara köttfri.

Tyngdpunkten i miljöpartiets klimatpolitik ligger på stora satsningar för att ställa om till ett klimatsmart samhälle genom bland annat investeringar i infrastruktur, grön energi och energisparande åtgärder. I första hand så är det något som bör göras för miljöns skull, men det är också ett sätt att få ekonomin på fötter igen och minska arbetslösheten. Miljöpartiet vill att det ska satsas 70 miljarder extra de kommande fyra åren på bland annat järnvägar, vindkraft, och renoveringar av de numera ganska nedslitna miljonprogrammen så att de blir mer energisnåla

Detta överlappar delvis med de rödgrönas förslag att satsa 100 miljarder mer än regeringen på infrastrukturen de kommande tio åren, och dessa pengar går nästan enbart till järnväg och kollektivtrafik.

En fråga där miljöpartiet skiljer sig tydligt från både borgarna och socialdemokraterna är frågan om vi ska bygga den så kallade Förbifarten, två mil sexfilig motorväg för 28 miljarder väster om Stockholm, eller om vi istället ska satsa de pengarna på kollektivtrafiken.

När det gäller flyget så vill vi till att börja med hindra utsläppen från att öka. Vi vill införa en flygskatt igen och förbättra järnvägsnätet så att inrikesflyget söder om Sundsvall blir onödigt. (Vi har inte föreslagit något förbud, även om vissa underligt nog ändå angriper oss för detta.)

Det finns mycket mer som borde nämnas men artikeln börjar redan bli lång. Så avslutningsvis vill jag att vi lyfter blicken till den internationella nivån.

I Sverige förekommer det en stundtals förvirrad debatt om ifall vi ska minska våra egna utsläpp eller om vi ska satsa på att minska utsläppen i andra länder istället. Miljöpartiet anser att vi måste göra båda. Och till skillnad från regeringen vill vi inte finansiera klimatåtgärder genom nedskärningar i fattigdomsbekämpningen.

Den stora skillnaden mellan blocken är att borgarna vill göra mindre, framförallt i Sverige.

Det finns de som hoppas att det skulle vara billigare att genomföra åtgärder i utvecklingsländerna, men det är minst sagt osäkert. När man diskuterar frågan om vilken politik som är mest effektiv måste man bestämma sig för vad det är man vill uppnå. Om målet är att kompensera delar av de svenska utsläppen till absolut lägsta möjliga kostnad så kanske den billigaste metoden är att gräva ner träkol på åkrarna i Afrika. Men är det verkligen det som är målet?

För att klara klimatkrisen måste vi skapa ett tryck i samhället för att gynna utvecklingen och stimulera användningen av nya klimatsmarta teknologier. Om vi sänker ambitionerna hemma i Sverige så försvagar vi också drivkraften för den här utvecklingen. Samtidigt så skulle vi gå miste om en möjlighet att visa för allmänhet och makthavare i länder som USA och Kina att det är fullt möjligt för ett rikt industriland att göra rejäla minskningar till rimlig kostnad.

Världen behöver länder som går före. Det största problemet i den globala klimatpolitiken är att det finns för många politiker som ursäktar sin egen passivitet med att andra inte heller gör det som behöver göras.

Andra bloggar om: miljöpartiet, klimatpolitik Intressant

Island lutar åt ett nej till EU

2010-07-30T15:05:00.001+02:00

Den isländska regeringen har ansökt om EU-medlemskap strax efter att landets banksystem kollapsade, men ansökan var tämligen halvhjärtad. Som läget är nu är det troliga att isländarna röstar nej i folkomröstningen om EU, om nu förhandlingarna ens slutförs.

Hjörtur Gudmundsson ger en överblick över läget på EUobserver, och vem kan motstå en sådan här inledning?

"European politicians and journalists visiting Iceland in recent months have been quite astonished to experience first hand how little interest Icelandic MPs and Icelanders in general have in joining the European Union.

So astonished in fact that Icelandic lawmakers have repeatedly been asked if the EU application delivered by the Icelandic government in 2009 is really serious. Well, quite frankly it isn't. It is a door bell prank."

Andra bloggar om: Island, EU

Ekot fällda!

2010-06-08T18:03:00.004+02:00

För ett tag sedan sände Ekot ett riktigt dåligt inslag om den framträdande klimatforskaren Phil Jones som de påstod skulle ha svängt om den globala uppvärmningen. Det var en rejäl nyhet, men det räckte med några ögonblicks källkontroll för att jag skulle förstå det inte var sant.

Ekots nyhet kom ursprungligen från den illa ansedda tabloiden Daily Mail, och tidningsartikeln är en ren lögnhistoria. Phil Jones hade intervjuvats i BBC och i själva verket sagt motsatsen till det tidningen påstod. Bland annat sade han att han var 100% säker på att världen håller på att bli varmare, och han hade också gett ett tydligt och vetenskapligt korrekt svar på en fråga om statistisk signifikans som möjligen skulle kunna misstolkas om man är totalt okunnig om både vetenskap och statistik.

Question: "Do you agree that from 1995 to the present there has been no statistically-significant global warming?"

Jones: "Yes, but only just. I also calculated the trend for the period 1995 to 2009. This trend (0.12C per decade) is positive, but not significant at the 95% significance level. The positive trend is quite close to the significance level. Achieving statistical significance in scientific terms is much more likely for longer periods, and much less likely for shorter periods."

Så vitt jag förstått är trenden statistiskt signifikant redan från 1994, men det hindrade inte Daily Mail från att sätta rubriken:

Climategate U-turn as scientist at centre of row admits: There has been no global warming since 1995

Tidningen gjorde en medveten vantolkning, trygga i förvissningen om att deras lösnummerköpare inte skulle genomföra någon faktakontroll. Den påhittade nyheten spred sig över världen och slogs upp stort på klimatförnekarnas bloggar. Även Ekot blev lurade av bluffen.

Jag ringde Ekot och bad de rätta sitt sakfel, utan resultat. Men public service har ett avtal med staten enligt vilket de är skyldiga att hålla sig till fakta och inte sända vilka dumheter som helst. Så jag anmälde inslaget till Granskningsnämnden för Radio och TV, och fick in en debattartikel om anmälan på Newsmill. Även Magnus Westerstrand i Uppsalainitiativet anmälde inslaget. I förra veckan så kom nämndens beslut och Ekot blev fällda för bristande saklighet.

Det är naturligtvis trevligt att Ekot blev fällda. Men framförallt så hoppas jag att det här hjälper till att uppmärksamma journalisterna på vikten av faktakontroll i klimatfrågan. Det finns tyvärr en del aktörer bland klimatförnekarna som inte drar sig för att ljuga.

Media: Klimatmagasinet Effekt, Resumé
Andra bloggar om: klimat, Phil Jones, media

Stand on Zanzibar

2010-05-03T23:40:00.003+02:00

"For toDAY third of MAY twenty-TEN ManhatTEN reports mild spring-type weather under the Fuller Dome. Ditto on the General Technics Plaza."

But Shalmaneser is a Micryogenic (R) computer bathed in liquid helium and it's cold in his vault.

Dagen till ära avbryter vi det politiska flödet för en bokrecension. Efter mer än fyrtio år har framtiden nämligen kommit jämsides med John Brunners storverk Stand on Zanzibar.

Det här är inte en bok som är lätt att sammanfatta. John Brunner tacklade teman som överbefolkning och genteknik, utveckling och propaganda; eugenik och galenskap; terrorism, droger och det framväxande informationssamhället. Boken är en mosaik av intriger, ett myller av detaljer, en hel värld tecknad mellan två pärmar.

Den är också riktigt bra. Bokens värld är ett hoppfyllt dystopia, och man får känslan att den är lika mångfacetterad, splittrad och kaotisk som verkligheten år 2010. Och trots allt ändå begriplig.

Brunner tog 60-talets trender och extrapolerade fyra decennier in i framtiden.
Boken är ingen förutsägelse, men här och var dyker det ändå upp detaljer som är kusligt nära.

Stand on Zanzibar är en av få böcker som förtjänar att läsas gång på gång. Dess främsta behållning är språket. Här är ett smakprov från bokens mosaikartade inledningskapitel, där ett tjugotal intrigtrådar påbörjas samtidigt genom väl valda textfragment.

DITTO: Use it! The mental process involved is exactly analogous to the bandwidth-saving technique employed for your phone. If you've seen the scene you've seen the scene and there's too much information for you to waste time looking it over more than once. Use "ditto". Use it!
—The Hipcrime Vocab by Chad C. Mulligan

Less of a machine, more of a human being, but partaking of the nature of both, Georgette Talon Buckfast is largely supported by prostetics in her ninety-first year.

THE DIFFICULT WE DO AT ONCE. THE IMPOSSIBLE TAKES A LITTLE LONGER.
—Base version of General Technics motto

Eric Ellerman is a plant geneticist with three daughters who's scared because his wife has developed a permanent pot belly.

"And Puerto Rico today became the latest state to ratify the controversial dichromatism provision of United States eugenic legislation. This leaves only two havens for those who wish to bear disadvantaged children: Nevanda and Louisiana. The defeat of the baby-farming lobby removes a long-time stigma from the fair brow of the Junior-but-One state..."

Guinevere Steel's real name is Dwiggins, but do you blame her?

HIPCRIME: You committed one when you opened this book. Keep it up. It's our only hope.
—The Hipcrime Vocab by Chad C. Mulligan

Sheena and Frank Potter are all packed and ready to leave for Puerto Rico because a green and a red light are just lights to him.

"Turning to a related subject, rioting crowds today stormed a Right Catholic Church in Malmö, Sweden, while early mass was in progress. Casualty lists suggests a death toll over forty including the priest and many children. From his palace in Madrid Pope Eglantine accused Rival Pope Thomas of deliberately fomenting this and other recent up-risings, a charge vigorously denied by Vatican authorities."

Donald Hogan is a spy.

It is definite that the man known as Begi is not alive. On the other hand, in at least one sense he ins't dead either.

"And to close on, the Dept of Small Consolations. Some troubledome just figured out that if you allow for every codder and shiggy and appleofmyeye a space one foot by two you could stand us all on the six hundred forty square mile surface of the island of Zanzibar. ToDAY third MAY twenty-TEN come aGAIN!"

När Ekot blev lurade av klimatförnekare

2010-03-08T19:37:00.000+01:00

För tre veckor sedan hävdade Ekot att den inte helt okände klimatforskaren Phil Jones svängt i klimatfrågan. Det påstods också att han "erkänner också att det inte finns några statistiskt säkerställda bevis för en global uppvärmning de senaste 15 åren."

Detta hade varit en ganska stor nyhet om det varit sant, men det är tyvärr bara ett påhitt från den illa ansedda tidningen brittiska Daily Mail som olyckligtvis lyckats klara sig igenom Ekots faktakontroll.

Det är lätt att se att Ekots artikel var felaktig och missledande, och även om det är helt normalt och rimligt att nyhetsredaktioner gör fel ibland, så är det också rimligt att public service publicerar rättelser när felen är uppenbara.

Olyckligtvis så har de felaktiga påståendena i Ekots artikel fortplantat sig i debatten, och de är definitivt värda att rättas till. Jag har lämnat in en anmälan om radioinslaget till Granskningsnämnden, och har en artikel om detta på Newsmill idag.

Andra bloggar om: klimat

Climate sceptics are wrong about Phil Jones and SMHI

2010-03-07T20:13:00.001+01:00

On March 5 the Stockholm Initiative, a swedish climate sceptic campaign group sent a press-release accusing the leading climate researcher professor Phil Jones of lying about the swedish meterological institute SMHI:s policy of not allowing others to disclose their climate data.

SMHI and some other meterological organisations have been allowing scientists to use data free of charge for research, but the researchers have not been allowed to release the data to the public. This concers only a small part of the data used in climate research, but the fact that the researchers are not allowed to release all of their data have been used by people who wish to discredit the findings.

I have written before in Aftonbladet about why the SMHI should release their climate data to the public so I found this pressrelease very strange and decided to fact-check it.

Climate scientist delivers false statement in parliament enquiry

It has come to our attention, that last Monday (March 1), Dr. Phil Jones, head of the Climatic Research Unit at the University of East Anglia (CRU), in a hearing with the House of Commons Science and Technology Committee made a statement in regards to the alleged non-availability for disclosure of Swedish climate data.

Dr. Jones asserted that the weather services of several countries, including Sweden, Canada and Poland, had refused to allow their data to be released, to explain his reluctance to comply with Freedom of Information requests.

This statement is false and misleading in regards to the Swedish data.

All Swedish climate data are available in the public domain. As is demonstrated in the attached correspondence between SMHI (Swedish Meteorological and Hydrological Institute), the UK Met Office and Dr. Jones (the last correspondence dated yesterday March 4), this has been clearly explained to Dr. Jones. What is also clear is that SMHI is reluctant to be connected to data that has undergone “processing” by the East Anglia research unit.

STOCKHOLM INITIATIVE
Göran Ahlgren, secretary general

The correspondence can be found here.

Request_from_Professor_Phil_Jones
DOC111209
Data_from_the_HadCRUT_dataset_100304

This press-release have gained considerable attention on climate denier blogs but contains many factual errors. To begin with swedish data is not in the public domain. SMHI have recently made some data available on the internet for non commercial use, but under the explicit condition that the recipient is not allowed to disclose the data.

The license agreement is very easy to find, and if you are able to read swedish the license agreement can be read here. Paragraphs §3.2 and 4.1 are the relevant ones and here's a rough translation of §4.1

4.1 The Licensee does not own the right på disclose, send on, link to or in any other way spread the contents of the data and/or products that has been recieved in accordance with this agreement to a third part.

This is not public domain.

But it is however standard policy for SMHI, and for most of the european weather organisations. There are even some sort of common guidelines for this sort of thing. The SMHI and others are allowing scientists free access to their data, but they are not allowed to re-publish the data.

When I researched my article I asked the helpful and informative SMHI staff why this is so, and apart from the fact that the others are also doing it, they said they want to keep the responsibility for their own data to be correct. This policy is not unreasonable from a bureucratic perspective, but I do think it should be changed.

Anyway, the reluctance to let others re-publish their data is a matter of policy.

Another strange thing in the press-release is that the Stocholm Initiative is complaing about Phil Jones on March 1 not having read a letter from SMHI that wasn't even sent until three days later on March 4. I do believe that is a bit much to ask.

In that letter, which the SMHI sent after the hearings, they decided to make an exception and give the CRU permission to publish the data-set.

So in summary: The Stockholm Initiative accused Phil Jones of lying about the policy of SMHI, but the statement was actually true. And three days later the SMHI changed their minds for the better.

But the icing on this cake can be found in the transcript of the hearing in the british parliament. It turns out the statement that the climate sceptis accused of being a lie was not even made by Phil Jones but by professor Edward Acton, Vice-Chancellor of the University of East Anglia. It is still true, of course.

The Stockholm Initiative really need to start doing their homework.

Andra bloggar om: klimat, Stockholmsinitiativet, Phil Jones, SMHI

Läsvärd kritik av Piratpartiets brist på strategi

2010-03-06T00:41:00.000+01:00

Gröna Studenters Tomas Melin har skrivit en läsvärd kritik av Piratpartiets arbetssätt och strategi med utgångspunkt från debatten om datalagringsdirektivet.

Jag önskar Piratpartiet allt gott och hoppas att de kommer in i riksdagen i år. Jag håller inte med om allt Tomas skriver, men piraterna skulle ha mycket att vinna på att ta till sig av hans argument. Det vore ironiskt om piraterna blir partiet som ser till att Sverige både genomför datalagringsdirektivet och behåller FRA-lagen.

Om piraterna blir vågmästare har de en hel del de behöver tänka igenom mycket snabbt om de ska få genomslag för sin politik.

Andra bloggar om: datalagringsdirektivet, Piratpartiet

"Så vill vi stoppa datalagringen"

2010-03-03T14:21:00.001+01:00

Tillsammans med sex andra miljöpartister har jag idag en debattartikel på SVT-debatt om hur vi går vidare i arbetet mot EU:s trafikdatalagringsdirektiv.

Jag har jobbat mycket med frågan de senaste veckorna, och tycker att det är en rätt bra artikel.

Andra bloggar om: datalagring, EU

Island visar vägen?

2010-02-17T00:26:00.000+01:00

Kommer det land som för inte så länge sedan hade världens sämsta banker att inom kort få världens bästa internet? Inom kort presenteras ett förslag i det isländska parlamentet som kan göra landet till kommunikationsfrihetens modell-land. La Quadrature du Net är optimistiska.

Andra bloggar om: Island, IT-politik

Som man frågar får man svar

2010-02-15T21:40:00.001+01:00

Politiker har en utpräglad tendens att ta opinionsmätningar på för stort allvar. Det är inte bra. Opinionsundersökningar försöker bara mäta vad folk tycker i nuläget, och de ger alltså bristfällig vägledning om det man egentligen vill ha är en förutsägelse om framtiden.

Ett annat skäl att ta mätningar med en nypa salt är att om folk är osäkra så kan svaren skilja sig mycket åt beroende på hur frågan är formulerad.

För några år sedan berättade jag om en undersökning i vilken det visades att hela 59 % av slumpvis utvalda ekonomistudenter på Handels i Göteborg ville slopa eller ta bort bensinskatten, medan enbart 29 % av deras kurskamrater som istället fick svara på frågan om att ta bort eller slopa koldioxidskatten på bensin stödde förslaget. Skillnaden låg bara i frågans formulering, och det är bara ett av många exempel.

I USA debatterar man nu om man ska ta bort den absurda regeln "Don't Ask Don't Tell" som förbjuder homosexuella att tjänstgöra i militären. Obama är för att ta bort den, och 34% av opinionen är starkt för att den ska tas bort. I alla fall när frågan ställs "Do you favor or oppose homosexuals serving in military?" Det finns dessutom 19% som är "något för", så Obama verkar ha en liten majoritet med sig.

Men om man istället frågar "Do you favor or oppose gay men and lesbians serving in military?" växer dock stödet kraftigt till 51% starkt stöd, plus ytterligare 19% som ger förslaget svagt stöd medan endast 7% och 12% är svagt respektive starkt emot.

Det motstånd som finna är alltså ihåligt, och sannolikt koncentrerat till republikanska kärnväljare. "Don't Ask Don't Tell" kommer förhoppningsvis försvinna inom ett år, men politiker som tar opinionsmätningar på alldeles för stort allvar kommer nog att vara med oss länge än.

Andra bloggar om: politik, opinionsmätningar, USA Intressant

Anders Borg i EMU-intervju

2010-02-11T23:21:00.000+01:00

Finansminister Anders Borg var i en intressant intervju om EMU med andledning av den grekiska krisen i Studio 1 idag. Bland annat erkänner han att Sverige delvis klarat krisen bättre på grund av att vi har en egen valuta. Och som han säger:

"Det har räddat en del jobb."

Andra bloggar om: EMU

EU-parlamentet gav en örfil åt Reinfeldt

2010-02-11T20:44:00.002+01:00

Tidigare idag röstade EU-parlamentet nej till det så kallade SWIFT-avtalet om att EU ska överlämna information till USA om människors bankärenden. Miljöpartiet var emot, och den bästa förklaringen till varför förslaget är en dålig idé är Eva Franchells krönika i Aftonbladet.

[...]USA vill ha full kontroll över EU-medborgarnas privatekonomi. Europa, däremot, får ingen tillgång till amerikanska transaktioner. Det är USA som är polis och Europa som hyser den misstänkta terroristen. Vad du än handlar, vilka du än skickar pengar till. CIA tar sig härmed rätten att granska vad du gör.

Enligt avtalet har de amerikanska myndigheterna ingen skyldighet att respektera Europas dataskyddslagar. En medborgare som granskas har ingen möjlighet att få rättslig prövning. I EU kan personuppgifterna sparas i fem år, men i USA får de sparas i 90 år.

Enligt avtalet kan all information skickas över till USA utan någon redigering. För europeiska och svenska företag innebär det att deras ekonomiska information kan lämnas ut.

Christian Engström jublar över omröstningen, och socialdemokraten Göran Ferm skriver bra om varför parlamentets beslut är ett nederlag för den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström. Men han missar att det också är ett nederlag för Fredrik Reinfeldt.

Under ordförandeskapet drev Sverige nämligen igenom förslaget i ministerrådet sista dagen innan Lissabonfördraget trädde ikraft, just för att hindra EU-parlamentet från att få mer inflytande i frågan.

Det är många EU-parlamentariker som är kritiska till SWIFT-avtalet, men det är också många som är upprörda över det sätt som det beslutades. Det kan ha påverkat omröstningen. Det var knappast det som Reinfeldt ville åstadkomma. Eller som Henrik Alexandersson formulerade det före omröstningen:

Oavsett hur voteringen går, så har Reinfeldt lyckats skaffa sig många nya ovänner. Han har lyckats vara både "ond" och inkompetent samtidigt, typ.

Det här är knappast en fjäder i hatten för det svenska ordförandeskapet, men en delseger för integriteten.

Sagan om Ringen och copyright

2010-02-05T20:00:00.004+01:00

Just nu läser jag en uppsats med den underbara titeln "Middle America Meets Middle-earth" som bland annat innehåller en fascinerande redogörelse för hur Tolkiens framgång möjliggjordes av 50-talets minst sagt underliga copyright-lagar i USA. Om dagens mer restriktiva lagstiftning hade varit i kraft är det osäkert om Sagan om Ringen någonsin hade blivit en framgång.

Boken utkom redan 1954, men det var först efter att Ace Books utnyttjade en lucka i lagen för att ta fram en amerikansk pocket-utgåva utan författarens tillstånd som boken nådde en större publik år 1965.

Uppsatsen är värd att läsa i sin helhet om man är intresserad av modern kulturhistoria, men avsnittet om copyright börjar på sidan 25 och en bra redogörelse för varför Ace-books "pirat-utgåva" gjorde verket framgångsrikt finns på sidan 40.

Mot slutet resoneras det också om att verket blivit kulturellt allmängods. Där finns ett härligt citat om hur den kristna högern som brukade ägna energi åt att försöka förbjuda Tolkien på biblioteken - detta var innan de upptäckte Harry Potter - hade gett upp detta redan på 90-talet.

It seems apparent that, as the American book reading public has become accustomed to Tolkien, the book burning public has forgotten him.

Andra bloggar om: Tolkien, upphovsrätt

Släpp SMHI:s klimatdata fria!

2010-01-28T23:16:00.000+01:00

Min debattartikel om att SMHI borde göra som sina kollegor i Norge och Holland och släppa klimatdata fria har kommmit in i Aftonbladet.

DN talar klarspråk om alliansfriheten, efter att beslut tagits

2010-01-19T13:04:00.000+01:00

Dagens Nyheter kräver idag att Sverige ska gå med i NATO. I en ledare betitlad Tala klarspråk påstår de att det följer av Lissabonfördraget.

"Sverige har för det första lovat att hjälpa andra medlemsländer i EU vid konflikt- och krissituationer. EU:s Lissabonfördrag slår i artikel 42 fast att medlemsländerna är ”skyldiga att ge ... stöd och bistånd med alla till buds stående medel” om någon av unionens medlemmar skulle utsättas för ett väpnat angrepp.

Detta löfte sägs visserligen inte ”påverka den särskilda karaktären” hos ”vissa länders säkerhets- och försvarspolitik”. Det är en brasklapp som stuckits in för att tillfredsställa unionens alliansfria medlemmar.

Riktigt vad detta innebär för EU:s politik är fortfarande oklart. Det nya fördragets bestämmelser tolkas på olika sätt i olika medlemsländer. Men orden förpliktigar."

DN har både rätt och fel. Det går att behålla alliansfriheten, även om det blir betydligt svårare nu under Lissabonfördraget. Men tänk om DN hade vågat tala klarspråk om detta redan innan fördraget trädde i kraft?

Andra bloggar om: Lissabonfördraget, alliansfrihet

Hur går det med EU:s medborgarinitiativ?

2010-01-15T16:49:00.000+01:00

The Economist har en intressant artikel om hur det står till med EUs planer på ett medborgarinitiativ. Förslaget är redan så urvattnat att det är en parodi att kalla det direktdemokrati, men om en million medborgare i EU-länder undertecknar en namninsamling så kommer kommissionen i alla fall titta på den. Men kommer detta betyda något i praktiken? Förrvirringen beror delvis på att den nya EU-grundlagen är ett hafsverk.

Interview senior Brussels types about Lisbon, and the same phrases come up again and again: “we have no idea how this bit will work” and “of course, national leaders had no real idea what they were signing.”

Oavsett hur svagt det nya instrumentet blir kan vi förvänta oss en flod av namninsamlingar om allt från säljakt til minskad invandring så fort EU bestämt sig för hur det hela ska gå till.

Andra bloggar om: EU, medborgarinitiativ

EMU-folkomröstning nästa mandatperiod?

2010-01-14T11:46:00.000+01:00

Det har varit tydligt länge att centern håller på att vika sig för alliansen i EMU-frågan. Och i och med dagens debattartikel på DN där deras ekonomiskt-politiske talesperson Roger Tiefensee tillsammans med representanter från m och kd kräver en ny EMU-debatt är det uppenbart.

Debattörernas argument är påfallande svaga. Jag hinner inte gå igenom de nu, men Cornucopia har många bra poänger.

Allt mer tyder på att vi håller på att få en ny EMU-debatt, och det är hög tid för oss EMU-kritiker att dra igång arbetet för att vinna den.

Andra bloggar om: EMU

Centern tackade nej till att få utse EU-kommisionär

2010-01-13T19:37:00.002+01:00

I svensk politik finns det bara tre partier som är seriöst intresserade av att påverka i EU-politiken. Det är vänsterpartiet, miljöpartiet och folkpartiet. Det är knappast någon slump att det bara är EU-kritikerna och EU-fanatikerna som verkligen bryr sig. Övriga riksdagspartier är i stort sett ointresserade av att påverka i EU, och det märks också på deras oengagerade EU-valrörelser. Om det inte vore för att staten finansierar valkampanjerna och att det skulle se så illa ut om de lämnade walk-over undrar man nästan om de skulle ställa upp överhuvudtaget.

Centerpartiet har dock alltid stått i en klass för sig när det gäller brist på engagemang. Men att det står så illa till att de, som Ekot rapporterar idag, tackar nej till att få utse en EU-kommissionär är förvånande.

Kommissionen är EU:s regering, och även en vanlig kommissionär har betydligt mer makt än en svensk minister. Avslöjandet att Centerpartiet som regeringens näst största parti erbjöds posten som EU-kommissionär men att Maud Olofsson tackade nej är anmärkningsvärt. Det bekräftar i så fall hur ointresserade Centern är av att påverka i EU-politiken.

Den logiska kandidaten hade varit Maud Olofsson gamla rival om partiledarposten Lena Ek. Men det kanske var just därför?

"Inom Centern är den vanligaste tolkningen att Maud Olofsson nobbade erbjudandet om en partivän som EU-kommissionär för att Olofsson inte ville ge Lena Ek jobbet."

Om det är vad hennes partikamrater säger så talar det inte gott om Maud Olofssons ledarskap.

Uppdatering: Maud Olofssons första reaktion på detta var att hon inte ville kommentera. Efter att artikeln publicerats har dock hennes pressekreterare gått ut och dementerat Ekots uppgifter i efterhand. Föga förtroendeingivande.

Updatering II: Det verkar som att Ekot har fått detaljer om tillsättningen kring bakfoten, men deras källor står fast vid att Maud avstod från att försöka få en kommissionär. Det är också uppenbart att källorna kommer inifrån alliansen och centerpartiet. Per Ankersjö (c) insinuerar dock att det bara är socialdemokratisk smutskastning.

Visst.

Andra bloggar om: EU, Centerpartiet

Allt om COP16

2010-01-11T17:02:00.001+01:00

Gunnar Linds utmärkta blogg Allt om COP15 som skapades för att ge miljöintresserade en chans att få överblick på nyhetsflödet inför klimatkonferensen i Köpenhamn har flyttat till en nya adress och bytt namn till Allt om COP16.

Klimatarbetet går vidare!

Andra bloggar om: klimat

Reklam: Max på Grönt Café i Norrköping

2010-01-09T17:01:00.003+01:00

På torsdag kommer jag till Miljöpartiets café-kväll i Norrköping och talar om EU och Imperiet. Arrangemanget är öppet för allmänheten.

Grönt Café
Tid: Torsdag 14:e januari kl 18:00-20:00
Plats: Partilokalen, Skepparegatan 50
Mer info: Facebook

Populism är svårt

2010-01-09T15:08:00.000+01:00

Högerpopulism är inte så lätt som det ser ut. Kristdemokraternas amatörmässiga imitation av Republikanerna med talet om
"verklighetens folk" har inte lockat fler väljare än att de får svårt att klara 4%-spärren.

Partisekreteraren Lennart Sjögren vill dock inte ändra kurs:

- Effekten går inte att läsa av direkt. Vi har fått ett stort gensvar för huvudbudskapet. Vi har fått en väldigt bra utgångspunkt och bra läge genom diskussionen om verklighetens folk säger han.

Ett gott råd: Vill man övertyga "verklighetens folk" om att man är precis som dem, så är det ingen bra idé att säga att man för en diskussion om dem.

Andra bloggar om: kristdemokraterna, verklighetens folk

Därför är USA på väg åt pipsvängen

2010-01-04T21:27:00.001+01:00

Författaren David Brin har en kontroversiell teori om varför USA är på nedgång.

I don't expect any modern person will agree that this is the real, underlying cause for all that’s been happening to our economy, across the last few decades.

Yet, I'll bet any of the top thinkers from other centuries and civilizations would take a glance at America today and totally agree with the hypothesis!

"Yep, that's it," they would say. "Any nation that allowed such a thing to happen would deserve what it got."

Teorin försöker förklara varför storföretagschefer beter sig som dumskallar. Jag tvivlar på att den stämmer, men den är väldigt roligt skriven.

Andra bloggar om: USA

35% för de Gröna i Brighton

2009-12-31T12:17:00.007+01:00

Enligt den senaste opinionsmätningen från Brighton så har de Gröna nu största parti med 35% i valkretsen. Det innebär att de har mycket goda chanser att vinna sitt första mandat någonsin i det brittiska parlamentet i valet nu i vår.

Konservativa 27% (+4)
Labour 25% (-13)
Liberal Democrats 11% (-5)
Gröna 35% (+14)

Tidigare språkröret Derek Wall skriver mer om denna trevliga sak. Ett skäl till den stora ökningen är att de Gröna håller på att bli alternativet för de som vill taktikrösta mot de konservativa.

Den gröna kandidaten är de Grönas partiledare EU-parlamentarikern Caroline Lucas.

Andra bloggar om: Storbritannien

Reinfeldt och EU fick inte vara med

2009-12-25T13:20:00.004+01:00

Nu börjar det komma fram hur klimatförhandlingarna i Köpenhamn egentligen gick till. Och EU anser sig förolämpade.

BBC rapporterar om att EU var inte med på det sena mötet mellan USA, Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika som tog fram det som skulle bli konferensens slutdokument. EU var inte ens inbjudna, och Reinfeldt fick bara veta att uppgörelsen var klar genom att de skickade ett SMS.

"We've been taught some lessons about the realities of the so-called multi-polar world," säger Carl Bildt besviket i Financial Times.

EU utmålar sig ofta som den ledande kraften i klimatpolitiken, men det påståendet vilar på gamla meriter. Under Köpenhamnskonferensen har EU istället agerat i snävt ekonomiskt egenintresse tillsammans med de andra rika länderna. Men ett EU som inte själv har något att komma med i förhandlingarna är inte intressant.

Andra bloggar om: EU, klimat, COP15

Efter Köpenhamn

2009-12-19T16:45:00.002+01:00

Klimatkonferensen i Köpenhamn har blivit ett misslyckande och just nu skrivs det fler texter om hur och varför det gick som det gick än vad någon orkar läsa.

Dagens Nyheter och Mats Engström har bra sammanfattningar, och Göran Hådén fokuserar på att rörelsen för att rädda klimatet växer.

Politik är en process som fortsätter!

Andra bloggar om: klimat

Mer om Arktis

2009-12-19T15:43:00.001+01:00

Jag hade en debattartikel i Miljömagasinet om oljeutvinning i Arktis förra veckan. Även Ekot har börjat intressera sig för frågan och de valde att lyfta den intressanta grönländska vinklingen.

Grönländarna som ser klimatförändringarna som en möjlighet att utvinna den olja och gas som hittills varit oåtkomlig, får stöd av EU. När unionens utrikesministrar möttes i veckan gav de sitt klartecken till att naturresurserna i Arktis utnyttjas.

Andra bloggar om: EU, Arktis

"They should have read the treaty before they signed it."

2009-12-18T14:50:00.002+01:00

The Economist har en intressant artikel om bråken mellan medlemsstaterna och EU-kommissionen om hur EU:s nya utrikestjänst ska se ut.

Nu när Lissabonfördraget ska genomföras har medlemsländerna plötsligt insett att de egentligen inte vill lämna över så mycket makt över utrikespolitiken till kommissionen.

Det är lite sent att komma på det nu.

Andra bloggar om: EU, EAS, utrikespolitik

Statsministerns återrapport

2009-12-18T00:38:00.002+01:00

I ljuset av att klimatkonferensen närmar sig ett misslyckande ställde jag en fråga till statsministern om hans klimatpolitik.

Allt du behöver veta om klimatkonferensen

2009-12-11T13:53:00.004+01:00

Just nu är jag på väg ner till mötet i Köpenhamn, och tillbringar tågresan med att läsa på ännu mer om klimatkonferensen.

En av de absolut bästa källorna till snabb info om vad som händer med klimatfrågan just nu är Gunnar Linds temablogg Allt om COP15.

Gunnar bloggar framförallt enligt principen många inlägg; korta inlägg; bra länkar.

Andra bloggar om: Köpenhamn, klimat, COP15, miljöpartiet

Uppsalainitiativet folkbildar om klimatet

2009-12-10T20:20:00.002+01:00

Uppsalainitiativet har en välskriven blogg som folkbildar om klimatdebatten.

Bloggen startades som ett svar på "klimatskeptikernas" spridande av missuppfattningar, desinformation och rena lögner kring global uppvärmning och forskning.

Syftet är att sprida kunskap i klimatvetenskapliga frågor kring global uppvärmning och tillhörande klimatförändringar genom att ta upp intressanta, viktiga och omdebatterade ämnen.

Rekommenderas!

De Gröna i Rwanda

2009-12-10T00:04:00.003+01:00

I tisdags träffade miljöpartiets utrikesgrupp i riksdagen Frank Habineza som är interimordförande för Democratic Green Party of Rwanda, som har kommit till Sverige i samband med klimatkonferensen i Köpenhamn.

De rwandiska gröna är ett parti som håller på att sätta igång, men landets regim använder en kombination av byråkratiska hinder och våld för att hindra dem från att etablera sig. Frank berättade bland annat om hur de gröna nyligen försökte genomföra en grundande kongress med 1200 deltagare, men säkerhetsstyrkor ingrep och tvingade dem att stänga mötet.

Sverige ger demokratibistånd till Rwanda, och det är meningen att EU ska finansiera stora delar av det val de ska hålla nästa år. Men man kan inte ha demokrati om man inte ens tillåter oppositionspartier att verka.

Min kollega i utrikesutskottet Bodil Ceballos skriver mera om detta.

Andra bloggar om: Rwanda, Democratic Green Party of Rwanda

Artikel om EU och Arktis olja i Expressen

2009-12-07T00:43:00.005+01:00

Idag och på tisdag håller utrikesministrarna i EU möte. De kommer bland annat ta beslut om EU:s nya Arktispolitik, som jag bloggade om i samband med EU-nämndens möte i fredags.

Miljöpartiet vill ha ett internationellt avtal som hindrar oljeutvinning med mera i Arktis, på liknande sätt som det avtal som redan finns för Sydpolen. De flesta EU-länder verkar dock vara inne på en motsatt linje.

Jag har en debattartikel om frågan idag på Expressen. Klimataktion hade för övrigt en väldigt fin banderoll på lördagens manifestation.

Tidigare bloggpost: Oljeborrning i Arktis
Andra bloggar om: EU, klimat, Arktis

Klimatdemonstration i Stockholm

2009-12-05T19:47:00.010+01:00

Idag var jag med på klimatdemonstrationen i Stockholm. Torgmötet som började redan 5 i 12 vid Norra Latin var inledningsvis ganska glest befolkat, och vädret inte heller det bästa. Men det anslöt mer folk efter hand och när väl demonstrationen kom igång var vi rätt många.

Demonstrationen var på det hela taget en av de gladaste demonstrationer jag varit på. Trumorkestern var en hit, och även om jag självklart inte dansade så såg den dansande majoriteten ut att ha roligt.

Efter torgmöten var det korta tal på Mynttorget, och jag blev inplockad som extranummer för att säga några ord om EU och oljeborrning i Arktis.

Uppladdning på Norra Bantorget:

Världsnaturfondens panda kampanjade för ett rättvist klimatavtal.

Partistyrelseledamoten Merete Kapstad från Göteborg var också där.

Åsa Romson, en av de som många hoppas på som miljöpartiets blivande språkrör, var med i demonstrationen.

Oavsett vart det är dags att rädda världen så är Grön Ungdoms Tove Stibe med där det händer.

Massmedia: DN, Svd, SVT
Andra bloggar om: klimat, demonstration

Oljeborrning i Arktis

2009-12-05T18:51:00.006+01:00

I fredags var det EU-nämndsmöte om utrikespoliken och bland annat behandlades frågan om EU:s nya arktispolitik. Miljöpartiet (och vi fick med oss vänstern) reserverade oss, eller anmälde "avvikande mening" som man säger i EU-nämnden, emot EU:s planer på att gynna oljeborrning i Arktis när den globala uppvärmningen får isen smälta.

Det beslut som EU tar nästa vecka handlar inte om att man ger tillstånd till provborrningar, utan om att man accepterar kommissionens inställning att oljeplattformar i Arktis är något bra. Den nya Arktispolitiken är ännu i sin linda, så det finns fortfarande möjlighet att påverka.

Det finns uppskattningar som tyder på att 20-25% av världens oupptäckta oljeresurser finns i Arktis och Kommissionen är entusiastisk över de nya möjligheterna. I sitt meddelande om den nya Arktispolitiken framhåller också EU-kommissionen vikten av att utvinningen av kolväten i den känsliga miljön ska ske på ett miljövänligt sätt. Vilket närmast ska tolkas som att man minimerar oljespill med mera.

Miljöpartiet anser att klimatet inte kommer att tåla att vi bränner de kol, olja och gastillgångar som redan finns tillgängliga. Vi måste låta kolet stanna där det ligger.

Att isen i Arktis håller på att smälta bör ses som en varningsklocka, inte som en affärsmöjlighet.

Länkar: Pressmeddelande, Göran Hådén, Björn Dahlfors, Klimataktion
Läs mer: Kommissionens meddelande om EU och Arktis
Andra bloggar om: EU, klimat, Arktis

ACTA: "Jag är rädd att regeringen gör en Göran Persson"

2009-12-03T15:09:00.004+01:00

Jag har precis debatterat ACTA-avtalet med justitieminister Beatrice Ask. Debatten tog cirka 4 min och kan ses på riksdagens webb-TV.

EU-kommissionens analys av vad USA driver i förhandlingarna har nyligen läckt ut på nätet, och sammanfattningsvis bekräftar den bland annat att USA försöker sprida sin hårda copyrightlagstiftning, och driva igenom att fildelare ska kunna stängas av och att internetleverentörer är ansvariga för innehållet på sina nät.

Just nu säger regeringen att de inte vill bekäfta läckor om vad man förhandlar om, men de antyder också att de inte vill ha sådana förslag. Frågan är dock om de kommer att stå emot trycket från USA i längden?

Regeringen säger också att den kan gå med på att skriva in sådana saker i ACTA-avtalet som redan gäller inom EU-rätten. Den linjen är illa nog, eftersom det skulle cementera dagens föråldrade lagstifning om upphovsrätten.

Andra bloggar om: ACTA, upphovsrätt, IT-politik
Läs mer om den EU-kommissionens analys: Karl Sigfrid

En olycka kommer sällan ensam

2009-12-01T18:15:00.005+01:00

Idag träder både Lissabonfördraget och FRA-lagen i kraft, men det dröjer innan det märks på allvar. På samma sätt som det dröjer innan kablarna kopplas in så kommer det att ta ett tag innan vi ser effekten av superstatens nya grundlag. Det är inte den enda likheten.

Både Lissabonfördraget och FRA-lagen undergräver demokratin. Lissabonfördraget försvagar demokratin genom att EU-institutionerna får mer makt på medlemsländernas och vanliga människors bekostnad. FRA-lagen innebär att vi tar ett stort steg djupare in i övervakningssamhället. Både Lissabonfördraget och FRA-lagen har varit den politiska eliternas projekt och stått på motstånd från starka folkliga opinioner. Båda projekten har drivits igenom av med hjälp av partipiskor. Båda projekten har varit en hårsmån från att stoppas tack vare den moderna IT-tekniken och framväxten av nya arenor för demokratiskt deltagande genom internet, som möjliggör bloggbävningar och ger EU-kritiska folkomröstningskampanjer chans att nå ut med sitt budskap.

Både Lissabonfördraget och FRA-lagen har provocerat fram sunda motreaktioner. Båda projekten har stärkt de rörelser som anser att det gått för långt. Faktum är att båda projekten har varit en förklädd och synnerligen ovälkommen välsignelse för de EU-kritiska rörelserna och för kampen för den personliga integriteten.

Det politiska arbete som fått en sjuts framåt av detta kommer att ge resultat. Det kommer att ta många år, även i bästa fall, innan superstatsprojektet är nedmonterat, men FRA-lagen kommer förhoppningsvis att upphävas redan nästa år när miljöpartiet kommer in i regeringen.

Andra bloggar om: FRA, EU, Lissabonfördraget

Två röster...

2009-11-30T12:40:00.002+01:00

Igår kväll satte miljöpartiet i Göteborg de tre första platserna på riksdags- och regionlistan. Jag har äran att ha blivit placerad på tredje plats till riksdagen, vilket innebär att jag lär bli omvald om vi fortsätter att ligga i närheten av de opinionssiffror vi har nu.

Mötet var olyckligtvis extremt rörigt, och om bara två personer hade röstat annorlunda hade jag hamnat på förstaplatsen. Det är sånt som händer i politiken, men jag erkänner att sånt här känns betydligt roligare när man befinner sig på andra sidan om marginalen.

På första plats på riksdagslistan har vi den utmärkte Valter Mutt. Och andra platsen gick föga förvånande till Lise Nordin, som kommer att göra en fantastisk valrörelse och bli en av de klarast lysande stjärnorna i nästa riksdagsgrupp.

Regionlistan toppas av Birgitta Losman (miljöpartiets nästa regionråd om jag får bestämma), följd av Joakim Larsson och Anna Sibinska. De är också bra folk.

Resten av listorna, som vi pinsamt nog inte hann med på det här mötet, kommer att fastställas vid ett senare möte någon gång nästa år. Miljöpartiet i Göteborg brukar ha väldigt bra och välorganiserade möten, och man skulle ju kunna hoppas att de i likhet med Mp-Stockholms möten blir betydligt bättre när det verkligen gäller.

Men det är en fråga för utvärderingsgruppen. Nu har jag en valkampanj att planera!

Reinfeldt och klimatpengarna

2009-11-25T15:31:00.003+01:00

Jag har blivit intervjuvad på Second Opinion om skillnaden mellan hur bra Fredrik Reinfeldts påstår att han lyckades på EU:s klimatmöte, och vad det egentligen var som hände.

Statsministern har visserligen rätt att överdriva sina prestationer inom rimlighetens gränser, men någon måtta för det ändå vara.

Mats Engström skriver mer om detta, och Klimatmagasinet Effekt beskrev det som att "Reinfeldt lurade media om klimatpengarna".

Andra bloggar om: politik, EU, klimat, Reinfeldt

Mer om Malmström

2009-11-24T15:49:00.005+01:00

Tidningen Fokus har ett mycket läsvärt artikelporträtt på Sveriges Europaminister och blivande EU-kommissionär. Artikeln har rubriken "Frälst" och beskriver hennes politiska karriär, behandlar hennes starka och svaga sidor, och lyfter fram att hon är en av Sveriges mest EU-frälsta politiker.

Jämfört med de devota hyllningsporträtten som brukar publiceras om svenska politiker som verkar i utlandet är det en mycket bra artikel. Det förtjänar dock att påpekas att hon inte är riktigt så mycket expert på de konstitutionella frågorna som författaren fått för sig. Det är snarare "visionen" om EU som hon brinner för, inte för kunskaper om detaljerna. Och en del av kritiken som artikeln känns dessutom orättvis och skvallrig. Påståendet att hon aldrig fått ett eget starkt folkligt mandat är bara tramsigt - vi talar ändå om en politiker som fick nästan 83000 personkryss och stöd av 33% av folkpartisterna i EP-valet 2004 - och att en anonym källa ifrågasätter hur bra hon var på franska när hon var utbytesstudent i Paris på 80-talet är milt sagt lite mer information än vad jag har behov av.

Artikeln spekulerar också kring hur framgångsrik hon kommer att bli som kommissionär. Det är svårt att förutsäga, och artikeln drar försiktigt nog inga slutsatser. Men det är knappast någon vågad gissning att borgarna och svensk massmedia i allmänhet kommer att framställa henne som oerhört framgångsrik, på samma sätt som Wallström och Bildt har framställts som politiska superstjärnor så länge de höll sig utomlands.

När politikern återvänder hem tenderar dock glorian att ersättas med en nyktrare bedömning. Ett gott exempel på en väl avvägd analys om varför Carl Bildt misslyckades med att bli EU-utrikesminister står till exempel miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter för i debatten på Newsmill. Och när man bedömmer Wallströms insatser kan det vara värt att studera tidningen Economists betyg på de 27 avgående ledamöterna i kommissionen. Nu är det ju inte sant bara för att det står i Economist, men det är värt att notera att Wallström inte klarar sig särskilt bra i jämförelsen. Det hade man aldrig kunnat tro om man bara läst svensk media så sent som i EU-valet i våras.

Andra bloggar om: politik, EU, Malmström

EU-kommissionär Malmström?

2009-11-21T17:06:00.002+01:00

Jag har inte mycket till övers för EU-ministerns politik. Men hon är energisk, kompetent, och ärligt övertygad om att hennes EU-federalistiska politik är den rätta. Reinfeldt kunde ha gjort ett betydligt sämre val.

Min bedömning är att hennes granskning i EU-parlamentet blir närmast en formalitet, och att hon kommer att passa in mycket väl i Bryssel. Och det är just det som är problemet.

För några veckor sedan sammanfattade Mattias Svensson problemet med hennes EU-entusiasm i den läsvärda artikeln: "I Malmströms värld jublar alla över Lissabonfördraget."

Att utlovade folkomröstningar ställts in (Storbritannien, Portugal) eller negligerats (Nederländerna, Frankrike, Irland) efter press från de andra medlemsstaterna, eller att frågan gått igenom parlamenten utan något mandat från allmänna val [...] det existerar inte i Malmströms skönmålade värld. I hennes världsbild har detta retuscherats till ett entusiastiskt och massivt ja, så massivt att det som bara hotas av ”[e]n ensam man i en union med 500 miljoner medborgare” som hon beskriver Tjeckiens president Vaclav Klaus i hans officiella befogenheter som statschef.

Jag begär inte att Reinfeldt ska skicka en EU-kritiker till kommissionen, men det vore bättre med någon som står närmare mittfåran i svensk EU-politik.

Jag kan för övrigt rekommendera dagens underhållande lördagsintervju i Ekot. Malmström har verkligen ingen bra dag, och intervjuvaren Tomas Ramberg briljerar.

Andra bloggar om: politik, EU, Malmström

En halv seger om telekompaketet

2009-11-05T16:37:00.004+01:00

Det verkar som att de internetvänliga krafterna i EU-parlamentet har lyckats tvinga fram en hygglig kompromiss om telekompaketet. Till och med Christian Engström verkar nöjd för dagen. Karl Sigfrid sätter dock in uppgörelsen in ett större sammanhang, och det är lätt att se att den politiska striden mot att fildelare stängs av från nätet fortfarande är långt ifrån över.

La Quadrature du Net kopplar ihop uppgörelsen till förhandlingarna om ACTA, i inlägget "Europe only goes half-way in protecting Internet rights".

"Despite its lack of clarity and ambition, this text does provide legal ammunition to continue the fight against restrictions of Internet access. The agreed text does not meet the challenge of clearly preserving a fundamental right of access to the Net. Threats to Internet Freedom still loom, with the intense lobbying of the entertainment industries to push the ACTA treaty, which endangers Net neutrality and seeks to impose the liability of the technical intermediaries."

Själv nöjer jag mig med konstatera att även halva segrar är goda nyheter.

Andra bloggar om: EU, telekompaketet, fildelning

Vem vill bli president?

2009-11-05T13:55:00.003+01:00

Den spännande dokusåpan kring vilka som ska utses till EU:s högsta ledare går vidare, och Göran Hådén och Gösta Torstensson har båda skrivit intressanta kommentarer.

Göstas inlägg är det mest informativa, men Görans inlägg i form av en kontaktannons är absolut det roligaste.

Andra bloggar om: EU

Lissabonfördraget undertecknat

2009-11-05T12:43:00.002+01:00

Avdemokratiseringen av EU fortskrider. EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget kommer att träda ikraft den 1:a december. Det räckte inte med att den röstades ned i folkomröstningar i Frankrike, Nederländerna och Irland. EU-eliten drev igenom den ändå, och det var bara på Irland som de ens brydde sig om att pressa fram ett ja i en ny folkomröstning. Om man hade tillåtit folken i alla medlemsländer rösta hade den nya grundlagen aldrig kunnat träda i kraft.

Lissabonfördraget innebära en massiv maktförskjutning från medlemsländerna till unionens institutioner. Förändringen kommer att visa sig gradvis, och när väl den stundande striden om de nya topposterna som EU-president och utrikesminster är över vidtar den gradvisa avvecklingen av stora delar av medlemsländernas utrikesförvaltningar. EU håller på att bli en stat, och nu ska den skaffa sig en egen utrikesförvaltning. Frågan om en gemensam armé står och väntar i kulisserna.

Överstatligheten inom EU ökar. Istället för att besluten tas i nationella parlament där makten ligger någorlunda nära medborgarna så flyttas makten till en överstatlig nivå där det är oerhört svårt för vanliga människor att påverka.

Det är värt att minnas att den nya grundlagens arkitekter började med ambitionen att döpa om EU till Europas Förenta Stater, och ge en regelrätt konstitution. De var tvungna att backa när det gäller symbolfrågorna som namn, flagga och att grundlagen ska kallas konstitution, men när det gäller substansen så har de i stort sett fått igenom sin vilja.

EU är redan en statsbildning, och den är på god väg att bli en stat. Hittills har EU opererat "under radarn", och framförallt sysslat med tekniska frågor som jordbruksstöd, handelsregler och annat som inte väcker den breda allmänhetens passioner. De flesta medborgare och politiker har inte förstått hur stor del av makten som flyttat till Bryssel. Men i det nya EU som Lissabonfördraget kommer att skapa går det inte längre att dölja att en mycket stor del av makten har flyttat bortom demokratisk kontroll.

Den Europeiska Unionen är en bräcklig konstruktion. De europeiska folken vill ha samarbete men det finns ingen entusiasm för en europeisk statsbildning. Nu har Lissbonfördraget drivits igenom utan folkligt stöd. Det kan ta några år innan vi ser konsekvenserna, men den europeiska makteliten har lagt in en beställning på mycket allvarlig legitimitetskris.

Andra bloggar om: EU, Lissabonfördraget

En särskild EU-domstol för immaterialrätt?

2009-10-22T19:31:00.002+02:00

I senaste numret av EU-kommissionens tidning Europaposten nr 8/09 så har ordföranden för EG-domstolens förstainstansrätt Marc Jaeger en debattartikel där han tar upp problemet med förstaintstansrättens ökade arbetsbelastning. Handläggningstiderna har blivit alldeles för långa, och enligt Jaeger är förstainstansrätten nu så överlastad att man antingen måste ge den mer resurser, eller också bryta ut områden från dess uppdrag och lägga de på en specialdomstol. Som exempel nämner han en specialdomstol för immaterialrätt

En immaterialrättsdomstol skulle framförallt avgöra mål som handlar om varumärkestvister, men det är mycket möjligt att också mål som handlar om patenträtt och upphovsrätt flyttas till den nya domstolen. Om det här bara vore ett nytt sätt att organisera rättsväsendet så vore saken inte värd att orda om, men frågan är om en ny specialdomstol som bara sysslar med immaterialrätt verkligen kommer att fatta samma beslut som man hittills har gjort?

När man ska döma i den här sortens mål så kan svaret, som till exempel i Telefonica-domen, hänga på vilken avvägning man gör mellan immaterialrätt och integritet. I patenträttsfrågor kan det handla om en avvägning mellan immaterialrätt och sunt förnuft. Det är inte uteslutet att en samling immaterialrättsspecialister kommer att ta bättre beslut än andra domare, men jag är lite orolig för risken att de istället kommer att ta immaterialrättens parti.

Det här är en fråga som det är värt att hålla ögonen på.

Amerikansk klimatdebatt: "CO2 is Green"

2009-10-13T19:27:00.006+02:00

Det finns tecken på tillnyktring i den amerikanska klimatdebatten, men deras debatt skiljer sig fortfarande en hel del från vad vi är vana vid här hemma i Sverige.

Ett slående exempel är den här halvsidesannonsen från organisationen "CO2 is green, Inc" som jag såg i Washington Post förra veckan. Om du vill få ett gott skratt genom att läsa annonsen kan du klicka på bilden.

"CO2 is green" är inte oroade över klimatförändringarna. Istället påstår de att det är en myt att CO2 skulle vara en förorening. Enligt organisationen är en ökad halt CO2 i atmosfären bra för naturen eftersom det gynnar växtligheten. Koldioxid är inte bara naturligt, utan till och med något njutbart.

"In fact, we all exhale CO2 and enjoy it in our carbonated beverages."

Den här annonsen är inte representativ för politikens mittfåra, men det är ändå ett smakprov på hur klimatdebatten ser ut i världens mäktigaste land.

Andra bloggar om: klimatpolitik, USA

Reklam: EU-debatt i Göteborg 15:e oktober

2009-10-13T19:20:00.000+02:00

Nu på torsdag deltar jag i en pubdebatt i Göteborg om klimatpolitik, brottsbekämpning och integritet. Debatten börjar 17:30 men arrangörerna försöker locka dit folk genom att bjuda på buffe från 17:00.

Arrangemanget går under namnet "Snacka om Europa" (fast det är naturligtvis EU de menar) och förutom mig så deltar Annelie Enochsson (kd) och Cecilia Magnusson (M) från riksdagens Göteborgsbänk, EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S), och fullmäktigeledamöterna Jöran Fagerlund (V) och Mikael Janson (FP). Moderator är Staffan Dopping.

Snacka om Europa
Tid: Torsdag 15:e oktober kl 17:00-19:00
Plats: Hotell Scandic Rubin, Kungsportsavenyn 24

Demonstration mot FRA

2009-10-10T16:53:00.003+02:00

Idag genomfördes demonstrationer mot FRA-lagen i Göteborg, Stockholm och Malmö för att blåsa på glöden inför riksdagsdebatten på onsdag.

Demonstrationen i Göteborg var tvärpolitisk och arrangerades framförallt av Ung Pirat och Vänsterpartiet (vars representant Johan Zandin höll dagens bästa tal). Jag talade för miljöpartiet, och Nätverket Svart Måndag, KDU och folkpartisten Annika Beijbom var också med.

FRA-lagen träder i kraft den 1 december, om inte riksdagen tar chansen att riva upp den nu på onsdag. Det räcker med om bara 4 borgerliga ledamöter röstar i enlighet med sitt samvete för att alliansen ska slippa dras med FRA-frågan i valrörelsen.

Mitt tips är att dock att alliansen inte kommer att låta sig styras vare sig av partitaktik eller demokratiska principer på onsdag. Istället kommer partipiskor och prestige att fälla avgörandet.

Men jag hoppas att jag har fel.

Mer info om demonstrationen: FRApedia
Media: GP Västekot Rapport
Andra bloggar om: FRA

Studieresa till Washington

2009-10-09T23:09:00.004+02:00

Den senaste veckan har jag tillbringat i Washington DC på studieresa med Utrikesutskottet. Dagarna har fyllts av möten med amerikanska politiker, tankesmedjor, experter och mer eller mindre höga tjänstemän vid olika institutioner.

Washington är en väldigt speciell stad. Amerikanarna är lika bra på att bygga monument som de är dåliga på att koka kaffe. Personligen så är jag lite svag för svulstig arkitektur, men efter en vecka i DC är till och med jag trött på vit marmor och pelare.

De två frågor som vi ägnat den mesta tiden åt är Afghanistan och klimatfrågan. När det gäller Afghanistan finns det skäl att vara orolig. Starka krafter i USA vill trappa upp kriget, men amerikanarna begriper sig inte på situationen i landet. Istället för att diskutera att ändra strategin efter 8 års krig är de fixerade vid att diskutera utökade trupper.

Men när det gäller klimatfrågan så är jag mer optimistisk nu än före studieresan. Alla vi talade med var eniga om att det inte kommer att bli något genombrott före klimattoppmötet i Köpenhamn i december, men förutsättningarna för att det blir en uppgörelse nästa år verkar ändå rätt goda. De som förnekar klimatkrisen håller på att förlora debatten, och även om USA inte kommer att kunna åka till Köpenhamn med antagen klimatlagstiftning i bagaget så går det åt rätt håll.

Folkomröstning om Lissabonfördraget

2009-10-02T23:34:00.007+02:00

Idag har irländarna röstat om Lissabonfördraget. Valdeltagandet sägs ha varit lågt, och just nu säger vallokalsundersökningen att Ja-sidan har vunnit.

I så fall står hoppet till att Tjeckiens president inte ratificerar så länge som Lissabonfördraget fortfarande prövas i domstol, och om den processen drar ut på tiden tillräckligt länge hinner det bli val i Storbritannien där de troliga vinnarna i det konservativa partiet lovar en folkomröstning.

Oavsett hur det går på Irland så har EU redan visat att de inte respekterar medlemsländernas nej genom att strunta i Frankrikes och Hollands folkomröstningar och tvinga irländarna att rösta två gånger. Att EU-ledare har hotat irländarna med negativa konsekvenser om då röstar fel, och att EU-kommissionen har blandat sig i en nationell folkomröstningskampanj, trots att reglerna säger att de inte får, understryker bara hur illa det är ställt.

EU-anhängarna brukar tala om att medlemsländerna är "fördragens herrar". Det stämmer inte längre. Det är inte medlemsländerna som bestämmer över EU. Det är EU som bestämmer över medlemsstaterna.

Oavsett hur det går ikväll så har EU förlorat en stor del av sin demokratiska legitimitet. Ett annat Europa är möjligt. Men det förutsätter att vi inte låter Bryssel bestämma hur framtiden ska bli.

Andra bloggar om: Lissabonfördraget, Irland

Tillväxt och lycka

2009-10-01T16:15:00.000+02:00

Per T Ohlsson på Sydsvenskan är en sådan där ledarskribent som har fått för sig att ekonomisk tillväxt har ett egenvärde i sig. Det är alltså ingen överraskning att han är skeptisk till den nya lyckoforskningen som försöker mäta människors lycka i något annat än kronor och euro.

Per T Ohlsson har nyligen lyckats skriva en hel spalt om vad forskningen har att säga om sambanden mellan BNP-tillväxt och lycka, men han har helt lyckats undvika att diskutera det rön som utgör det största problemet för dem som övervärderar tillväxtens betydelse. Istället så ägnar han sig åt att framföra okontroversiella saker som att rika människor är lyckligare än fattiga, och att länder som USA är lyckligare än länder som Zimbabwe.

I artikeln nämner han visserligen den så kallade Easterlinparadoxen hela tre gånger, men av artikeln att döma är det tveksamt om han förstår den. Det intressanta med Easterlinparadoxen är att även om rika länder är lyckligare än fattiga, så blir bilden en helt annan om man bara tittar på de rika länderna för sig. När man jämför de rika länderna med varandra är sambandet mellan BNP och lycka så svagt att det länge verkade som att det inte ens existerade. I Sverige har vi till exempel inte blivit särskilt mycket lyckligare sedan 70-talet trots att vi haft en enorm tillväxt sedan dess. I vissa rika länder har lyckan till och med minskat sedan 1970-talet. Det är detta som är själva paradoxen.

Forskningen går fortfarande framåt, och frågan debatteras fortfarande. Enligt de senaste undersökningarna verkar det finnas ett svag postiv effekt, men det förändrar inte att tillväxt i rika länder är ett ineffektivt sätt att öka lyckan.

Det är detta som är Per T Ohlssons problem, men den saken försöker han inte ens bemöta. Istället argumenterar han kraftfullt emot åsikter som inte har med debatten att göra. Det är inte helt lätt att avgöra om det är författaren som är förvirrad eller hans artikel som är förvirrande.

Om man anser att människors livkvalite är ett viktigt, och något som politiker bör bry sig om blir det allt svårare att undvika slutsatsen att en politik som bara maximerar BNP bör undvikas om det sker på bekostnad av andra viktiga värden, som människors hälsa, stressminskning, och en ren miljö. I Frankrike sägs till exempel president Sarkozy ha tagit intryck av den rapport nobelpristagaren Stiglitz lade fram i mitten av september. Vi får se hur det blir med det. Ord är billiga och åtgärder kan vara svåra.

Men diskussionen om hur den nya lyckoforskningen kan användas i politiken kommer att gå vidare, och förhoppningsvis stiger kunskapsnivån med tiden.

Andra bloggar om: politik för lycka, tillväxt

Kul och begåvat från SFS

2009-09-23T13:28:00.004+02:00

Sveriges Förenade Studentkårer har gått igenom regeringens budget ur ett studentperspektiv och kritiserar den för att den bara innehåller smågodis och saknar riktiga satsningar.

I sitt brev till riksdagens ledamöter har de dessutom bifogat en chokladpeng som tilltugg vid läsningen.

SFS vill framförallt ha en kvalitetssatsning med mer lärarledd undervisning, bättre anslag till studentinflytande, och en höjning av studiemedlet med 550 kronor.

Min presentation i mp-Göteborgs provval

2009-09-21T21:22:00.004+02:00

Miljöpartiet de Gröna i Göteborg har påbörjat årets provval. Jag kandiderar för omval till riksdagen och det här är min presentation. Mer information om provvalet och de andra kandidaterna finns här.

Max Andersson
Riksdagsledamot, 35 år
0707-79 00 22, www.mp.se/maxandersson

Jag bor i Bergsjön här i Göteborg och har varit med i Miljöpartiet sedan 1992. Sedan valet 2006 har jag representerat Miljöpartiet i riksdagen. Det har varit tre intensiva, roliga och lärorika år. Jag sitter i utrikesutskottet och riksdagens EU-nämnd och jag har motionerat om allt ifrån friare fildelning och höjda studiemedel, till att minska direktreklamen och förbjuda uranbrytning.

Sedan 2008 är jag ledamot i Miljöpartiets partistyrelse, där jag ansvarar för EU och IT-politik. Jag har också ägnat mycket tid åt att vara ute i hela landet och föreläsa, debattera och tala på demonstrationer.

De frågor som jag har jobbat mest med är klimatpolitiken, Lissabonfördraget och kampen mot FRA och övervakningssamhället.

En annan fråga som jag har kommit ut bra med i media är att politiken bör lyssna på vad den nya forskningen säger om vad som gör människor lyckliga. Det är ofta saker som vi gröna redan gillar.

Jag känner mig också nöjd med mina insatser i EU-valrörelsen. Jag hade en nyckelroll i det viktiga förberedelsearbetet med valplattform och valmanifest, och trots att jag aktivt uppmanade människor att kryssa Carl Schlyter istället för mig, så fick jag ändå 2800 personkryss. Det var också oerhört kul att se valresultaten på de skolor jag besökt. Efter att jag var med i debatten på Ingrid Segerstedts gymnasium i Göteborg fick miljöpartiet 49,7% i skolvalet.

Det roligaste jag vet i politiken är att hjälpa andra att utvecklas och bli bättre politiker. Politik är ett lagarbete, och vi behöver bli både fler och bättre om vi ska kunna förverkliga våra visioner.

I nästa valrörelse så kommer klimatet att vara vår stora fråga. Jag vill också satsa på att lyfta integriteten och vår IT-politik. De frågorna kommer att spela roll i valet.

Sammanfattningsvis så tycker jag att jag har gjort ett bra jobb. Jag känner också att det går allt bättre för varje år, och jag är övertygad om att jag kan göra ett ännu bättre jobb nästa mandatperiod.

Om du undrar om något så får du gärna ringa mig!

Andra bloggar om: provval, Max Andersson

Manifestation för Dawit Isaak

2009-09-19T12:23:00.007+02:00

På onsdag nästa vecka är det 8 år sedan den göteborgske journalisten Dawit Isaak greps i Eritrea tillsammans med andra journalister och oppositionella.

I åtta svenska städer hölls idag manifestationer för att kräva att Dawit Isaak friges.

I Göteborg talade Dawits bror Esayas Isaak och representanter för bland andra Amnesty, Göteborgsposten, GT, Svenska kyrkan, samtliga riksdagspartier och Reportrar utan gränser.

Media: SVT, GP, GT, Västekot, GT2, DN
Andra bloggar om: Dawit Isaak

Politik för lycka

2009-09-16T22:35:00.007+02:00

Frågan om lycka och politik håller på att hetta till. Jag var den förste ledamoten i Sveriges riksdag som lyfte frågan om att vi borde ta intryck från den nya forskningen om lycka och media har börjat ringa. Bland annat var jag med i radio idag.

Bland det som hänt på sistone är att aktivisterna i Charity International dragit igång Lyckobloggen, Johan Norberg har precis kommit ut med en ny bok om lycka, Maria Wetterstrand har haft en debattartikel på Newsmill, och i måndags presenterade Frankrikes president Sarkozy i ett stort tal den länge emotsedda utredningen om nya mått på välfärden som letts nobelpristagaren Joseph Stiglitz.

För en gångs skull har Sarkozy intressanta idéer, bland annat om att man inte ska stirra sig blind på BNP och tro att det är samma sak som välfärd, och i talet sa han också att Frankrike ska lyfta frågan om bredare välfärdsmått i internationella organisationer.

Stiglitz påpekar också att den ensidiga fokuseringen på BNP ibland är direkt kontraproduktiv. Till exempel när politiker tror att de gynnar sin ekonomi genom att tillåta miljöförstöring, samtidigt som det leder till att välfärden minskar. Financial Times hade hela tre artiklar om Stiglitz rapport igår och verkar betrakta den som en milstolpe. Jag hoppas att de har rätt.

Mer info: Sydsvenskan
Andra bloggar om: politik för lycka, Sarkozy, Stiglitz

Miljøpartiet De Grønne i Norge går framåt

2009-09-15T22:04:00.005+02:00

Igår var det val i Norge, och förutom att koalitionsregeringen mellan de norska socialdemokraterna, Sentern och Socialistisk Venstreparti har fått förnyat förtroende så gick det även framåt för Miljøpartiet De Grønne.

MDG är ett grönt parti med lång historia som hittills haft svårt att komma ur startgropen. En förklaring är att partiet har upplevts som alltför radikalt och låtit sig utdefinieras. Flera andra partier har också försökt profilera sig på miljöfrågorna, vilket har minskat utrymmet för ett miljöparti.

De senaste två åren har dock Miljøpartiet De Grønne förnyats, omorganiserat sig, och ökat kraftigt i medlemsantal. Bara i år har de gått från 400 till 1000 medlemmar. En annan faktor bakom de grönas tillväxt att Sentern och SV haft svårt att upprätthålla miljöprofilen i regeringsarbetet. Så vitt jag kan bedöma har de också Grönne fört en mycket bra valrörelse, och deras valhemsida www.mdg.no borde kunna tjäna som inspirationskälla för vår egen inför 2010.

I förra Stortingsvalet fick de endast 0,1%, men i en opinonsundersökning sade sig nu 8% överväga att rösta på partiet. Opinionsundersökningarna före valdagen tydde dock på ett oerhört jämt lopp i valet. En seger för högern kunde gett ett avgörande inflytande åt Fremskrittspartiet, och det är knappast förvånande att väljare som ville undvika det valde bort att småpartier som MDG och Rödt.

Trots detta erhöll MDG åtminstone 9275 röster vilket grovt räknat är en tredubbling jämfört med stortingsvalet för fyra år sedan. Det är inte riktigt ett genombrottsval, men det är en bra grund att bygga vidare på.

Här nedan en intervju med den kände socialantropologen Thomas Hylland Eriksen som förklarar varför han sympatiserar med Miljøpartiet De Grønne.

Andra bloggar om: Norge, Miljöpartiet De Grönne

Om valfusket i Afghanistan

2009-09-13T13:56:00.004+02:00

Det är snart en månad sedan presidentvalet i Afghanistan, men valet är fortfarande långt ifrån klart:

After it determined that excluding questionable ballots in Afghanistan's August presidential election would force President Hamid Karzai into a runoff, the country's Independent Election Commission voted to allow to them be counted,

Om ingen kandidat får mer än hälften av rösterna ska det genomföras en andra valomgång. Valkommissionen har nu ändrat reglerna för hur man ska hantera valfusk. De nya reglerna innebär att den sittande presidenten Karzais röstetal ökar från 47% till 54%.

Det har kommit fram rapporter om omfattande valfusk i presidentvalet den 20 augusti. Den FN-stödda Valklagomålskommissionen (ECC) har sagt att det finns "tydliga och övertygande bevis för fusk vid flera vallokaler". Det handlar bland annat om vallokaler där 100% har röstat på Karzai, och vallokaler där det funnits fler röster än det funnits registrerade väljare. Några dagar efter valet, den 29:e augusti antog Afghanistans "oberoende valkommission" (som utsetts av Karzai) enhälligt regler om att undersöka valfusk och inte räkna röster från platser där mer än 90% av rösterna påstås ha gått till en enda kandidat.

Under rösträkningens gång har man dock upptäckt att om dessa minst sagt tveksamma röster inte räknas så kommer Karzai inte att få egen majoritet. Den 7:e september ändrade en oenig valkommission reglerna på ett sätt som ger segern till Karzai.

Den ledande oppositionskandidaten Abdullah Abdullah har protesterat, och det dröjer sannolikt några veckor till innan valresultatet fastställs.

Karzai-regeringens legitimitet är skadad. Det är inte bara ett problem för Afghanistan. Sveriges militära närvaro i landet innebär ett indirekt stöd åt en regering som av allt att döma försöker hålla sig kvar vid makten genom valfusk.

Andra bloggar om: Afghanistan

På väg till Oslo

2009-09-08T16:00:00.004+02:00

Det är val till Stortinget i Norge på måndag i nästa vecka. På torsdag är jag i Oslo för att stötta de gröna i valrörelsens slutskede. De norska miljöpartisterna har haft en lyckad valrörelse, och de har chans att komma in i Stortinget för första gången.

På torsdag kväll är det ett öppet möte om digitala rättigheter(Facebook-länk), och jag har blivit ombedd att dyka upp som bonusföreläsare och tala en kvart om fildelning.

Det är lite annorlunda att diskutera fildelning i Norge. De står ju fria från EU, och IPRED-lagen är en av de många saker de slipper ifrån. Folk i allmänhet har inte ens hört talas om den.

Reklam: EU-föreläsning i Sundsvall

2009-09-08T15:48:00.002+02:00

På onsdag föreläser jag om EU i Sundsvall och gör lite reklam för boken Imperiet.

Imperiet
Tid: Onsdagen den 9 september klockan 18.30
Plats: Kulturmagasinet, Programsalen.

Reklam: EU och Demokratin

2009-09-05T18:47:00.002+02:00

EU-kritiska Nätverket i Stockholms län håller på att dra igång en ambitiös EU-skola nu till hösten. Jag är först ut med en föreläsning om EU och demokratin. Kom gärna dit!

Jag räknar med att deltagarna har minst sagt olika förkunskaper, och ska försöka ta upp något som är nytt för alla.

EU och Demokratin
Tid: kl 18:30-20 tisdag 8:e september
Plats: Miljöpartiets lokal på Pustegränd 1-3 (T-bana: Slussen)

Thomas Bodström gör bort sig igen

2009-09-01T12:09:00.003+02:00

Den gode Tomas Eriksson är på hugget och kommenterar Bodströms senaste klavertramp.

Vår kära Tomas Bodström har enligt ett inlägg på sin blogg svårt med rovdjur. Han skriver citat "Faktum är att jag har allt svårare att se poängen med att ha djur i våra skogar som dödar människor. Är det inte mest miljöpartister, framför allt de som bara håller sig innanför tullarna, som är de värsta rovdjurskramarna?". Detta inlägg tas sedan tillbaka med motiveringen att han har svårt att komma på några sakliga argument för att vinna debatten mot en av de som kommenterat inlägget.

Den Bodströmska tvärvändningen är roande, och en bra illustration av politikbloggandets gyllene regel: Tänk först. Blogga sedan!

Andra bloggar om: Thomas Bodström

Riksdagsgruppsmöte i dagarna fem

2009-08-31T23:59:00.003+02:00

Idag drog höstens riksdagsarbete i gång på allvar. Formellt så öppnar inte riksdagen förrän 15 september, men miljöpartiet tjuvstartar med ett femdagars gruppmöte.

Idag har vi bland annat haft en första diskussion om partimotioner om bostadspolitik, arbetsmarknad och kulturpolitik. Som vanligt var det många bra förslag, och några som inte är helt lysande. Och som det brukar vara så leder diskussionen till att motionerna blir ännu bättre.

Jag fick bland annat med mig riksdagsgruppen i diskussionen om filmpolitik. Jag tycker inte att man ska försöka motverka de amerikanska filmernas dominans på biograferna genom att sätta upp en kvot för europeisk film. Det är ju biobesökarnas val, och det finns skäl att svenskar ofta väljer att se på amerikansk film. Dels så förstår vi språket, och dels så är Hollywood västerlandets filmcentrum och det vore underligt om inte det avspeglade sig i kvaliteten. Jag ser inte heller poängen med att diskriminera indiska och nya zeeländska filmer till förmån för sådana som råkar vara producerade norr om medelhavet. Jag är glad att RG håller med mig.

Imorgon bär det av till internat någonstans i Sörmland, och vi ska få lära oss hur man gör när partiet sitter i regering.

Nigeriabrev från Thailand

2009-08-27T16:42:00.006+02:00

Numera kommer Nigeriabreven från lite var stans i världen, men det här är det första som jag har sett på svenska.

Brevet är för övrigt ett synnerligen gott exempel på varför man inte ska använda Babelfish för viktiga översättningar. Det gäller dubbelt upp om man är kriminell i bedrägeribranshen.

Brevet inleds med den förtroendeingivande rubriken "Kär".

Kär

Jag Isaac George, en advokat. En avliden kund till mig, vid namn sent Andrew Parker, från ditt land, som hädanefter skall kallas min klient, vars liv och att hela hans familj har förfallit medan de är på semester i en Holidays Resort i Phuket Thailand på 26 december 2004 i tsunamin naturkatastrofer.

Jag har kontaktat dig att hjälpa till att återföra pengar kvar av min klient innan det konfiskerats eller förklarats oanvändbara av den bank där denna insättning värderas till $ 12.5million dollar ställs.

Denna bank har gett mig ett meddelande om att kontakta de anhöriga, eller Hänsyn skall beslagtas eftersom det är en statlig gazzette / mandat / tillåter alla banker att frysa eller konfiskera eventuella konton som inte har varit användbara under en lång tidsperiod, Detta är inriktad kapitalflykt för ekonomin.

Mitt förslag till er är att söka ditt medgivande att presentera dig som nästa-anhörig och mottagaren av mitt namn klient, så att intäkterna från detta konto kan betalas ut till dig. Detta kommer att betalas ut eller delas i dessa procentsatser, 50% till mig och 40% till dig medan 10% är för de kostnader som uppstår under transaktionen.

Alla juridiska handlingar för att backa upp ditt påstående som min klient närmast anhöriga kommer att tillhandahållas. Vad jag behöver är din ärliga samarbete för att vi ska se den här transaktionen igenom.

Detta kommer att avrättas under en legitim ordning som skyddar dig mot eventuella brott mot law.

Skönt. Det låter väldigt betryggande.

If denna affärsidé strider dina moraliska värderingar, godtar min ursäkt, men om inte, så kontakta mig på en gång för att visa ditt intresse genom att ge mig omgående följande nedan:

URGENT PLEASE.

1. Ditt fullständiga namn
2. Ditt telefonnummer
3. Din kontaktadress.
4. Din ålder och yrke.

Din omedelbara reaktion kommer att vara efterlängtade och uppskattade.
Ring mig på min privata telefon +(TEL.NR RADERAT) för mer information.

Hälsningar,

Isak George

Lyckat bokbord

2009-08-19T00:10:00.003+02:00

Det var vackert väder i söndags, och jag hade en mycket trevlig dag på Drottninggatan. Bokförsäljningen gick riktigt bra, och vi lyckades bland annat sälja cirka 40 exemplar av Imperiet.

"Världens längsta bokbord" är ett fantastiskt arrangemang, och i år var det mer än 500 utställare som fyllde större delen av Drottninggatan. Om mp eller Cogito hade något bord så missade jag dem, men det är något jag verkligen rekommenderar till nästa år.

Länkar:
Helene Sigfridsson och Sofia Arkelsten (m) kom förbi och bloggade.

Freedom Not Fear 12 september

2009-08-18T22:18:00.002+02:00

Lördagen den 12 september är det manifestation mot övervakningssamhället med mera på Sergels Torg kl 17-21. Jag är en av talarna, och det känns hedrande att vara med i det sällskapet.

Freedom Not Fear är en internationell aktionsdag mot storebrorssamhället som genomförs i ett stort antal huvudstäder världen över. Här i Sverige är det främst Nätverket Svart Måndag som håller i trådarna, men de flesta som finns med på rätt sida i debatten är medarrangörer.

Jag var med och talade när Freedom Not Fear genomfördes i Sverige för första gången i oktober 2008, och om inte annat så är jag övertygad om att vädret kommer att bli mycket bättre i år.

Kom med!

Bokbord i Stockholm på söndag

2009-08-15T20:49:00.003+02:00

Imorgon söndag är det Världens längsta bokbord på Drottninggatan i Stockholm, och jag kommer att stå för Murbruk förlag och sälja vår bok Imperiet från klockan 11.

Enligt uppgift ska vårt bord finnas någonstans mellan korsningen med Drottninggatan/Kungsgatan och Drottninggatan/Olof Palmes gata. Nu är det bara att hoppas att prognoserna om att det ska bli vackert väder stämmer.